VD Rollspel

Stefan slänger ifrån sig boken. Han hittar inte det han söker.

Katherine kände ilskan bubbla upp inom sig, men hon lyckades hålla sig lugn. "Forbes, Forbes, Forbes. Ett, du har redan tackat ja till min vänförfrågan genom att bjuda mig på en shot. Thanks for that, Car." Hon log snett mot Caroline, belåtet. "Två, en sak som du aldrig har förstått dig på är att man inte måste säga saker hela tiden, vissa saker märks på kroppsspråk, onormal nyfikenhet." Hon drack en till klunk av sin Jack Daniels. "Tre, fattar du inte? Elena är en kopia av mig, en senare kopia. Jag kom först, jag är den Stefan är kär i. För han blev kär i mig, och genom att bli kär i Elena visar han bara att han fortfarande älskar mig. För, om du inte har märkt det, så ser vi exakt likadana ut." Hon la ner sin Jack Daniels på bordet som hon hade gjort förut. "Hur skulle det kännas, Forbes, om någon såg exakt likadan ut som dig? Hur skulle det kännas om mannen som du älskar blev kär i din kopia? Jag har hört att du är väldigt mån om ditt utseende, Forbes. Det är något som vi har gemensamt. Så nu är min sista fråga, hur skulle du känna dig om du behövde tävla med någon om ditt utseende, med någon som redan såg likadan ut?"

"Pierce jag vet inte hur det funkar i dina vänskapskretsar men här omkring kan man shota ihop utan att bli vänner. men det var kanske annorlunda på din tid" sa hon enkelt och log sedan "Jag sa inte att jag inte var nyfiken Katherine, du dyker upp här och vänder allt upp och ner så ja jag är nyfiken på vem du är." sa hon enkelt. Caroline smuttade på martinin
"Jag vet att ni är lika hon är dubbelgångaren" sa hon trött "Du behöver inte berätta saker för mig som jag redan vet" sa hon och log sedan "Nej ni kanske ser lika dana ut men ni har inte samma personlighet. se det som om ni vore tvillingar och Stefan blev kär i dig först, men om han blir kär i Elena är det inte för att hon är din tvilling, han kanske är dragen till utseendet men personligheten gör henne till en annan" sa Caroline bestämt och himlade med ögonen
"Ja jag är mån om mitt utseende och om jag hade varit tvungen att tävla med någon om mitt utseende hade jag antagligen vunnit på andra sätt än bara utsidan. Funkar inte utsidan har man alltid insidan" sa Caroline och drack upp drinkan

(( Okej... Jag vet inte vad jag ska skriva... ))

(Bara skriva något hitta på något så blir det jätte bra xD)

Han reser sig upp och går ut ur rummet.

Katherine skakade på huvudet. "Jag är Katherine Pierce, inte vilken kvinna som helst på 2000-talet" Hon suckade tungt. "Jag känner er Forbes. Nu är det meningen att jag ska säga "Oj, Caroline, vad snäll du är! Jag är nyfiken på dig också, vem är du?" Hon drack en sista klunk ur sin Jack Daniels. "Tyvärr, Car, jag bryr mig inte ett jävla skit om dig och vem du är." Hon fortsatte. "Kanske, Caroline. Är det det enda ord du kan eller? Kanske kan du sticka härifrån nu?" Hon hade tröttnat på allt tjat om skillnaden mellan hennes och Elenas personlighet, det var inte viktigt. Hon var först, det var det enda viktiga.

"Nej du är en inte vanlig alls" sa Caroline trött "Ja utan problem, jag hoppas du får ett bra liv" sa hon kallt och ställde ner glaset på bardisken och lämnade Grillen. Hon suckade och undrade varför hon ens hade pratat med Katherine. Hon smällde upp dörren och gick ut i solen. Hon var åter ensam men bättre ensam än med vampyrer

Katherine såg efter Caroline, vilken nolla. En nolla som var ganska lik henne, dock. Hon beställde en till drink, skrev ett sms till Car. "Come back, nu blev allt tråkigt igen."

Caroline såg på sms:et och ignorerade det först men svarade sedan
"Jag är ingen hund, hitta någon annan att leka med" skrev hon och fortsatte gå mot skogen