Almost PRS

”Jag vet vad du tänker”, varnade Yaosu och sneglade misstänksamt mot Hayley. ”Men jag tänker inte försöka pressa in mig i dina kläder. Skulle få in typ en halv arm i någon av dina tjocktröjor, och kanske en halv tå i dina mjukisbyxor”, fortsatte han och började klämma löst över kinderna på henne. ”Och jag skulle aldrig vara lika söt i dina kläder som du är i mina”, protesterade tjugoåringen och putade med underläppen. Det där var lite orättvist, han hade gärna gått omkring i flickvännens kläder om det varit möjligt. Men med tanke på hur lång och grov han var i jämförelse med henne, skulle han aldrig få plats i dem. Kanske om hon hade en väldigt stor klänning någonstans, den hade möjligen kunnat agera som någon form av tröja.
”Det har du ju faktiskt rätt i”, erkände den äldre och frustade till, när hon nämnde det där om att hon inte skulle kunna kyssa honom om han åt upp henne. Hemska tanke. Klämmandet över kinderna slutade genast och läpparna besvarade varsamt kyssen. Tills Zihao kom och störde. Som tur var verkade han hålla sig på sin plats efter att ha blivit nypt i sitt stackars nackskinn. Sånt gillade han verkligen inte, det var obehagligt,
”Han är omöjlig att uppfostra”, konstaterade Yaosu och himlade med ögonen. Så snart han sagt det där följde ett missnöjt knorrande, och ännu värre blev det efter att Hayley gjort det där påpekandet.
Äh, jag hade inte allt sparkat bort dig..jag är en kelgris, muttrade artonåringen och lös genast upp när han fick den lilla kattungen placerad bredvid sig. Vad tror du jag är, ett monster? Älskar katter, fortsatte han och frustade till när den lilla kissemissen började klättra upp över den mörka pälsen, vidare mot huvudet där hon nu satt och lekte med ett av öronen.
”Kan vi ignorera honom nu?” Undrade den äldre Huaze brodern smått gnälligt och klamrade sig fast vid sjuttonåringen. ”Har saknat att ligga nära dig på det här sättet..”

"Men det skulle vara så kul," gnäller Hayley retsamt och putar med underläppen när Yaosu plötsligt börjar klämma på hennes kinder. Hon vet inte riktigt varför han fått tycke för hennes kinder, är det för att de är puffiga? Troligen. Det är både mysigt och smått irriterande. Hon blänger missnöjd på sin pojkvän ett slag, men när de sedan kysser varandra så glider de tankarna helt åt sidan. Hennes putande ersätts med ett nu nöjt leende och hennes hand glider upp mot den lätt rosiga kinden. Han ser fortfarande blek ut, antagligen i följd av fullmånen, men han har åtminstone lite färg i ansiktet. Hon har saknat att ligga och stirra på honom, hon kan verkligen aldrig tröttna på att granska det vackra ansiktet. När Zihao kallar sig själv för kelgris har Hayley lust att protestera. Hon tvivlar inte på att han gillar att mysa, men som han sagt tidigare under kvällen, han är kåt i princip hela tiden. Hon skulle nog störa lagom om hon legat mittemellan dem. Däremot orkar hon inte diskutera det, hon vill bara njuta.
"Gärna.." mumlar Hayley med en nickning, ja hon vill väldigt gärna ignorera Zihao ett tag, bara fokusera på mannen som ligger bredvid henne. Med ett leende pressar Hayley återigen läpparna mot hans, den här gången en längre stund.

Att sova med Hayley i famnen var typ det bästa som hänt Yaosu under de senaste veckorna. Han hade nästan känt hur en del av den där gnagande stressen runnit av honom och tillåtit den spända kroppen att slappna av. När han sedan vaknat morgonen efter insåg han även att det var den första morgonen han vaknat utan bultande huvudvärk. Nu kände han sig naturligtvis inte på topp med tanke på fullmånen, men det handlade mest om att han var seg och trött. Det dröjde i alla fall en ganska bra stund innan han orkade hasa sig upp och göra i ordning frukost. Zihao hade tydligen vaknat innan dem och tagit sig en dusch, han luktade i vilket fall inte hund längre och strosade omkring på två ben. I famnen bar han tre små kattungar som han då och då pussade på. Hellre att han klängde på dem än på tjugoåringen och dennes flickvän.
Efter frukosten hade den äldsta av dem kilat ner till Ava Jones kontor, där han hämtade två doser elixir. Som tur var, var den andra läraren trött och irriterad, så hon ställde inga frågor om varför han ville ha två doser istället för en. Allting gick väldigt smidigt och så snart han kom tillbaka in på sitt eget kontor hade han och den yngre brodern skålat med de små flaskorna. Sprit smakade ju också skit, så vad var egentligen skillnaden, förutom att man inte blev full då.

Resten av dagen flöt på i frid och fröjd. De hade suttit framför brasan och druckit te och smaskat på några dumplings den äldsta tillagat några dagar innan. Fram mot kvällen var allt som kvarstod att leta rätt på Enzo och tvinga med honom till klassrummet. Han hade ju inget val, Yaosu var lärare och hade därför ”makten”.
Det hade gått relativt snabbt att hitta sjuttonåringen när han väl börjat leta ordentligt. Ravenclaweleven hade suttit nere i den stora salen och ätit middag, när tjugoåringen knackat honom på axeln och bett honom följa med upp till klassrummet. Hans ursäkt? Att han rättat Enzos senaste uppsats och ville diskutera den vidare innan han satte betyget. Till hans stora förvåning hade den yngre inte protesterat, inte ens verkar t skeptisk till det hela. Hade han glömt bort de där gula ögonen kanske? Eller hade han inte ens noterat dem? Varulvar brukade inte lida av skiftande ögonfärg när det inte var fullmåne, så det var inte helt otroligt att han misstagit det för något annat.
Yaosu höll upp dörren till klassrummet och tog ett steg åt sidan, alldeles blek och kallsvettig.
”Så, din uppsats ligger framme vid katedern, du kan sätta dig mittemot den.”

Det har varit ett tag sedan paret spenderade både natten och dagen tillsammans, Hayley har verkligen saknat det. Hon mår tusen gånger bättre i den äldres sällskap, såpass att det är jobbigt när han han behöver gå till Ava Jones. Åtminstone till en början. Sjukt löjligt, men hon är väl lite väl känslosam just nu, med Enzo och graviditeten samtidigt. Däremot tar hon vara på tiden och drar med Zihao upp till uggletornet för att skicka ett brev till Ms Lewis. Jodå, hon hade varit seriös när hon frågat artonåringen om han vill stanna hos den snälla kvinnan ett tag. Det hade dock varit svårt att dra med Zihao då han nästan klistrats fast vid kattungarna. Hon kan relatera. Jösses vad hon gillar att leka med dem.

Senare, framåt kvällen har Yaosu begett sig för att hämta Enzo. Sjuttonåringen är faktiskt nervös, nervös över vad han har för ursäkt. Hon är också rätt förbannad över att han skvallrat, det hade verkat som att de kunde lita på honom. Så fel de haft. Hon sätter sig uppe på katedern med blicken nere på sina händer. Som många gånger innan börjar hon pilla upp nagelbanden. Spelar ingen roll hur många gånger hon tänkt sluta, det går aldrig så bra. Hayley är helt enkelt för nervös av sig. Efter en stund öppnas dörren till klassrummet och Enzo stiger in. Ögonbrynen rynkar ihop sig så snabbt hon lägger blicken på sin kompis. Vad gör hon här om det bara gäller en uppsats? Nej, det slår honom snabbt att det är något annat som står fel.
"Vad är det som är fel?" Undrar han medan blicken flackar mellan de två. Däremot inser han nog vad det är de fått reda på.
"Det finns tre elever som håller på och utpressar Y.. professor Huaze, undrar bara hur det kommer sig att de vet om det?" Förklarar Hayley, aningen generad. Hon är bara så van vid att kalla honom Yaosu, det är väl inte så konstigt att hon var påväg att säga hans namn? Nej, om hon och Enzo diskuterar något med Yaosu så brukar hon alltid säga antingen professor eller mr Huaze. Varför vet hon inte riktigt. Hur som helst blir den jämnåriga alldeles blek om nosen och han drar händerna över ansiktet.
"Jag vet att det ser rätt dåligt ut, men jag skvallrade inte.. råkade försäga mig, till helt fel människor uppenbarligen."

Så snart dörren glidit igen efter dem vred Yaosu om i låset och stoppade ner nyckeln i en av fickorna på mjukisbyxorna. Nu tvivlade han inte på att Enzo hade med sig sin trollstav och enkelt kunde öppna dörren, däremot skulle han inte komma vidare långt om han nu fick för sig att försöka. Tjugoåringen lade armarna i kors och sneglade mellan Hayley och hennes jämnårige kamrat. Den andra sjuttonåringen hade insett att någonting var fel ganska snabbt och när flickvännen berättade vad det hela rörde sig om, verkade han genuint skärrad.
”Dåligt? Jag tror inte du förstår riktigt hur allvarlig den här situationen är Enzo. Både för mig och Hayley, var glad över att det än så länge bara gäller mig och att de inte gått på henne också”, halvt morrade den äldre och pressade bryskt ner honom på en av de många stolarna. Nästan vemsomhelst hade kunnat notera att han var förbannad, och att han inte litade ett smack på det Enzo nyss sagt. Det lät som en ursäkt och inte heller lär det som om han var speciellt ledsen över att hemligheten rymt honom. Hade Yaosu gjort ett liknande misstag, hade han fått grav panik samma sekund som han försagt sig.
De mörka ögonen vände sig mot Hayley igen och ett av ögonbrynen höjde sig långsamt. Vänta lite nu, hade hon nyss kallat honom Professor Huaze? Gud, han hade aldrig hört henne kalla honom för det innan och jösses vad det lät skumt. Nästan komiskt, till den grad att han bra gärna ville skratta till och klämma henne över kinderna. För inte nog med att det lät konstigt, så var det även gulligt - gulligt när hon kallade honom för det. Det var nog ändå lite ovant för henne att inte kalla honom vid hans förnamn. Typ som när han kallade henne för miss Clarke.
Hursomhelst, tjugoåringen ruskade lite på sig och satte sig ner mittemot Enzo, den här gången med ögonen stelt fästa på honom. Han fick liksom inte börja glo på Hayley och råka se fånig ut, eller ännu värre - le. Nej, det var väldigt viktigt att ravenclaweleven insåg allvaret i det hela, och ännu värre att han fick pröjsa åtminstone lite för sin stora mun.

Okej, att Enzo ser rädd ut är en underskattning, Hayley skulle nästan vilja kalla det skräckslagen. Uppenbarligen inser han att han gjort något grovt fel. Han blir rädd både av tonen på lärarens röst och hans uppsyn. Blek, skiftande färg på ögonen och allmänt arg ut. Han hatar när folk är arga på honom, aldrig har han haft en lärare som varit så arg.. vilket är förståeligt med tanke på att han aldrig varit i ett liknande scenario innan. Han har aldrig gjort en lärare arg, inte ens irriterad. Den sjuttonåriga flickan tycker däremot att han förtjänar det. Han har liksom brutit hennes tillit och tja, hon vill ge honom en rejäl käftsmäll. Att berätta hur hon tänker är hon dålig på, oftast iallafall, så det underlättar för henne att Yaosu visar hur viktigt det hela är.
"Förlåt, jag vet inte vad jag ska säga. Berättade verkligen inte med mening, och även om jag gjort det hade jag aldrig trott att de tre var kapabla till något sådant." Ursäktar Enzo med ner sunkna axlar och en blick som försöker undvika dem bägge två. "Jag kan såklart försöka komma på något sätt att få dem att hålla käften, om ni vill? Åtminstone det kan jag göra."

Enzo såg totalt vettskrämd ut, vilket var meningen med hela konfrontationen. Yaosu lutade sig tillbaka mot stolens ryggstöd och vände hastigt de gulnande ögonen mot Hayley, som för att notera att han inte redan gått för långt. Nu brukade han förvisso vara duktig på att hålla sig lugn och sansad, men nu var han arg, och en arg Yaosu var bra mycket värre än en sårad Zihao. Han kunde nästan känna hur blodet kokade inne i ådrorna på honom så snart blicken föll på ravenclaweleven igen. Jag vet inte vad jag ska säga. Av någon anledning fick de orden tjugoåringen att ilska till ytterligare. Kanske det här hade varit en dålig idé? För han hade genuint lust att slita Enzo på mitten och se på när han förblödde. När hade han ens fått förmågan att bli så pass arg? Det var riktigt obehagligt.
”Även om du gjort det?” Upprepade den äldre och skrattade till, för att därefter spärra upp ögonen och låta huvudet falla på sned. ”Vet du vad? Allt du säger låter som en massa ursäkter, inte någon genuin ursäkt”, fortsatte Yaosu och skakade på huvudet. Han reste sig upp från stolen och passerade förbi Hayley, gav henne ännu en blick och snuddade vid en av händerna just som han passerade. Stegen ekade kusligt i det dunkelt upplysta rummet och tjugoåringen stannade framför ett av de stora fönstren. Det var en molnig kväll och små snöflingor dalade från himlen, väldigt fridfullt egentligen. Månen kikade fram då och då mellan molnen några gånger, innan den slutligen uppenbarade sig så pass att ljuset till och med lyste upp klassrummet.
”Jag har aldrig tyckt om fullmånen, den är ett dåligt omen även fast den är otroligt vacker”, mumlade Yaosu och bet därefter ihop käkarna. Aj, aj, aj. Han spann runt på stället och stirrade blankt mot Enzo. ”Ska vi se hur duktig du är på försvar mot svartkonster? Eller om du har suttit och skvallrat bort alla mina lektioner.”

Helt ärligt blir Hayley lite nervös över hur pojkvännen beter sig. Ja, Enzo förtjänar inget gulligull, men de kan inte få mer än den ursäkt de fått. Det som gör henne nervös är faktiskt den äldres blick, skratt och hårda ton, han brukar varken kolla på någon på det viset eller ha den tonen. Kanske hon bara överanalyserar lite, det skulle inte direkt vara första gången.
"Jag ber genuint om ursäkt, jag gjorde bort mig totalt," mumlar den jämnåriga och stirrar ner på sina händer. Ibland skickar han några bedjande blickar upp mot Hayley och några rädda mot läraren. Läraren som plötsligt kommer upp på fötter och börjar röra sig runt i klassrummet. Han har förstått att han egentligen är i fara med tanke på hur månen glider fram över himlen och den äldsta av de tre stirrar upp mot den. Jo, det har inte undkommit honom att den andre är en varulv. Det faktumet har han hållit för sig själv och inte lyckats slänga ut sig till någon. Hur kommer det sig att Hayley inte ser särskilt rädd ut? Däremot verkar hon bli mer och mer obekväm för varje sekund som går, nej, att Yaosu hotat den andre på det viset är hon inte bekväm med. Inte alls.
"Yaosu, han har sagt att han kan hjälpa oss få tyst på dem, räcker inte det?" Undrar Hayley efter att ha varit tyst ett bra tag, bara iakttagit. Det finns inte mycket annat de kan göra åt saken, ingenting kommer hjälpa dem, förutom Enzos hjälp att få koll på de tre.
"Menar det verkligen, väljer er långt före dem.. de har sina svagheter de också." Försöker Enzo medan han diskret greppar tag i sin trollstav vid byxlinningen, bara försäkerhetsskull.

Om sanningen skulle fram fanns det en liten, liten del inom Yaosu som ville göra Enzo illa. Han hade aldrig riktigt känt på det sättet innan och det var, som sagt riktigt obehagligt. Med tänderna gnagandes i underläppen, sneglade tjugoåringen ner mot sina darrande händer. Ögonlocken slöts i några sekunder och han tog ett djupt andetag. Okej, Hayley hade rätt, det räckte så. Om hon fann den andres ursäkt tillräcklig borde han också göra det, eller hur? Jo.
”Förlåt, jag har uppenbarligen börjat lida av grova aggressionsproblem”, mumlade den äldre och blev plötsligt väldigt angelägen om att hålla de stackars benen intakta. Fingrarna drogs genom håret några gånger och blicken flackade oroligt mellan flickvännen, Enzo och fönstret. Det där hade helt klart varit påväg i fel riktigt och helt ärligt visste han inte hur det skulle ha slutat om den tre år yngre flickan inte varit där. Hon kunde på något vis alltid nå fram till honom, till och med den där gången han tappat kontrollen helt. Även om hennes röst hade varit svag inför öronen på honom hade den till viss del resonerat med honom, och det gjorde den nu också. Fast inte till viss del då, utan fullständigt.
”Det är okej, Enzo, du behöver inte vara bredd med att dra fram staven”, påpekade tjugoåringen och drog smått på munnen. ”Är ganska säker på att du hade klarat av att kasta precis rätt besvärjelser, om det nu varit nödvändigt”, fortsatte han och flämtade sedan till. Kroppen vek sig dubbel och han gled ner mot golvet, medan benen sakta men säkert började knäckas och flytta sig under huden. ”Åh gud, det här är så förnedrande”, skrattade han mellan grimaserna och gömde ansiktet i händerna, vars ben snart också började brytas, förlängas och byta position.

"Det är okej Mr Huaze, jag hade också blivit förbannad om rollerna var omvända," försäkrar Enzo med ett litet leende på läpparna. Det är lätt att se hur han slappnar av och lite färg återkommer till ansiktet, vad skönt. Även Hayley blir mindre nervös och börjar dingla med benen i luften där hon sitter på katedern. Blicken vilar på pojkvännen, som verkar rätt generad över hur han bettet sig.
"Tro inte att vi bara förlåter dig Enzo, att hjälpa oss med en plan är det minsta du kan göra," lägger hon till och skuttar ner från sin plats på katedern och sätter sig ner på en stol mittemot den jämnåriga.
"Absolut, de alla tre har saker de skäms över. Kan lätt ge er några av deras hemligheter så kan ni hålla det över deras huvuden, om ni vill." Enzo är rätt lojal mot Hayley, vilket glädjer henne. Nu har han försagt sig, men Hayley märker vilken sida han står på just nu. Det känns skit att behöva utpressa dem tillbaka, men de var de som började och får helt enkelt skylla sig själva. Ravenclaweleven tittar genast bort när Yaosu börjar skifta och han ställer sig långsamt upp från sin plats på stolen. "Jag vill inte störa er.. men vi kanske kan komma på en plan imorgon?" Hans blick är fäst på ett av fönsterna istället för Yaosu. Hon själv nickar instämmande, det låter väl som en bra plan. Att prata om det när den äldsta är i sin tvåbenta form.
"Då ses vi imorgon?" Undrar Hayley, Enzo nickar och skyndar sig ut ur klassrummet efter att ha sagt hejdå. Han vill inte att hans lärare ska må dåligt över att han kollat. Nej, det är bäst att undvika det.