Emo love? (privat rollspel)

-Jaså? Säger jag ironiskt.

vetinte.

-Jag förstår vad du menar. Diana är lite väl... på? Säger jag och skrattar.

Hennes skratt klingar det är vackert..
-Ja hon är lite väl på...Hon tror hon kan blimin nya bästis nu när Love..
Jag orkar inte. Vet hon ens vem Love är?

-Just det Love det är han du hänger med...
Jag tystnar fort. -Jag menar hängde, för han bytte skola eller hur? Jag pratar fort, alldeles för fort och jag hoppas genast att jag inte sårat henne för mycket.
Men inget hos henne känns sårat inte något jag ser för det ända jag kan tänka på är hennes vackra blåa ögon som glänser i solljuset. (DRAAAMAA )

Om någon annan sagt det hade jag blivit arg. Men hon menar inte att vara elak. Det syns i hennes oskuldsfulla ansikte.
-Han går inte här längre ja. Han går i skrivarklass i Solna.

-Är det med Love, något du vill prata om? För vi skulle kunna sätt oss någonstans och snacka ut om allt trassel här i livet, jag är en jävligt bra lyssnare ska du veta!
Jag ler ett léende som jag hoppas är tillräckligt övertygande, man kan aldrig veta.

Jag älskar henne i den stunden. Jag älskar allt med henne då.
-Ja.. Jag vill prata säger jag.

(ska vi typ ta nytt kapitel efter mitt dramatiska slut eller typ ett tidshopp eller något?)

efter en stunds pratande..

-Jag vet hur det känns, man får fan inte livet gratis jag menar jag har gjort allt för att få respekt i den här skolan det slutar med att folk tar mig som ett monster,
och flyr från mig vettskrämda.
Jag tittar upp mot henne och ler inombords hon är faktiskt den enda som inte kollar på mig sådär, falskt och avskyvärt.

-Nejdå Emmy du är precis lika avgudad som jag vi är veeeerkligen lärarnas faavoriter. Säger jag irroniskt.