Rollspel - 7:e året

[Antonia är inte den som sticker förrän hon måste det, om han inte stör henne, stör hon inte honom. Men Viper har ju andra åsikter... ^^]

Viper börjar väsa elakt, Antonia tittar upp och ser Simon Watsol, hennes fiende nummer 1 sedan första året.
"Åh, Winston." Säger han som om hon avbrutit något underbart.
"Watsol." Svarar Antonia lika entusiastiskt. Hon hatar honom och Viper är inte heller så värst förtjust i Simon.
"Viper." Mumlar hon mjukt, ormen attackerar genast Simon.

"Neeej" skriker Aily och Anguis försöker få bort sin nya vän från Simon. Men det lyckas inte.
"Vad f*a" skriker Simon och ramlar raklång på golvet när Viper slingrar sig runt honom. Aily ingriper genom att förvandla sig och attackerar Viper. Philip och Carl(Simons två kompisar) släpar Simon ut ur kupén och försvinner bort genom tåget. Aily förvandlar sig tillbaka till människa och vänder sig sedan om Antonia.
"Varför gjorde du så?" säger hon och sätter handen mot axen där Viper bitit henne. Hon försöker hålla gråten tillbaka men hon känner att hon inte kommer hålla ut länge.

[Stackars Si Det där måste jag komma ihåg. Något som kan vara bra att använda när man mobbar någon ]

(Asså, ormen är en boa... o_o Den bits inte. Den stryper.)

[Glömde det, aja jag kommer att använda såret till något så jag orkar inte ändra. Någon som vill skriva ]

[Visst.]

"Hämnd för 7 års rent helvete." Säger Antonia lätt och drar bort sin orm från axlarna som den slingrat sig upp på, hon helar den med under tiden som hon fortsätter tala. "Och han kommer säkert hitta på något han också, så jag säger farväl till eder." Säger hon och hennes koffert följer efter henne ut från kupén som på automatik. När hennes orm är helad slingrar den sig upp på hennes axlar igen.

Aily står stilla ett ögonblick och sen springer hon efter henne.
"Snälla vänta" ropar hon.

Antonia himlar med ögonen och hennes orm stirrar ilsket på Aily när hon kommit närmare.
"Han uppskattar inte att bli attackerad av en panter." Säger hon irriterat åt henne. Hon smeker ormen, det är den enda som stått med henne i vått och torrt. Allt annat har rämnat och lämnat henne.

Silvia lyssnade noga. Det fördes ett välldans liv i en kupé lite längre bort, dunsar och skrik. Hon grimasherade. Undra vad det var som föregick. Efter ett tag lugnade det ner sig och Silvia tittade försiktigt ut ut kupén. Hon hinner precis se en tjej från Slytherin gå ut från en kupé med en orm runt axlarna. Silvia stänger snabbt kupédörren och sätter sig ner igen. Då hör hon en flickröst som ropar, antagligen på Slytherinflickan som Silvia såg.
"Snälla vänta!"

Antonia struntar i Aily för tillfället och går vidare hon öppnar nästa kupé som är någorlunda tom och sätter sig där. En tjej är därinne. En hufflepuff. Hon lugnar ormen och hoppas på att den inte skrämt henne.

Silvia satt stilla ett tag och stirrade in i väggen. Då öppnades kupédörren och tjejen med ormen runt axlarna kom in i kupén. Sylvia stelnar till, Slytherin. Hon makade sig försiktigt närmare fönstret och försökte att inte titta åt Slytherintjejens håll. Tillslut vågade hon ta sig en liten titt på ormen. Sylvia såg direkt att det var en boaorm. Nåja, så länge tjejen håller koll på den så borde det inte vara någon fara.