Sagan om ringen (Privat Roll)

Roran granskade såret under tystnad. Han tog tag om den lilla stupen som fanns kvar av pilen och lirkade ut den ur såret. Han kastade iväg 'pilen' och började sedan rengöra såret så noggrant han kunde. Han såg inte upp på Nienna en enda gång under processen.
Då han rengjort såret såg han upp på Nienna, ville säga något men istället teg han och reste sig upp. Han nickade emot Tamara och gick sedan bort till Quirinus som stod nervöst och klippte med öronen.

Nienna betraktade det rengjorda såret under tystnad. Hon mumlade ett 'tack' till Roran och reste sig sedan upp. Hon harklade sig. "Vi måste skynda oss, så att vi hinner söka upp en ny plats att slå läger på innan mörkret faller." Och det dröjer sannerligen inte länge innan det blir kolsvart, anmärkte hon efter att ha kollat upp mot himlen. Hon gick fram till Finwë och strök honom lugnande över halsen. Han hade blivit ordentligt uppskrämd av ljuden från skogen, och han frustade oroligt samtidigt som han otåligt trampade på stället. "Det är ingen fara", försäkrade hon med låg röst. "Jag är säker, du är säker." Efter ett tag så lugnade Finwë ner sig, men det märktes tydligt att han fortfarande ville därifrån så fort som möjligt.

"Ja, hoppas vi finner något mer lämpligt." svarar Tamara och går fram till Nyx och pratar lågt till henne. Det var en blandning mellan Nyx frustanden, alvspråk och hennes eget. I en blandning som stoet lystrade till och svarade. Hon packade på packningen på det svarta stoet och svingade sig upp.
När alla var klara gav de sig iväg, för att finna en ny lägerplats på ett säkrare ställe.

Roran styrde upp Quirinus vid Niennas svarta hingst.
"Inga orcher såhär pass nära Vattnadal", citerade han med ett lätt skratt. Han såg på Nienna med en nästintill barnslig, retsam blick innan han manade på Quirinus och galopperade runt de två ekipagen.
Han var faktiskt på mycket bättre humör nu, varför kunde han inte riktigt förklara. Det måste ha haft något med adrenalinet som fortfarande rusade igenom varje blodåder. Med ett retsamt flin höll han in Quirinus. Detta skulle bli ett uppdrag att minnas.

Nienna satt upp på Finwë och himlade teaterlist med ögonen åt Rorans kommentar.
"Visst, jag hade fel. Nöjd, hm?", sa hon utan att röra en min. Enligt henne så var det inte de minsta lustigt. Hon manade på hingsten till trav. "Jag föreslår att vi slår läger på en avsides plats, men att vi ändå håller oss nära stigen. Vi vill ju inte stöta på mer orcher." Ännu en gång manade hon på hingsten, men nu så att han satte iväg i galopp. Ju snabbare vi slår läger, desto bättre.
"Vi har inte all tid i världen på oss, raska på lite", ropade hon till dem.

Tamara satte efter Nienna men höll masken. Egentligen höll hon med Roran, att det var lustigt. Men för att inte irretera Nienna ännu mer höll hon tyst.
De galloperade över den nu mörkt svarta slätten och Tamara gillade det inte. I det haär mörkret kunde varmen hon eller Roran se och de måste hitta en lägerplats allt för snart. Annars kunde de lika gärna rida i blindo hela natten.

Att se i det inte minst sagt hotfulla mörkret var ett ganska stort problem för Roran och Tamara. Men Roran försökte göra det bästa utav situationen. Det vill säga han följde efter Nienna som en skugga. Det var inga problem att se hennes silverblonda "kalufs".
Roran manade på Quirinus, ignorerade att han kastade gång på gång med huvudet. Ett tecken på att han ville att Roran skulle ge honom friare tyglar, inte en chans. Han skänklade på den envisa hingsten samtidigt som han kastade blickar över axeln. Han märkte inget misstänkt så det fanns väl inga fler orcher i närheten. Det var i alla fall det han hoppades på.

Efter att ha ridit i vad Nienna tyckte att kändes som flera timmar (mest troligast så handlade det bara om fyrtio minuter), så ledde stigen in dem i en lövskog. Hon behövde bara kasta en blick på sina kamrater för att se att dem inte uppskattade tanken på slå läger i skogen efter kvällens händelser, men inte långt från stigen så kunde Nienna skymta ett vattendrag mellan träden. "Se!", sa hon och pekade. "Det kan duga."

(Jag hoppas att det där inte räknas som PP? Och om de gör det, så ber jag om ursäkt.)

( Jo, det räknas nog lite som PP eftersom du inte vet vad "Vi" känner...men det spelar ingen roll ;P )

"Ser fint ut." sa Tamara och de red fram till vattendraget. Det var ingen ide att göra upp någon eld och det skulle säkert bara leda till att de blev upptäckta igen. Hon hoppade av Nyx och lösgjorde henne från packningen och sadeln. Nyx skakade på huvudet, hon gillade att vara fri, sedan travade hon glatt fram till vattendraget och började ivrigt dricka av det kalla klara vattnet.

"Jag hoppas att du förstår att man inte ska göra upp eld förens man kontrollerat att det är säkert", fräste Roran åt Tamara och satt av. Han var trött, irriterad och hungrig. Men maten fick vänta.
"Jag håller vakt", muttrade han och band fast Quirinus för andra gången på mindre än timme.
Han slog sig sedan ned vid en trädstam med handen på svärds fästet.