Fängelset 2 [rollspel]

okej,jag är inte med

( Här är en ny bild....hoppas den fungerar nu xD )

Tristan låg på rygg i en avskild del av gården, och kisade lätt upp mote den klara solen. De övriga killarna spelade basket. Men det låg inte för honom, att tävla, att vinna, att visa sig störst bäst och vackrast.
Nog hade han gett sig in i slagsmål till en början, men de hade lärt sig att honom rådde ingen på och han var ändå stark men fann inte det roliga i att hela tiden bevisa det för de andra. Han hade vunnit respekt och kunde vara ensam eller med de andra, vad han nu föredrog.

(Modesty, passande xD)
Hank satt vid en av bänkarna och tecknade på en servett med en kålbit från grillen som han spetsat till, och hans högra mungipa ryckte smått spasmiskt, men han hade inte råd att flina här ute, om någon såg honom le skulle de slå ner honom. Även om han visste hur och gillade att döda var de andra fångarna klart starkare än honom. Hans fötter trummade rytmiskt under bordet och skapade den musik som höll honom trygg i hans egen lilla värld, men han ansträngde sig för att inte trumma för högt, om det skulle störa de andra. Han fortsatte att intala sig själv att han inte var rädd, utan bara strategisk. Han såg ner på servetten, tomten som representerade den gamla feta mannen han dödat, som hade fört honom hit, var nu hängd från ett träd. Han kunde inte motstå att flina, och tvingade läpparna direkt till en rak linje, men en sekund för sent.
"Vad flinar du åt, Adler?! Tänker du tillbaks på dina stordåd?" skrek en av dem och en hel grupp omringade honom. Vakterna gjorde ingenting, de tyckte att han skulle få vad han förtjänade. Hank hade hoppats att det inte skulle komma till det här, han ville inte sitta i en vadderad cell igen. Vakterna hade alltid undrat varför han inte använde blyertspennan de lånat honom, han flinade igen när en av de muskulösa fångarna sprang mot honom och drog upp den spetsiga pennan ur sin ficka, vek undan för mannen och högg med en graciös rörelse in pennan i fångens hals, hoppade sedan upp på bänken, och tryckte ifrån, flög mot en av männen, tog tag i hans nacke och vred om. Vakterna sprang fram efter hans tredje man och jagade bort de andra, och tog tag i hans armar för att dra honom mot den vita cellen. Medan de släpade honom hummade han med raspig röst på en melodi han lärt sig som barn, med ett retande leende på sina läppar.

(Haha ja visst är namnet bäst )

Modesty sattes ner på cellbläcket och vakterna gav henne en spruta och en av vårdarna kom in
"Du vet att du gjorde fel" sa en av kvinnorna som satt framför henne
"De dödade min blomma" sa Modesty sorgset
"Jag vet att de gjorde det, men om du tar det lugnt så släpper vi ut dig igen" sa kvinnan och Modesty nickade
"Jag lovar att vara snäll" sa hon och log. vårdarna nickade och tog med henne ut på gården igen. De gick förbi ett annat slagsmål och Modesty la huvudet på sned
"Se rakt fram" sa vårdaren men Modesty lyssnade inte utan undrade varför han slogs med andra, hade de dödat en blomma han gillade? hon kom ut på gården och hon satte sig ner på en bänk och log mot solen

De tog hans penna, hans kol, hans servetter och hans skor. Nu skulle han inte kunna höra sig själv trumma. Bara för att göra det värre band dem fast hans fötter och satte på en tvångströja, sedan slängde dem in honom. De sade att han skulle få spendera tre timmar där, eftersom de visste hur panik slagen han blev efter en hel dag. Han hade en gång mördat en av vakterna när de släppte ut honom efter två dagar. Så de gav honom nu istället tre timmar, en för varje man han dödat. Han kunde acceptera det, men han blev tvungen att trumma med huvudet mot väggen, vilket gav honom huvudvärk.

Tristan hade ställt sig upp och stod slött lutad mot muren och följde slagsmålet med ögonen. Hon var ingen som la sig i, han var en som skötte sig, allt för att komma ut snabbare.
Han hade lätt blivit vän, eller så bra vän det går med vakterna. Han var ingen so de vaktade särskilt, de visste att han var skötsam. Han hade lurat i dem att han ångrat sig att han skulle leva ett skötsamt liv när han kom ut, om de bara visste....
En tjej kom ut med vakterna, inte för att han brydde sig så värst, inte här inne.
Slagsmålet slutade och killen fördes iväg. Tristan såg upp mot solen och kände de värmande strålarna.

Modesty reste sig från bänken och började nynna på en melodi av Mozart och dansa runt på gården. hon var lugn igen efter medicinen och den gjorde henne gladare. Killen som hon slagit kom ut med bruten näsa och mannen såg surt på henne men gick inte närmare när hennes blick svartnade men hon log snart igen. Hon älskade att vara ute på gården, det fick henne att känna sig fri något hon aldrig skulle bli igen. inte efter vad hon hade gjort. Hon såg bilderna framför sig och hur hennes far tryckte ner henne i sin säng och hon skrek till och satte sig på marken
"Ta bort honom, ta bort honom" skrek hon och gungade fram och tillbaka. vårdarna var snart framme vid henne igen

(vet inte varför, men det är så itnressant med brutala roller >.>

Egentligen hade det bara gått tre minuter, men Hanks tidsuppfattning var väldigt annorlunda än andras, och snart började han skrika och sprattla sig, och vakterna släppte ut honom på gården. Han såg ner på sina tomma händer, de var fortfarande blodiga efter pennan. Han gick till grillen och tog en ny kolbit för att spetsa till den med, men en hand stoppade hans och klämde åt. Han visade inget tecken på smärta och mötte mannens blick, Hanks ögon var skrikande gröna, galna och ondskefulla. Manne släppte taget och gick iväg efter att ha muttrat
"Missfoster..." högt nog för att Hank skulle höra. Han tog kolbiten och satte sig på samma plats. Han visste att han hade många fiender här, och han följde orden att om han hade fiender betydde det att han gjort något viktigt i sitt liv. Han tyckte om att vara hatad.

(haha det gör jag med xD de är roligare än ha oskyldiga roller xD)

"Modesty det är okej" sa en av vårdarna som knäböjde vid henne men hon slog bort honom
"Rör mig inte" skrek hon och såg ner på sina händer, för andra var de rena men hon såg blod på dem, sina föräldrars blod.
"Hon behöver enskildhet" sa en kvinnlig vårdare
"Vi tar henne till den privata rastgården" sa en av vårdarna och gick skrämt fram till henne och hon sprattlade och försökte komma loss men de var starkare än henne och snart var hon i en isolerad rastgård och en av vårdarna gav henne såpbubblor och hon såg på de, och lugnade tillslut ner sig och började blåsa

Han hörde ett kvinnoskrik, men ignorerade det. Han var nu inne i teckningen på bordsskivan som föreställde hans allra första offer, sina två yngre systrar. De hade tjallat på deras föräldrar för att han hade varit ute och festat med sina vänner då han var 15, han hade aldrig varit särskilt förtjust i dem ändå. Han ritade dem i en stor svart pöl av blod, jämte dem ritade han sina gråtande föräldrar och en smiley som skulle föreställa han själv. Plötsligt märkte han ljudet av någon som tyngdlyfte bakom honom, och ju mer han hörde det, ju mer störde det honom. Mannen var antagligen några meter bort från honom. Han började tyst muttra
"Tyst... Tyst... Käft... Sluta, du stör... Tyst, tyst, tyst. Tyst! Tyst! TYST! KÄFT! TYST!!! JAG SA" han hoppade upp och började strypa mannen med tyngd-staven "HÅLL KÄFTEN!!!"