Allixandra Dumont - Hemligheternas Kammare

BRA!!!
MER!!

Hihi, TACK!



Hmm, syftar du på Mrs Norris??? Katten heter ju det, det kan inte jag ändra på liksom xD


Ändrat tack för att du sa till, blev ett litet snabb fel bara

Nej, Malfoy kallade Alli för Mrs, det var det

Som vanligt: UNDERBART ♥

Bara för att ni är så himla underbara som läser och kommenterar så ska jag ge er ett EXTRA LÅNGT kapitel trots att jag la upp ett kapitel nyligen så får ni ett till nu på en gång! Jag har suttit och skrivit ett bra tag på detta kapitlet idag så hoppas verkligen att ni gillar det!


Kapitel 12
~ Polyjuice Elixir ~

- ”Här är det.” Säger Hermione med upprymd men låg röst, jag, harry och Ronald lutar oss mot henne för att se vad hon pekar på. Biblioteket är tyst och endast ett fåtal elever har dröjt sig kvar för att studera.
- ”Polyjuice Elixiret kan ge en person möjligheten att förvandla sig till en annan person under en viss tid. Förstår ni inte, om vi gör detta och ni förvandlar er till de som står närmst Draco kan vi fråga honom vad som helst. Då kanske vi får veta vem det är som är Slytherins arvtagare, eller i alla fall vem som öppnat kammaren.” Säger Hermione och vi ser alla förbluffat på henne.
- ”Men, den tar ju en månad att göra... (Alla tre tittar på mig som om jag sagt något jag inte borde veta utan att ha tittat i boken) Vad? Jag har faktiskt studerat mycket trolldryckslära i Frankrike...” Mumlar jag generat som svar på deras blickar.
- ”Men det är den enda chansen vi har...” Säger Hermione uppgivet,
- ”Men, om Draco är Slytherins arvtagare, (Hermione och jag ger Harry en uppgiven blick) så hinner han ju attackera hälften av alla mugglar födda på den tiden.”
- ”Jag vet, jag vet, men Hermione har rätt, det är den enda chansen vi har och desto tidigare vi börjar desto fortare får vi klart det.” Jag ser på Harry och han nickar kort till mig,
- ”Vad behöver vi..?”

Vi lånar boken och går till vårt elevhem, jag lägger mitt huvud tungt på kudden och suckar djupt efter en stund. Alla runt om mig sover redan, driver runt i drömmarnas rike där allt är möjligt. Herregud, vad är det som händer egentligen, allt detta känns så overkligt. Tänk om något går fel eller tänk om Draco kommer på att det inte är hans vänner som pratar med honom... Vad är det egentligen med Draco, varför skulle han göra något sådant, han verkar vara en riktig tölp men det är något med honom... Mina tankar snurrar i hög hastighet ända tills jag somnar.

Dagarna passerar framför mig, fyllda av böcker, mina vänner, lektioner, påhälsningar hos Hagrid, läxor, prov och de enstaka Quidditch matcherna. Då och då tar jag promenader ensam nere vid sjön, där allt är så tyst och lugnt att det känns som jag kan få tänka klart och vara ifred en stund. Men de senaste gångerna har jag känt mig iakttagen, som om någon stirrat på mig.

- ”Kan någon berätta för mig, varför, gör vi den här trolldrycken, mitt på dagen, i dagsljus, på flickornas toalett? Tror ni inte att någon kommer komma på oss?” Frågar Ronald där han står lutandes mot ett av de gröna toalettbåsen inne på flickornas toalett. Hermione fnittrar,
- ”Nej, oroa dig inte. Ingen kommer in här. (Ronald stirrar på henne med sitt ena ögonbryn höjt) Ron, oroa dig inte. Ingen kommer in här för Missnöjda Myrtle.”
- ”Vem?” Frågar jag och stirrar upp på Hermione från boken vi för tre veckor sedan lånade från biblioteket.
- ”Missnöjda Myrtle.” Upprepar Hermione och hon ser inte längre på mig, hon stirrar ovanför mitt huvud.
- ”Vem är Missnöjda Myrtle?” Frågar Ron och ser helt förbluffad ut. Det är i alla fall inte bara jag som inte har en aning om vem hon pratar om...
- ”Jag är Missnöjda Myrtle!” Halvt skriker en arg flickröst, jag och Ronald vänder oss båda hastigt om och stirrar på ett spöke som svävar en meter ovanför golvet.
- ”Men jag förväntar mig inte att ni ska veta det, efter allt, vem bryr sig om Missnöjda, gråtandes, ensamma, MYRTLE! UHWAAAAAH!” Skriker spöket, flyger genom rummet och dyker ner i en toalett vattnet sprutar vilt upp mot taket.

Solen skiner in genom fönstret och får röken som ringlar upp ur kitteln att se otroligt vacker ut,
- ”Kom nu, vi blir sena.” Säger Hermione efter att hon flyttat kitteln till ett utav båsen. Vi reser oss alla upp och vandrar ut ur flickornas toalett på väg mot klassrummet där vi har Trolldryckskonst med professor Snape. Dörren är öppen så vi går in och sätter oss, jag sitter bredvid Hermione. Framför Harry och Ronald, som sitter framför Neville och Seamus. Dörren smäller igen efter professor Snape och lektionen börjar...

Jag sätter mig på den fallna stocken precis på kanten av stranden, solen har börjat sänkas ner i sin dvala, månen har börjat ta dess plats, ersätter solens varma röda ljus med sitt kalla vita sken.
- ”Varje ljus har sin glans och sin särskilda egenskap... Solen får allt att se ut att brinna, månen får allt att gnistra och glittra som små stjärnor...” Jag mumlar orden för mig själv, fäller min blick ner mot väskan som vilar mot mitt ben. Mitt block hamnar i mitt knä och min penna mellan mina fingrar. Den glider så lätt över det vita pappret, skapar former, skuggor och mönster.
- ”La lune si silencieux et pur, remplissage mon monde avec le glissening de starlight, le saupoudrage de la poussière de fée, l'amour la nuit et en donnant la lumière, ce qui rend mon coeur lumière et mon esprit clair. La lune, belle et calme, me tenir compagnie, m'aimer quand le soleil leavs le skyline. Je dois avouer mon amour pour vous, mon coeur rempli avec la nostalgie de silence, mon âme aspire à l'harmonie vous donner ce monde. Je vous souhaite la bienvenue, soleil de la nuit, je vous souhaite la bienvenue, lune...” Mitt modersmål slinker mjukt ut mellan mina runda fylliga läppar medan pennan glider över pappret. Det är en sång min mor brukade sjunga för mig när jag var liten.

En gren går av i skogen bakom mig, jag rycks tillbaka från mitt transliknande tillstånd.
- ”Vem där?” Min röst är ostabil och jag släpper pennan för att greppa efter min trollstav på insidan av min rock. Mina ögon fästa mot platsen jag hörde grenen gå av, då ser jag hur något kommer fram ur skogen.
- ”Harry? Men vad, vad gör du här ute?” Harry ser på mig och ger mig ett leende, jag stoppar undan min trollstav.
- ”Jag brukar gå hit ibland och jag såg att du gick ut genom porten vid bakgården så jag följde efter. Du sjunger väldigt fint Alli. Vad var det för sång? Vad betyder det?” Han sitter bredvid mig på stocken, hans blick fäst vid mig medan jag lägger ner blocket och pennan i min ryggsäck igen.

- ”Det är en gammal sång som mamma brukade sjunga för mig när jag var mindre... Jag brukar sjunga den när jag är ensam för jag tycker inte att jag kan sjunga särskilt bra. (Jag fnittrar lite generat, Harry ser uppmuntrande på mig med ett leende) Den betyder ungefär, (förlåt, men lättare att översätta denna till engelska än svenska så ni får helt enkelt tåla det plus att det är jag som skrivit texten! ) The moon so silent and pure, filling my world with the glissening of starlight, the sprinkling of fairy dust, loving the night and giving it light, making my heart light and my mind clear. The moon so beautiful and calm, keeping me company,
loving me when the sun leavs the skyline. I confess my love to you, my heart filled with the longing for silence, my soul longing for the harmony you give this world. I welcome you, sun of the night, I welcome you, Moon.”

Harry ler mot mig,
- ”Va vackert Alli, fast det är ännu vackrare på ditt modersmål.” Jag ger Harry ett glatt leende och knuffar honom lite med min armbåge medan mina kinder blir smått röda från genering. Vinden blåser och mitt hår flyger åt alla håll, vi börjar båda två att skratta och jag tar min väska över axeln.
- ”Ska vi gå tillbaka? Det börjar bli sent och det är en dag imorgon med...” Han nickar mot mig och vi reser oss båda upp från stocken, vi pratar glatt om Quidditchmatchen som ska vara på fredagen. Men den där känslan av att vara iakttagen finns fortfarande kvar och jag undrar om Harry känner det med, men han verkar inte märka något.

- ”Jag har förberett allt, jag har fyllt dessa två med sömnmedel. Ett enkelt men väldigt kraftigt sömnmedel. (Hermione sätter två bullar framför Harry och Ronald när vi sitter i Stora Salen) Se till att Crabbe och Goyle hittar dessa.” Säger hon och ser med intensiva ögon på Harry och sedan med ännu lite strängare blick på Ronald, ett litet leende sprider sig över mina läppar, deras vänskap är helt ologisk men humoristisk på ett underhållande sätt... Jag skakar mitt huvud lite uppgivet och fnittrar, mina lockar svänger från sida till sida i en vacker kaskad av svart glänsande hår.
- ”När de somnat så gömmer ni dem någonstans, tar på er deras kläder och rycker ut några av deras hårstrån.”
- ”Vems hårstrån ska du rycka ut då?” Ronald ser irriterat på Hermione som stirrar tillbaka på honom och plockar fram en liten flaska med hår i.
- ”Jag har redan mina, Millicent Bulstrode, Slytherin...”
- ”Du då Alli, vem ska du omvandlas till?” Frågar Harry och ser på mig, jag skakar mitt huvud mot honom så att mina lockar dansar från sida till sida ännu en gång.
- ”Jag ska inte omvandla mig, Hermione och jag kom överens om att det bästa vore ifall någon av oss är sig själv ifall att något går fel eller om ni skulle bli upptäckta.” Harry och Ronald nickar mot mig och Hermione, Ronald har redan börjat stoppa i sig nästa kycklingklubba.

-”Vart är de någonstans?” Hermione vankar fram och tillbaka inne på flickornas toalett.
- ”Lugna dig, de kommer så fort de kan.” Jag skakar på mitt huvud och fortsätter att läsa min bok. Dörren öppnas, in kommer Harry och Ronald iklädd alldeles för stora Slytherin kläder.
- ”Varför tog det så lång tid? Äsch, det spelar ingen roll! Har ni hårstråna?” Harry och Ronald räcker fram varsin liten flaska med hår i. Hermione ser på dem och nickar medan jag häller upp Polyjuice elixiret i tre stora glas. Jag räcker dem varsitt,
- ”Lägg till hårstråna.” De strör i sina hårstrån.
- ”Wuuah, drink-al-a Goyle...” Säger Ronald med ett otroligt äcklat uttryck i ansiktet.
- ”Skål.” Hermione höjer sitt glas och sedan dricker de alla tre. Jag ser förväntansfullt på dem.

- ”Jag tror... Jag tror att jag måste spy!” Utbrister Ronald och släpper glaset så det krossas mot det hårda stengolvet och springer in i ett av båsen.
- ”Jag med!” Hermione tappar sitt glas och tar båset bredvid Ronald. Harry tappar sitt glas och lutar sig mot ett av handfaten i mitten av rummet. Han hostar och ser sig i spegeln medan hans kropp skakar. Hans hud börjar att bubbla på ett konstigt sätt och jag går fram till honom med en orolig blick.

- ”Harry, är du okej?” Jag ser på honom och han ser på mig, han håller sig om magen och grämer sig över den konstiga och onaturliga känslan han måste känna inom sig nu. Jag lägger min hand på hans rygg och stryker försiktigt medan jag ser honom förvandlas framför mina ögon.
- ”Harry, du... Jag har aldrig sett det hända förut. Wow.” Jag ser på Harry som leendes ser tillbaka på mig och sedan på sina händer. Vi vänder oss om och ser på Ronald som kommit ut ur sitt bås, nu ser han ut som Goyle.
- ”Ha-harry?”
- ”Ron?” Ronald nickar och Harry skrattar lite,
- ”Ni låter fortfarande som er själva, du måste låta mer som Crabbe, (jag pekar på Harry) du måste låta mer som Goyle (jag pekar på Ronald) och med lite tur så tar ni er in till Slytherin och kan prata med Draco.” Jag suckar uppgivet och kan känna hur otroligt nervös jag är för chansen att de kommer klara detta är otroligt liten. Harry nickar, Ronald gör en grimas och harklar sig i ett försök att göra sin röst mörkare.

- ”Hermione, är du okej?” Jag går bort till Hermiones bås,
- ”Jag, jag tror inte att jag kan gå. Ni måste gå utan mig. (Harry börjar protestera) Gå, ni slösar tid!”
- ”Kom igen Ron.” Nästa minut är de ute ur flickornas toalett och på väg ner mot Slytherins del av slottet. Jag öppnar försiktigt dörren till Hermiones bås när de gått,
- ”Hermione är du-” Jag avbryts mitt i min mening när jag får se Hermione, Missnöjda Myrtle står bakom mig och skrattar medan hon pekar på stackars Hermione som ser alldeles fördärvad ut.
- ”Hermione, är du säker på att du tog mänskligt hår från Millicent Bulstrodes rock?” Frågar jag och sväljer hårt, Hermione skakar på sitt nu enorma huvud och ser på mig med sina stora gula ögon.
- "Se på mitt ansikte... Det var katthår, inte människohår jag tog från hennes rock." Jag ser på Hermione och skakar på mitt huvud. Du får inte skratta nu Alli, du får inte skratta nu, kom igen du kan hålla dig! Tänker jag och Myrtle skrattar bakom mig.
- "Vadå se på ditt ansikte, se på din svans istället! Hahahah!" Myrtle skrattar hånande och pekar på Hermiones svans som går från sida till sida.

Asså ÅHH vad bra!

Men det är Harry som blir Goyle, och Ron Crabbe...

Och sången var så vacker! Det gör inget att du tog på engelska!

Tack
Jag vet det men det har alltid känts så fel i mitt huvud xD Så valde att göra det så som jag vill ha det, det är ju trots allt min ff

Jajaja, det var inte fel! Ville bara påpeka det...

Ett kapitel... Specialskrivet till...MIG?!
Åh herregud... Åååå!!!! *Torka glädjetårarna så jag kan kasta mig över kapitlet och se vad det står*

....*Läsa*....

ÅÅÅH!!! DRACO ÄR MED DRACO ÄR MED!! *JUBLAR OCH DANSAR VILD KRIGSDANS GENOM RUMMET* kom ihåg vad jag sa om shippningen, JAG SHIPPADE DEM FÖRST!Dralli Dralli DRALLI!!! Trallalalalalalalalla.... WIIIIHHUUU!! Jag bara älskar när han står framför hennes bänk å ba... !!!! Det är så otroligt magiskt och levande. Och en till sak jag älskar (Förutom ditt fantastiska sätt att beskriva allt så målande så det känns som man själv är med i berättelsen) är att du precis som jag INTE får Draco att framstå som någon lallande loverboy vilket tyvärr de flesta som skriver om honom gör... Och det finns inget jag hatar mera än det.

Nu vill jag bara ha MERA MERA MERA... Så taskigt av dig att sluta här precis när det var så kolossalt spännande! Å andra sidan vet jag ju att jag inte kan få allt för då skulle jag inte ha något att vänta på... Men ett litet busigt kapitel kan jag väl änddå få? Med massa Draco i förstås, då är jag ju som lyckligast :* Hihi! Akta dig min lilla Mini Rowling, annars skickar jag Theodore Nott efter dig!!

KAPITLET VAR SUPER RAKT IGENOM, ÄLSKADE DET!!!

♥ Löööv it♥