Fyra jägare, Två sidor, Ett krig

Självklart att jag fortfarande läser!
Superbra!

Missy The Timelady
förolämpad, du vet at jag läser.

Okej, jag har ett par dåliga (eller goda?) nyheter...
Jag börjar lägga ned denna! What? Anledningen är att jag tappar idéer till denna, jag har massa annat på gång och tänkt på hur jag ska sluta denna. Jag har två kapitel (plus denna, så tre?) kapitel kvar planerat och sedan är denna slut. POFF.
Aja, ska låta er njuta av denna korta del. (ja en kort till hoppas det inte gör något )

12: Dayiupdem
Det hade börjat regna vilket gjorde att alla satt uttråkade i motell rummet. Sam sökte igenom deras pappas dagbok. Det stod massa om olika monster, fall, saker om deras mamma, alltså lite allting. Sam's mamma hade dött då han bara var några månader. Huset hade börjat brinna och hans mamma hann inte ut, eller det var så Dean och hans pappa förklara det. Nu visste han dock att en demon hade dragit upp henne på taket och satt eld runt henne. Allt var rätt hemskt när man tänkte på deras liv.
Sam suckade, drog handen igenom håret, vände blad och läste nästa sida. Han läste oftast bara boken under svåra fall, det var inte en vanlig bok man läste för nöjets skull direkt. Efter ett tag fastnade Sams bruna ögon på ett stycke. Han läste om det, gång på gång, kollade i sina egna anteckningar.
"Jag har kommit på vad det är!" skrek han ut tillslut.
"Vad?"
"Dayiupdem!"
"Dayiu-vad?"
"Dayiupdem!" Sam suckade. "Det är en sorts man-monster. Han ser någon i ögonen och befaller han eller henne. Då blir de paralyserade och dödas efter." De andra fattade fortfarande inget.
"Hitta bara den som dog innan dem", suckade Sam.

Det hade gått några få timmar av sökningar, både i datorn och på sjukhuset de varit på. Då dem inte lyckas letade de efter folk åtalade för mord i samma tillfälle som någon dött. Hela processen gav bättre resultat. Alex Sopre, åtalad för mord på Edward Hummel, Alex sa att han var tvingad av en man, dog en vecka senare.
Edward var i sin tur (eller otur) en ung man med gravid flickvän, som han hade planer att fria till, han var en av dem rikare personerna och hade inte sitt hjärta kvar då man fann honom. Matchande mord som de tidigare.
Två dagar senare hade de hittat sitt man-Monster, Max Dayiupdem. Till allas stora besvikelse dödades han inte på sättet de var vana vid. Här var det en sorts ritual. Dean hade gått och muttrat i timmar på allt, speciellt om hans baby (hans bil) som hade fått skador av fajten. Sam hade blivit så irriterad på Deans ständiga mutter att han flera gånger viljat slå till honom så hårt att han aldrig kunnat hålla en pistol mer. Samantha och Deanna hade gått till närmsta bar och bara hållt sig undan från problem (även om Dean hade spanat in tjejer - som alltid).

Nästa dag stod alla fyra vid stället Max höll till. De var alla fyra enade om att sluta på alla död han ställde till med. Då saltet var utspritt i en form som liknade en stjärna krossad i en blomma, och allt annat småsaker var på rätt plats, kom Max ut. Hans svarta hår och mörka ögon smälte in i resten av rummet. Hans klädnad försvann nästan, det var bara dem vita sträcken som syntes från outfiten.
"Ni är tillbaka", sa han lika kyligt som rummets temperatur.
"Och vi har ett meddelande", svarade Deanna. Sedan började Samantha läsa upp ett långt stycke på latinska. Manen svor på olika språk och efter stycket lös rummet upp och på marken låg en svart hög.
"Vi bör nog ge honom en vettig begravning", sa Dean. De kollade på varran innan dem rensade upp och gick ut.

*Samtidigt hos våra favorit änglar*
"VAD MENAR DU MED ATT DET ÄR TVÅ? OCH ATT NI HAR LÄTT DEM GÅTT FRITT I FLERA VECKOR!?"
"Det var int-"
"JAG BRYR MIG INTE OM HUR LÄNGE DET VAR! FÅ BORT DEM ANDRA OCH LÅT OM INTE KOMMA TILLBAKA!" Cas och Cassi kollade ned på golvet av deras chefs skrik. Det drogs alla andras uppmärksamhet och någon viskade 'trubbel, dubbel trubbel'. Cassandra och Castiel lyssnade på alla ord chefen sa innan de flög iväg till deras vänner.
-
PS: Känns som om ni kommer hata mig när jag säger att jag ska avsluta och sedan ger er kort och hemskt kapitel... Sorry, kan ni förlåta mig?

jättebra igen.
Jag förlåter dig-

Ja... Jag valde att avsluta denna tidigare. Anledning? Jo jag orkar inte skriva på denna mer, och dels vill jag nästan avsluta och g vidare med andra fanfics i andra fandoms. Så ja... Denna vart kort (som alltid -.-) med tanke på att jag skrev allt i bilen... Hoppa sni gillar denna ändå.
Tack och hej
//Missy
Kapitel 13. Teleportera med bil

"Jag vet!"
"Du vet vad?" Det var en tidig eftermiddag dagen efter att ha tagit ned Dayiupdem. Alla satt och försökte komma på hur de skulle få tillbaka tjejerna. Deanna vart mer och mer irriterad ju längre tid det tog utan att komma tillbaka. Killarna var inget bra sällskap, inget alls.
"Vi slogs mot någon Demon innan vi kom hit" sa Deanna.
"Vi var inne i en skog..." fortsatte Samantha som fattade vad sin syster menade.
"Ni trodde ni kommit bort från Demonen och mötte oss" tänkte Sam högt. Dean vände sig för att skicka en förvånad blick till sin yngre bror. Sam ryckte på axlarna och återgick till sitt sökande.
"Varför åker vi inte bara samma väg?" föreslog Samantha. Deanna stirrade på henne som om hon hade kört huvudet i en vägg och tappat allt sitt smarta.
"Och repa upp min baby? Aldrig!" Deanna stirrade på sin yngre syster. Men efter många om och men gick hon med på det.

Cass och Casssi:
De två änglarna letade efter något. Inte efter sina favoritjägare utan en viss demon. Tjejerna hade haft fullt upp med saken de jagade så de glömt bort Colten. Med tanke på att Cassandra och systrarna vart tvungen att åka hem snart, eller få problem med alla andra änglarna.

Båda landade på marken bakom en restaurang i Oklahoma. Utan att säga något började de gå, gå och gå. Bådas trenchcoat flög bakom dem likt Cassandras hår i vinden där de gick. Ingen sa något utan stirrade rakt fram med viktig min och stora steg.

Tillslut stannade de framför en man. Han hade en rundare form, svart kort hår platt på huvudet. Han hade svart kostym, med svart kofta och svart slips och mörka ögon.
"Duktigt" sa han och steg långsamt fram. "Två änglar för att hitta mig. Nu är frågan varför ni är här? Varför inte Winchesters?"
"De är upptagna" sa Castiel.
"Upptagna?"
"Upptagna" upprepade Cassandra. "Vart är Colten? Kom-ihåg att det är två änglar mot en demon, du har ingen chans", Crowley flinade lite. Han svarade inte och änglarna drog fram sina svärd och tillslut var båda redo för strid.

Svärd mot krafter. Försökte att döda varandra. Castiel krockade i väggen. Cassandra stack svärdet i ryggen men missade totalt. Tillslut var Cassandra och Crowley i full fajt utan att bry sig om Castiel.

JÄGARNA:
POFF.
"CASTIEL! Personligt utrymme" skrek Dean då han stod och borstade tänderna. Castiel hade i sin ovana dykt upp rakt bakom honom.
"Förlåt" sa han och tog ett steg bakåt. Dean stirrade på honom, han stirrade tillbaka.
"Killar? Vad gör ni?" Samantha, såklart. Om hon nu var Sam skulle hon ha ovanan att vandra in på fel tillfällen.
"Väntar på att Cass ska säga vad det är" svarade Dean som äntligen bröt blicken från ängeln.
"Juste, ni kommer gilla detta", sa han.

Alla var samlade i rummet där flickorna packade ihop. Castiel började med att prata om något som ingen lyssnade på innan; "Jag har eran Colt" Tjejerna kollade upp. Killarna kollade på dem.
"Seriöst?" sa Samantha.
"Det betyder att vi kan komma hem?" frågade Deanna samtidigt. Castiel nickade och kastade Colten till henne. Man kunde inte beskriva leendet i Deannas ansikte. Sakta lade hon ned Colten i väskan och förklarade sig färdig.

Efter att ha sagt hejdå till killarna satte de sig i bilen. Nästan två timmar senare kom de till skogen. Fyra vita träd med orangea blad uppenbarade sig. Deanna gasade in och de körde igenom.

BOOM! I hög hastighet körde tjejerna igenom skogen. En svart bil var bakom där en man satt. Denna och Samantha kollade på varandra.
"Oh nej" sa båda samtidigt. Skumpande och massa slalom senare kom de ut på vägen.

Timmar senare hade demon blivit bortförd. Tjejerna pustade ut.
"Undrar om vi möter en version av Dayiupdem" sa Samantha.
"Ja du Sammi, det får vi se."

Någon timme senare stod de framför tidningen.
"Två tjejer döda, hjärtat, blablabla, skog, träning... det låter väll bekant?" sa Deanna sarkastiskt. Samantha suckade irriterat.
"Vi gör inte all undersökning utan dödar den direkt" sa Samantha.
"Låter bra" samtidigt kom Cassandra. "Hej baby."
"Jag är ingen... bebis" sa hon.
"Nej det är ett uttryck... Älskar dig... herre Gud" det sista mumlade Deanna lågt men båda hörde ändå.
"Cassandra funkar bra" sa Cassandra samtidigt som Samantha brast ut i skratt.

Bra, bra, bra, bra, bra, BRA!!!

Jättebra fktiskt...

ändå synd att du snart slutar med denne men det kanske räker

men riktigt bra och ser ifram mot det sista kapitlet.