Då det hände [THG]

Kul

bra!!!!!!!!!!! BEVAKAR!

bästa asså

braa BEVAKAR

Kapitel 11
-------------
Nästa dag vaknade jag efter en god natts sömn i min nyfunne väns grotta för att upptäcka att hon inte var där.
-Hallå? ropade jag.
Jag reste mig upp och ögnade igenom grottan igen. Var var hon?
Till slut bestämde jag mig för att gå ut och leta. Men utanför dörröppningen låg hon. Eller, hennes döda kropp. För hon var död. Hon hade en pil i bröstet.
En tår trillade ner på min kind. Sedan en till. Sen började jag storgråta. Jag visste inte varför, jag visste ju inte ens vad hon hette! Kanonskottet måste ha gått när jag sov. Jag tog ett djupt andetag. Gå vidare Johanna, intalade jag mig själv. Du klarar detta, intalade jag mig själv.
Då gick 2 kanonskott av i rask följd.
De två, plus smartie (som jag valde att kalla henne) plus de som dog igår.... Det är tillräckligt många döda nu.
-Hejdå Smartie, viskade jag. Det är dags nu.
-----------------------------------------------------------
Kort och dåligt men whatever, ska försöka uppdatera mer nu

Bra

Jättefint kapitel♥

Det var ju ett superbra kapitel! Fortsätt bara du e ju grym!♥

Kapitel 12!!!
---------------
Jag gick ut ur grottan.
Och sedan vet jag inte.
Jag stod där i säkert 20 minuter och velade.
Då hördes ett kanonskott.
Jag ryckte till. Jag räknade i huvudet. Vi är 9 stycken kvar.
Jag gick runt ett tag. Till slut bestämde jag mig för att packa ihop. Jag tog några av smarties saker också.
Jag tittade igenom allt.
Ingen yxa.
Jag satte mig ner. Ååååååh.
Om jag inte har någon yxa går min plan åt skogen.
Jag måste ta mig till ymnighetstornet. Och få tag på en yxa.
Det kommer bli snudd på omöjligt. Men jag hoppas jag kan klara det. Jag menar, har jag ingen yxa kommer jag ändå dö.
Utan att ha en plan börjar jag gå åt det hållet jag tror tornet ligger åt.
Efter en timmes vandring hittar jag det.
Jag ska just gå mot det, även om jag ser karriäristerna, då jag hör ett hjärtskärande skrik. Alldeles i närheten...
-------------------------
Dun dun DUN

Superbra!!!!!!!!!