Den andre Lily - 3:e generationen

Hade egentligen tänkt publicera det här inlägget imorgon, men tänkte att det var lika bra att publicera det nu xd Här är alltså kapitel 13. hoppas verkligen att ni gillar det, och tack till alla ni fina som läser!

Kapitel 13

När Lily och Albus nådde fram till sjukhusflygeln hittade de James hos Eline. James vände sig om när han hörde dem komma in och hans ansikte ändrades till en min med djup avsky för Albus.
’’Vad gör du här?’’ frågade James av Albus.
’’James, du måste lyssna på det här. Påriktigt’’ sa Lily och satte sig vid en stol bredvid James. Albus satte sig också ned. Lily började berätta storyn. Hon fick berätta den flera gånger om, James såg ut att ha fått en hjärtattack.
’’Flickorna gick ju emot mig när jag var påväg ut ur biblioteket, jag kände ju förstås igen dem... Eline har berättat för mig om Hilda. Visste du att...?’’ började Albus.
’’Att Hilda var kär i mig och att Eline och Hilda slutade vara vänner efter att jag blev tillsammans med Eline? Ja. Att Hilda var beredd att ge Eline en kärleksdryck som satte henne i koma i flera dagar, nej absolut inte’’ sa James. James verkade nästan ursinnig.
’’Hördu, ska du inte säga förlåt?’’ sa Lily till James. Lily tyckte absolut att Albus var värd det efter James behandling. James verkade ha träffats av ett hårt slag. Om det var något han avskydde (förutom möjligen Slytherins quidditchkapten Robert Goyle) så var det att erkänna att han haft fel.
’’Ja antar det. Förlåt Al. Jag borde väl ha vetat att det inte var du, jag var bara så ursinnig över att Eline låg och... ännu ligger i koma att jag kände att jag var tvungen att skuldlägga någon’’ sa James. Det syntes en tår i hans öga. Lily kände då hur oerhört mycket hon saknade Eline. Det gjorde nog alla i Gryffindor, och flera lärare hälsade dagligen på Eline.

McGonagall hade dygnet runt försökt ta reda på vem det var och hade frågat iprincip alla om de hade något med saken att göra. Eline var väldigt omtyckt, det var svårt att inte sakna henne. Runt hela hennes sjukhussäng fanns det blommor av alla dess slag (professor Longbottom hade gett en synnerligt vacker blomma som spelade vacker musik då och då som professorn sa att hade en väckande effekt) och en massa krya på dig kort.
Albus nickade mot James och kramade om honom.
’’Jag måste gå till McGonagall och berätta det här. Kan någon av er berätta till Madam Pomfrey? Det kanske hjälper till för henne att veta precis vad det var’’ sa James och torkade snabbt bort tårarna.
När McGonagall hade fått höra detta hade hon strängt förbjudit James från att berätta det till någon, förens Eline hade vaknat och det var fullständigt bevisat. Därför visste hela skolan ungefär en timme senare.

Lily kunde höra folk tala om det överallt i skolan, men det var som att både Hilda och Wendie hade gått upp i rök, vilket Lily nog också skulle ha gjort om det kom fram att hon var orsaken till någons koma.
Den kvällen satt Lily och läste läxorna tillsammans med Julia. De hade tonvis med läxor, det började ju närma sig jul och det var snart dags för alla prov. Det var första gången någonsin sedan Eline hamnade i koma som inte Lily kände sig helt deprimerad. Trots att Eline fortfarande sov, kändes det bättre. Att få fast någon kändes som något, något som de hade lyckats med. Albus och James var sams igen, vilket betydde mer än någonting för Lily. Hon bestämde sig för att skriva ett brev till sina föräldrar och berätta allt som hade hänt.

Alltsåååå min religion!! ♥3

Omg jag döööööööööör!!!!!!!

Superbra!

Hoppas ni gillar det här kapitlet!

Kapitel 14

Lily försökte att koncentrera sig på vad Slughorn sa. Ja, spindelbenet skulle i precis efter nypan med strutssalt och sedan skulle man röra motsols tre gånger, sedan medsols fyra. Det var trolldryckskonst på schemat, Lilys absoluta favoritämne.

Slughorn hade varit väldigt snabb med att favorisera henne, av många anledningar förstås, men kanske mest för att hon var lika bra som sin farmor (som också hade varit Slughorns favorit en gång i tiderna).

’’En lätt silverfärgad ånga ska nu stiga ur er kittel!’’ sa Slughorn samtidigt som han gick runt och tittade i de olika kittlarna. Det var bara ur Lilys kittel som en silverfärgad ånga steg ur. Ur Ravenclaw eleven Will Adkins kittel steg det också någonting, men det var verkligen inte silverfärgat. Vad det än var luktade det rutten gröt och hans innehåll puttrade och fräste misstänksamt. Slughorn rynkade på ögonbrynen vid synen av Wills kittel. När Slughorn kom fram till Lily log han stort:
’’Utmärkt jobb idag Evans! Utmärkt utmärkt’’ sa professor Slughorn och gick vidare. Julia, Lilys bästa vän, tittade förvånat på Lily.
’’Evans?’’ viskade hon förvånat.
’’Min farmor. Han verkar inte riktigt komma ihåg att jag inte är hon’’ log Lily. ’’Men jag är van’’ fortsatte hon. Julia ryckte på axlarna och fortsatte med sin rentutsagt, katastrofala, trolldryck.

När det blev rast skyndade eleverna sig uppåt mot sällskapsrummen. Trolldryckskonst hade Gryffindor eleverna tillsammans med Ravenclaw eleverna, och ingen av dem verkade vilja spendera någon extra tid nere i fängelsehålorna.

Lily, Julia och Wendy satt i Gryffindors sällskapsrum. Det var relativt tomt i sällskapsrummet, bara ettorna och några sjundeårselever satt i sällskapsrummet. Utanför yrde snön och temperaturen hade gått ner något förfärligt i slottet de senaste dagarna. Det började närma sig jul, och det var en av de första vintrarna på länge som det faktiskt var riktigt kallt här i England.

’’Hur är det med Eline?’’ frågade Julia.
’’Vet inte riktigt. Madam Pomfrey tror hon ska vakna snart, hon hade ju skällt ut Hilda och Wendie så mycket, det var dom absolut värda, och hon hade fått reda på vad de hade satt ner i kärleksdrycken som hade fått henne att gå i koma. Madam Pomfrey sa att skulle vi inte ha fått veta vad som var i så hade Eline kanske aldrig vaknat upp igen’’ sa Lily.
’’Vad kommer att hända med Hilda och Wendie då? Straffkommendering?’’ frågade Wendy.
’’Om Eline kan berätta att det var dom som gjorde det blir dom nog relegerade på fläcken. Det är ju iprincip ett mordförsök’’ sa Lily tyst. Hon hoppades så att Eline skulle vakna upp snart.

Resten av dagen gick ganska snabbt. De två sista timmarna efter lunch hade de skötsel och vård av magiska djur, med Hagrid. Hagrid var alltid så snäll, han hade bjudit in Lily på te efter skolan på fredag.
I sällskapsrummet på kvällen var det proppfullt. Eftersom att det var en torsdag kväll, det var snöstorm ute och väldigt kallt i resten av slottet, så hade nästan alla elever i hela Gryffindor samlats i sällskapsrummet, framför den varma brasan. James satt och spelade knallkort med Oliver och Tristan, Lily satt och läste sina anteckningar för trolldomshistoria, eftersom de skulle ha ett litet prov på det före julen.

Plötsligt öppnades porträtthålet, och en väldigt välbekant gestalt kom in i sällskapsrummet. Det var som att alla skulle ha tappat medvetandet. Lily blev alldeles stum och visste knappt vart hon skulle ta vägen. Framför henne stod Eline.

Alltsåååå.. ♥3
Dagens bästa varje gång man sir att de ha komi ett nytt kapitel..!

Kom hem efter en sjukt jobbig dag och så får man detta♥!!

Jättebra!

Så spännande och bra skrivet! Två månader senare, 22 maj 2018, blev jag medlem på Mugglis så jag missade denna. Men nu har jag hittat den!

Gillar verkligen hur den är skriven med många humoristiska detaljer. Först kändes det ganska roligt med James och Albus syskonbråk, men efter ett tag märktes det att det handlade om ganska djupa och svåra känslor mellan bröderna. Lily är en härlig tjej som vill alla väl men inte är rädd att säga ifrån.

Det känns som om den slutade med en cliffhanger! Skulle gärna se en fortsättning - vad kommer Eline att berätta?

Tack så mycket för din feedback! Ja, det lämnade ju lite på hälft det här, men överväger att starta upp den pånytt eller börja om när jag är klar med mina final exams som håller på nu Din feedback betyder massor!