Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Till en början blev Leonidas förvånad när Cleopatra plötsligt drog sig undan. Hennes ord fick honom att faktiskt tänka över vad dem faktiskt höll på med. Var det värt det? Hans broderliga vänskap med konungen skulle aldrig bli sig lik. Men i den stunden var hon allt han ville ha och han var beredd på att ta konsekvenserna efteråt.
"Det är för sent för att ångra någonting nu, Cleo. Och jag kan omöjligt låta dig gå..", svarade han till slut med en låg röst och när hon lyfte upp sin hand för att röra vid hans kind så vred Leonidas på huvudet så att läpparna rörde vid hennes fingrar. Kanske var det delvis vinet som gjorde att han hade mod att ta risken, men Leonidas hade aldrig känt sådana känslor för någon tidigare. Och tanken av att mista Cleopatra gjorde honom galen.

Cleo slöt ögonen och log svagt av hans svar. Det värmde verkligen att han kände som henne. Hon ville bara vara säker på att han visste vad han gjorde och var okej med det. Hon drog lätt med fingrarna över hans läppar och log lite för sig själv innan hon mjukt kysste honom. Hon la sin hand på hans nacke och tryckte sig närmre honom.
"Låt mig aldrig gå." viskade hon tyst och slöt ögonen, visste att hon var villig att ge allt för honom. Vad han än skulle be om skulle hon försöka ge honom. Hon visste inte riktigt vad kärlek var men om det var i närheten av det hon kände för Leonidas så skulle hon vara mer mottaglig för det.

Leonidas satt tyst ett tag, och bara granskade den vackra flickan som nu slutit sina ögon.
"Jag svär, framför Zeus själv, att jag aldrig kommer att låta dig gå...", svarade han till slut och tog ett varsamt grepp om hennes hand för att sedan knyta ihop deras fingrar. Leonidas kunde känna sitt hjärta slå. Det var nästan så det hördes. Sakta närmades återigen deras läppar tills de möttes i en öm kyss. Han visste egentligen inte mycket om Cleopatra, bara saker som hans vän tidigare berättat. Och han hade knappt känt henne i en dag. Trots det var spänningen mellan dem obeskrivlig. Av alla platser som fanns i världen var det just där han ville vara. Tillsammans med Cleopatra, för alltid. De var två människor som var menade för varandra.

Cleo log stort och la handen över hans mun. Hon skakade på huvudet och skrattade till. Visst uppskattade hon hans ord men att svära framför Zeus.
"Förolämpa inte Zeus på det sättet, jag är inte din att behålla." viskade hon och drog fingrarna genom sitt egna hår då det höll i ansiktet på henne. "Hur gärna jag än vill önskar att det här var vårt bröllop så är det inte fallet." mumlade hon och mötte sedan upp honom i en öm kyss. Hon visste att det var ganska tunga ord som hon sagt men det var sanningen och inget kunde riktigt ändra på det. Allt hon visste säkert att hon hade med Leonidas var den stunden, inget annat var säkert om deras framtid. "Men jag är din, det svär jag på framför vilken gud eller gudinna du vill." viskade hon tillslut och la sig ner i sängen bredvid honom istället. Hon tog hans hand och drog honom långsamt över sig.

Leonidas visste att det varit djärvt av honom att svära till Zeus, men det var så mycket han ville ha Cleopatra vid sin sida. Nu och för evigt. Trots att hennes ord var tunga var han alltför inne i stunden för att ens kunna tänka på saken. Istället följde han sin hand med blicken och la sig sakta över henne igen. "Och jag är din.. Cleo", svarade han, och lyfte sakta blicken mot henne. De såg varandra djupt in i ögonen.. Ännu en kyss innan de förenades och omfamnades av natten.

...
Morgonen därpå vaknade Leonidas sakta av att en solstrimma lyste honom i ansiktet. Det tog ett tag innan han insåg att han fortfarande låg i ett annat rum än sitt eget och med sin ena arm omkring flickan som han tillbringat natten med. Men trots att det var hans bästa väns hustru, drottningen av riket, spreds en känsla av lycka inom Leonidas. Så istället för att snabbt skynda sig upp från sängen lät han sina läppar försiktigt röra vid den sovande flickans nacke innan han återigen blundade och la ner huvudet mot kudden.

Cleo hade aldrig sovit så gott som hon gjort den natten. Om det var på grund utav hans sällskap eller det de gjort visste hon inte och hon brydde sig inte särskilt mycket heller för den delen. Det hon visste om var att hon aldrig någonsin skulle kunna älska sin man på samma sätt. Leonidas skulle aldrig lämna hennes tankar, inte ens för en sekund. Hon öppnade långsamt sina ögon och stönade tyst till, hon ville inte vakna upp till sina plikter som drottning. Hon log svagt när hon kände de bekanta läpparna mot hennes nacke och smekte försiktigt hans arm.
"God morgon, min prins." viskade hon och vände sig mot honom. Hon drog försiktigt med fingrarna över hans ansikte. Hon visste att han var vaken då man sällan kysste någon i sömnen.

Leonidas nog nöjt när han kände Cleos fingrar över sitt ansikte. Han ville ge henne ett liknande svar, men det kändes samtidigt fel att säga min drottning. Istället mumlade han någonting tyst för sig själv, drog sig närmare och begravde ansiktet mot hennes varma, ljuvliga kropp. Han tyckte om hennes och doft önskade att de kunde ligga kvar där hela dagen. Hålls sig inlåsta och stänga ut resten av världen. Plikterna väntade. Men hur kunde han lämna henne nu?

Cleo kysste mjukt hans mungipa och höll lyckligt om honom. Hon klev upp från sängen och sträckte på sig. Hon tog på sig en ny klänning, den här gången ljusrosa. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra med sitt hår, hon kunde inte ha det utsläppt iallafall då det var för rufsigt för en natts sovande utan kungen. Hon gjorde istället en lång fläta och suckade.
"Jag hade hellre stannat här hela dagen men jag måste gå. Får jag träffa dig ikväll?" undrade hon och satte sig ner på sängkanten. Hon smekte hans kind och log smått, hon var tvungen att gå till sin kung innan hela palatset vaknade upp.

Leonidas låg kvar i sängen tittade efter flickan medan hon tog på sig en ny klänning och gjorde en tjock fläta av det rufsiga håret. Han rullade över på mage när hon satte sig på sängkanten och sträckte sig sedan efter Cleos hand för att inte låta henne gå riktigt ännu. "Kom till mitt rum ikväll", sa han med ett litet leende och smekte försiktigt hennes fingrar, handrygg och sen handled.

Cleo höll hårt i hans hand och log stort. Hon visste inte riktigt om hon skulle kunna göra det men hon skulle försöka.
"Vänta en timme efter middagen. Om jag inte är där efter en timme så vänta inte uppe." sade hon och kysste mjukt hans knogar innan hon reste sig upp igen. Efter deras kväll så fanns chansen för små överraskningar som kunde få henne dödad, hon behövde se till att hon spenderade tid med konungen för att ta bort framtida spekulationer om saker som behövde förbli dolda. Hon ville däremot inte berätta något om planerna för Leonidas, var rädd för hans reaktion.