[PRS] miaslife och countess

Clara såg dörren öppnas och bet sig löst i läppen när hon såg att rummet var fullt av människor. Hon tänkte precis fråga om hon skulle vänta utanför när de andra började resa sig. Hon gav Adam ett litet leende innan hon såg på kvinnan som började prata med henne.
" Åh, tack så mycket" Sa hon med ett leende och tog emot brickan och såg på den några sekunder innan hon försiktigt gick fram till Adam och satte sig ner bredvid honom i soffan, osäker på om hon skulle hälsa på mannen som satt kvar och som inte såg särskilt lycklig ut. Clara hängde nyckelbandet om halsen och såg mot Rowan.
- Hej, jag heter Clara och jag förstår om du kanske inte är särskilt vänligt inställd till mig just nu, men jag menar jag är ändå här så du slipper mig ju inte sa hon och bet sig löst i läppen innan hon försiktigt lutade huvudet mot Adams axel.

Mannen snörpte lätt på munnen och såg ut att vilja slänga ur sig någon giftig kommentar, men istället sjönk hans axlar en aning och han gjorde ett försök till ett leende.
”Jag borde snarare tacka dig för att du fick honom att komma tillbaka”, svarade han och spände blicken i Adam som bara log nonchalant. Med en suck reste sig Rowan från stolen och började gå i riktning mot dörren, men stannade innan han hunnit ända fram.
”Du ska vara i sminklogen om femton minuter. Om du inte är på plats då så skickar jag någon. Är det uppfattat?”, sa han och Adam lyfte sin ena hand för att visa att han förstod. Dörren stängdes och de lämnade ensamma i rummet.
”Jag kan ha sagt att det var du som till slut lyckades övertala mig att gå tillbaka till turnébussen”, sa han och lekte lätt med en av hennes rödbruna lockar. ”Jag är glad att du kom..”.

Clara såg mot mannen och sen ner i marken, det var tydligt att han inte gillade henne trots att han valde att inte visa det. Hon såg honom gå ut ur rummet och vände sig mot Adam istället.
- han borde ju faktiskt vara glad. Jag hade kunnat vara ett galet fan som kidnappade dig eller vad som helst. Han är inte särskilt bra skådespelare om han tror att jag inte märkte att han var irriterad sa hon tyst och såg på honom, satte sig mer tillrätta i soffan.
- jag är också glad att jag kom, särskilt i tid för att höra att du snart ska gå och sminka dig, ta inte för mörkt läppstift, jag tror inte det passar din hudton sa hon med ett retsamt leende, visste såklart vad de egentligen menade med sminklogen.

Axel ryckte lätt på axlarna, verkade inte alltför berörd över managerns vresiga humör.
”Nah, Rowan är bara rädd att jag ska sticka igen. Hela hans jobb kretsar kring att bygga min karriär och sköta mina affärer.. Men det kommer nog dröja ett tag innan han litar på mig tillräckligt för att våga släppa mig ur sikte igen”, svarade han och tittade sig omkring i logen, låtsades spana efter övervakningskameror.
”Det förvånar mig inte om någon satt och tittade på oss just nu..”. Han gav ifrån sig ett lätt skratt och puffade till Clara lätt med axeln när hon slängde ur sig kommentaren om sminklogen.
”Jag ska säga det till mina stylister...".

Clara skrattade svagt och följde hans blick lätt.
- då kanske de får blunda nu sa hon tyst innan hon la handen på hans kind och kysste försiktigt hans läppar innan hon lätt satte sig grensle över honom i hans knä, bara för att det skulle bli mer bekvämt för sig.
- men i vilket fall så är jag stolt över dig och jag tycker du ska gå ut och ha kul och glömma ort stressen du har på dig för ett tag. Bara tänk att jag står där bak och väntar på dig la hon till med ett leende.

Adam besvarade kyssen länge och väl, och la armarna runt Clara när hon satte sig grensle över hans ben. Hennes ord värmde honom mer än hon någonsin kunde ana och hennes närhet gav honom en energi som han inte hade känt på länge.
”Stannar du med mig efteråt?”, viskade han och sökte sig tillbaka till hennes läppar. De kändes precis lika mjuka som han mindes dem. I några minuter struntade han i allt som pågick utanför rummet, tillät sig att bara njuta av att vara nära Clara.

Clara såg på honom med ett litet leende och nickade sakta.
- men har du inte fullt upp efter då? Jag tänker att alla vill väl prata med dig efter konserten. Jag vill inte vara ivägen sa hon tyst och smekte hans kind mjukt innan hon besvarade kyssen mjukt.
- Jag menar jag är inte särskilt viktig jämnfört med alla andra människor la hon till och bet sig löst i läppen. Hon höjde ögonen när hennes mobil plingade till och hon tog upp den och såg vad personen skrivit innan hon gav till en suck och la mobilen bredvid sig istället.

Adam avbröt kyssen och drog sig tillbaka för att kunna se henne bättre.
"Viktiga?", sa han och gav ifrån sig ett nästan ljudlöst skratt. "Clara, hälften av dem som kommer vilja prata med mig ikväll är där för att kunna ta en bild och få fler följare på sociala medier..". Han log roat, men leendet mattades långsamt ut när han såg hur Clara tittade på mobilen, suckade och la ifrån sig den utan att svara på meddelandet.
"Vad var det där om?", frågade han och slängde en snabb blick mot telefonen igen innan han vände sig tillbaka till henne.

Hon såg på honom och tvekade om hon skulle prata om det eller inte.
- Du vet att jag berättade om mitt ex som var otrogen så jag slängde ut honom? Han insåg ju sitt misstag ganska snabbt och ända sen dess så håller han på att skriva, ringa, skicka bilder och allt möjligt för att jag ska ge honom en "ny chans". Jag har bett honom sluta men det funkar inte jättebra sa hon och ryckte lätt på axlarna, hon hade vant sig ganska mycket vid det även om det såklart var jobbigt.

Adam satt tyst och lyssnade uppmärksammat när Clara berättade om hennes ex. Hans annars släta ansikte fick en rynka mellan ögonen, och all skämtsamhet försvann ur hans röst.
"Låt mig ringa honom..", sa han och räckte fram handen i väntan på att hon skulle ge honom mobiltelefonen. Som han förstod det hade killen hållit på länge, och uttrycket i Claras ansikte avslöjade att det besvärade henne.