Elbastian +10 [PRS]

”Du är inte rättvis som väcker mig mitt i natten”, muttrade han till svar, med fortsatt slutna ögon. Som tur var så var hans nyvakna humör inte allt för hemskt. Lite skämtsamt gnabb hade han allt som oftast inga problem med - vare sig han blev väckt mitt i natten eller tidigt på morgonen. Men det var ju självklart också en sak som blivit bättre. Från början, när han var yngre, var han betydligt mycket vresigare när han blev väckt av någon. Lite skämtsamt gnabb hade han definitivt inte tolererat då. Men nu, som sagt, var saker och ting mycket bättre.

”Äh”, muttrade han tillbaks. Det var ju Seb som lämnat disken där kvällen innan. Visserligen med Elliots godkännande, men ändå. Han visste ju hur den äldre var med sånt där. Fast lite skämtsamt gnabb var okej. Det ingick på sätt och vis. Visade väl på att relationen var hälsosam. Att det liksom gick att muttra saker på skoj istället för att bråka på riktigt.
”Natti natt, Seb”, viskade han tillslut, när medvetandet började vandra bort. Att det där var en sak som folk brukade säga till småbarn var han väl medveten om. Men ibland kunde den yngre bete sig som just ett småbarn så whatever.

Sebs medvetande hade börjat vandra bort innan Elliots. Det berodde förmodligen på att han nog inte varit helt vaken överhuvudtaget. Halvvaken och halvsovandes hade han nog egentligen varit när han trippat in till köket. Äh, hur det nu än var hade han inte svårt för att somna om igen. Elliots viskning hamnade dock i en perfekt timing, precis innan han föll ner i drömmarnas trädgård helt och hållet.
”Inte ett barn”, upplyste han muttrandes innan han slutligen somnade igen. Med armarna kring Elliot och det lockiga håret kittlandes mot kinden.

Det sista muttrandet hann Elliot uppfatta men brydde sig inte om att svara. Det spelade ingen roll och det var tydligt att den yngre höll på att somna. Med armarna kring den äldre. Så himla tryggt och mysigt. På tok för varmt under sommarens varma nätter, men så här års var det något av det bästa som fanns!
Inte långt efter Seb försvann även Elliot iväg in i drömmarnas rike. Och där befann han sig resten av natten. Mardrömmarna kom allt mer sällan nuförtiden. Så himla skönt att faktiskt kunna sova. Och när morgonen så småningom kom, så vände han sig nyvaket om och gosade in sig i den andres bröstkorg(förutsatt att denne låg kvar där).

Att Elliots mardrömmar till största del försvunnit var positivt för Seb också. Inte bara för att han brydde sig om sin sambos välmående och så, men hans egen sömn hade också förbättrats betydligt. Han blev inte längre väckt av en förskräckt Elliot var och varannan natt. Sen att han blev väckt av en ängslig Elliot då och då var väl förhoppningsvis någonting som skulle förändras i framtiden.
På tal om att bli väckt av Elliot blev han det nu också. Fast nu var det morgon och då var det definitivt acceptabelt. Dessutom flera timmar senare än vad han skulle gått upp om han skulle till jobbet och det innebar att han fått sova ut, vilket i sin tur innebar att det där vresiga morgonhumöret inte var närvarande.
”God morgon”, mumlade han för att visa att han var vaken, något som annars kanske varit lite svårt för sambon som hade ansiktet ingosat vid Sebs bröstkorg.

Ögonlocken var slutna när Elliot drog in doften av den yngre. Den bäste doften som fanns(minus den underliggande svetttonen som ibland fanns där). Oavsett känsla i kroppen så gav den, och närheten, en trygghet som inte fanns någon annanstans. Barndomen och allt det där spelade inte så stor roll där och då. Elliot var i säkerhet. Och kär. Den bästa kombinationen.
”Go’morron”, mumlade han i mot bröstkorgen innan han drog sig undan för att kunna få ögonkontakt.

Varför kunde inte varje morgon börja såhär? Med Elliots huvud ingosat vid bröstkorgen, det vill säga. Varför var jobb och annat trams tvunget att komma mellan och förhindra paret Parker-Boyd från att börja varje morgon med gos? Fast för att vara helt rättvis var det knappast bara Parker-Boyd som drabbades av jobbets inskränkande på goset. Vilket annat par som helst skulle förmodligen kunna klaga på samma sak. Hur som helst sög det fortfarande. Seb ville att nästan varje morgon skulle vara såhär. Vakna vid en rimligare tid, med sambon tätt intill. Drömmen.
”Vad står på agendan idag?” frågade han och mötte de gröna ögonen. Vad han var medveten om hade de inga gemensamma planer för dagen, men å andra sidan var det inte ovanligt att hans minne sviktade.

Dagens planer var obefintliga. Elliot visste iallafall inte helt. Vilket var ovanligt. Och tja, lite koll hade han ju, men inte varje minut vilket var det normala. Psykologen som han hade gått hos periodvis under flera år hade sagt att det var viktigt att slappna av. Inte ha koll på allt och alla hela tiden. Så kanske var detta en bra sak. Ett övningstillfälle, liksom. Ett steg i taget.
”Var det idag du skulle iväg och klippa dig?”, frågade den äldre. Osäker på datum var definitivt ett framsteg! ”För annars har vi inget planerat vad jag vet. Handla mat vore väl bra och så kanske lite julklappar?”.

Åh. Frisören. Det var inte direkt ovanligt att sådana bokningar glömdes bort av Seb men koms ihåg av Elliot. Det var väl ändå positivt, för annars hade väl Seb aldrig fått håret klippt, men vissa skulle kalla honom pinsam som litade på att någon annan skulle hålla koll på saker och ting åt honom. Äsch, det var inte som att Seb uttryckligen tvingat den äldre att hålla koll på saker åt honom, det bara blev så.
”Just det”, mumlade han till svar och sträckte sig efter mobilen på nattduksbordet för att kunna kolla upp vilken tid det var. ”Jag ska klippa mig klockan ett, så vi kan väl mötas typ två vid affären runt hörnet?”

Elliots dag var fortsatt fri. Ibland blev det nästan en större stress än att ha fullspäckade dagar. Förhoppningsvis skulle det gå ett njuta ändå. Större delen av dagen skulle ju spenderas med sambon och det var få saker som hjälpte så mycket som dennes sällskap och närhet.
”Sounds like a plan”, mumlade den äldre och slingrade armarna kring Sebastians midja. Just som den lilla koala han var. Det var rätt sällan som morgnarna såg ut såhär, så det kändes viktigt att ta vara på stunden. Ligga kvar och mysa. Slippa jäkta iväg till arbeten. Frukosten kunde vänta.