Di Vittorios - PRS Medi & Vidomina

"Ursäkta att jag frågade då.", muttrade Cecilia och såg runt på de andra gästerna. "Jag tänkte bara om du hade hunnit prata med alla." Hon svalde och kände att hon spenderat tillräckligt mycket tid hos sin mamma.
Cecilia beslöt sig för att leta upp Lucia och Mara igen. "Lucia! Mara. Där är ni." Hon gick mot de.

Hon skrattade och tog henne i famnen.
"Åh såklart jag har. Men jag är ju härnu." Hon såg efter sin dotter och såg sedan mot Matteo och gick fram.
"Älskade." viskade hon..
Lucia såg upp och log.
"Åh jag hoppas du är beredd på lördag. Du kommer att behöva pengar det vill jag lova. Jag kan köra så en bil behöver du fixa."

"Hm."
Cecilia var inte lika entusiastisk som sin kusin. Vad var det Lucia visste, som inte hon gjorde? "Det är lugnt. Jag har pengar.", sa hon då och sträckte lite på sig. Hon visste ju att hennes pappa skulle hjälpa henne med de, om så behövdes. "Vi kan ta Gians bil. Den används typ aldrig ändå.", sa hon och synade sin bror längre bort i salongen.
Blicken vandrade till Lucia igen och Cecilia log.

Matteo skrattade med Luca och Gio som fortfarande blev hyllade över deras framträdande. Det hade varit riktigt uppskattat.
"Camille, min sköna." Matteo fattade hennes hand och kysste den. "Gillade du föreställningen?"

"Toppen. Då kan vi sova här tills lördag så vi kan ha mycket att prata om." Hon såg mot Cecilia och nickade.
"Så vad tror du kommer hända?" Frågade Lucia mjukt.

Hon rodnade svagt.
"Som alltid. Jag älskar det." Hon bytte till Italienska och smekte hans kind.
"Har du planerat för vår dotter kanske?"

Cecilia nickade igen. Ja, det lät väl som en bra idé. Praktiskt. Ändå visste hon inte vad det handlade om. Vad det var för något som hennes kusin hade planerat. "Jag har ingen aning.", sa hon ärligt och ryckte på axlarna. "Du vill ju inte säga vad det är.", sa hon då lite trött och svalde. Kanske det var dags att leta reda på någon annan att prata med?
Blicken for runt i rummet. Ah. Perfekt! Valentino och Alba. Tvillingarna.
Cecilia vände sig till Lucia igen. "Ursäkta mig.", sa hon kort och gick sedan därifrån. "Valentino! Alba! Hej."

Matteos ansikte förvreds i förvirring. Vad pratade Camille om? "Planerat för vår dotter?" Blicken for till Cecilia och sedan Camille igen. "Vad menar du? Vad ska jag ha planerat?"

Lucia log mjukt och skrattade
"Du får se i sinom tid." sa hon och nicade.
"Hälsa dem vi har inte hunnit än."

Alba satt ner och basserade sitt ben och log.
"Ceci!" sa han glatt och höll ut armarna.
"hur mår du?!" Han log stort och såg på sin bror.


Hon log.
"Jag var inärheten när Lucia frågade om hon kunde ta med Cecilia till italien." Hon log och smekte hans kind.
"Tror du hon klarar sig?"

Cecilia log snett och kramade om Alba i hans stol för att sedan krama om Valentino med. "
"Ja, så bra som en kan må. Med tanke på omständigheterna så..", sa hon och såg mot Matteo som i samma stund talade med Camille.
"Men det är skönt att hela familjen är här. Alla samlade.", tillade hon då och log mot bröderna.
Valentino log varmt mot henne och skrattade. "Det är alltid lika kul att komma hit.", sa han och Cecilia nickade då. Var inte säker på vad mer hon skulle säga.

Matteo såg från Cecilia som sökt sig till sina kusiner, för att se på Camille igen. "Hon är redo för det nu. Jag litar på henne.", sa han och drog på läpparna i ett litet leende. "Dessutom, hon kommer inte vara själv där."

Alba log mot henne och nickade.
"Det är ju tur. Att må bra är det vktigaste." sa han och nickade.
"Jag ska söka mig till Vincent imorgon. Jag har lite problem med värken men inget farligt." Han nickade.
"Jag hoppas inget ont händer dig någonsin Ceci" sa Alba tyst.

Camille log.
"Och vad är hennes villkår? Du måste ha något för henne.." sa hon med ett leende.
"Att inte skryta om vem hon är. De är inte bra..."

"Marcus!"
Leonardo och Enzo närmade sig den yngste sonen till Matteo och Camille. Leo var först, med Enzo lite bakom sig. Han hade inte alls samma utstrålning som sin kusin.
Leonardo klappade Marcus rygg och skrattade. "Nå, är det inte din tur att spela något nu? Det är väl inte bara pappa din som spelar i familjen?" Han syftade på uppträdandet Matteo och hans bröder gjort.
"Leonardo, ta det lugnt, låt honom vara.", sa Enzo lugnt. Inte alls lika framfusig som Leonardo. Enzo tittade upp på Marcus med en ursäktande blick. Kände respekten, det var ju deras boss de talade om.
"Din mamma har slagit på stort verkligen. Det är jättefint här.", försökte Enzo då, för att stryka över Leos energi.

"För många frågor, Camille. Seså. Här, kan du hämta något att dricka?" Matteo tog hennes hand igen och gav henne ett charmigt leende. "Du har inget att oroa dig över. Såja, vi har gäster här nu."

Marcus hoppade till av Leonardos utropning och hosade till av ryggdukningen.
"Jag har väl spelat redan?" sa han och såg på honom.
"Det är bäl er tur eller har du inget att spela?" sa han och skrattade.
"Mamma gjorde allt till farors ära. Det passar."

Hon himmlade med ögonen.
"Jag hämtar vin för min käraste. Men jag vill sedan dansa med dig." Hon gav honom en kyss för att hämta vin.