O'Malley's - Medi & Vidomina

"Javisst! Bra idé, vi gör det!"
Patrice knöt upp morgonrocken för att slänga den på bädden. Hon drog på sig den svarta klänningen och strök med handen på tyget så att den föll rätt. "Runt hörnet.", svarade hon utan att se på Fleur och gick till spegelbyrån för att slå sig ner på stolen framför spegeln.
Hon plockade upp rougen för att applicera på kinderna. Sedan på med mascara och avslutade sedan med en klarröd färg på läpparna. Det mörka håret borstade hon så att det föll slätt kring hennes hjässa och ramade in ansiktet på ett smakfullt sätt. Hon avslutade med att smycka sig med örhängen i pärlemor. De dyraste par hon ägde, som hon en gång fått av en god vän.
"Jag gillar hur du tänker, Fleur.", flinade Patrice åt Fleur när hon nämnde vinet.
"Jag är glad att du också har hittat något. Det är början på vägen av din dröm, inte sant?" Patrice reste sig upp från stolen och gick iväg för att kliva i sina skor. "Seså, vi ger oss av strax, visst?"

Hon hade tagit sig in till badrummet och tvättade av sig ansiktet med jummet vatten. Hörde inte vad Patrice sa men när hon kom ut så hade hon sitt söta ansikte vänt mot henne.
"Har du något jag får låna? Jag tror du vill att jag har samma stil. Kan inte gå som en bondtös eller?" Hon gick fram och slog sig ner. Det långa håret gled ner över axlarna och hon log.
"Vad ska jag göra med håret? Klippa kort som ditt eller behålla det?"

Patrice hade plockat upp vattenkannan för att vattna den halvt vissna blomman då hon hörde Fleurs röst igen.
Patrice sken upp i ett leende. "Ja, absolut!", instämde hon, var säker på att det fanns något fint där som Fleur skulle gilla.
Hon ställde ner kannan och gick fram till hängaren för att bläddra bland kläderna. "Hm.. Den här!" Hon drog fram en mintgrön klänning i en fladdrig kjol. "Med ett par fina skor blir du en sockertopp!" Hon lade ner klänningen på sängen och plockade fram ett par svarta klackskor åt henne.
När Fleur frågade om sitt hår satte sig Patrice på sängen för att se närmare på henne. Hon kände på de ljusa hårslingorna och försökte föreställa sig Fleur i kortklippt. Hon skakade på huvudet. "Nej, du har inte den stilen.", sa hon eftertänksamt. "Behåll det.", sa hon bestämt och klappade Fleur på handen för att sedan resa sig upp. "Seså, bäst du gör dig klar om vi ska hinna med allt innan jobbet ikväll också.", log hon.

Hon tog taksamt emot klänningen och fick på sig den utan svårigheter. Hon gav henne ett varmt leende och nickade.
"Då behåller jag det så." Hon reste sig sedan innan hon sträckte ut handen.
"Då går vi." Sa hon och hennes mage gav ifrån sig ett kurrande. Hon var utsvulten.
"Innan jag svimmar tydligen." Hon skrattade och såg sedan ut.
"Har aldrig känt mig såhär fri..." viskade hon tyst och började se sig om.
"Och pappa..." Hon fick något sorgesamt i sin blick men snabbt log hon. Han skulle böi stolt över henne om han hörde om hennes talang.

Patrice ledde vägen ut från lägenheten, nerför trapporna och klev ut i solskenet. Det var en varm dag. Igen. Hon älskade sommaren för det. Nog hade väl vintern sina fördelar med- hon kunde, tillexempel, klä sig fint i flera lager av vackra plagg. Men värmen föredrog Patrice nog.
"Jag är glad att du känner så!", kvittrade Patrice och såg sig om. Det var fortfarande förmiddag, det var inte så många ute då. Några som rastade sin hund. Några som tog en morgonpromenad. Men det var inte samma rusning som tidigare eller som det skulle bli lite senare på dagen.
När hon hörde Fleurs fundersamma ord snurrade hon runt för att se direkt åt hennes håll. Patrice såg bestämd ut. "Han skulle vara stolt över dig. Och är det inte så- så är det ingen pappa att ha! Ha!" Patrice sträckte på sig och krokade arm med Fleur. "Det här hållet!" Och så drog hon iväg med henne därifrån.

Hade hon verkligen gåt upp för alla dessa trappor i gårkväll och hur hade hon inte dött i sängen? Fleur såg sig om flämtade till när hon kom ut. Solen sken och hon drog häftigt in luft i lungorna.
Så härlig med den varma solen som smekte hennes hy.
"Ja men jag måste verkligen hem till gården med. Finns lite saker jag vill ta med hit.. Om du är okej med det?" Hon kände hennes arm om sin och skrattade till.
"Och gissa vad? Pappas nyaste vin kommer nästa månad. Men den är redan klar. Han gillar dra ut på det."

Patrice viftade med handen åt Fleurs håll. Klart att det inte spelade någon roll. "Ta vad du vill! Vi gör plats för det. Jag letar ju ändå efter något större." Hon flinade och knuffade Fleur lite retfullt i sidan med höften.
"Hur ska du ta dig till gården? Tar du tåget? Eller kommer pappsen och hämtar dig?"
Patrice undrade väl halvhjärtat. Hon lyssnade halvt på samtidigt som hon såg sig om efter kaféet. Bara några meter bort. Hon upptäckte att det rykte från skorstenen. Det var ett gott tecken- det fanns nybakat där! Och den lilla skara pigga morgonmänniskor hade samlats där för att spisa sin frukost. Hon såg de genom skyltfönstret till kaféet och dörren som stod på vid gavel för att släppa ut os.
Patrice ledde henne till ett av borden utanför kaféet för att kunna sitta ute i finvädret. "Sätt dig, raring. Gabriel kommer snart.", sa hon och sköt ut stolen åt sig själv för att sätta sig ner.

"Åh men jag har verkligen inte mycket att hämta. Lite böcker. Mitt handarbete. Kläderna borde jag byta ut såklart." Hon såg skamset på sina händer.
"Jag tänkte ifall Mr Armand skulle vilja se gården. Han har väl aldrig varit där? Jag tror pappa kan sälja vinet lite billigare plus han får förtur på det nya vinet." Hon slog sig ner.
"Det lät bra i huvudet igår." Hon log skamset.

"Armand?" Patrice lät förvånad. Men så sprack hon upp i ett leende och nickade. "Ja, du kan ju fråga honom. Han anställde dig, så han verkar ju tycka om dig."
"Gabriel!" Patrice reste sig upp för att krama om sin vän som hade visat sig utanför kaféet. Gabriel log stort när han fick syn på Patrice och de båda möttes i en omfamning. Tydligt att de kände varandra.
Gabriel var något år äldre än Patrice. Hans hår var ljusbrunt och en aning tilltufsat efter de gånger han dragit fingrarna genom kalufsen. Han var klädd i skjorta och byxor med ett smutsigt förkläde knutet runt sig för att undvika damm. Han hade en vänlig utstrålning och ett charmigt leende.
Gabriel kysste Patrices hand. Patrice fnittrade flirtigt och visade sedan med handen åt Fleurs håll. "Det här är min nya vän Fleur. Hon har nyss flyttat hit."
Gabriel vände sig åt Fleurs håll och låtsades lyfta på en hatt för att hälsa på henne. "Angenämt." Han behöll det charmiga leendet på.
Patrice placerade sina nagellacksmålade fingrar om hans ena axel för att få hans uppmärksamhet igen. Hon luftade sig närmare honom. "Jag tänkte att du kunde få äran att bjuda mig och min vän på frukost. Jag har hört att du har det..",
"-..bästa i stan!", avslutade Gabriel och vände sig till Patrice igen. "Jag kan inte bjuda dig varje dag, sötnos, men jag gör ett undantag till för dig och din vän." Gabriel kysste Patrice kind och gick sedan därifrån för att hämta frukosten åt de.
Patrice fnittrade efter honom och slog sig ner vid bordet igen.
"Sådär, frukosten är snart serverad!"

Hon såg på henne med sitt blyga leende.
"Så du tycker det inte är en dålig idé?" Hon log sedan större när hon såg Gabriel. Hon kunde beundrande se hur de omfamnade varandra men såg sedan bestört ut.
"Patrice du kan inte be om frukost hur som helst. Jag trodde man skulle betala för sig." Men när frukosten var betalat såg hon upp på Gabriel.
"Det doftar utsökt. Tack så mycket." Hon såg sen på Patrice.
"På tal om utsökt. Det finns vin på mit hotellrum. Årets nyhet. fleur de prairie."