Iliya PRV Vidomina & Medi

Hon såg på Eruiel med en rädd blick men sedan log hon, släppte taget och följde med kvinnan. Hon kanske skulle bli renare än någonsin. Med ett leende hade hon tagit av väskan, släppt alla bekymmer och såg sig om.
"Vi ses." Sa hon och log mjukt.

Han gav ifrån sig en suck och såg sig om.
"Jag har hört dig säga samma sak flera dagar." Han skakade på huvudet.
"Jag vet att du inte kan göra det men jag skulle uppskatta att du åtminstånde säger att jag varit här. Jag har flera flickor som trånar efter mig men Alice är något extra. Inte vanligt att man ser en kvinna som är lärling hos den mäktigaste trollkaren i staden." han lade armarna i kors.
"Ska jag behöva hämta en order att du ska föra mitt meddelande vidare?"

De hjälpte henne ner i karet och började försiktigt plocka bort smuts från hennes hår och rengöra det.

Estagan fnös. Han var inte imponerad över Piths bakgrund, vilka som var intresserade av honom eller inte.
Men han var heller inte intresserad av att skapa någon diskussion. I tystnad höll han inte med riddaren. Han var säker på att detta inte var någon match för Alice, men det var inte upp till Estagan att bestämma det. Han teg.
"Jag ska föra ditt meddelande vidare.. tillsammans med alla de andra friarna.", sa han i ett andetag. Fortfarande utan att lyfta blicken från sitt arbete.

Hon kunde se hur vattnet ändrades från klart till något brunaktigt. Hon var alltså så smutsig. Lite skamset pillade hon med vattenytan och skapade små bubblor som steg till taket.
"Förlåt att jag är så smutsig. Jag är inte så förtjust i frieri och detta är ett skrämseltaktik." Hon skakade på huvudet medan hon pep till. Det var så mycket knutar och kvistarså hon inte visste vad.

Pith såg på honom och vände sig sedan om. Han var klar och han lade handen mot dörren.
"Jag hoppas det. Skulle vara synd om dina beställda varor inte kommer...." Sa han innan han gick.

"Skrämseltaktik?", fnittrade alven och borstade ur håret. Lät road, men tänkte inte mer på det. Utan tvättade det så att det skummade. Det doftade ljuvligt.
"Vilka färger gillar du? Vi har flera klänningar och säkert någon som skulle passa dig."

Hon nickade med ett leende.
"Ja jag ska se ut som trollen i skogen. Håret ska stå ut och huden ska se så smutsig ut att man knappt ser hur jag ser ut." Hon kände det varma vattnet och slöt ögonen.
"Åh jag gillar grönt men jag gillar blått. Trots att det är en kunglig färg så gillar jag det. Men ert tyg som skimmrar är så vackert." Hon såg sin hand och flämtade till. Hon var så blek.
"Nämen oj!"

"Det låter ansträngande. Varför ignorerar du de inte bara och ser ut som dig själv? Jag ser ju tydligt att det är en skönhet här." Alven fortsatte försiktigt rengöra Alices hår.
"Blått har vi.", bekräftade en annan och fnittrade.

"För att de är män?" Sa hon och skakade på huvudet.
"De ser bara hur jag ser ut och inte vem jag är." Hon visade med handen och log mjukt.
"Jag är så glad att jag mötte prins Eruiel. Han såg mig som en helt vanlig kvinna. Hjälte mig faktiskt med alla örter och rötter så jag blev klar tidigare." Förklarade hon och vred på huvudet.
"Går mitt hår att rädda?" Hon hade ingen direkt aning om att hon kunde fixa håret med magi.

"Hm. En gör som en vill.", tänkte hon högt samtidigt som hon rengjorde Alices hår.
"Prins Eruiel är god. Nyfiken, men snäll." Hon fnittrade. "Vad gjorde du i skogen själv, Alice?"
"Ditt hår går att rädda. Var still bara, så blir det lättare för oss."

Hon försökte sitta stilla men det var svårt. det gjorde fruktansvärt ont och hon bet ihop käkarna.
"Jag är lärling. Jag ska bli en häxa och hjälpa folk." Hon suckade innan hon hon drog upp benen.
"Jag var ute på jakt. Skulle ha blommor, rötter och andra saker." Hon slöt sakta ögonen.

"Lärling? Det låter spännande!"
Hon använde tvålen så att det doftade gott och skummade mycket.
"Häxa? Vad hjälper du ditt folk med?", frågade hon nyfiket.
En annan alv gick för att hänga fram den blåa klänningen på en galge. Den var lång med ärmar.
"Så, nu är du ren. Här." De räckte över en handduk.