Flowers in the dark [PRS]

Det hade verkligen inte varit meningen att göra den äldre alldeles rosig om kinderna, absolut inte. Hayley hade inte menat något med det, förutom att de kan ha varandras sällskap. Inte att de ska göra någonting mer än att bada. Förhoppningsvis förstår den andre det. Det är liksom inte rätt tillfälle att göra något sådant. De bägge två mår skit, och hon kan knappt stå upp, så det skulle inte göra någonting. Nu har de däremot annat att tänka på, som det stora såret på hans ben. Nej, det skrämmer henne också. Med en liten suck sjunker hon ner i soffan, och för tekoppen mot munnen. Den värma vätskan får halsen att skrika av lycka, gud, hon behövde verkligen det. Det är betydligt lättare att dricka än att tvinga i sig mat. Blicken är fäst på den jämnåriga vännen, som fortsätter med sitt rengörande. Därefter tar han upp en liten flaska, och håller fram den till Yaosu. Jösses, han vet verkligen vad han håller på med. Alla prylar som står framstapplade, han vet exakt vad det är till för och vilka han ska använda. Hon själv kan inte göra något ut av det, tyvärr.. kanske hon borde försöka lära sig. Tillskillnad från Joshua har hon inget intresse i läkarkonst, så det är svårt att göra det till något roligt. Joshuas uppmärksamhet glider en kort stund till pojkvännens kvittrande och den lilla pussen som han placerar på en av kinderna. Komplimangen får honom att le, innan han återvänder till sitt fixande.
”Överlevt hade ni nog gjort,” påpekar Joshua med ett litet leende, innan han håller fram flaskan till den äldsta av de fyra, som för att visa att han ska dricka lite av det. Bäst att inte prata om hur mycket det kan svida i halsen av drycken, men han är osäker. Förvarna eller inte förvarna? Om han förvarnar kanske han inte vill få i sig det… aja, bäst att inte säga någonting om det.
”Var inte så säker.. vi hade definitivt inte gjort mycket bättre än det,” Protesterar Hayley, som försiktigt börjar massera Yaosus hårbotten. Nu när han begravt näsan i hennes ljusa lockar kan hon göra det lite mer bekvämt för honom, med tanke på all den smärta han måste genomgå. Stackarn, om hon hade kunnat hade hon bytt plats med honom.. tyvärr är det helt omöjligt.

Visst, kanske de hade överlevt, men de hade nog varit betydligt mer illa däran om Joshua inte funnits där för dem. Han tog emot flaskan med en tveksam min och luktade försiktigt på innehållet. Det luktade inte särskilt hemskt om det, men han gissade att det inte skulle vara vidare trevligt att dricka vätskan. Allting i den magiska världen förde med sig en hel del obehagligheter med sig, så förmodligen skulle det antingen göra ont eller smaka extremt illa. Han hoppades nästan på det senare alternativet, då han inte hade någon större lust att gå igenom ännu mer smärta.
”Tack”, mumlade han och stirrade på flaskan ytterligare ett slag, innan han tog mod till sig och drack upp varenda droppe. Hade han haft rätt eller rätt? Det brände i halsen något alldeles förskräckligt, ögonen tårades och han hade nästan lust att gnälla till. Lyckligtvis var det snart över och han ställde genast ner flaskan på bordet, med en grimas över hela ansiktet och lite till. Usch, aldrig mer. Tjugotvååringen ruskade på sig och gav ifrån sig ett äcklat läte, innan han plockade upp tekoppen och drack upp resten av innehållet i muggen.
”Så vad kommer det där göra? Bränna ett hål i strupen på mig?” Frågade han kvävt och stoppade i sig ytterligare en dumpling, för att försöka bli av med den brännande känslan.
”Äh, var inte dum”, sade Zihao och himlade med ögonen. ”Det kommer uppenbarligen inte att göra någon skada, tvärtom”, fortsatte han och räckte tillbaka den tomma flaskan till Joshua.
”Det känns som att det gjorde mer skada än gott, men antar att du har rätt”, svarade den äldre och slöt ögonen när Hayleys fingrar rörde sig genom hårbotten på honom. Där hörde de hemma, det kändes nästan som om de kunde vara en del av kroppen. Nu var de naturligtvis inte det, men det kändes så naturligt att de lika gärna kunde ha varit det. Så länge hon var nära var Yaosu lycklig, alldeles varm och gosig i bröstkorgen.
”Så hur blir det med det där badet? Kommer jag kunna bada eller kommer såret att bli ännu värre?”

Att ha överlevt utan Joshua känns i princip omöjligt, han fixar allting. Om de nu skulle överleva så skulle det vara knappt, de skulle alla vara helt förstörda.. flera olika gånger. Hon har känt honom i många fina år, och om det inte varit för honom hade Hayley nog legat i diket någonstans utan att kunna röra på sig. Under tystnad drar hon koppen mot läpparna och tar några klunkar. Väldigt behagligt för halsen, det gör även bröstkorgen alldeles varm.
”Det är bara bedövande, så att du inte ska känna smärtan alldeles för mycket. Det hjälper med läkandet också, så oroa dig inte. Du kommer inte få ett hål i strupen.” Svarar Joshua med ett litet leende. Han har använt alla produkter innan och kan dem praktiskt taget utantill. Det är liksom fördelen med att studera medicin, och även om han inte sett ett så dåligt ben innan så vet han vad han kan göra för att hjälpa. Självklart tänkte han inte tvinga i Yaosu något som skulle göra det hela värre. Definitivt inte. Men innehållet i flaskan är starkt, och det är svårt att tvinga i sig allting. Men det hjälper, och det är helt klart värt alternativet. Att ha förjävligt ont. Därefter tar han upp en liten tub med värmande, läkande salva. Joshua stryker på ett lager innan han samlar ihop produkterna och lägger ner det i väskan. ”Vi får ta en titt på det ikväll också, men just nu har jag gjort det jag kan göra. Är rätt säker på att det inte kommer behöva hugga av det, om det är något du oroar dig över.” Hayley granskar sin vän medan han istället plockar fram några olika kompresser, bara för att börja linda om benet ett flertal gånger så att det är säkert. När han är klar med det packar han ihop resterande saker, och drar ner byxbenet på Yaosu så att det täcker det hela.
”Du kan bada, det kan nog behöva få den värmen. Men ta kanske bort kompresserna innan det och sätt på dem direkt efter.” Känns lite konstigt, att de allihop litar på honom så mycket, han hoppas innerligt att han gjort allt rätt nu. Eller ja, han vet att han gjort allt rätt, men han vill verkligen att allting ska fungera. Annars finns det hög risk att han inte kommer veta hur han ska hantera det.

”Misstänkte att det var något sånt, vilket är bra för jag är väldigt trött på att ha ont överallt”, svarade Yaosu och log blekt. ”Att det läker bättre är väl mer som grädden på moset”, fortsatte han i ett försök att vara positiv, någonting som föll ganska platt. Han hade suttit i en cell i två dygn och varit så positiv som bara möjligt, inte konstigt att han lät som en gammal arg gubbe. Nu framstod han kanske inte som direkt arg eller sur, men definitivt inte positiv. Mer butter och trött, komplett utsliten. Det var tidigt på morgonen men kändes som om det var mitt i natten. Gud, han var verkligen trött och slö.
Tjugotvååringen nickade när Joshua talade om det där med att hugga av benet. Nej, han trodde inte själv att de skulle behöva hugga av det, däremot var det en tanke som ändå rotat fast sig i bakhuvudet på honom. Infektioner kunde liksom röra sig snabbt och bli allvarliga inom en kort period. Fast nu var såret rengjort och omhändertaget, så risken att det skulle ske var så liten att den knappt existerade. Helt ärligt hade han mest varit dramatisk när det kom till just den oron.
”Ikväll? Det känns som om det är kväll, kanske till och med natt”, mumlade den äldre och putade med underläppen. Han hade faktiskt förlorat en natt till fullmånen. Även om sinnet hade fått vila hyfsat, hade kroppen inte fått göra det. Ha! Den hade snarare fått jobba på mer än vanligt, både under förvandlingen och de följande timmarna. Usch, de där nätterna var alltid jobbiga men just den föregående natten hade nog ändå tagit förstapris. Fy fan, rent utsagt.
”Ska vi gå då? Det finns en varm källa inte allt för långt härifrån..och ska ta av kompresserna, och förhoppningsvis komma ihåg att sätta på dem igen”, sade han och vände sig från Hayley till Joshua. ”Fast ska jag vara helt ärlig kommer jag nog komma krypandes till dig så att du får göra det”, erkände han därefter och fiskade upp en av den yngre flickans händer i en av sina egna, med ett litet skratt.

Nej, det är klart att de är trötta på att ha ont överallt. Hayley skulle mycket gärna ta lite av den där vätskan, men hon fick en annan flaska under kvällen innan, den hade hon svept helt och hållet. Det hade faktiskt hjälpt till under natten, hon hade inte känt av smärtan medan hon sovit. Nu har försvunnit dock, och tja.. trots att kroppen inte på något sätt fungerar, så känner hon smärtan överallt. Allt dunkar likt förskräckligt, och hon är rädd för att om hon ställer sig upp så kommer hon att ramla ner på golvet. Hon har inte gått ett endaste steg sen den där kvällen, och med tanke på att allt blod som försvunnit är det inte någon överraskning att kroppen inte fungerar som den brukar. Nej, hon är fortfarande likblek, trots att hon fått lite sömn och fått varmt te ner i magen. Läpparna är alldeles lila, och att höja armarna utan att de skakar är praktiskt taget omöjligt.
”Du kanske borde sova lite? Du måste vara jättetrött..” Undrar hon, samtidigt som fingrarna fortsätter med sitt masserade i Yaosus hårbotten Sådär som hon brukar göra. Bekvämt och välkomnande. Efter att behöva gå igenom förvandlingen måste han vara helt utmattad. På det har vi allt som hänt de senaste dagarna, vilket tär förskräckligt på en. Plus har han säkert inte kunnat sova någonting under natten, vilket Hayley haft tur att göra. Usch vad jobbigt. ”Det kan vi absolut göra, men tror du att du orkar det?” Om Hayley ska vara helt ärlig är hon osäker på om hon klarar det. Som sagt kan hon knappt gå, så att ta sig till den varma kvällen känns nästan omöjligt just nu. Sen kan Yaosu knappt gå på sitt ben, så hur ska de ens kunna ta sig dit? Kanske de får bosätta sig där i vardagsrummet. Tvinga det andra paret att bli deras betjänter tills de kan gå själva. När den äldre sedan fiskar upp hennes hand i sin egna, kramar hon om den hårt. Fan, hon vill aldrig vara borta ifrån honom igen. Aldrig.
”Det är helt okej, jag kan göra om det om det inte går så bra.” Joshua ler upp mot de två och börjar packa ihop alla saker han tagit fram. Lägger ner dem i en liten väska med ett utvidgningsbesvärjelse.

Okej, den närmaste varma källan låg nog lite långt bort trots allt och det skulle nog vara förfärligt jobbigt att ta sig dit. Yaosu kunde knappt stödja på benet överhuvudtaget och det fanns massor med rötter som de skulle behöva ta sig över. Ett badkar funkade minst lika bra, speciellt när badkaret i fråga vad massivt och hade en massa trevliga inställningar - typ som bubblor och olika dofter.
”Jo, jag borde nog det..men vill inte sova utan dig”, mumlade den äldre och sneglade skyggt mot Hayley. ”Vi kanske kan bada när jag vaknar? Badkaret i min byggnad är det bästa badkaret någonsin”, fortsatte han och bet sig själv löst i underläppen. Kanske hon hade ångrat sig och inte ville bada samtidigt? Hade han gjort henne okomfortabel med sin dumma rodnad? Men han kunde ju inte hjälpa det! Han var tjugotvå år och störtkär, så det var väl ändå inte så konstigt att tankarna vandrade iväg lite som de själva ville? Nej, det var nog mest hälsosamt i hans fall.
”Han har faktiskt rätt, badkaret i det badrummet är fantastiskt. Jag och Joshua har redan använt det några gånger”, påpekade Zihao och började plocka undan disk. ”Eller badrummet, det ligger ju för fan i ett eget rum..” muttrade han därefter och himlade lätt med ögonen. Bara faktumet att de två äldsta bröderna inte hade egna rum, utan byggnader, var egentligen sjukt. Det var som om de hade varsitt litet hus, vilket i sig var skämmigt. De hade ju inte gjort något för att nå den punkten, utan var mest bortskämda. Yaosu hade ju i och för sig jobbat och slitit en del, men ändå. Om sanningen skulle fram skämdes de båda två över det hela, däremot klagade de inte. Nej, det skulle bara vara ännu värre.
”Sluta använd mitt badkar! Jag fick det för att jag avslutade min master”, sade tjugotvååringen och blängde mot den yngre brodern. ”I vilket fall”, fortsatte han därefter och kom upp på benen - benet. Han skulle nog klara av att halta bort till rummet, kanske till och med stödja Hayley på vägen. ”Vill du ha hjälp upp? Ehm..vill du ens följa med överhuvudtaget?” Yaosu kliade sig i nacken med en halvt osäker blick. Pinsam? Precis hela tiden, varje vaken tid på dygnet. ”Och tack igen Joshua!” Sade han skyndsamt och vände de svarta ögonen mot Joshua istället. ”Om det inte går bra kommer jag som sagt och stör dig igen, ber om ursäkt på förhand.”

Det är rätt gulligt, att den äldre känner att han inte kan sova utan henne. Hayley hade känt samma sak under går kvällen, men sen stoppade hon i sig en massa sömntabletter och sov ett bra tag. Eller ja, bra och bra, några timmar åtminstone. Det är inte så konstigt, de två har nyss varit med om något traumatiskt och behöver varandra. Sen har de ju sovit bredvid varandra ett flertal gånger de senaste veckorna, då de bägge två sover bättre i varandras sällskap. Så i hennes fall är det inte så konstigt, men det finns nog ett flertal människor som skulle rynka på ögonbrynen åt dem. Lyckligtvis är inga såna människor närvarande, då vännen och hans pojkvän är precis lika beroende av varandra som dem. Om inte ännu mer.
”Då ligger jag bredvid dig så länge,” försäkrar hon, och pillar med de mörka lockarna. Hon har fortsatt med att massera hans hårbotten, det verkar som att det gör det åtminstone lite lättare för honom. Hon kan inte göra särskilt mycket åt situationen, men hon kan iallafall ge bra massage. Det får henne att må lite bättre. ”Det kan vi absolut göra,” Hayley lutar sig framåt och lämnar en liten puss på en av hans kinder. Att ta ett bad låter förskräckligt skönt, efter allt de varit med om är det nog det minsta de förtjänar. ”Varför använder ni hans badkar? Ni har gott om andra ställen att ta ett bad i.” De välplockade ögonbrynen rynkar ihop sig, och hon skakar lätt på huvudet. Alla de fyra är verkligen bortskämda, men hon kan förstå varför Yaosu vill ha badkaret för sig själv. Särskilt med tanke allt han behövde göra för att få det. Hayley har själv ingen aning om vad som menas med att avsluta sin master, men hon är rätt okunnig helt generellt så det är väl ingen förvåning där. Uppmärksamheten glider tillbaka till den tre år äldre när han frågar om hon fortfarande vill följa med. Vad är det för fråga? Är inte svaret helt uppenbart? Kanske inte.
”Behöver du ens fråga? Självklart vill jag följa med.” Hayley släpper taget om honom och försöker komma upp på benen, vilket är oerhört svårt. Benen skakar så fort hon ställer sig upp, det är som att de vill vika sig och låta henne ramla tillbaka på golvet. Det är inte lika smärtsamt som det troligen är för Yaosu, men det är väldigt svårt. Hon är däremot envis, och tänker tvinga sig själv att följa med oavsett, även om hon kanske får krypa hela vägen. Nej, det ska nog gå.
”Det är ingenting att tacka för, alls,” påpekar Joshua med ett leende.

Det var en mycket bra fråga, alltså varför Zihao och Joshua använt Yaosus badkar. En grej stod redan klart och det var att det inte varit Joshuas idé, nej hur skulle han kunna veta om att tjugotvååringen hade ett så trevligt badkar? Zihao däremot, han hade ju koll på det mesta och hade till och med suttit och stirrat när de installerat det. Gud vad avundsjuk han hade varit, sådär avundsjuk som bara den yngre Huaze brodern kan bli.
”De använder mitt badkar för att det är stort och har en massa intressanta funktioner”, svarade Yaosu och himlade med ögonen. ”Badkaret i Zihaos byggnad ligger i samma rum som toaletten, vilket mitt inte gör”, fortsatte han sedan och lipade lätt bort mot tjugoåringen, som blängde tillbaka. Det var sant, men han ville inte erkänna det. Hur många gånger hade han inte försökt övertala fadern att han också behövde ett badkar som låg i sitt egna rum? Alldeles för många gånger, tillräckligt för att de skulle banna det ämnet från matbordet för all framtid.
”Är det inte bättre att fråga för att vara på den säkra sidan? Vem vet, kanske jag skrämde bort dig med min dumma rodnad?” Påpekade den äldre och hjälpte Hayley upp på fötter, vilket ändå gick helt okej med tanke på omständigheterna. På något underligt sätt verkade han vara mer stabil än henne. Fast kanske det inte var speciellt konstigt? Han hade ätit en hel del och fått i sig lite vätska, något som lett till att styrkan återvänt någorlunda. Det ändrade naturligtvis inte faktumet att han hade ont, eller att han var totalt utmattad, men han kunde i alla fall stå hyfsat på benet. Den nittonåriga flickan hade inte fått i sig någonting på flera dagar, plus att hon haft blodförlust på det.
”Det är visst någonting att tacka för”, protesterade Yaosu och skakade på huvudet, medan han försiktigt förde Hayley bort genom korridoren, mot ytterdörren. ”Vill du att jag ska bära dig? Är ganska säker på att jag kan bära dig om du inte orkar gå”, fortsatte han när de kom in i hallen. En av armarna var slängda runt midjan på henne, för att hålla henne upprätt. Hur han lyckades med detta trots det sårade benet var lite av ett mysterium, men det gick ändå. På något oförklarligt sätt.
Han gläntade långsamt på ytterdörren och betraktade stillsamt den blåa himlen. Inte ett enda moln på himlen, inte ens så mycket som en bris. Däremot var det inte så förfärligt varmt, trots att luften stod helt stilla.
”Så, vill du gå ett typ klättra upp på min rygg?” Undrade tjugotvååringen och kisade mot solljuset.

Okej, det är nog definitionen av i-landsproblem. Antagligen ännu värre. Vem bryr sig om ett badkar ligger i ett annat rum än toaletten? Spelar det överhuvudtaget någon roll? Hayley har stor lust att påpeka hur de inte ens hade en dusch där hon bodde, bara en balja som man kunde fylla med vatten. Egentligen är det en stor lycka i jämförelse med andra. Men hon påminner sig själv om att det bara skulle vara oartigt, och Zihao har faktiskt riktiga problem som han fortfarande lär sig att hantera, så det är okej att han blir avundsjuk på ett stort badkar. Hon själv är väldigt avundsjuk, men det av allting. Tänk om familjen haft sådan rikedom, nu skulle det inte ändra på hur hon mår, men kanske det hade gett en liten tröst. Hur som helst, hon är avundsjuk.
”Det är ett stort dilemma,” säger hon med ett skämtsamt litet leende. Sen har nog den äldsta av dem rätt, att det är bättre att fråga för att vara på den säkra sidan. Kanske skulle hon ha kunna blivit lite osäker med tanke pågrund av rodnaden, men hon nu hade hon inte blivit det. Absolut inte. Jösses, hon hade bara sett det som väldigt gulligt. Skulle vara mer förståeligt om Yaosu ville dra sig bort från henne, vem vet, kanske han inte vill ta ett bad tillsammans. Man vet aldrig. Hur som helst känns det som att han inte gömmer det från henne. ”Din rodnad är söt, den skrämmer inte bort mig.” Hon tar tacksamt emot hjälpen att stå på fötterna. Däremot tänker hon inte tynga sig på Yaosu, stackarn har förskräckligt ont och hon vill inte göra det värre. Att anstränga benet kan nog göra en hel del besvärligt. De rör sig mot dörren, och kommer strax ut i den friska luften. Det är inte jättevarmt, men tillräckligt för att kunna gå i en klänning. Hayley fryser åtminstone inte, vilket är skönt.
”Du ska definitivt inte bära mig.. men tack, vi ska inte göra ditt ben värre,” hon lutar huvudet en kort stund mot hans arm, innan hon fortsätter att röra sig framåt. Långsamt, med darrande ben. Hon är påväg att ramla ner på marken några gånger, och vid de tillfällena stödjer hon sig lite grann mot den andre, men inte så att det ska bli jobbigt för honom. Hon slingrar sin arm runt midjan, så att hon kan hjälpa honom att gå också. Kanske de bara tynger varandra, osäkert. Förhoppningsvis är det till någon hjälp åtminstone.

Egentligen var det väl den raka motsatsen till ett dilemma, dock inte enligt Zihao. Nej, för honom var dilemmat väldigt riktigt och allvarligt som bara den, däremot var detta ingenting de behövde ta upp där och då, även om han tänkte på det, väldigt intensivt. Bara det i sig var pinsamt, pinsamt på en helt ny nivå.
Yaosu stoppade ner fötterna i ett par tofflor innan de begav sig över grusplanen, samtidigt som han gediget försökte hålla Hayley på fötter. Det verkade lite som om hon ägnade sig åt ungefär samma sak, vilket gjorde att det inte funkade någe vidare överhuvudtaget. Hade den äldre av dem varit vara en gnutta mer ostadig på fötterna, hade de nog drällt i backen vid det laget. Men han var beslutsam, hon var beslutsam, och därför lyckades de slutligen ta sig hela vägen fram till dörren, för Loki låg och blängde medan svansen slog otåligt i marken. Detta betydde att han egentligen var väldigt exalterad men alldeles för stolt för att erkänna det. Snacka om liten varelse med stor personlighet.
”Jag tror inte att mitt ben kan bli mycket värre”, erkände tjugotvååringen och drog upp dörren in till huset, med en tjutande räv drivandes runt smalbenen på honom. ”Det gör däremot inte lika ont längre, så det är i alla fall något positivt”, tillade han därefter och hjälpte Hayley över tröskeln, som till hans stora förtret var ganska hög och bökig att ta sig över.
Yaosu gäspade stort och sparkade av sig tofflorna när de väl var inne, för att därefter gäspa ytterligare en gång. Hur längesen hade det varit sedan han sovit? Två dygn? Det lät rimligt, för det var ungefär så utmattad han kände sig. Han hade på känn att så snart huvudet ens nuddade vid kudden, skulle han slockna på stört.
”Loki jag vet att jag har varit borta, men du behöver inte vara så förbaskat sur”, påpekade han och gav räven en lång, blängande blick. Loki hade nämligen börjat gnaga honom i tårna och det var inte välkommet för stunden. Nu nafsade han inte i foten som tillhörde det skadade benet, men ändå. Han behövde inte ha två skadade ben, det räckte gott och väl med ett.
”Just ja, du har inte varit härinne förut va? I alla fall inte någon längre stund”, mumlade den äldre och vände uppmärksamheten mot den yngre flickan. ”Hallen är ganska liten, som du kan se, den där dörren till vänster leder in till badkaret och även badrummet, den till höger till ett litet vardagsrum och den rakt fram till mitt sovrum”, rabblade han upp och gjorde små gester åt varje håll. ”Vill du byta om?” Yaosu tänkte definitivt göra det, inte en chans att han tänkte sova i kläderna han haft på sig i flera dygn.