Flowers in the dark [PRS]

Hayley vet inte hur länge hon sovit, kanske några timmar. Det hade varit väldigt skönt, kroppen är förvisso väldigt utmattad fortfarande, och den dunkar fortfatande av smärta. Men sinnet har fått vila ytterligare lite grann. Något hon verkligen behövt. Den korta sömnen hon fått under kvällen hade inte varit tillräckligt... vilket inte är så förvånande, det hade bara varit några timmar. Med tanke på vädret utanför har de inte sovit så jättelänge, det är inte mörkt utanför. Troligen någon gång på eftermiddagen. Blicken glider över rummet, mannen bredvid henne sussar fortfatande, och hon vill inte väcka honom. Han behöver all den sömn han kan få. Sen vill hon inte flytta sig av egna anledningar också... till exempel vill hon ligga kvar för att vata närmre Yaosu. Inte så konstigt ändå.. eller? Hon ligger där i tystnad medan pekfingret försiktigt gör några cirklar över bröstkorgen på honom. Väldigt mysigt. Hon kanske ligger där och lyssnar på hans andetag i lugn och ro i ungefär trettio minuter. Efter det verkar den tre år äldre komma till liv, och slår upp ögonlocken. Ögonen granskar det trötta ansiktet, och det får ett leende att sprida sig över läpparna på henne. Han är ju så förskräckligt vacker.
"Jag fick sova en del faktiskt, tack vare ditt klängande.. hur har du sovit?" Undrar hon medan fingrarna glider upp i de mörka lockarna. Där begraver de sig som så många gånger innan. Trots att han intd tvättat dem på ett bra tag, pågrund av kidnappningen, så är de förskräckligt lena och välkomnande. Hur vet hon inte, en stor, viktig fråga. Kyssarna som placeras över axeln på henne kittlas, och hon fnissar tyst till. Kittlas på ett positivt, bekvämt sätt. "Om du nu får för dig att äta upp mig så kan jag inte ge dig en massa kyssar ju..." gulleplutt. Han är verkligen en gulleplutt. Med de orden lämnar Hayley några kyssar på hans kinder, och sedan en mysig, lång kyss på hand läppar. "Vill du fortfarande ta ett bad?"

”Hm, jag visste inte att mitt klängande var något positivt”, svarade den äldre och skrattade svagt till. De flesta hade nog mest funnit det irriterade att ha någon så nära inpå, precis hela tiden också. Det enda som kunde göra det hela värre var väl om han började dregla eller kanske till och med nafsa på den yngre flickan. Nu verkade det inte som om han gjort det, men kanske han skulle råka göra det i framtiden? Då skulle hon väl ändå inte tycka att det var något positivt? Förmodligen inte, han skulle då inte uppskatta om någon dreglade på honom. Självfallet hade han inte klagat om det var Hayley som gjorde det, men ändå. Äsch, hon tänkte säkert på samma sätt så varför låg han ens och funderade över det? Väldigt onödigt.
Tjugotvååringen drog händerna över ansiktet och skakade på huvudet för sig själv. Det verkade som om han hade en tendens att tänka alldeles för mycket på saker som egentligen var totalt onödiga. Hon hade sagt att hon sovit gott, så varför ligga och tänka på en massa framtida scenarion? Nej, ibland kunde han verkligen inte förstå sig på sig själv för fem öre. Kanske till och med mindre ändå n så.
”Jag sov alldeles utmärkt, sover alltid gott när jag får klänga på dig”, mumlade Yaosu efter en lång stunds tystnad och log. ”Och jag ska naturligtvis inte äta upp dig, men du doftar väldigt gott ska du veta”, fortsatte han. ”Föredrar kyssarna faktiskt.” Den äldre studerande henne ett slag innan han nickade. Jo, ett bad lät väldigt trevligt. De kunde kanske hälla i lite rosenblad och sätta igång bubblorna?
”Absolut, men kanske får för mig att stanna där resten av dagen”, varnade tjugotvååringen och rodnade svagt. Det var lite som om de blev det automatiskt så snart hon gav honom en komplimang eller lämnade en kyss någonstans. Han hasade sig långsamt upp i sittande ställning och sträckte armarna över huvudet. Gud vad skönt ändå, skönt att ha sovit och bara slappnat av.
”Du kanske också kommer vilja stanna, det är förfärligt varmt och härligt ska du veta. Det blir inte kallt heller, älskar japanska badkar..även om det här är lite större”. Yaosu fiskade upp en test av den yngre flickans blonda hår och tvinnade den mellan tummen och pekfingret. Alltid lika mjukt och glansigt, långt också. Snart skulle det väl nå henne ner över vaderna, åtminstone om hon lät bli att klippa det.

Skulle klängandet inte vara något positivt? Det kan bli tröttsamt och irriterande ibland om någon sitter och klänger på Hayley för länge, men annars gillar hon det verkligen. Det är mysigt, framförallt när det kommer till den tre år äldre. Uppenbarligen finns det både positiva och negativa aspekter med klängandet. Hennes kropp gör förskräckligt ont, flera blåmärken stryker sig över kroppen på henne. Att krama om någon hårt gör ont, men hon känner sig säker där hon ligger i hans famn. Hon skulle nog inte ha somnat om det inte varit för hans lugnande andetag och de dunkande hjärtslagen. Dock är hon fullt medveten om att han har en tendens att gnaga till lite i sömnen. De har sovit bredvid många gånger innan och hon har lärt känna honom väl. Men det kvittar för hennes del, han vet ju till exempel mycket väl om faktumet att hon ibland biter honom i öronen när han är i sin fyrbenta form. Inget konstigt med det inte, inte alls.
”Inte? Vad tycker du om mitt klängande då?” Undrar nittonåringen och borrar ner ansiktet i hans bröstkorg. Där hör hon hemma, tillsammans med honom. Borta från allt ont, som Cheng och hans kompanjoner. Efter de dagar som passerat kan hon inte lämna Yaosu. Hon är skräckslagen över att något liknande kommer hända igen, och då vill hon gärna ha honom intill sig så att de kan fly. Jo, Cheng har verkligen traumatiserat dem. Osäkert om de någonsin kommer kunna glömma bort det. Eller ja, det är en dum fråga. Självklart kommer de inte glömma bort det. ”Jag föredrar också kyssarna, och helt ärligt skulle jag inte ha något emot att stanna där resten av dagen. Särskilt inte med dig där,” med de orden lämnar Hayley ett par kyssar över käkbenet på honom, och en vid halsen innan hon återger till läpparna. Väldigt behagligt. Värmande och välkomnande. När Yaosu sedan sätter sig upp i sängen följer hon hans exempel. Kroppen är seg, och det tar en liten stund att få upp ryggen, men tillslut kommer hon på plats.
”Jag har faktiskt aldrig provat japanska badkar.. är de speciella?” Det enda badkar hon legat i är det hemma hos Ms Lewis, men det här med japanska badkar har hon aldrig hört om. Tills hon träffade Huaze bröderna, det vill säga.

Skillnaden mellan Hayleys klängande och Yaosus eget var ju att den äldre av dem var betydligt klumpigare, tyngre och bara allmänt mer i vägen. Han ville gärna tänka på sig själv som en liten, lurvig koala med små söta tassar och runda öron, men det var så långt ifrån sanningen man kunde komma. Den yngre flickan å andra sidan, hon var ungefär som en koala, minus den lurviga pälsen - hon var liten, lätt och extremt söt. Precis som en koala.
”Ditt klängande är bara mysigt och väldigt gulligt”, svarade den äldre och putade smått med underläppen. ”När du klänger på mig är det liksom som en koala som kramar ett träd, men när jag klänger på dig antar jag att det snarare blir som om trädet kramat koalan”, försökte han därefter förklara och kliade sig löst i hårbotten. Om det var någonting han verkligen behövde så var det en dusch, eller ett bad. Så länge han blev ren spelade det egentligen ingen roll, men ett bad lät betydligt mer behagligt på det stora hela. För det första kunde man flyta omkring i det varma vattnet och känna sig alldeles tyngdlös, plus att man kunde slappna av på ett annat sätt. Med andra ord var man inte tvungen att stå upp, vilket tjugotvååringen värderade ganska högt för stunden. Benet gjorde ont att stödja på och han hade ingen lust att anstränga det mer än nödvändigt.
Kyssen som kom därnäst fick Yaosu att tappa tråden av tankarna och han tillät sig själv att förlora sig i den, åtminstone för en kort stund. Äsch då, de skulle ha mer tid för sådant senare, typ när de guppade omkring som två badankor i behagligt varmt vatten och mjukgörande oljor. Han slängde benen över sängkanten med en koncentrerad blick, som om han försökte hålla sig från att utstöta en massa stönande läten. Typ som en gammal människa som ställer sig upp från en djup fåtölj. Fötterna kom i kontakt med det svala golvet och efter lite mental förberedelse, reste han sig upp. Förvisso var han tvungen att greppa tag om nattduksbordet, men det hade faktiskt gått ganska bra. Det verkade som om den där drycken hade hjälpt en hel del, åtminstone för stunden.
”Egentligen inte, det är mest digitaliseringen som är speciell”, förklarade den äldre och krånglade sig fram mot den andra sidan av sängen. ”De har så många olika funktioner att det nästan är komiskt..och mitt är gigantiskt”, fortsatte han och stannade till vid Hayleys sida. ”Behöver du hjälp upp? Jag är inte vidare stabil, men är ganska säker på att jag kan vara till viss hjälp.”

Okej, det som sägs får Hayley att skratta till. Jodå, hon finner det oerhört roligt. Att bli jämförd med en koala känns bra, det gör det varmt i bröstkorgen på henne och en bild av djuret kramandes med ett träd dyker upp i skallen på henne. Detta leder till att ett leende stryker sig över läpparna på henne. Som sagt, att bli jämförd med en koala känns väldigt bra, och hon skulle inte ha något emot att bli det igen. Hon blir inte lika glad över att han klankar ner på sig själv. Men det är lite sant.
"Kanske, men jag gillar det." Påpekar von sanningsenligt. Att den äldre drar sig bort från kyssen gör henne besviken, hon vill väldigt gärna sitta intill honom och placera kyssar över hela hans ansikte. Men hon påminner sig om att de kommer kunna göra det i badet. Det blir hon lite nervös över... borde hon tagit en bikini? Ska hon ha på sig underkläderna eller bada helt naken? Yaosu har sett henne i bara underkläderna, men det haf bara hänt ett fåtal gånger. Aldrig har han sett henne naken.. vanligtvis brukar det inte vara ett stort bekymmer i hennes ögon, men nu är hon genuint nervös. Hayley drar benen över sängkanten, medan uppmärksamheten glider upp till den tre år äldre som kommit gåendes till hennes sida.
"Jag tror inte någon av oss klarar av att hjälpa varandra.. jag kanske får dig att ramla om jag stödjer mig mot dig." Med ett tacksamt leende ställer hon sig upp, benen skakar och hon har svårt att hålla balansen. Men tillslut kommer hon upp, och lutar sig mog väggen. Därefter tar hon några försiktiga steg mot badrummet, som Yaosu pekat ut innan. "Gör ditt ben fortfarande jätteont?"

”Jag klarar definitivt av att hjälpa dig”, protesterade Yaosu och bet sig själv löst i underläppen. ”I alla fall när du ska ställa dig upp, sen kanske det blir lite halvvingligt”, fortsatte han och slog ner blicken. Det hade varit betydligt lättare om han inte haft så förfärligt ont i benet, då hade han typ kunnat plocka upp den yngre flickan och kånkat på henne. Men nu skulle det inte gå, inte med det här benet. Även om drycken hade hjälp en hel del med smärtan, fanns den fortfarande där och musklerna i specifikt det området var svaga, väldigt svaga. Han kunde förvisso stödja på det hyfsat nu, däremot var det något helt annat när det kom till att gå och röra på det i största allmänhet.
”Tja, det känns inte bra direkt”, svarade tjugotvååringen efter en stund och greppade tag om Hayleys händer, så att han kunde hjälpa henne upp från sängen. ”Men jag överlever, har varit med om några otäcka skador genom livets gång, även om den här är bland de värsta”, konstaterade han därefter och ryckte på axlarna. Jo, det skadade benet var bland de värsta skadorna han dragit på sig, men det var inte den enda. En gång för några år sedan hade han brutit några revben och fått ett riktigt stort sår ungefär vid samma ställe. En annan gång hade han slagit i huvudet så pass hårt att det inte slutade blöda på flera timmar.
”Kom, jag hjälper dig”, sade Yaosu bestämt, för att sedan nicka för sig själv. De hade klarat sig hela vägen från det stora huset över grusplanen och in i sovrummet, så självklart skulle de väl klara sig till rummet med badkaret? Absolut, inga problem. Okej, kanske med vissa problem, men slutresultatet skulle ändå bli detsamma. Fast bara för att tankarna nu låg och skvalpade i det där varma vattnet och de härligt doftande oljorna, kunde han inte undvika alla andra funderingar. Påträngande var de och han blev utan tvekan aningen nervös. Inte sådär jobbigt nervös, men helt klart pirrig. Kanske till och med mer än pirrig, dock tänkte han inte erkänna detta för sig själv.

Det känns lite osäkert. De bägge två är i dåligt skick i nuläget, att stödja sig på varandra kan mycket väl sluta med att de tippar över och ramlar ner på golvet. Den tre år äldres ben skulle kunna bli försämrad, plus kanske de inte överhuvudtaget skulle klara av att komma upp igen. Nej, det låter inte riktigt som en bra idé. Samtidigt skulle Hayley mycket väl kunna hitta alternativa problem till varje sak de gör. Om de håller varandra i handen, tänk om någon råkar riva sönder handen på den andre? Högst osannolikt, men fortfarande ett problem som kan komma att hända. Det är helt enkelt onödigt att vara så förskräckligt försiktig hela tiden, så varför inte prova på det här? Det gick ju faktiskt från det stora huset till den här byggnaden stödjandes mot varandra, och de klarade det fint.
”Jag ska nog klara av att hjälpa dig också,” nittonåringen nickar bestämt för sig själv. Det här ska de klara av, det är trots allt bara en kort bit till badrummet. Om de inte klarar det får de väl krypa till badkaret. Eller tillbaka till sängen. När han tar tag i hennes händer tar hon tillfället i akt och kramar om händerna, innan hon ställer sig upp med hans hjälp. Hon ser till så att hon inte lägger för mycket vikt på honom, han är precis lika ostadig som hon själv. Om inte mer. Blicken glider från benet till Yaosus ansikte, hon kan fortfarande inte riktigt greppa vad som har hänt. Om de inte blivit kidnappade hade de kunnat förbereda för fullmånen mer, och det stora såret skulle inte existera. Många funderingar som börjar med Tänk om. ”Nej, det är klart. Kanske du kan få mer smärtstillande? Vet inte riktigt hur mycket att ta som är gränsen.. men vi har sovit i några timmar, så det kan säkert vara dags att få lite mer av det.” Hayley slingar ena armen runt om hans midja, så att han ska kunna stödja sig mot henne också. Hon är fruktansvärt svag, men äsch. Det ska nog fungera bra. Med tveksamma steg börjar hon röra sig mot badrummet. Stegen är långsamma och försiktiga, hon är noga med att inte ta några snedsteg.

Vägen från sovrummet till badrummet var knagglig och det gick precis allt annat än fort. Däremot spelade detta ingen roll överhuvudtaget, då de båda två lyckades hålla sig på benen hela vägen. Yaosu hade vinglat till några gånger och då hade det varit väldigt bra att Hayley varit där. Hade hon nu inte varit det hade han nog drällt i golvet vid det laget, men lyckligtvis var hon det och därmed hade han inte ramlat rakt i backen. Helt ärligt var det nog det absolut sista han behövde för stunden. Blåslagen svanskota ovanpå allt det där andra? Nej tack, ett hard pass.
”Jag tror att badet kommer göra susen, men om det inte hjälper antar jag att jag får göra det”, sade den äldre och öppnade upp dörren, som först och främst ledde till badrummet. Därefter rörde han de långsamma stegen mot en annan dörr lite längre bort, bortanför duschen och det stora handfatet. Med en av armarna fortfarande svept runt Hayleys, öppnade han även denna och tände lysena i taket. Det var mer av en lykta som hängde däruppe snarare än en vanlig lampa. Taket var av trä och väggarna likaså. Ytan innanför dörren var ganska stor, tillräckligt för att ett handduksställ samt pall skulle få plats. Sedan, kanske två meter framåt, fanns det en trappa i mörk sten som ledde ner i en hyfsat grund liten pool. Okej, att kalla det badkar hade kanske varit lite fel, det var mer som en väldigt trevlig liten varm källa med en massa lustiga funktioner.
”Jag brukar alltid försöka spara på vattnet, det rengörs av sig självt”, förklarade tjugotvååringen och lossade därefter försiktigt på armen han slängt runt den yngre flickans midja. ”Men så snart man väljer att typ hälla i någon doft eller oljor, brukar jag byta ut det”, fortsatte han och hasade sig fram mot en liten skärm, där han började välja en massa olika alternativ - allting från temperatur till storleken av bubblorna. Väldigt högteknologiskt.
”Hur varmt vill du ha det? Och vill du typ ha någon speciell storlek på bubblorna eller sektioner där det är extra varmt eller kallt?” Undrade han och gnagde sig själv i insidan på kinden. Gud vilken konstig konversation, vem hade ens konversationer som dessa? Plus att han hade glömt att fråga typ det viktigaste av allt, alltså om hon behövde smärtstillande eller liknande.
”Förresten..jag vet inte om du tar samma smärtstillande grejs som jag, men om du har ont någonstans..vilket det nästan är självklart att du har, så har jag paracetamol i rummet intill..” Yaosu rabblade nästan alltid när han var nervös, och nu var han tyvärr förskräckligt nervös.

Det förvånar faktiskt Hayley att de klarar av att ta sig vägen från sovrummet till rummet med badet. Många gånger hade det inte sett särskilt ljust ut. De vinglade till en hel del, och vid flera tillfällen är hon på väg att falla ner mot marken och slå sig ännu mer. Det vill ingen ska hända, kroppen värker redan så mycket att hon knappt kan stå upp. Lyckligtvis hade den andre ett stadigt grepp om henne, vilket leder till att hon inte behöver göra sig illa mer. Hon kan inte göra mer än att nicka åt det som sägs.. jobbigt läge. Förhoppningsvis kommer badet göra susen, för dem bägge två. Om värmen och vattnet inte hjälper någonting så kommer nog Hayley att proppa i sig en massa smärtstillande. Det har hon redan gjort förvisso, betydligt fler än rekommenderat. Men hon hade inte klarat sig under gårdagens kväll utan dem. Hon skulle nog inte ha klarat sig en timme. Joshua hade verkligen det bästa tillgängligt, men det verkar som att de slutat värka. Hon borde ha tagit några under morgonen också, så att hon kan ta sig igenom dagen. När de kommer in till rummet med badet blir hon minst sagt chockad. På samma sätt som hon blivit chockad när hon först kom till Huazes ställe i New York, eller när de först kom fram till byggnaderna de nu befinner sig i. Familjens rikedomar förvånar henne fortfarande, och det verkar som att de inte kommer sluta att förvåna henne på ett bra tag. Badet är stort, betydligt större än den lilla böljan familjen Clarke haft i sitt hem. Till och med större än badkaret i den äldres pappas hus. Badkar kan man nog inte kalla det, långt ifrån. Det är som en stor pool. Nyfiket hasar hon sig efter tjugotvååringen, och blickar ner mot en liten skärm.
”Herregud, din familj fortsätter att förvåna mig med allt det här,” erkänner hon med ett litet leende. Hon klagar verkligen inte, det är mycket möjligt att hon kommer bli för bekväm hos dem. Men varje nytt rum får hakan att falla ner mot marken. ”Det enda jag vet är att jag vill ha det varmt och bubblor, har ingen aning om storleken på bubblorna eller sektioner.. kanske du kan göra så som du gillar ha det?” I hennes ögon låter det bra, Yaosu kan man alltid lita på. De två har ungefär samma smak, och tja.. Hayley har aldrig hatat något som han rekommenderat. Kanske för att han känner henne så väl och vet vad hon inte skulle tycka om. Vem vet.. det är iallafall så det fungerar. Blicken glider tillbaka upp mot den äldre, lyssnar ingående på hur han rabblar på. Stackarn. Varför är han nervös? Hon vill inte göra det jobbigare för honom och ställa en massa frågor, trots att det är vad hon vill.
”Paracetamol fungerar, men vi kan ta badet först, eller vad tycker du?”

”Hade nog också blivit förvånad om jag inte växt upp med allt det här omkring mig”, erkände Yaosu och började ordna till inställningarna. Det verkade som om Joshua och Zihao använt badkaret sist, så allting var helt fel. Ja, det var en överdrift, men han blev ändå smått irriterad. Alla borde vetat att han absolut avskydde när folk pillade med hans grejer, varesig det handlade om inställningar eller att flytta på något rent fysiskt. Det spelade verkligen ingen som helst roll, han avskydde det oavsett. Kanske inte om Hayley började stöka omkring, men det var mest för att han var extremt biased. Nu skulle han säkert bli irriterad på henne också om hon började röja omkring allt för mycket, dock visste hon att han inte gillade sådant. Vad han kom ihåg hade hon inte gått honom på nerverna på det sättet sedan den där gången hon stökat till sängen i New York.
”Varmt och bubblor är typ det jag brukar ha”, fortsatte tjugotvååringen och släckte ner skärmen när allting var färdigt. ”Har ställt in den på trettiosju grader, ganska mjuka bubblor och lite lavendelolja”, berättade han därefter och vände sig mot Hayley. Ögonen betraktade henne från topp till tå medan tänderna tuggade fundersamt i underläppen. De skulle ta ett bad, ett bad tillsammans. Så hur löd reglerna? Skulle de typ sitta i varsin ände med underkläderna på eller typ den raka motsatsen? Yaosu tog ett lugnande andetag och drog händerna genom de mörka lockarna. Det var ingen idé att övertänka.
”Jag vill hemskt gärna börja med badet..är fortfarande smått frusen”, svarade den äldre och vände bort blicken mot vattnet, som börjat värmas upp. Det andra paret som tagit sig ett dopp hade inte lagt till oljor eller liknande, så de kunde lika gärna använda samma vatten. Hade det inte Renata regelbundet hade han varit lite tveksam, men nu blev det ordentligt renat typ hela tiden, plus att det kunde värmas efter behag. Varför slösa? Det var bara onödigt.
”Du, jag..eh..vill du typ låna något att ha på dig eller spelar det ingen roll för dig?” Undrade Yaosu och rodnade starkt. Kinderna blev alldeles röda och fingrarna pillade febrilt med en av hennes blonda hårtestar. Personligen hade han inga större problem med att bada näck, men om det gjorde henne okomfortabel hade han inte heller några problem att ta på sig ett par badbyxor. Hennes ord var liksom lagen, punkt slut.