Flowers in the dark [PRS]

Det är väl bra det, att Hayley inte är helt ensam när det kommer till det åtminstone. Att hennes förvåning är befogad, annars hade hon mått lite dåligt. Varför skulle den inte ha varit befogad? Den äldre är oerhört förstående, och med tanke på att familjen Clarke och Huaze så gott som är motsatsen till varandra är det väl inte det minsta konstigt. Istället för en balja är det en stor pool med diverse inställningar. Bara skärmen gör henne förvirrad.. som när hon först använda sin bästa väns mobil. Alldeles borta. Ingen aning om hur man ska göra. Men efter åren som gått har hon faktiskt lärt sig att använda mobiler, och om några år kanske hon kommer veta precis hur man gör med badet. Förhoppningsvis tar det inte flera år… riktigt så seg är hon inte, men kanske någon månad eller två. Kanske mer.
”Det låter perfekt,” bara doften av lavendeloljan får knutarna i axlarna att sakta men säkert släppas. De sjunker, och hon känner sig redan betydligt mer avslappnad än vad hon varit innan. Efter det Cheng gjort mot dem behöver de få slappna av, svårt att göra det med tanke på traumat. Men det känns bättre nu. ”Har du någon favoritdoft? Bortsett från lavendel?” De har känt varandra ett bra tag, men hon vill fortfarande lära sig nya saker om Yaosu. Alla hans favoriter, åsikter om varenda liten sak. Det är konstigt hur hon inte redan vet hans favoritdoft.. han själv luktar chai, men det betyder inte att det är hans favorit. Jaja, nyfiken är hon iallafall. De kristallblå ögonen glider från skärmen till den andre. Hans betraktande blick gör henne smått generad. Vilket är lite underligt, Hayley är nämligen inte lätt att genera på det sättet. Men det verkar som att den andre påverkar henne på ett sådant sätt. Kinderna blir iallafall rosiga, samtidigt som ett tveksamt leende stryker sig över läpparna.
”Är förskräckligt frusen själv, så varför inte?” Instämmer hon och blickar ner mot sina knottriga armarna. Det varma vattnet skulle nog hjälpa en hel del. Både mot smärtan och kylan. När det andra sedan kommer på tal tvingar hon upp blicken mot Yaosu igen, medan hon själv gnager sig i underläppen. Det är uppenbarligen inte bara hon som är generad, hans kinder är också alldeles röda. Hon har inte visat sig naken framför honom, och det är visst mer påträngande än de gånger hon varit näck framför andra. Handen glider upp mot hans ena kind, innan hon ställer sig på tå och placerar en liten kyss på hans läppar. ”Det spelar ingen roll för mig om det inte gör det för dig.” Handen glider ner mot hemmen av tröjan hon fått låna, innan hon drar den över huvudet och viker ihop den.

Självfallet hade Yaosu en favoritdoft, eller snarare en helt bunt av favoritdofter. Det var svårt att välja specifikt en när det fanns så otroligt många, fler än han ens kunde räkna upp. Sedan berodde allting naturligtvis på vad doften kunde kopplas till, vilken miljö den hörde hemma hos med mera. För en annan hade det nog varit en väldigt självklar, ganska enkel fråga, men tjugotvååringen rörde utan problem ihop det hela till en tjock smet.
”Lova att du inte kommer skratta”, började han sakta men säkert och sneglade på henne med stora ögon. ”Fast antar att det inte spelar någon större roll om du nu gör det, det kommer ändå inte ändra någonting”, fortsatte han mumlandes för sig själv. ”Äsch, det jag försöker säga är att din doft är min favoritdoft, hur jävla klyschigt det än låter”, avslutade den äldre sanningsenligt och kände hur rodnaden grodde sig större, mer täckande. Det var ju faktiskt sanningen och han föredrog att inte ljuga, speciellt inte inför Hayley. Även om det bara hade varit en liten vit lögn, hade det fortfarande inte varit sanningen, och de hade kommit överens om att inte gömma undan sanningen. Ännu en gång fann han sig själv övertänka utan dess like. Varför fungerade hjärnan ens på det sättet? Det var förfärligt jobbigt.
Kyssen som sedan strök sig över läpparna på honom lyckades hålla tankarna i schack. Okej, dags att ta sig samman och inte fastna i sitt eget huvud. Den nittonåriga flickans kyssar brukade ha en tendens att föra honom tillbaka till verkligheten, och tur var nog det. Annars hade Hayley förmodligen tröttnat på honom vid det laget, han hade redan tröttnat rejält på sig själv så förmodligen hade hon också gjort det.
”Det är klart att det inte spelar någon roll för mig”, halvt stammade Yaosu och vände hastigt ryggen mot henne. Han ville inte vara för påträngande och tja, det här var det bästa sättet att inte bli just det. ”Du”, fortsatte han därefter och började lirka av sina egna kläder, tröjan först och sedan underkläderna. ”Vad är din favoritdoft?” Visst var det så att han genuint ville veta precis allting om den yngre flickan, men det var också utmärkt att tala om någonting helt annat för stunden. Vem visste, kanske var det så Hayley också tänkt? Eller inte, men hon brukade vara betydligt mer samlad vid situationer som dessa.
Efter många om och men, och en hel del grimaser, lyckades Yaosu krångla sig nerför trappstegen. Vattnet räckte honom strax ovanför midjan och nästan upp till axlarna när han slog sig ner på ett av sätena längsmed kanten.
”Vill du att jag öppnar upp fönsterluckan eller vill du att den ska vara stängd?” Nope, han hade fortfarande inte vågar sig på att slänga några fler, lustande blickar mot Hayley. Någon måtta fick det allt vara när det kom till hans idiotism. Tjugotvååringen gled bort mot sidan av den lilla poolen där ytterligare en liten skärm fanns. En av de tre sidorna som ”badkaret” omgavs av, var egentligen en stor glasvägg, som för stunden täcktes av en automatisk fönsterlucka. Glaset tillät dem att se ut, men ingen att se in. Väldigt praktiskt.

Lova att hon inte kommer skratta? Hayley är inte mycket för att göra löften hon inte kan hålla. När han säger sådär börjar tankarna att puttra igång, vad kan det vara? Tänk om hans favoritdoft är koskit eller något? Ska hon inte skratta då? Helt ärligt skulle hon bli äcklad, vilket är något som den äldre aldrig gjort henne. Förutom lögnerna som kommit för något år sedan. Huvudet faller på sniskan samtidigt som hon långsamt nickar. Hon ska väl kunna hålla sig från att skratta? Jo… tyvärr är hon nästan lika öppen som en bok Hon är dålig på att hålla sig från skratt, och det har försatt henne i trubbel ett flertal gånger. Dock får svaret henne inte att skratta, överhuvudtaget inte, men det gör henne förvånad. Och ett glatt leende sprider sig över läpparna på henne. Sådär som bara Yoasu lyckas med.
”Varför skulle jag skratta åt det? Det är ju supergullit,” tjuter hon och lämnar en drös med kyssar över ansiktet på honom. Hon känner igen sig i det där, om det är någon doft som hon gillar mest är det just den andres. Det påminner verkligen henne om ett hem hon tidigare aldrig haft. Hon känner sig hemma och säker så fort hon kommer till honom. Rodnaden över kinderna på honom är så fruktansvärt gulligt, och det leder till att hennes egna blir alldeles rosiga. Tänka sig att de för några dygn sedan inte varit tillsammans, och nu är dagen fylld med gos. Därefter vänder Yaosu ryggen mot henne, med sin stammande röst. Det verkar som att han inte riktigt vill vara för på.. trots att Hayley inte skulle vara obekväm med hans blick på sig så känns det bra. Hon själv är lite nervös, Yaosu har sett tatueringen. Vid nyckelbenet innan, ärren över magen och ärren över handleden. Men det är inte de sakerna som gör henne nervös, utan hon har bara inte varit naken framför honom innan. Av någon anledning bryr hon sig mer när det kommer till den tre år äldre, bryr sig mer om vad han tycker om hennes kropp. Nu känner hon honom rätt bra, och han skulle nog inte tänka något specifikt om den.. men ändå, hon är ändå nervös över det.
”Innan. Jag träffade dig var det kokos.. men sen jag först träffade dig har det varit din doft, ärligt talat. Det påminner mig om ett hem.” Viskar Hayley, knäpper upp den svarta, detaljerade bh:n innan hon tar av sig de matchande trosorna. Självklart viker hon ihop dem och låter de inte ligga på golvet. Hon vill inte irritera Yaosu nämligen. Gnagandes i underläppen sjunker hon ner i vattnet, känner. Hur kroppen börjar slappna av i värmen och bubblorna. Hon glider efter den andre, och blickar mot det som hon antar är fönsterluckan.. om hon ska vara fullkomligt ärlig har hon aldrig sett en sådan förut.
”Åhh, öppna den. Känns väldigt mysigt.”

Nu hade Yaosu ingenting emot att bli kallad gullig, men på samma gång fick det honom att känna sig en smula fjantig. De rosiga kinderna och stammande orden föll honom liksom inte riktigt i smaken och han önskade i hemlighet att han kunde varit lite mer..professionell. Ja, det lät dumt och det passade inte in i samband med situationen överhuvudtaget, men ändå var det så han ville framstå, det kändes liksom lite sådär att vara tre år äldre och inte ha någon erfarenhet whatsoever. Inte för att det verkade störa Hayley direkt, däremot kunde han inte sluta fundera över om hon i hemlighet tyckte att han var mer som en liten pojke - en ovetande, oerfaren liten tölp som hon var tvungen att handskas med. För varesig han ville eller ej, var han extremt ovetandes när det kom till allting som hade med relationer att göra. Alltså verkligen allting.
”Är du helt säker på att du inte bara säger det för att göra mig glad?” Undrade den äldre och bet sig själv i underläppen. ”För som jag förstår det doftar jag inte kokos överhuvudtaget, det är snarare du som gör det”, fortsatte han och drog försiktigt på munnen. ”Där slog du huvudet rakt på spiken, du doftar också som ett hem, hur underligt det nu låter.” Tjugotvååringen började fippla med skärmen på väggen och några sekunder senare öppnade sig luckorna som täckte den stora rutan. Utanför fanns det inget särskilt, mest träd och en liten bäck som slingrade sig förbi. Som sagt, ingenting direkt märkvärdigt.
Yaosu bet sig själv löst i underläppen och spann runt på stället, så att han kunde låta blicken falla på den yngre flickan. Hon verkade ha sjunkit ner i vattnet, det var betydligt djupare för henne med tanke på längdskillnaden. Däremot kunde han fortfarande se den lilla tatueringen som sträckte sig över nyckelbenet på henne. Den var liten och stilren, väldigt smakfull. Ytterligare en såndär liten detalj som gjorde henne absolut perfekt i hans ögon.
”Det är så underligt hur någon kan vara så kort och liten”, påpekade han och gled sakta fram mot Hayley, bara för att stanna rakt framför henne och böja på knäna. Det gjorde verkligen inte alls lika ont nu när kroppen befann sig under det varma vattnet, inte ens i närheten. ”Jag måste typ sätta mig på huk för att komma i ögonhöjd med dig.” Okej, överdrift, men han hade plötsligt fått världens lust att retas med henne. Och till hans försvar var hon väldigt kort, betydligt kortare än han själv var. Det var till och med en större skillnad mellan dem än det var mellan Joshua och Zihao, när det kom till längden alltså. Annars också, men det var en helt annan sak.
Ännu en gång började tänderna bita i underläppen, den här gången hårdare än innan. Bubblorna var ganska täta men det betydde inte att vattnet blev helt omöjligt att se igen. Ja, det var typiskt och ganska lågt av honom, men han kunde inte låta bli. Det verkade som om ögonen levde ett helt eget liv för stunden.

Har Hayley sagt något dumt igen? Skulle inte förvåna henne alls, munnen gör lite som den vill och ibland hinner hon inte gå igenom orden i huvudet innan hon slänger ut sig dem. Det är åtminstone uppenbart för henne att någonting står fel till, och att det är hennes fel. Han ser trumpen ut, som att han blivit utskämd. Hade det varit ordet gullig som fått honom att tänka till? Det är liksom det enda hon kan komma på som kan ligga bakom det. Samtidigt har hon kallat honom gullig flera gånger innan, och då har det inte påverkat honom. Åtminstone som hon kunnat se. Det får ögonbrynen att rynkas en aning, det är ju sant. Han är fruktansvärt gullig, framförallt när han säger så fina saker till henne. Att hennes doft är hans favorit, det hade fått hjärtat att dunka hårt i bröstkorgen.. det är liksom ingen annan som varit så rar mot henne förut. Alla män hon stött på har inte sagt en endaste sak som kan mätas med hans ord, så det är väl förståeligt att hon finner Yaosu gullig? Absolut.
”Nej, det gör jag inte. Är fullkomligt seriös, din doft är min favorit. Kan inte få nog av den,” orden som kommer ut mellan läpparna på Hayley får henne att skratta till. Det är ju sant, men det gör det inte mindre underligt. ”Nej, det gör du inte.. men enda anledningen till att jag luktar kokos är ju för att jag smörjer in kroppen med kokosolja hela tiden,” Det är väl uppenbart egentligen, men ändå. Den äldre luktar inte kokos, men hon älskar hans doft mer än kokos, vilket betyder att hon älskar den väldigt mycket. Hayley kommer däremot på andra tankar när luckorna sakta men säger glider upp, så att de inte gömmer den fina utsikten. Hon känner att hon kan andas ut, ett djupt andetag. Hon sätter armarna i kors över kanten på poolen och stirrar ut ett tag. En liten fågel sitter på en av grenarna, vad det är för fågel kan hon inte riktigt avgöra, men väldigt gullig är den iallafall. Liten och lurvig. Sedan flyger den iväg till en av de mindre bäckarna, och de kristallblå ögonen följer lydigt efter innan uppmärksamheten glider tillbaka till Yaosu. Nu har han sjunkit ner i vattnet mer han också, bara för att retas såklart. Med en sur blick mot honom åker en av händerna glider upp mot nacken på honom. Såklart, hon gillar att pilla med hans mörka hår.
”Åh håll käften, jag växer fortfarande!” Envisas hon med putande underläpp. Hon tänker aldrig medge för sig själv att hon stannat i längden, nehej då, hon ska växa mer. Snart kommer hon att vara 1,70. Jadå. Ögonen stryker sig över ansiktet på honom, och hon känner genast hur kinderna blir varma återigen. Jodå, hans ögon är inte så diskreta. Det gör henne generad, nervös, men annars bryr hon sig inte om det. Det får henne iallafall att glida närmre honom, och pressar läpparna mot hans som de gjort så många gånger innan.

Det lät genuint, alltså att Yaosus egen lukt var hennes favoritdoft. Berättade hon någonsin detta för Zihao skulle det bli ett jävla liv, men kanske det var något de kunde hålla för sig själva. Den yngre brodern tyckte ju nämligen att tjugotvååringen inte luktade särskilt gott, och detta var av någon anledning en såndär liten skriften han kände väldigt starkt för. Personligen kunde han inte förstå sig på det hela, men å andra sidan fick folk tycka och tänka precis vad de själva ville. Det viktigaste var ändå att Hayley gillade hans doft, allt annat brydde han sig faktiskt inte om. Inte ens en liten gnutta.
”Bra, då är jag inte ensam”, svarade den äldre och himlade snart därefter med ögonen åt sig själv. ”Alltså inte att jag är beroende av hur jag själv luktar, utan att jag älskar din doft lika mycket som du älskar min”, förklarade han och hade god lust att slå sig själv löst i huvudet. Det sorgliga var att han inte ens var dålig med ord, däremot verkade han bli det när nervositet som denna kröp upp längsmed ryggraden. Nu kom han förvisso på andra tankar när den yngre flickan insisterade på att hon fortfarande växte - trots att det var ganska uppenbart att hon inte gjorde det - dock höll de andra funderingarna kvar där i bakhuvudet på honom. Ha! Om det var någonting han visste till hundra procent så var det att Hayley inte skulle skjuta i längden, inte ens någon centimeter eller två. Skulle han vara helt ärlig gillade han henne precis som hon var nu, även om hon var kort. Det var smickrande i hennes fall, på ett väldigt bra sätt.
”Du kommer inte växa mer, försök inte ens..” började Yaosu innan han blev avbruten av kyssen. Fingrarna i nacken hade varit en hint mot att någonting lite mer intimt var påväg, men han hade inte väntat sig att hon skulle pressa läpparna mot hans egna. De var så nära varandra och hade varit det ett ganska bra tag, fast nu blev det liksom ännu mer.
Tjugotvååringen samlade sig själv inombords och besvarade kyssen medan händerna placerades på vardera sida om höfterna på henne. Kanske en ganska udda position med tanke på att han fortfarande böjde på knäna, men vem brydde sig? Bubblorna kittlade svagt mot den bara huden och fingrarna letade sig uppåt, över Hayleys mjuka hud och vidare mot hennes kinder. Där kupade händerna sig slutligen och kyssen blev aningen mer säker, inte riktigt lika försiktig som den varit till en början. Gud, nu visste han verkligen inte vart han skulle ta vägen. Blodet pulserade genom kroppen med en väldans hast och hjärtat dunkade som aldrig förr. Som sagt, de var väldigt nära varandra, utan kläder, alldeles ensamma. Det hade varit väldigt cringe och allmänt konstigt om de inte varit ensamma, men samtidigt var inte det poängen för tillfället.
”Du vet att det här är farligt va? Jag har bara så mycket självkontroll..men du kanske lutar åt samma håll?”

Skulle Hayley verkligen ljuga om det, att den andres doft är hennes favorit? Kanske hon skulle ha gjort det, en liten vit lögn här och var brukar hon få ur sig, det är trots allt något som skulle göra honom glad. Jodå, hon skulle nog säga en vit lögn för att göra honom glad. Men det här hade inte varit en av de gångerna, absolut inte. Hans doft känns som, som sagt, hem. Ett hem hon aldrig haft och bra gärna skulle stanna vid varje minut av dygnet. Den säkerhet hon får går liksom inte att överträffa. Hur som helst gläder det henne att han litar på henne, och att han inte tar första möjliga tillfälle att tvivla på henne. För det verkar nämligen som att han tror på det hon säger. Mycket bra. Nittonåringen kan kan inte hålla ansiktet från att spricka upp i ett leende. Kanske det är pågrund av hur tafatt den äldre beter sig, någonting han gör ibland. Hon också för den delen. Hon finner det iallafall väldigt gulligt, sådär gulligt som han har en tendens att vara. Men hon håller det för sig själv den här gången, hon vill inte göra honom mer generad.
”Jag tycker att den borde vara det.. alltså att din doft borde vara din favorit. Den är bäst, ingen tvekan om saken,” påpekar hon och gnager sig i underläppen. Sådär som hon brukar göra. Lyckligtvis biter hon inte hål i den som hon har för vana att göra, det skulle inte vara så lyckat om en droppe blod gled ner i det varma vattnet. Plus skulle det inte vara lika roligt för Yaosu att kyssa henne om hon började blöda. Vilket inte är ett alternativ, hennes läppar skriker efter hans uppmärksamhet för närvarande. Plus står de väldigt nära varandra, det är liksom svårt att inte tänka på det då. Men hon kommer åtminstone på andra tankar när växten kommer på tal igen. Hon blänger upp mot Yaosu.
”Det kommer jag visst, om ett år kommer jag vara längre, det står jag fast vid.” Mumlar Hayley mot de varma läpparna. Egentligen vet hon ju att det inte ser ljust ut, hon har liksom stått på 160 centimeter sen hon var fjorton. Men hon kommer alltid att hoppas på att bli några centimeter längre. Jodå, det kommer hon att bli. Hon återgår däremot att fokusera på läpparna som glider över varandra, i en vacker dans. Händerna vid höfterna känns också förskräckligt bra, att dra sig därifrån känns omöjligt nu. Ännu bättre känns det när fingertopparna letar sig över huden på henne, och placeras vid kinderna. Hennes egna hand pillar försiktigt med en test mörkt hår bakom nacken på honom, samtidigt som kyssen blir allt mer passionerad. När Yaosu sedan öppnar munnen igen slår hon upp ögonlocken för att kolla på honom, medan fingrarna stryker sig över bröstkorgen på honom. ”Jag skulle ljuga om jag sa att jag har någon självkontroll alls. Så jo.. det här är farligt.”

Fast var det inte typ omöjligt att känna sin egen doft? Typ som att det var typ omöjligt att lukta på sin egen andedräkt, eftersom man var så otroligt van vid den. Nåväl, det var ingenting han orkade fundera över där och då, kanske senare någon gång. Nu var han på tok för upptagen med kyssen och den där extrema närheten. Gud, han visste verkligen inte vad som var okej och vad som inte var det. Kroppen kändes alldeles varm från topp till tå och inte på grund av det heta vattnet runtomkring dem. Inte ens den där lilla kommentaren om hennes längd lyckades få honom på andra tankar. Kanske den fått det innan, men nu hade de börjat gå alldeles för mycket in på djupet. Eller vad man nu skulle kalla det för, dock passade det väldigt bra med tanke på situationen.
”Men i det här sammanhanget måste jag nog säga att farligt är något positivt”, mumlade den äldre och drog fingrarna genom Hayleys blonda lockar. Hon hade inte doppat del helt i vattnet ännu så de var fortfarande sådär underbart mjuka, bara som nittonåringens hår kunde vara. Ingen annan ens liknade henne, hon var liksom one of a kind. Så vacker, så nätt och perfekt på alla sätt och vis. Fingrarna strök sig genom lockarna ytterligare några gånger innan han istället slingrade armarna om den slanka midjan och fiskade upp henne. Allting kändes mycket lättare i vattnet och benet gjorde verkligen inte alls lika ont längre. Det verkade som om värmen mjukat upp nerverna, fått dem att slappna av. Men allteftersom typ hela kroppen slappnade av, blev sinnet mer och mer överhettat. Doften av lavendel, fönstret som vätte ut mot den glesa skogen och bäcken - allting kändes nästan läskigt perfekt.
Försiktigt slog tjugotvååringen sig ner på en av de små platåerna i poolen och drog den yngre flickan närmare. De bruna ögonen var fästa på det vackra ansiktet, strök sig gång på gång över de vackra dragen. Kanske han hade dragit henne lite för nära? Kanske hon inte kände sig komfortabel med det hela? Däremot var det inte den känslan hon verkade utstråla, utan det kändes som om hon var inbjudande. Äsch, han visste verkligen inte hur han skulle förklara det hela och om det nu visade sig att hon ville dra sig undan, så fick hon väl helt enkelt göra det.
Yaosu fortsatte att studera Hayley ett långt slag innan han ännu en gång pressade läpparna mot hennes egna. Han var väldigt varsam och försiktig nu igen, inte lika bestämd och självsäker som innan. Det var helt enkelt så han var, alltså inte självsäker. Helst av allt ville han att hon skulle sätta sig i förarsätet och typ leda honom, fast kanske det var för mycket att be om? Förhoppningsvis blev hon inte uttråkad, eller kände någon annan negativ känsla. Nej, det var det sista han ville.

Okej, som alla redan vet kan Hayley slänga ur sig en del knasiga saker, och det verkar som att hon gjort det än en gång. Det är väl klart att han inte kan ha sin egna doft som sin favorit.. hon själv kan inte känna sin, men folk har påpekat att hon luktar kokos. Men i teorin tycker hon att allas favoritdoft borde vara den äldres, men hon är biased. Det här är inget undantag. Lyckligtvis för henne verkar det inte som att den andre tänker påpeka det här och göra henne alldeles generad. Nej, de bägge två har någonting bättre för sig, turligt nog för henne. Ingenting av det hon säger verkar få den andre att reagera, vilket gläder henne. Hon själv glömmer bort vad de pratade om, trots att den här diskussionen gällande hennes längd ofta brukar få hennes fulla uppmärksamhet. Samtalsämnet är ingenting som stannar Inne i skallen på henen, nej de bägge två försvinner med ett puff. Kyssarna har liksom blivit betydligt mer intensiva, och de hon kan inte väckas från känslan som ligger och gror. Det kittlas i magen på henne, sådär som det brukar göra varje gång de rör vid varandra. En fantastisk känsla. Huden är alldeles varm, och medan ena handen stryker sig över axeln på Yaosu känns det nästan som att värmen fördubblas. Än en gång, en helt fantastisk känsla. Handen i lockarna på henne känns extra bra när det är just hans händer. Allt känns så betydligt bättre när det är han. Ingenting annat kan mäta sig med det.
”Allt är positivt när det kommer till dig,” viskar hon, samtidigt som de starka armarna hon aldrig kan släppa slingrar sig om midjan på henne. Benen lyfts upp från poolgolvet, och hon klagar definitivt inte. Det förvånar henne faktiskt, att han klarar av det med tanke på hans ben. Men som sagt, hon klagar verkligen inte. Men det är väl så, man blir som tyngdlös när man befinner sig i vattnet, en av anledningarna hon verkligen älskar att bada. När Yaosu slår sig ner på en av platåerna hamnar hon strax över höfterna på honom, vilket leder till att de är betydligt närmre varandra. Hon tar tillfället i akt och betraktar hans vackra ansiktet, han verkar göra detsamma. Hon älskar närheten, hon vill nästan tvinga sig själv närmre bara för att kunna hålla om honom. Men det kan hon inte riktigt göra nu. Kyssarna som kommer därnäst är lite mer varsamma, det ger en annan känsla. Fortfarande någonting Hayley skulle kunna svimma av, bara för att det är så avskyvärt behagligt. Händerna kupar sig om kinderna på honom, samtidigt som läpparna rör sig i sin vackra dans. Hayley är osäker på vad som är okej, hur mycket som Yaosu vill.. de har ingen kondom, så vitt hon vet, i närheten, och hon har liksom lärt sig av sina tidigare misstag.. hon har ingen lust att bli gravid igen.
”Du.. vad är okej för dig?” Hon gnager sig lätt i underläppen medan ena handen försiktigt stryker sig över bröstkorgen på honom, och stannar upp vid midjan på honom. Hon skulle vilja bjuda på ett blowjob, men att ha ansiktet i vattnet känns inte så värst härligt tyvärr.. och tja, handen är ett bra verktyg den också. Det är ju hans första gång, och tja, det gör henne lite mer försiktig. Hon vill vara säker på att allt är okej. När de vänjer sig lite mer vid varandra skulle den där försiktigheten försvinna. ”Får jag?”

Allting med Yaosu var verkligen inte positivt, långt ifrån. Han var manisk när det kom till att städa och hålla rent, skygg och helt socialt inkapabel. Det var i princip ingen som insåg att han var sämst när han sattes i sociala sammanhang, men det berodde mest på att han var extremt duktig på att gömma sig bakom en mask. I andras ögon ansågs han väl vara skicklig när det kom till att hålla tal och liknande, däremot försvann all den begåvningen så snart han inte hade en mall att följa. Allting som låg utanför lådan var läskigt, väldigt läskigt.
När frågan om vad som var okej och vad som inte var det flöt till ytan, blev kinderna genast röda igen. Alltså mer röda än de redan var. Vad var egentligen okej? Vart gick den gränsen? Tjugotvååringen började gnaga sig själv i underläppen samtidigt som ögonbrynen drogs samman. Gud, vad skulle han ens svara på den där frågan? Hayley visste att han inte hade speciellt mycket erfarenhet, så det var väldigt bra att hon frågade, men med tanke på att han själv var ganska ovetande, kunde han inte heller ge ett varken klart eller bra svar.
”Jag vet faktiskt inte”, erkände han efter en lång stunds tystnad och andades ut. ”Antar att allting som du är okej med, kommer även jag att vara okej med”, fortsatte han trevandes och fortsatte bita i läppen. ”Det känns bara lite..jag vet inte, pinsamt, att jag är så oerfaren.” En suck rymde den äldre och han vek undan med blicken. Visserligen hade han haft på känn att de skulle gå in på det här ämnet förr eller senare, men han hade ändå inte förberett sig ordentligt på det hela. Det var nytt, outforskat område och helt ärligt var det hela en smula skrämmande.
Ett svagt leende kröp över läpparna och rodnaden minskade en gnutta. Att vara nervös och velande skulle inte göra någon av dem gott och tja, han var nog redo. Jo, med henne var han redo. Yaosu älskade den yngre flickan och det här var ett steg de var tvungna att ta, ett steg som han ville ta.
”Klart du får”, svarade han och slutade med ens förstöra sin stackars läpp. ”Men gör ingenting bara för min skull, du ska också vinna någonting på det hela”, fortsatte han och lät händerna glida ner mot hennes slanka, smala axlar. ”Hur skulle jag kunna säga nej? Du är så otroligt perfekt och underbar.” Yaosus händer gled ner ytterligare en bit, den här gången över bröstkorgen på henne. Nytt territorium, läskigt men samtidigt spännande. Känslorna var med andra ord ett helt jävla virrvarr som studsade fram och tillbaka som världens storm.