Flowers in the dark [PRS]

Det känns som ett samtalsämne som inte skulle leda någon vart, de två turturduvorna skulle aldrig komma överens om det. I Hayleys ögon är mannen tätt intill henne alldeles perfekt, trots hans maniska sätt och de sociala svårigheterna han lider av. Det är väl ett bra tecken på genuin kärlek, när en person älskar det som du minst gillar med dig själv. Hon vet till exempel att den tre år äldre värderar hennes ostyriga mun, trots att hon själv inte kan förstå varför. Det verkar däremot inte som att han tänker protestera, de skulle nog kunna ha den diskussionen i evigheter. Hon skulle inte göra det bättre genom att ta upp det och envisas med att allt med honom faktiskt är positivt. Att hon är så envis ibland kan verkligen ta död på en konversation, och ett tag ta död på henne själv. Yaosu vet däremot att hon värdesätter allt med honom, men hon känner att hon behöver säga det ofta. Så att han inte ska få för sig något annat. Hennes uppmärksamhet fångas däremot upp av de där rosiga kinderna. Alldeles röda, och hon finner det väldigt gulligt. Hayley hindrar sig själv från att säga det dock, hon vill inte att han ska känna sig fånig, trots att gullig är en rätt bra komplimang. Förhoppningsvis så tycker han inte att det var en konstig fråga, hon vill bara försäkra sig om vad som är okej. Kanske det är jobbigt, men att hon ska göra något han inte tycker om vill hon aldrig. Hon vill inte riskera någonting genom att inte ha en kondom, trots att hon tar p-piller. Det funkar trots allt inte lika bra som många tror, och tja… hon vill inte hamna i samma situation som för några år sedan. Så sex just där och då känns inte riktigt optimalt. Tyvärr, hon skulle gärna vilja.
Efter en stunds tystnad snappar öronen upp Yaosus röst, vilket leder till att hon själv gnager sig i underläppen. Hon är däremot kvick med att skaka på huvudet när det sista kommer.
”Du ska inte behöva känna att det är pinsamt, det är många som inte är jätteerfarna i samma ålder som du.” Påpekar hon med ett litet leende samtidigt som tummen försiktigt stryker sig över kinden på honom. ”Säg till om du känner dig obekväm, okej?” I en viskande ton, medan hon för läpparna än en gång mot den andres, i en varm, sansad kyss. Inte något intensivt så att det ska skrämma bort honom, han får helt enkelt ta det steget om han vill, varsamma kyssar gillar Hayley mycket också, så för henne kvittar det. Hayley fortsätter att lämna kyssar över halsen på Yaosu, ner mot ena nyckelbenet. Ena handen fortsätter samtidigt med sin lilla vandring ner mot hans höfter, för att sedan börja sitt arbete vid skaftet.
”Det är klart jag vinner något av det här också,” det kommer ut som en viskning. Hayleys egna kinder blir alldeles varma av den andres händer vid bröstkorgen, de har liksom aldrig gjort något liknande innan.. Hon vill verkligen att det ska vara perfekt för honom, så hon börjar långsamt för att sedan öka farten en aning.

Hettan i kroppen, som redan varit ganska påträngande och överväldigande innan, blev snart ännu värre. Yaosus kinder verkade inte längre ha någon gräns för hur pass heta de kunde bli och osäkerheten växte sig sakta men säkert större. Fan, han var inte bra nog för det här, inte tillräcklig och alldeles för oerfaren. Istället för att gnaga sig själv i underläppen hade tänderna istället övergått till insidan av kinden. Men känslorna var inte bara åt det negativa hållet, nej hälften lutade snarare mot motsatt håll. Han kunde liksom inte förneka att det kändes bra och att musklerna halvt gick i spasmer då de inte visste om de skulle slappna av eller spänna sig i försvar.
”Bara för att det kanske inte bara är jag som knappt kan skillnaden från höger till vänster, betyder det inte att jag personligen känner mig mer säker i det hela”, påpekade den äldre tyst och började sedan slappna av en gnutta. Det var som om hela kroppen helt plötsligt befann sig i stiltje och det var totalt omöjligt att fokusera på någonting överhuvudtaget. Ögonlocken slöts efter några sekunder och gnagandet i kinden blev lösare, inte lika aggressivt och hårt som det varit innan. Hayley verkade veta precis vad det var hon höll på med, varje liten rörelse. I vanliga fall hade detta förmodligen varit något som väckte ännu fler tankar hos den äldre, men lyckligtvis var han alldeles för upptagen för sådant tjafs nu.
Händerna fortsatte osäkert med sin lilla dans, väldigt trevande och försiktiga, men samtidigt nyfikna. Han hade aldrig ens tänkt tanken om att göra någonting liknande med någon annan. Den yngre flickan var den enda han någonsin tänkt på på det sättet överhuvudet, den enda han någonsin varit villig att dela ett ögonblick som detta med. Ingen annan, bara Hayley. Och så skulle det väl vara för alltid, det var lite som om hans bruna, mörka ögon bara såg henne, utan undantag.
Yaosu pressade försiktigt läpparna vid halsen på henne, strax under käken för att sedan röra sig neråt. Hm, det fanns dock ett litet problem med det hela, rädd för äckelpäckel som han nu var - de befann sig i vatten och tja, han visste onekligen att han skulle komma förr eller senare. Det var liksom ingenting han ville fortsätta sitta i eller kanske snarare med, resten av badet. Nej, det var han alldeles för civiliserad för.
”Vänta..” mumlade han med en viss kraftansträngning och gjorde en liten grimas. ”Det kommer bli en enda stor röra och helt ärligt har jag ingen lust att sitta kvar i det när..när det väl är dags för det”, fortsatte han viskandes och hade god lust att sjunka ner genom golvet.

Det har varit länge sedan Hayley känt sig så generad i intima situationer. Först hade hennes erfarenheter inte varit positiva, alls. Hon kan fortfarande känna sig osäker i mäns sällskap och kontakt med dem. Men under högstadiet och gymnasiet hade hon väl som en försvars mekanism tagit kontroll över sin egna sexualitet och experimenterat med en del andra. Då hade hon varit generad, i början.. sen låg hon bara med folk när hon var full, Isaac är ett exempel på de personerna. Under den tiden hade hon inte blivit generad alls, men ja.. nu är hon det igen. Hon vet inte riktigt varför, men det känns som att hon gjort bort sig totalt. Som att den andre är obekväm.
”Nej, jag vet.. förlåt,” säger hon trevandes, det är väl klart att det inte hjälper honom någonting. Klart inte det gör honom säker i sig själv eller vad han ska göra. Men den enda anledningen till att hon sagt så var för att det verkat som att han tycker att det är pinsamt att han är mindre erfaren. Vilket hon verkligen inte vill att han ska tro. Uppenbarligen är hon inget vidare på att säga saker vid rätt tillfälle. Det verkar däremot inte som att hon skrämt bort Yaosu helt och hållet, gjort honom alldeles uppjagad. Förhoppningsvis gör ursäkten det lite bättre. Ångern sjunker medan hans händer är kontakt med hennes hud. Fan, det känns så väldigt bra att vara nära honom, och då han verkar gilla det hon gör ökar hon takten en aning. Läpparna som snuddar vid hennes hals, och sedan travar ner henne för kinderna att bli mer rosiga. Hayley gnager sig i underläppen, och tänker precis pressa läpparna mot hans, - läpparna skriker nämligen efter uppmärksamhet som de brukar göra, - fångar öronen upp ett vänta. Lite panikartat börjar hon undra om hon gjort något fel, om hon gjort honom ännu mer obekväm.. det verkar inte vara fallet, och det får henne att andas ut. Det som sägs är helt förståeligt, Hayley skulle helst slippa att sitta kvar i vattnet om det skulle ske. Tänk att hon inte tänkt på det innan.
”Du har rätt,” instämmandes lutar hon sig bort från honom, handen stannar upp och osäkert glider blicken mellan väggen och. Yaosu. Hon vet inte riktigt hur hon ska bete sig, om den andre ens vill göra det här. Som sagt, hon vet verkligen inte. Samtalsämnet kan dock göra honom obekväm, än en gång. ”Vi behöver inte fortsätta.”

Hade det varit fel att säga det där ödesdigra ordet? Ordet som ingen någonsin ville höra när man befann sig i en situation som denna, eller rättare sagt som han åtminstone misstänkte att ingen ville höra. Kanske han bara borde ha hållit tyst och låtit det hela ske, för det hade känts otroligt bra och allting inom honom skrek för det hela att fortsätta..men naturligtvis skulle hjärnan komma och vara i vägen, precis som den alltid var. Fan, han avskydde verkligen det där eviga surrandet som fanns bakom skallbenet och hade hoppats på att han skulle slippa det vid tillfällen som dessa. Uppenbarligen skulle det aldrig ske så antagligen var det bara att le och se glad ut och sedan vänja sig vid en evig distraktion - hans egna tankar.
”Förlåt”, viskade Yaosu slutligen när han fann sin borttappade röst. ”Jag vill, men min OCD vrålar i båda öronen på mig att det inte är okej”, fortsatte han skamset och sjönk ihop med både axlarna och huvudet, så att pannan vilades mot en av de slanka axlarna. ”Ibland hatar jag verkligen mig själv..jag är så otroligt dum och pinsam.” De där inre demonerna var verkligen inte att leka med och orden som rymde läpparna på honom vittnade starkt för detta. På något sätt hade de lyckats överrösta allt det där fina, det där som han egentligen ville ha utan att tvingas bli störd. Hayley var perfekt, allt hon gjorde var perfekt och hela kroppen kändes halvt euforisk, men ändå var de där små onda rösterna där och ylade. Inte nog med att OCDn gång på gång påpekade att det inte skulle vara fräscht att komma i badkarsvattnet, så talade demonerna gott och väl om att han inte var tillräcklig, att han inte dög. Jösses, där kan man snacka från att gå från toppen till botten på bara några sekunder, och fy i helvetes vad dåligt det kändes. Det var som om någon pressat på en av-knapp, utan ens en gnutta förvarning.
Utan att säga någonting slingrade tjugotvååringen armarna runt den yngre flickan och drog henne närmare intill sig. Vad höll han ens på med? Hur kunde han låta demonerna och paniken ta över när allting var uteslutande perfekt? De bruna ögonen var lite glansiga vid det laget men han tillät inga tårar att falla, inte över det här.
”Du”, började den äldre långsamt och försökte gaska upp sig en aning. ”Vi kan fortsätta när vi badar klart, för du anar inte hur mycket jag vill”, mumlade han sedan och rodnade svagt, dock utan att vika undan med blicken. Det var nog ändå det bästa sättet att visa att han verkligen menade allvar. Man kunde inte få fram samma känsla utan ögonkontakt, i alla fall inte enligt honom själv.

Bra jobbat. Riktigt, jävla bra jobbat. Det är uppenbart att Hayleys reaktion inte gjort situationen bättre, och det här är ett av de tillfällena hon gärna skulle vilja gå tillbaka i tiden för, så att hon slipper göra bort sig… nu är det något hon gör vardagligen, gör bort sig alltså. Att gå tillbaka i tiden var tredje minut kanske inte är optimalt. Hur som helst önskar hon att hon reagerat annorlunda, och inte så korkat som hon nu gjort. Något hon bör vara van vid, men ja, det är hon visst inte. Situationen verkar ha fått många knasiga, elaka tankar att bubbla upp i huvudet på den äldre. Hon borde ha tänkt på det, hon är trots allt uppväxt med en vän med OCD och borde ha förstått hur dåligt det kan påverka honom.
”Du, be inte om ursäkt.. du har verkligen ingenting att be om ursäkt för,” viskar nittonåringen, medan fingrarna glider upp mot de varma kinderna, och kupar händerna om hans ansikte. De är fortfarande nära varandra, men det är helt annan atmosfär. Ingenting hon klagar på, alls. Gud, hon kan verkligen inte beskriva känslan i bröstkorgen när personen hon älskar mest av allt har så ont. Det går inte att jämföra. De där mörka tankarna hon självt haft går inte att jämföra med den skuld hon känner gentemot smärtan Yaosu behöver gå igenom just nu. Det är väl ett tecken på hur genuin deras kärlek är för varandra, men det är svårt att tänka på det nu när han säger så dumma saker om sig själv. ”Du är inte det minsta dum eller pinsam! Det suger verkligen att du behöver känna så, för du är så långt ifrån dum och pinsam som det kommer.. Du borde få älska dig själv, du sa till och det är jättebra.” Fan. Hayleys egna ögon börjar vattnas upp. Om han skulle kunna se sig själv från hennes ögon skulle han ha en helt annan syn på sig själv. Precis som det skulle vara tvärt om. Hon hatar verkligen att se honom må dåligt. ”Snälla, försök att inte se ner på dig själv på det där viset.” Hon slingrar armarna om honom, stryker fingrarna försiktigt över de mörka lockarna medan hans panna vilar mot en av de slanka axlarna. Det känns bra, att krama om honom och att han kramar om henne. De behöver inte gå längre en sådär, inte nu om det inte är något han känner sig bekväm med. Kramarna är så fullkomligt perfekta att hon gärna stannar där för evigt. Efter en liten stund glider de ifrån varandra, så att de kan se den andre i ögonen. Ett leende stryker sig över läpparna, och än en gång kupar hon händerna om kinderna på honom.
”Jag vill också.. men bara om det är något du uppriktigt vill och är bekväm med.. för jag är verkligen hundra procent med på om du vill vänta med de sakerna.” Yaosu hade nyss sagt att han vill, men hon vill verkligen försäkra sig själv om det, så att han inte känner sig obekväm under tiden. För det är ju liksom inte så det ska vara, att någon av dem är obekväm.

”Jag vet att jag egentligen inte behöver det, men det känns ändå bättre att be om ursäkt av någon anledning”, mumlade Yaosu skamset och slöt ögonlocken med en liten suck. Jo, det kändes faktiskt en smula bättre när han bad om ursäkt. Då kanske hon förstod att han egentligen var helt på men att..tja, tankarna kommit i vägen som de brukade göra. Ibland önskade han att det funnits en av och på knapp till hjärnan och alla dess funderingar, då hade han kunnat stänga av dem när det passade och sedan satt på dem. Problemet var väl att han i slutändan skulle föredra att lämna den av istället för på, men äsch, det var en såndär liten petitess.
”Alla som har något gott inom sig borde ju få älska sig själva”, viskade den äldre och drog in Hayleys underbara doft. Trots att hon sa att han inte borde känna sig varken dum eller pinsam, så gjorde han ändå det. Innerst inne, i vilket fall. Däremot orkade han inte fundera över det mer, inte nu. Tjugotvååringen ville befinna sig i nuet och inte fundera på allting omkring, det skulle ändå inte leda till någonting positivt.
Kramen de befann sig i för stunden länders väldigt bra, betryggande och lugnande. Musklerna hade börjat slappna av och han gled ihop med axlarna. Det hade varit bättre att säga till, hon hade rätt. Om han inte hade gjort det hade det blivit äckligt därefter, och det slapp de nog båda två. Det fina med kondomer och en torr yta var att de slapp ”the aftermath”, åtminstone i stora drag. Och det skulle förmodligen kännas ännu bättre, mer ömsesidigt på något sätt. Kanske han bara fått fel uppfattning om precis allting, men det betydde inte att tankarna inte gick i det spåret.
”Du, jag har drömt om det här alldeles för länge, så du kan vara hundra procent säker på att jag vill”, försäkrade Yaosu, vars kinder blev ännu hetare när hennes händer kupade sig runt dem. ”Men jag tror nog att det skulle kännas ännu bättre om vi kunde gräva ner oss under täcket i sängen och slippa stöka ner allting så förfärligt”, sade han fortsättningsvis och drog på munnen. Torra lakan och preventivmedel skulle nog ändå vara det bästa. Bättre än att smutsa ner vattnet i badkaret och behöva rengöra det grundligt när de var färdiga. Nej tack, det slapp han helst.

Egentligen är det ingenting fel med att be om ursäkt, absolut inte. Men Hayley vill bara försäkra honom om att han inte behöver göra det, att. Ingenting av det hela är hans fel. Om det däremot får honom att känna sig bättre till mods tänker hon inte protestera, huvudsaken är att han ska må bra. Om han känner att han behöver be om ursäkt får han helt enkelt göra det, svårare än så är det inte. En ursäkt är iallafall ingenting som hon själv förväntat sig, alls. Hon är inte särskilt förtjust i hur skamsen han ser ut, som att han har något att skämmas för. Hennes ord kommer nog inte ändra på hur han känner sig, den där pinsamheten han talat om kommer högst sannolikt inte att försvinna. Det är typiskt. Det hade underlättat mycket om varken den tre år äldre eller hennes bästa vän lidit av OCD, främst för dem själva. Det skulle nog underlätta för Yaosu att inte vara lika självkritisk, även om det finns annan grund för det också. Såklart.
”Precis.. och du har ju massa gott inom dig, önska bara att du kunde slänga de där dumma självkritiska tankarna i sjön. Du förtjänar att älska dig själv så mycket,” viskar nittonåringen. Händerna som varit kupade om kinderna glider försiktigt upp i håret på honom, så att hon kan ge hårbotten en trevlig liten massage. En del av de mörka lockarna är lite blöta, men det högst upp är fortfarande lika lena som de brukar vara. Väldigt mysigt. Med tanke på dumma självkritiska tankar kan hon känna igen sig en hel del, efter det senaste året har hatet hon känt gentemot sig själv varit enormt. Ingenting trevligt inte. Hon skulle vilja säga att han inte är ensam med det hela, men det skulle nog bara förvärra saker och ting. Han vet liksom redan om det, och där och då behöver han fokusera på sig själv. Precis som Hayley gör, ger honom sin fulla uppmärksamhet medan fingrarna gör sin lilla dans i hårbotten på honom. Efter ett tag börjar Yaosu att slappna av, axlarna sjunker och lederna är mer avslappnade nu. Bra. Att musklerna varit så spända kan inte ha varit bra, och det gläder henne att han åtminstone kan ta det lite lugnt. Ett leende sprider sig över läpparna när han påpekar hur säker på han är att han vill. Det känns bra, och lyckligtvis har hon inte fått fel uppfattning. Tänk om han inte varit bekväm med det hela… hon ville verkligen att han ska vara bekväm sin första gång, så som hon själv inte varit. Inte ens i närheten. Hayley glider ner bredvid den tre år äldre istället, så att hon inte sitter på honom längre. Därefter fångar hon upp hans hand och kramar om den hårt.
”Jag har drömt om det länge också ska du veta,” Hon lämnar en kyss på hans ena kind, innan hon lutar huvudet hans axel. Han har rätt om det där andra, det skulle nog kännas bättre för dem båda om de slapp städa igenom poolen efteråt. Plus är sängen mer bekväm för dem båda två. ”Och du har såklart rätt, som alltid.”

Det hade nog varit bäst om de båda två slapp självkritiska tankar helt och hållet. Inte nog med att de båda två förmodligen skulle mått lite bättre, utan det skulle även ha gjort allting betydligt lättare. Nu hade inte Hayleys funderingar kommit i vägen just där och då, men han mindes de gånger då de gjort det. Ibland var det förvisso nödvändigt att vara självkritisk, men inte i den utsträckning Yaosu var. Istället för att ha en positiv inverkan hade det verkligen den raka motsatsen. När han gång på gång klankade ner på sig förstörde han självförtroendet, och det var minsann inte lätt att bygga upp igen. Nej, när det väl blivit nerrivet var det väldigt svårt att lappa ihop det. Och när han väl lappat ihop det än var det ännu lättare att slå sönder än det varit innan.
”Du förtjänar att älska dig själv ännu mer”, svarade den äldre ärligt och sköt ut hakan en gnutta. ”Men inte lika mycket som jag älskar dig, för helt ärligt tror jag inte att det är möjligt”, fortsatte han och slöt ögonlocken. Massagen i hårbotten var som alltid underbar, med rörelser som var perfekta, som vidrörde varje liten punkt med precis rätt tryck. Hur lyckades hon ens? Hade hon typ studerat hans hårbotten eller något, för det verkade nästan som det, så perfekt var det. Kanske gick tjugotvååringen lite till överdrift, men det brydde han sig inte om. Skönt var det och det tänkte han inte förneka.
”Rätt var jag verkligen inte alltid”, protesterade Yaosu när Hayley sade det där sista. ”Kanske om just det här, men ibland har jag så fel man kan ha”, sade han därefter och gjorde en liten grimas. Personligen ansåg han nu att han hade mer fel än rätt, men kanske detta såg helt annorlunda ut i de yngre flickans ögon? För om de skulle tänka i de banorna hade hon också rätt, precis som alltid. Dock misstänkte han att hon också skulle protesterat om han gjort ett liknande påstående.
”Hursomhelst”, fortsatte den äldre efter en stunds tystnad och klämde tillbaka om hennes betydligt mindre hand, medan blicken gled bort mot det stora fönstret. Loki verkade ha skuttar ut igen och strosade fram en bit bort, helt ovetandes om de två långbenta filurerna som skvalpade omkring i det varma vattnet. Några fåglar satt uppflugna på en gren i ett hyfsat lågt träd, där de satt och blängde på räven. Den långa, fluffiga svansen hängde efter honom och öronen vickade på sig. Jodå, han ville allt äta upp dem men det skulle han aldrig lyckas med. Tyvärr var han inte speciellt bra på att klättra i träd.
”Ser framemot att få krypa ner i en torr, varm säng med dig senare..vi kanske kan ta fram en flaska champagne också, och jordgubbar.”

Ännu en sak som de två turturduvorna inte kommer att enas om, det är samma saga om och om igen. Rätt gulligt egentligen, men ibland önskar Hayley ju att den andre skulle se det hela från hennes ögon. På så sätt skulle han uppskatta sig själv betydligt mer och sluta vara självkritisk. I hennes ögon finns det ingen chans att hon skulle älska sig själv mer än vad hon tycker att han bredvid borde. I hennes ögon förtjänar han att älska sig mer än hon. På något sätt är han genomgod, trots att han sysslat med en del hemska saker, något hon inte förnekar, så är han verkligen den mest omtänksamma person hon känner. Det är nog många som skulle hålla med henne om det. Hon själv är tja.. rätt otrevlig i vissa lägen och har noll koll på sig själv eller omvärlden. Hon förtjänar förvisso att uppskatta sig själv, men inte i den utsträckning som den andre gör. Åtminstone inte i hennes egna ögon, som sagt.
”Jag håller inte med.. men det kanske du förstod?” Undrar hon med ett litet skratt medan hon gräver ner ansiktet i nacken på Yaosu. Hon lämnar en snabb puss där, innan hon låter ögonlocken slutas. Jo, med tanke på att det är dessa saker som de flera gånger inte kan samsas om så är det väl ingen överraskning att hon inte håller med. Det är ingen diskussion de behöver ha, för ingen av dem kommer att ändra åsikt. Precis som hon är övertygad över att Yaosu förtjänar att älska sig själv ännu mer än vad hon gör, så är det likadant tvärtom. Handen är sammanflätad med hans fingrar, och hon kramar om den ett flertal gånger. Mest för att försäkra sig om att det faktiskt inte är en dröm, och att hon faktiskt är så här lycklig med den bästa personen bredvid sig. Fingrarna börjar därefter att börja pilla med hans betydligt längre, så som hon brukar göra. En tendens som hennes vän smittat henne med. Den jäveln. Men det är ändå rätt mysigt, så egentligen klagar hon inte. ”Du vet att jag älskar dig förfärligt mycket också.” Hayley noterar att massagen uppskattades mer än hennes pillande med händerna, och låter handen glida tillbaka till hårbotten på honom för att börja med sina rörelser. Det är rätt avkopplande, både att få massage och att ge det. Plus är just hans hårbotten förskräckligt mysigt.. hur nu en hårbotten kan vara mysig.. bra fråga, men mysig är den iallafall. Hayley följer hans exempel och låter blicken glida till Loki utanför, som är helt omedveten om att de två sitter och betraktar honom. Han verkar vara förtjust i fåglarna uppe på grenarna, hur han nu ska komma fram till dem är nästa steg. Han är oerhört gullig iallafall, med de vickande öronen och svansen som glider fram och tillbaka i luften. Hon får annat att tänka på när den tre år äldre än en gång öppnar munnen. De kristallblå ögonen glider tillbaka upp mot honom och ett glatt leende stryker sig över läpparna på henne.
”Vilken lyx, var längesedan jag både drack champagne och åt jordgubbar,” Gud, nu börjar även hon se framemot det väldigt mycket. Det låter perfekt. Något de kan behöva efter det som hänt de senaste dagarna. Att leva i en sådan lyx som hon nu gör är hon verkligen inte van vid. Det ör svårt att vänja sig vid det, däremot klagar hon absolut inte. Livet hos familjen Huaze är väldigt annorlunda från det hon haft hemma hos sina föräldrar och i skolan. ”Jag ser också framemot det, kanske vi inte behöver vänta för länge?”

”Åh, jag vet allt att du inte håller med när det kommer till just det..när det överhuvudtaget kommer till sådana grejer brukar vi aldrig komma speciellt bra överens, men tvivlar på att det är en dålig grej. Höll vi med varandra om precis allting hela tiden skulle livet tillslut bli lite tråkigt”, svarade Yaosu, i en lätt utdragen monolog. Det kändes dock viktigt att påpeka det, hur deras olikheter i slutändan bara skulle föra dem ännu närmare varandra. Hayley var ju inte lik den tre år äldre mannen för fem öre, av flertalet anledningar. Visst var de av olika kön och det var en uppenbar olikhet, men även deras sätt, personligheter och erfarenheter var bokstavligen varandras raka motsatser. Och helt ärligt var detta något som var uppfriskande och en av de små aspekterna som skulle kunna hålla deras förhållande vid liv i all evighet. För de skulle alltid få reda på en massa nya saker om varandra och kunna utvecklas i skenet av den andre. Okej, kanske lite poetiskt, däremot stämde det bra överens med hur tjugotvååringen kände och tänkte.
När hårmassagen fortsatte vände den äldre av dem återigen blicken mot fönstret. Loki rann fram och tillbaka framför den stora rutan, både inom samt utom synhåll. Efter ett slag stannade han till framför trädet där fåglarna satt hoptryckta på grenen. Svansen svepte över marken och det verkade som om han så sakteliga började ta sats för att hoppa, vilket var exakt det han gjorde i slutändan. Räven kom dock inte särskilt långt och försökte förgäves klamra sig fast vid den hyfsat grova trädstammen. Klorna verkligen rev och slet i barken, det var en riktig kamp. Några sekunder passerade och snart därefter gled han ner på marken igen. Detta fick Yaosu att frusta till. Jösses, egentligen skulle han inte säga något. Han mindes klart och tydligt hur han själv ramlat ner rakt på svansen efter att försökt klättra upp i ett och ett annat träd. Det var aldrig en bra idé och slutade aldrig med någon vidare längre färd uppåt. Nu skulle Loki säkert försöka igen, men den tvåbenta varelsen hade lärt sig den läxan sedan länge.
”Det var längesen jag drack champagne också”, började tjugotvååringen och vände de mörka ögonen mot den yngre flickan. Ett litet leende gled fram över läpparna på honom och han kunde inte låta bli att lämna en liten kyss rakt på den lilla näsan. Hon var ju så otroligt vacker och söt på samma gång, typ den perfekta mixen.
”Eller vi drack ju båda två champagne bara för några dagar sedan under balen, men det känns som om det var väldigt längesen”, fortsatte han och tog ett djupt andetag, så diskret det bara gick. Usch, han ville egentligen inte tänka tillbaka på dygnen efter festen. Allting med dem hade varit hemskt, av så jävla många olika anledningar också. Gud, det gick inte ens att förklara med ord hur han kände angående allt som hänt, eller vilken hemsk bergochdalbana det var när de inte visste om de skulle komma ut vid liv eller inte.
”Vi kan gå härifrån precis när du vill, det här varma vattnet har redan gjort susen för mina stackars leder.” Yaosu drog ännu en gång på munnen och plockade upp en test av Hayleys blonda hår, som han snart började tvinna mellan fingrarna. Det var alltid lika trevligt att pilla med hennes ljusa lockar.