Draco Memoraid

JAG LÄGGER UPP ETT NYTT KAPITEL IKVÄLL!
Måste bara inflika att jag verkligen har mugglis bästa läsare!
Ta åt er älsklingar ;*♥

Ååå nu får jag ÄNTLIGEN GOTTA MIG I ERA UNDERBARA
KOMMENTARER SOM GÖR MITT LIV VÄRT ATT LEVA.
Gissa om jag längtat och drömt och....ja, dött typ!!!
Har först inte haft internet (Så om jag varit kass på att svara på roll & mail så vet ni) och sen har Mugglis inte funkat för mig!
Fler som haft problem?!
Ni är helt underbara iallafall, och jag får ge tummar som attans nu!
Har bara kunnat skrivaskrivaskriva...OCH DET HAR JAG GJORT.
Tre nya kapitel, som nu ska rättas.
Hoppas verkligen ni kommer gilla dem, jag gör mitt bästa men kan bara bli bättre.
Och vilka är då bäst?
Ni såklart.
Tack för att ni finns! ♥
Nu ska jag vara lite dryg igen och svara på era kommentarer, de bästa som finns!



Naww, äre sant Kajsa?!
Åå vad glad jag blir! *Tårögd*
Ja det tycker jag med, ska vi tipsa dem? 8D
P.s... Du har ett väldigt vackert namn ^.^


Jag är ett stort fan av dig Hanlio 8D
Jag har läst om din kommentar typ tusen gånger ehehe...*Geek*
ELLER HUR JAG HÅLLER HELT MED DIG MITT
ÄLSKADE OTROLIGT SMARTA INTELLIGENTA CHARMERANDE
FANTASTISKA BÄSTA HJÄRTA!
Draco är dummare än tåget för tillfället, tåg vet ju åtminstone vart dem ska någonstans..
Och jag kan inte (tyvärr) säga att det blir bättre... inte i dem närmaste tio kapitlen iallafall huhu )x
Narcissa ♥
Draco </3
Det är lugnt älsk, DU FÅR KALLA HONOM EN IDIOT.
För det är han.
Jag funderar (Nästan) på att göra slut.
Hm..själv tänkte jag skicka crucio på honom, är inte det ett lämpligt straff?!
DU äger.
Och Tack ♥

---

Läs gärna min ff:n om Draco <3 Läser gärna din som gengäld, och för att jag älskar att läsa! https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51873

NYTT KAPITEL I KVÄLL!!!!!!! HÖRDE ALLA DET??? NYTT KAPITEL I KVÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄL!!!!!!!! FATTAR NI? OCH INTE AV VEM SOM HELST INTE!!!!! ♥♥♥
Jag är inte proffsig!
Man jämför ett sandkorn (jag) med ett stort magnifikt berg! (Elzyii)
DETSAMMA, som jag sagt, utan dig hade min ff inte fortsatte att skriva på ♥♥
Förväntar mig ett kapitel av dig i dramione ikväll också.....mohahahaaaaa!!!

I'm in love with this fanfiction, I just have to say that. Det finns inget mer att säga. I'M IN LOVE WITH THIS FANFICTION!!!!! Ledsen, Elzyii, du får vänta tills min nya sändning med kommentarer och ord för att beskriva det här kommer .... jag tror den kommer typ när nästa kapitel kommer!

♥


Nu har mitt ordförråd tömts, jag finner inte ord. Men tänk dig aaaalla mina tidigare kommentarer så kanske du fattar!!

- "Jag ser honom som en bror" (elr vad elli nu sa om Draco well, but not ENOUGH!! Det ska bli DRELLI!!! Nu!

- Vore fakikst inte så dumt om de flydde, då skulle de komma närmare varandra och då NAW!!! Snälla Draco, svara ja! Fast hogwarts är väl rätt säkert ändå...

- Draco - återigen - berätta!!! Gärna för Elli, men det går helt bra m Dumbledore too!!!! Du. Kommer. Tjäna. På. Det!!!!

- du MÅSTE skriva en uppföljare när... *snyft* ...den här ff:n... ...slutar...

Längtar
Kram ♥

Awwww Elzyii

Jag ska nog fundera ut hur han ska klara det, och då !!!
Om jag inte har kommenterat på ett tag så FÅR du påminna mig om du vill, haha för jag är lat.

DRELLI DRELLI DRELLI DRELLI
POTTER GO TO THE MUGGLES AND STAY
WEASLEY STOP BE SO MEAN TO ELLI
HERMIONE YOU STAY AND LIGHT UP EVERYTHING
LUCIUS RUTTNA IN AZKABAN
NARCISSA YOU JOIN LUCIUS
VOLDEMORT YOU MOVE INTO A MYGGSAMHÄLLE AND DIE
ELZYII MAKE DRACO AND ELLI KISSSSS AND JUST MAKE SOMEONE ELSE KILL DUMBELDÅREN (AHAHA) AND MAKE THEM MOVE AWAY AND HAVE 15 KIDS AND BE HAPPY FOREVER

Nytt kapitel i kväll!! OMG!! Måååste läääsa!! Du skriver såå fantastiska noveller!! Jag kan sitta i timmar och skåda ditt fantastiska skrivande!!!! Hur gör du!!??? Jag fattar inte hur du kan skriva så bra!! Lätt den bästa på heeela mugglis!! Jag är ett fan av dig!!!!!!! ☆*:.｡. o(≧▽≦)o .｡.:*☆

Längtar! Kapitel i kväll!

Gaha vad underbara ni är alltså!!!
Skulle kunna spamma er till döds om jag ville,
men jag älskar er alldeles för mycket för det! NI är bäst, ni gör mitt liv värt att leva och ni får mig att känna mig duktig och och behövd, kan inte begära mer än så!
Tack för att ni finns mina älskade ♥ FÖRSVINNA ALDRIG.

Det här kapitlet är lite trögt, och återigen (förlåt men kom inte in på datan igår!) orättat... Men hoppas det ändå duger
Har redan två till klara, ska bara gå igenom dem så...Och låta er andas lite, vill inte vara jobbig och spamma er med kapitel!
Puss! / Er Elzyii

Kapitel 38
Expecto Patronum

”Jag såg henne i natt igen.”
”Flickan?” Hermione kastade en orolig blick över axeln för att försäkra sig om att vi var ensamma.
”Ja”, svarade jag och gnuggade pennan mot papperarket som låg framför mig på bordet.
”Jag tror att hon vill varna mig. Jag tror att någonting hemskt är på väg att hända.”
”Men på Malfoy Manor verkade det väl mer som om hon ville skrämma dig?”
”Inte egentligen.” Jag sög fundersamt på pennans spets innan jag fortsatte, ”Hon ville mer...Bli sedd. Jag kan inte riktigt förklara men... Jag tror inte att hon vill mig illa.”
Vi satt tillsammans i biblioteket och bläddrade bland en massa dammiga böcker på jakt efter Havets bryggder, en bok som Hermione kände sig tvungen att ögna igenom sedan hon för en dryg halvtimme sen hade fått reda på att vi skulle börja med ett nytt kapitel på trolldryckskonsten.
Eftersom vi båda hade lyckats tillverka Fallondra bryggden helt korrekt och med en deadline långt före resten av klassen hade vi fått kila iväg tidigare från Snapes lektion (Något som troligtvis berodde mer på att han ville bli av med oss än för att han var imponerad av vårt resultat) och Hermione hade genast släpat med mig till biblioteket.
”Du får börja skriva ner varje gång hon kommer till dig i drömmarna så kanske det blir lättare att se någon form av mönster! Åå, jag vet att det ska finnas någon bok här om drömtydning, vänta lite så ska jag le...”
”Det behövs inte!” avbröt jag snabbt och stoppade tillbaka mina tillhörigheter i väskan.
”Jag tror faktiskt att jag har en sådan bok uppe i sovsalen någonstans... Nu när jag tänker på det så måste jag nog upp dit och hämta min spådomsbok, stanna här så länge, jag är strax tillbaka!”
Hermione öppnade munnen för att protestera men då var jag redan påväg i språngmarsch tillbaka till Gryffindortornet.
Att jag inte hade tänkt på det tidigare.
Jag visste att jag sett den där flickan någonstans förut!
Jag var så inne i mina egna upprymda tankar att jag inte märkte figuren som kom gående från motsatt håll förens jag blev tvungen att ta ett stort hopp åt sidan för att undvika en krock.
”Åh, hej Luna!” sa jag överasskat och gav den blonda, lätt vindögda flickan ett hastigt leende.
”Jag måste verkligen skynda mig, om du ursäkt...”
”Det var länge sen. Undviker du mig?” avbröt hon svävande och glodde på mig bakom ett par enorma spiralformade skära brillor som skar sig ohyggligt mot hennes orangea rädisformade örhängen.
”Öh, nej verkligen inte!” svarade jag stressat och sneglade upp mot marmortrappan.
Den var tom.
”Luna, jag är verkligen hemskt, hemskt ledsen men jag har lite bråttom.
Det är en bok uppe i sovsalen som jag måste hämta och...”
”Jag såg din vän Draco idag. Jag tror inte han tycker om mig.”
”Nähä, men det är inget att bry sig om. Snälla Luna...”
”Han tittar konstigt på mig när jag går förbi, men han är väldigt söt, är han inte?”
”Jo oerhört!” sa jag och trängde mig förbi henne.
”Vi får prata senare, om du ser honom igen så får du hälsa så gott från mig!”
Jag fortsatte min språngmarsch uppför trappan och bromsade flämtande in framför den Tjocka damen som hade sällskap av sin höknäsade väninna Yvette.
”Lösenord?”
”Blodad tand!”
Jag väntade inte tills porträttet var helt öppet utan trängde mig in när det fortfarande hängde på tvären och skyndade mig igenom sällskapsrummet, klev i förbifarten över några förstaårselever som låg slängda på mage ovanpå golvet, helt utslagna av näsblodsnougat och nickade snabbt till Fred och George som kröp runt bland de däckade och försökte tvinga i dem motgift medan det hela tiden viskade halvhögt till varandra för att jämföra resultat.

Det var alldeles tomt i sovsalen när jag steg in i det hemtrevliga cirkelformade rummet och jag påminde mig själv om att stanna upp och andas innan jag stegade fram till min koffert och började rota runt.
Jag fiskade upp tre klädnader och en hel näve med gåspennor innan mina fingrar slutligen hittade rätt.
Jag vecklade upp det gamla tidningsupplaget och ignorerade artikeln från 1965 och lät istället blicken vila på den svartvita rörliga bilden.
Längst fram stod anledningen till varför jag alltid bar med mig tidningen; min pappa som femåring, omgiven av minst ett dussintal andra barn, glatt vinkades till fotografen helt ovetande om den ödestigna död som skulle vänta honom flera år senare.
Jag log lite mot honom innan jag återigen kom underfull med varför jag plockat fram bilden och lät fingret löpa längs de andra barnens ansikten.
Längst bak till vänster hittade jag henne, och hjärtat tog ett litet skutt i bröstet på mig när jag stirrade in i hennes bleka surmulna ansikte.
Flickan var sig på pricken lik.
Det långa mörka håret som hängde som en svart slöja över det smala bleka ansiktet och de svarta små knappnålsögonen som stirrade och stirrade på åskådarna utanför fotot.
Jag sänkte blicken och läste artikeln som stod ner krafsad med spretiga bokstäver alldeles under bilden.

Barnhemsbarn på Winston Garden
placeras ut hos mugglare

Efter en mycket omfattande utredning har Ministeriet beslutat
att det barn som tidigare bott på Barnhemmet Winston Garden, West Suri, England
ska placeras ut hos mugglarfamiljer.
Detta till förmån att förminska de oönskade barnens magiska förmågor och ge dem
en plats i ”Det andra samhället” skriver Juan Skeeter, The Daily Prophets specialutsända reporter.
”Ja, vi kan informera om att så är fallet”, intygar Igor Macklei, föreståndare och förvaltnings chef på Winston.
”Vi kan också intyga att det som skrevs i medierna förra veckan är helt korrekt, vi har till största del Smutskallar och ynkar här.”
Styrelsen har beslutat att barnen, vars magiska förmågor är svaga eller näst intill obefintliga ska sättas i karantän och sedan så småningom adopteras bort till mugglare.
”De här barnen har inget att frukta, de är fortfarande mycket unga och har lätt för att anpassa sig.” säger Igor Macklei. ”Dessutom vet vi alla att vårt trolldomssamhälle inte har plats för barn vars blod är smutsigt eller förorenat, enligt paragraf 13 tas bara barn av riktig trollkarssläkt emot till undervisning.
Barnen har sedan det varit mycket små undanhållits allt magiskt och bestraffats hårt vid varje utövning av magi.

Trots att jag hade läst artikeln så många gånger att jag kunde den utantill så rös jag.
Att folk kunde vara så hemska!
Jag greps plötsligt av en väldig ångest över att jag aldrig bett min pappa berätta mer om sitt förflutna, och torkade bort en envis tår som hängde sig fast i ögonvrån.
Stod det inga namn under bilden?
Jag kisade för att kunna läsa de små bokstäverna som var nästan helt utnötta, men det enda som gick att tyda var ”Barnen ser fram emot att flytta”, och jag gav snabbt upp och återgick till att stirra på flickans ansikte igen.
Jag var helt säker när jag vek ihop tidningen en liten stund senare.
Det där var flickan jag sett i Malfoy Manor, och det var garanterat hon som hemsökt mig i natt med sina bedjande svarta ögon.


”Vart har du varit?” väste Hermione när jag svettig och med rödblossande kinder
kom in rusande i Lupins klassrum tio minuter senare.
Innan jag hann ge henne en någorlunda vettig förklaring kom Lupin fram till mig och la en vänlig arm runt mina axlar.
”Så du bestämde dig för att dyka upp ändå Ms Jacobsson? Du kanske inte tycker att mina lektioner är tillräckligt intressanta?”
”Ne-nej, det var inte alls så... Jag glömde bort tiden Professorn, jag tycker era lektioner är mycket bra.
Lupin skrattade muntert och kramade om mina axlar.
”Du kan sitta bredvid Draco, Pansy har just begett sig upp till sjukhusflygen med ett mycket allvarligt utbrott av näsblod och ni ska jobba i par idag.”
”Ja Professorn.”
Jag kastade en urskuldande blick på Hermione som fortfarande såg misstrogen ut och gick sedan tvärs genom rummet och slängde mig ner bredvid Draco som förvånat vände sig om.
Han verkade ha varit helt inne i sina egna tankar och inte ens märkt att jag hade kommit in klampades.
”Då så, då kan vi ta vid där vi slutade.” Lupin slog ihop händerna och log mot klassen.
”Är det någon här som har lyckats frammana en kroppslig patronus förut?”
Bara jag och Harry räckte upp handen och Lupin såg överraskad ut.
”Kan du frammana en kroppslig patronus Elli? Att Harry kan det vet jag ju givetvis redan eftersom det var jag som lärde honom det av personliga skäl, men att du också skulle vara benägen till det gör mig både chockad och nyfiken.”
”Ja Professorn”, svarade jag och rätade lite på mig när jag kände klassens nyfikna blickar bränna i ryggen, ”Vi lärde oss det under vårt tredje år på min skola i Sverige.
Vår rektor ansåg att det var en av de viktigaste besvärjelserna för unga häxor och trollkarlar att känna till, särskilt med tanke på att hon var övertygad om att Du-vet-vem skulle återvända till makten.”
”Mycket klokt resonerat av henne”, sa Lupin tyst och betraktade mig intensivt med sina blåa ögon.
”Om jag får lov att ställa frågan, av egen nyfikenhet; vilken form antar din patronus?”
”Enhörning, Sir.”
”Inte illa...” Lupin skakade på huvudet och log mot mig. ”Det kommer underlätta dina lektioner i försvar mot svartkonster under en tid, Elli.
För det är precis vad jag tänkt mig att ni ska få träna på idag”, fortsatte han vänd mot klassen som förväntansfullt såg upp.
”Att lära er frammana er egen personliga kroppsliga patronus. En patronus fångar upp alla positiva känslor som en Dementor lever på, samtidigt som den fungerar som en beskyddare.
Patronusen skyddar sin trollkarl från Dementorer, och kan till och med få dem att försvinna.”
Lupin gjorde en kort paus för att försäkra sig om att han hade fångat allas uppmärksamhet innan han fortsatte prata medan han började vanka av och an i klassrummet.
”En patronus kan inte känna förtvivlan, som vi människor kan, så Dementorer kan inte göra illa den. Den frammanande patronusen skyddar häxan eller trollkarlen som frammanade den,
lyder hans eller hennes kommandon och försvinner kort efter att den inte längre efterfrågas.
En frammanad patronus är silvrig, skir och halvt genomskinlig.
En korrekt frammanad kroppslig patronus tar en solid animalisk form, som återspeglar frammanarens karaktär och personlighet.
Ni kommer alla att hitta er egna personliga patronus, men vägen dit kan vara både lång och svår.
Är det någon av er som vet hur man gör för att frammana en patronus, förutom Harry och Elli som redan kan det?”
Hermiones hand sköt genast i luften och Lupin nickade. ”Ja, Hermione?”
”Att frammana en patronus är enkel t enligt teorin men svårt att göra rent praktiskt.
Kastaren måste anta ett mycket speciellt känslomässigt tillstånd.
Han eller hon måste tappa ur och dra ut de positiva känslorna som skapar patronusen oavsett hur situationen ser ut.”
”Helt korrekt Ms Granger, jag kunde inte ha sagt det mycket bättre själv.
Tio poäng åt Gryffindor för din geniala förklaring!”
Hermione rodnade och tittade förläget ner i bänken, men hon såg mycket glad ut över Lupins beröm.
”Jag brukar säga som så, att det bästa sättet för att lyckas frammana en patronus är att fylla sig själv med positivt laddad energi.
Detta gör man enklast genom att tänka på ett lyckligt minne, eller en väldigt trevlig tanke som får dig på glatt humör.
Vi kommer självklart inte att träna på riktiga Dementorer, men eftersom jag är övertygad om att alla i det här klassrummet ser Dementorer som de ohyggliga väsen som det faktiskt är, så tänkte jag införskaffa oss en Boggart till nästa vecka att öva på.
Idag ska vi bara öva på själva formeln, så säg efter mig: Expecto Patronum!”
”Expecto Patronum”, ekade klassen i kör.
”En gång till, lite högre den här gången.
EXPECTO PATRONUM!”
”EXPECTO PATRONUM!”
”Mycket bra. Jag ber er nu att slå upp era böcker och bläddra fram till kapitel tolv och läsa sidorna nittiofem till hundraett under tystnad.
När ni har gjort det så ska ni dela upp er i par, gärna som ni sitter så ska jag förklara vad ni ska göra sedan. Varsågoda.”
De som inte redan slagit upp sina böcker skyndade sig att göra det och en tystnad la sig över klassrummet, endast avbruten när någon elev vände sida i sin bok.
Efter några minuter började flera i klassen räta på sig, snurra på pennorna och luta sig bakåt på stolarna.
Neville, som bara hade hunnit halvvägs genom sin text knölade ihop ansiktet och såg sig stressat omkring innan han knöt näven och ansträngde sig för att få upp tempot.
När Lupin såg detta klappade han i händerna för att sänka ljudnivån som hade börjat höjas efterhand då fler och flera blev färdiga.
”Se så, alla är inte klara ännu. Fem minuter till kan ni sitta tysta.”


”Det var verkligen en lärorik lektion, tycker ni inte?” Hermiones ansikte strålade av upphetsning och hennes kinder lyste fortfarande röda efter att Lupin gett Gryffindor ytterligare tio poäng när hon gett honom en korrekt redovisning av teorin bakom patronus besvärjelsen.
”Jo, den var fantastisk”, höll Ron med och försökte kväva en gäspning. ”Verkligen helt chantill...”
”Jag tycker faktiskt att Lupin är en mycket bra lärare!” svarade Hermione eldigt och blängde på Ron som förskräckt höll upp händerna.
”Det var inte så jag menade! Han är en jätte bra lärare, men jag kan inte påstå att en massa snack om olika teorier hit och dit fängslar mig särskilt mycket...”
Dem fortsatte att tjafsa ända tills våra vägar skildes åt borta vid trappan upp till norrtornet där spådomskonsten skulle hållas.
Medan vi traskade upp för det alldeles för många trappstegen och klättrade uppför den vingliga repstegen som ledde upp till Professor Trelawneys kvava klassrum så sprang Hermione en trappa ner för att komma i tid till Proffesor Vektors lektion forntida runskrift.

Proffesor Trelawney tvingade oss att fortsätta med våra drömtydningar
och vi delade raskt in oss i par om två och två.
Eftersom Pansy fortfarande var kvar uppe i sjukhusflygen (Till min stora glädje) så jobbade jag med Draco även denna lektion.
Efter att ha lyssnat på hur Trelawney förutspådde Harrys död i ungefär tio minuter plockade vi fram
våra drömdagböcker och började bläddra i Drömoraklet efter beskrivningar som matchade vår partners drömmar.
”Vem av oss ska börja?” frågade jag Draco men han ryckte bara på axlarna och såg sig ointresserat omkring i det dunkla rummet.
”Då gör väl jag det då”, sa jag med hög röst smällde igen boken. ”Är du med?”
”Ja”, svarade han och vände sig om mot mig igen; hans silvergråa ögon betraktade mig illvilligt under den långa ljusa luggen och jag kom på mig själv med att tänka hur det skulle kännas att kyssa honom.
Nej. Jag skakade snabbt av mig tanken och låtsades vara väldigt upptagen med att slå upp rätt sida i min drömdagbok(Någonting som jag redan gjort för länge sedan) och såg mycket noga till så att mitt mörka hår hängde för mitt blossande ansikte.
”Ska vi börja då?” sa jag och kämpade för att hålla rösten stadig.
”Vad har du drömt dem senaste nätterna?”
”Ingenting.”
Jag höjde på ögonbrynen. Svaret hade kommit alldeles för snabbt för att kunna vara äkta.
”Ingenting? Någonting måste du väl ändå ha drömt?”
Han ryckte på axlarna, verkade fundera ett slag.
”Jag drömde någonting om någon jäkla eld.”
”Eld? Nu ska vi se... Var den långt borta eller tätt inpå?”
”Långt borta”, muttrade han och pillade bort icke existerande smuts under sina väl manikyrerade naglar.
”Det betyder Isånafall att någons vrede snart kommer att drabba dig. Undra vem det kan vara?
Har du gjort Snapes läxa?”
Han nappade inte på mitt skämt utan såg istället uppriktigt sagt orolig ut.
”Men snälla Draco!” Sa jag när jag såg hans ansiktsuttryck, ” Det är ju bara en massa struntprat...”
Jag sänkte rösten, ”Du tar väl inte Trelawney på allvar heller?”
”Såklart inte!” fräste han och ruskade på sig. ”Nu är det min tur.”
”Har du inte skrivit någonting i din bok?”
Han sköt demonstrativt över sin drömdagbok mot mig och jag bläddrade förstrött igenom den.
Bokens sidor var lika blanka som de varit när vi fått dem i vår ägo.
”Hon kommer inte att bli glad över att se det här, vi ska ju lämna in dem nästa onsdag.”
”Det skiter jag i, jag tänker i alla fall inte fortsätta att studera spådomskonst, det är ett helt meningslöst ämne!”
”Nu låter du nästan som Hermione”, log jag och Draco gjorde en så förskräckt grimas att jag inte kunde låta bli att skratta. ”Vad har du emot henne egentligen?”
”Hon är en äcklig liten besserwisser, och dessutom är hon en smutskalle.
Hon går runt och tror att hon är så mycket bättre än alla andra trots att hon inte ens borde få tillåtelse att gå på den här skolan!”
”Tja, det kan man ju ha delade åsikter om”, mumlade jag och låtsades vara väldigt intresserad av ett uppslag i boken som handlade om att spå i teblad för att förhindra att Proffesor Trelawney stannade när hon balanserade förbi vårt bord på sina höga klackar.
”Jag tycker i alla fall att Hermione är toppen, och hon är faktiskt jätte gullig. Nu är det din tur, du kan ta min senaste dröm, den är lagom otäck för dig.”
Jag låtsades inte om den föraktfulla blick som han gav mig utan sköt bara lugnt över min bok till honom och han lyfte upp den och började läsa igenom första sidan.
Medan Draco var försjunken i texten passade jag på att vända mig om och fånga Harrys uppmärksamhet vid bordet intill.
Av hans och Rons ansiktsuttryck att döma hade det tjuvlyssnat och hört vartenda ord som Draco yttrat om Hermione, Harry skakade nedlåtande på huvudet och Ron såg ut som om han svalt en citron.
Jag öppnade munnen för att ge dem en viskande redogörelse om Dracos syn på saker och ting, men en rörelse i ögonvrån fick mig att vända mig framåt igen.
Proffesor Trelawney stod lutad över Draco och viskade något i hans öra.
Draco stirrade förskräckt upp på henne innan han nickade kort och började samla ihop sina saker under klassens nyfikna blickar.
”Vart ska du?” sa jag lågt och tog tag i hans hand. ”Vi slutar inte förens om en halvtimme.”
”Jag måste gå, min pappa vill träffa mig.”
”Lucius?” utbrast jag chockat och tittade upp på Dracos som nickade.
”Men... Sitter inte han i Azkaban?”
”Inte längre”, svarade han kort och lyfte upp sin väska från golvet.
”Han ville träffa mig, han sa att det var viktigt.”
Draco gjorde en rörelse att ta bort sin hand men jag höll krampaktigt tag i den och fortsatte att se
på honom. ”Draco, var försiktig.”
Han stirrade uttryckslöst på mig i några sekunder innan han gav mig en nästan omärkbar nick och ett blekt leende.
Jag log tillbaka och kramade hans hand, innan jag släppte taget och såg honom försvinna ut genom dörren, betydligt mer säker än vad han kände sig.

AAAAAAHHHHHH!!!!!! JAG ÄR KÄÄÄÄÄÄÄRRRRRR!!!! I'M IIIIIINNNNNN LOOOOOVVVVEEEEEE!!!!!! JAG HÅÅÅÅÅLEEEER PÅ AAAATT BLIIIII GAAAAALEEEN!!!!!! ( om jag inte redan är det) Den äger, jag får tårar i ögonen (jag är ärlig) när jag läser den. JAG LÄÄÄNNNNNGTAAAAAR TILLLLLL NÄÄÄÄÄSSSTAAAAAAA KAAAAAPIIITELLLLL!

Den bästa Ff:en NÅGONSIN!
Romantisk
Asbra
Cool
Omöjligt bra!

Maffig
Eld i baken så bra!
Mysig
Otroligt bra
Rolig
Andnöd får man när man läser den!
Iligt bra! det riktigt kryper i kroppen efter mer!