Draco Memoraid

Gaha jag älskar verkligen
er :* ♥
Gör inget annat än att skriva på dagarna, för jag har så mycket ideer i mitt huvud och tack vare att nI verkligen uppskattar det så blir det verkligt för mig! :') ♥
Nu tänkte jag roa mig med att läsa om och svara på era fantastiska kommentarer (Som jag läser om så fort jag loggar in för att bli glad) och renskriva mitt nya kapitel, som kommer upp idag! :*
Loveya all ♥ Ni gör min dag lycklig!


Åååå Hanlio!
Min älskling :*
Tack så himla mycket, MENAR DU VERKLIGEN DET?!
Jag får tårar i ögonen av dina underbara kommentarer,
du får aldrig sluta läsa lova mig det!!!
Ska gotta mig ikväll och svara på både rollet och ditt underbara mejl taha ^.^ *Hata mitt internet som alltid krånglar*
Hoppas du kommer gilla det nya kapitlet trots att det är lite..Gay Puss!
P.s... Jag är kär i Mara.



GAHAHAHAH MENAR DU VERKLIGEN DET DÄR
GLINA?!
Jag hade nog inte kunnat säga det bättre själv (Ja jag är seriös) din FF:N ÄGER TOTALT UT BÅDE MIG OCH MIN.
Jag är så glad att du gillar den, och att du fortsätter läsa... Det betyder så mycket för mig.
Loveya Honey! :*
Haha, "Eld i baken... åååh! ♥ "


Blir som vanligt alldeles varm när
jag ser en kommentar från dig, finaste Desiree.
Har jag nämnt att jag älskar ditt namn? Om inte- Jag avgudar det.
tack så mycket (Finns väl inga ord kvar men...Jag gör mitt bästa!) Ja, mer av Lucius vill vi väl se! Eller...Vill vi verkligen det?
Jag är lite kluven där faktiskt... Tack för att du uppskattar det finaste! Jag uppskattar DIG.


TACK! :'D♥

Jo det finns EN sak... Du och dina kommentarer!
Blir helt varm i hjärtat när jag läser vad du skriver, kan inte tacka dig nog i ord så det är inte ens värt att försöka, men jag uppskattar det verkligen! Det är så himla kul att du gillar det, hoppas du fortsätter att läsa! :*


*Du är min författare.* ♥


VI kan gå i ide tillsammans! 8D
Då skulle jag få höra dina underbara kommentarer varenda dag... herregud, vad jag skulle vara lycklig ^.^
DU FÅR INTE SLUTA LÄSA, OKEJ ? 8D
P.s... I LIKE your PROFILBILD *Love Peddobear Swag ♥.*
Tack ♥



GAHAHHA FÖRSTÅR DU HUR GLAD DU GÖR MIG NÄR DU SKRIVER SÅDÄR GINNY?!
Och jag som aldrig gillat Ginny... tror jag får ta & tänka om (a)
TACK!!!!!! Räcker inte men... orden har tagit slut!
♥ får symbolisera hur tacksam jag är, dvs allt positivt man kan säga, och du är underbar! Du måste stanna här med mig to thä änd.
And... Just for U and alla andra sötnötter...Ikväll kommer det ett nytt! ♥


Oh my crucio... I think i love you.
And Draco do it to. Maybe.
DET FINNS INGA ORD KVAR FÖR DIG HELLER.
Du är fantastisk, DU borde verkligen ta och fatta det, skriva ett kapitel på din ff:n, skriva en med mig...Svara på mitt roll.. pm:a med mig... och.... LÄSA MITT NYA KAPITEL SOM KOMMER UT SNART.
Sen bara måste du tumma det (För annars blir jag sur) och sen får du komma hit och trösta Draco. Är vi överens? Deal?
Nej men allvarligt... TACK HJÄRTAT!
Och du... Det är nog båda delarna hehe
P.s DU OCH BELLA ÄR COOLA.





Å nu livade du upp mig redigt ordentligt här! 8D
Älskar att få nya bevakare (Eller nya kommentarer, om du hajjar) och blir lika lycklig varje gång!
Hoppas du kommer fortsätta läsa, fast den är ganska så lång (Jag lovar, den har ett slut som faktiskt redan är färdigskrivet)
Oroa dig inte vännen, jag gör bort mig dagligen, men....
KEEP UP THE GOOD WORK!
Jag är iallafall mycket tacksam och GLAD över att du skrev...Har läst om den många gånger!
Tack, vad kul att få höra det!
Jag tycker det är jätte roligt att få veta vad jag gör bra, så att jag kan göra det lite bättre.
Tycker det är viktigt att verkligen ta fram karaktärerna, och Draco är ju en väldigt speciell kille, om man säger så.
jasså?
Har inte läst dem, men... Tack för tipset!
Om du bara visste hur mycket det här betyder för mig.
Hoppas du kommer att fortsätta läsa!
kram på dig underbara människa bakom skärmen! ♥


Jasså... Du tycker det va, Vendela?
Moahaha...Om du visste! ♥
Okej...SKA BLI.
Nu kan du inte ångra dig..... *Ondskefullt skratt*


Sorgligt men sant.... MEN DÅ SKRIVER JAG EN NY 8D


Haha aww! Elli ♥


Tycker du?!
Ååå tack så hemskt mycket hjärtat! ♥


naaawww! Du är la go du (Ibland iaf.) TACK!


Tumme till dig också vännen!
fast den fick du igår, och du ska få en till imorgon :*
Cuz i love you soo mutch!
Finaste ängeln min...Min lilla Hermione! :*
Tack så obeskrivligt mycket...finner inga ord!
Men hoppas du förstår ändå ♥


AWWW DU FÅR MIG ATT SVIMMA ELIXIR!
Blir alltid rädd att du försvunnit, sen dyker du upp och ba WAHAHAHA!
Im so happydapy :*
*Laga naglar*
STANNA DÄR DU ÄR.
Jag behöver nytt livselixir snart :* ♥



Alltså, jag är helt kär i dig!!!
ÄLSKAR DINA SMÅ SPOILERS!!!!!
Min underbara Luna, du förstår mig när jag säger att jag inte hittar ord som beskriver hur tacksam jag är va?!
Om inte- Jag ska skriva ett långt jävla PM till dig och förklara det!
DU ÄR FUCKING AWESUME.
Jag tycker också synd om Draco, men... Ja, jag vet ju att han kommer få skylla sig själv också
Man har ju alltid ett val, det gäller bara att välja rätt.
Men ibland kanske det är svårt...

å btw... Jag är kär i Frodo på sista bildraden.
DU ÄR BÄST!
I hope you kommer gilla nästa kapitel :* ♥


GAHA JAG VILL KYSSA SNAPE. ♥

Lustigt att nämna: Mitt riktiga namn är Ellinor

Elzyii
Ja det tyck jag!!!
Låt mig veta låt mig veta ♥♥♥♥
AJ AJ KAPTEN

oh no... *stämmer rädd in smått i ditt ondskefulla skratt*

Ahh ge mig kapitel :E orkar inte tumma xc

*Skäms för att kapitlet återigen är alldeles för långt*
Jag kan inte låta bli...

Och: Ni är bäst. JAG ÄLSKAR ER.
Hermione1234 HÅLL DIG HEMMA NU.
Och Channwolfz... Kom hem är du snäll.
Kram till er alla! Och sluta inte bevaka snälla... Jag behöver er mina sötnötter ^.^ Puss! :'D ♥

Innan ni läser måste jag bara varna er.
Draco flippar ut lite i det här kapitlet, så ni som är känsliga... Ni kommer svimma eller något. Det gjorde jag.
Gay Draco </3.



Kapitel 39
Skammens tårar

Vintern slog med ens till på allvar och det började snöa på riktigt.
Istället för att kunna stanna kvar i uppehållsrummet och spela ett parti knallkort med en kopp rykande varm choklad framför sig medan man motvilligt lyssnade till Lavenders och Parvatis smöriga jultopps låtar, så blev vi tvungna att vada ner till Hagrids stuga i meter tjock snö och med kylan bitande i kinderna för att uthärda veckans tre lektioner i Skötsel och vård av magiska djur.
Hagrid var fortfarande avstängd och det var enbart på grund av vår starka lojalitet mot honom som vi lät bli att hålla med resten av klassen om att Proffesor Grubbly-Planks lektioner inte bara var mer ofarliga utan också betydligt mer lärorika.
Quidditch träningen blev också lidande och ingen blev speciellt förvånad när Angelina fick ett nervöst sambrott vid frukosten en vecka innan matchen mot Ravenclaw.
Men det var inte bara Angelina som led nervkval inför matchen.
Ron drabbades nu dagligen av mystiska intensiva skakningar och kräkreflexer, så det var säkrast att alltid se till att det fanns en toalett inom synhåll som kunde fylla upp Rons behov eller helt enkelt se till att hålla sig på behörigt avstånd från honom när symptomen började ge sig till känna.
Jag däremot hade den senaste veckan förföljts av en plågsam huvudvärk som den; liksom Rons ofrivilliga kräkningar, kunde slå till när som helst och göra mig svimfärdig, men det hade ingenting med nervositet att göra.
”Gå upp till sjukhusflygen?” föreslog Hermione när jag för tredje gången den här veckan blev tvungen att lämna en lektion med bultande huvud, ”Jag kan följa med!”
”Om det inte går över snart, så gör jag nog det”, stönade jag och la tungt ner huvudet i händerna.
”Jag vet inte vad jag ska göra med det! Och om det inte går över tills på lördag...”
Jag suckade tungt och skrapade irriterat fötterna i golvet.
Harry, som tyst hade suttit bredvid mig i soffan la osäkert sin arm runt mina axlar.
”Du ska se att det blir bättre snart”, sa han tröstande och strök mig försiktigt över håret.
”Du kanske har blivit allergisk mot Malfoy?”
Jag blev tvungen att skratta trots att det resulterade i att mitt huvud exploderade i flera bitar.
”Honom har jag nog utvecklat immunitet emot vid det här laget.”
Efter att ha torkat skratt tårarna ur ögonen sa Hermione i ett försök till att låta allvarlig:
”Men jag tycker ändå att du ska kolla upp det där, att ha huvudvärk är aldrig bra...”
”Äsh, skärp dig nu Hermione!” frustade Ron, som för ovanlighetens skull inte stod nerböjd över någon toalett, ”Lite huvudvärk dör man inte av, och säg den som inte skulle få huvudvärk av vårt schema?”

En kväll när jag som vanligt hade avslutat en utsökt middag nere i stora salen
och var påväg upp tillbaka mot sällskapsrummet tillsammans med trion, för att på Hermiones befallning gå igenom förvandlingskonstläxan ännu en gång inför provet morgonen där på, blev jag stoppad av Draco.
Det verkade som om han hade sprungit hela vägen från stora salen för att hinna ikapp oss
och jag vände mig överraskat om när jag hörde hans flämtande andetag i nacken.
”Jag måste prata med dig. Har du tid?”
”Ja...?” svarade jag osäkert och såg frågande på mina kompisar.
Harry bet ihop käkarna och verkade vara beredd på en sammanstötning, men föregångskull verkade inte Draco vara ute efter att bråka, han hade sina silvergråa ögon fästa på mig och verkade helt ha glömt bort de andra tre.
”Jag tror att vi måste göra klart läxan, vi ses sen Elli!”
Hermione log urskuldande mot mig och tog ett hårt tag i Harry och Rons armar och började halvt släpa dem efter sig uppför trappan.
”Vad var det du ville pra...”
”Inte här!” väste han snabbt och tog tag i min hand. ”Kom, jag vet ett bra ställe.”

Vi gick under tystnad.
Han höll fortfarande min hand i sin, och jag kände verkligen inte för att släppa taget om hans kalla fingrar.
”Här inne blir perfekt”, sa han plötsligt och öppnade en sliten trädörr och föste in mig i rummet.
”Ööh, Draco”, sa jag försiktigt medan han omsorgsfullt stängde dörren efter sig.
”Draco, det här är en flicktoalett...”
”Äsh, det är ju Missnöjda Myrtles toalett”, svarade han som om det avgjorde saken.
”Ingen går någonsin in hit, jag har varit här massor av gånger...”
Han tystnade tvärt som om han insett att han hade avslöjat någonting som han inte borde, och släntrade istället fram till mig där jag stod och kisande betraktade en gammal ingraverad text ovanför en av de gyllene kranarna.
”Draco”, sa jag och vände mig mot honom, ”Exakt vem är Missnöjda Myrtle?”
”Det vill du nog inte veta, tro mig”, svarade han bistert och lutade sig mot ett av de gamla handfaten. ”Var bara glad att hon inte är här just nu.”
”Okej, jag är glad att någon jag inte vet ett dugg om inte är här, kan du nu tala om för mig vad
som var så viktigt att du var tvungen att hoppa på mig direkt efter middagen?”
Draco betraktade tyst mig ett ögonblick, sedan suckade han tungt och bet sig i läppen, sådär som han alltid gjorde när det var något som bekymrade honom.
Han tog ett djupt andetag, slöt ögonen och tog sats: ”Du kommer att hata mig.”
”Va?” Chocken var så stor att jag höll på att halka ner från handfatet, av alla dem saker så var det där inte alls något jag hade väntat mig.
”Vad menar du? Jag skulle aldrig hata dig, aldrig någonsin!”
”Jo det kommer du”, sa han tyst och jag såg till min förvåning att tårar sakta fyllde hans vackra ögon.
”Snälla Draco, säg inte sådär! Jag kommer aldrig att hata dig, vad är det frågan om?”
”Jag kan inte berätta... Tro mig jag vill!” Sa han häftigt när han såg mitt ansiktsuttryck,
” Men jag kan inte. Du kommer att dö Elli, och det är mitt fel.”
Nu rann tårarna nerför hans bleka ansikte och droppade ner i handfatet.
”Ingen ska dö”, sa jag bestämt och strök honom över det blonda spretiga håret.
”Vad har du nu fått för dig?”
”Jag vet att det är så! Du förstår inte.
Han ser mig nu, han ser mig överallt... Han kommer att skada dig! För att du...”
Draco la huvudet i händerna och snörvlade tyst.
”Snälla Draco... Kan du inte bara tala om vad det är?”
”Jag hörde honom”, viskade han mellan sina fingrar. ”Han kommer att ta dig om jag inte lyckas, och jag kan inte... Min mamma hade rätt, det går inte. Jag har försökt men jag kan inte få det att fungera! Jag är så ledsen... Snälla du måste förlåta mig...”
”Draco”, sa jag försiktigt och försökte dra bort hans händer från ansiktet, men han höll dem så hårt för ögonen att de inte gick att rubba; det var som om han inte ville att jag skulle se honom gråta.
”Draco, jag vet att vi kan ordna det här, bara du berättar för mig vad det är, jag lovar, jag kan hjälpa dig. Du måste lita på mig.”
”Jag kan inte!” skrek han plötsligt och stirrade på mig med rödkantade ögon som fortfarande var fyllda till bredden av tårar. ”Om jag gör det, så dödar han mig! Du måste ge dig av härifrån, åk tillbaka till Sverige, åk hem till din familj!”
”Jag kan inte åka tillbaka, och du vet varför”, svarade jag tyst och såg in i hans nedbrutna ansikte, ”Och dessutom så vill jag inte lämna dig.”
”Det kommer du i alla fall bli tvungen till, för eller senare!”
”Och vem säger det?” Jag ställde mig alldeles inpå honom, drog girigt in hans lukt i mina näsborrar.
”Du kommer aldrig att förlåta mig...”
”Om du berättar för mig vad du ska göra, så kommer jag det.”
”Men jag kan inte”, viskade han och flera tårar droppade nerför hans långa ögonfransar och rann ner för kinderna. ”Jag önskar att jag kunde, men jag kan inte. Jag vågar inte, jag kan erkänna det nu.
Jag är rädd Elli, jag vill inte mer. Men jag kan inte dra mig ur nu, det går inte.
Jag måste göra det här och om jag inte lyckas...” Han svalde och slöt ögonen, ”Så kommer vi båda att dö. Men om jag gör det, om jag trots allt skulle lyckas... Då kommer du aldrig vilja se mig mer.”
Tystnaden sjönk emellan oss och det enda som hördes var vattnet som droppade från de läckande kranarna och Dracos snörvlande andetag när han försökte andas genom sin täppta näsa.
Efter ett ögonblicks tystnad harklade jag mig och såg upp på honom där han stod och apatiskt stirrade ner i golvet.
”Jag litar på dig, och det vet du.”
”Snälla gör inte det...”
”Tyst med dig, och lyssna. Jag litar på dig och jag litar också på att du kommer att klara det här.
Jag kommer inte att lämna dig förens du ber mig om det.”
”Om jag gör det nu då?” Han tittade upp på mig genom en slöja av tårar. ”Om jag ber dig att...Lämna mig? Att glömma mig?”
”Det gör du inte”, svarade jag bestämt och lutade mig fram för att torka hans våta kind.
”Du gråter som en fontän bara för att du tror att jag kommer att avsky dig, så hur sjutton skulle du då kunna klara av att be mig lämna dig? Jag kan genomskåda dig alldeles för lätt, Draco.”
Han flinade förläget och lät mig torka hans ansikte med min tröjärm.
Sedan tog han sin egen hand och drog den under ögonen innan han såg upp på sig själv i den spruckna spegeln, och en stark rysning skälvde genom hans smala kropp.
”Ser jag verkligen sådär hemsk ut?” frågade han med nästan sin vanliga släpiga röst och stirrade med djup avsmak på sitt eget svullna ansikte i spegeln. ”Ser man ut sådär efter att man gråtit?”
”Ja det gör man”, svarade jag utan att kunna undgå att känna en viss sorg över hans uppfostran.
”Alla gråter ibland, det är inget fel med det. Och jag tycker att du är precis lika söt som du brukar vara, kanske tillochmed sötare... Du ser förengångskull lite mänsklig ut.”
Han skrattade till och log ett av sina magiska leenden; ett sådant där som börjar nere vid tårna och sprider sig genom hela kroppen, ett sådant där leende som värmer upp en inifrån.
Och efter att ha tagit två försiktiga steg närmare mig sträckte han ut sina armar och drog utan att tveka in mig i den första riktiga kram som han hade gett till någon.


Efter mitt och Dracos möte på Missnöjda Myrtles toalett verkade det som om
han bestämt sig för att inte bli sur på mig mer.
Varje gång han fick syn på mig så log han, och när vi stötte ihop med varandra i korridorerna mellan lektionerna så nöjde han sig med att bara kasta några föraktfulla blickar på mina vänner innan han med näsan i vädret traskade vidare.
Veckan innan matchen krympte snart ihop till ingenting och när det bara var två
dagar kvar drabbades halva Gryffindors qudditchlag av en särskilt elak förkylning.
Fred och George fortsatte tappert att träna med rinnande näsor, men fick tillslut erkänna sig besegrade och med sänkta huvuden traska upp till sjukhusflygen där Ron och Alicia redan låg nerbäddade med en förfärlig hosta.
Ravenclawarna däremot verkade nästan oförskämt friska.
Och efter att tillsammans med Harry suttit på den kalla åskådarläktaren och iakttagit hur
Ravenclawlagets jagare susade fram på sina kvastar och bollade med klonken medan deras vaktare gjorde den ena snygga räddningen efter den andra, så var till och med Harry tvungen att erkänna att det skulle bli svårt att slå Ravenclaw på lördag, särskilt med tanke på att halva laget fortfarande låg och snorade uppe i sjukhusflygen strängt övervakade av Madam Pomfrey.

På lördagsmorgonen kom Angelina fram till mig och Harry vid frukostbordet.
Hennes ansikte var stramt och rösten när hon talade var fylld av tillkämpat lugn.
”Det blir ingen match.”
”Va?!” sa Harry bestört och tappade smörkniven på min tallrik. ”Vadå ingen Match?”
”Vi kan inte spela med ett halvt lag, jag går och meddelar Madam Hooch att Gryffindor måste lämna in.”
”Men... Kan vi inte låna spelare från något annat lag?” sa jag försiktigt och lyfte upp smörkniven och räckte den till Harry.
Angelina skakade sorgset på huvudet. ”Det går inte, och det är för sent för att ha någon ny uttagning.” Hon suckade och drog händerna genom ansiktet.
”Och jag som verkligen ville vinna det här! Om vi inte spelar idag så kommer vi bli diskade ur finalen!”
”Och vem har sagt att vi inte ska spela?” hördes plötsligt en illmarig och mycket välbekant röst och Angelina snurrade runt och stirrade chockat på Fred.
”Vi är så gott som nya, bara att klä om och knata ner till planen min gode fru!” sa George och kom med ett stort leende på läpparna upp bakom sin tvillingbror.
Ron stack också fram sin röda kalufs och vinkade med en darrig hand, och Alicia som var siste man att komma in i stora salen, log strålande.
”Men... Men hur…?” stammade Angelina och kastade sig om halsen på Fred som såg mycket nöjd ut.
”Återställningselixir! Tydligen har de där Echinacea plantorna som vi försökte dränka under vårt andra år blivit könsmogna nu, och då kan man tydligen tappa dem på någonting som används för att bota förkylningar!”
”Ååå det är ju UNDERBART!” Pep Angelina och kysste Fred rakt på munnen.
”Helt OTROLIGT!”
Vi andra kunde inte göra annat än att hålla med.
Gryffindor skulle trots allt få en värdig chans till att visa vad vi går för.
Och den här gången tänkte jag inte ramla av kvasten.

AAAAHHHHHH!!!!!! DET HÄR ÄR OTROLIGT! JAG MÅSTE BARA SÄGA ATT JAG ÄLSKAR NÄR DRACO FÅR ETT KÄNSLOUTBROTT!!!! Han är så söt! Och den första kramen han någonsin skulle ge ... gud, jag gråter nästan! *skrattar samtidigt som jag känner mig smått sorgsen* Jag älskar det här kapitlet! Jag tror det här är det bästa hittills ... haha, nej, jag skojar. JAG HAR INGA FAVORITKAPITEL! För dina kapitel är alltid så bra så DET GÅR INTE att välja någon favorit!

Gaaahhh!
Så bra!
Det var så gulligt med den där kramen:3
Bra för gryffidor att de blev friska!

_JAG_ÄLSKAR_GAY_DRACO_
Omromr love this chapter, VAD SKA HÄNDA SEDAN? Du borde sätta ihop kapitel 40, 41 och 42
Ahhh som sagt inga ord kvar... OBESKRIVLIG. Tralallaa yolo swag. Nejmen. Wä. Okej jag är wierd.

Alltså, det är inte många fanfictions jag läst som förmedlar sådana känslor jag får efter att ha läst den här. Man vill bara ha mer och mer och att det aldrig ska ta slut. Det blir som en drog.

Jag älskar hur genomarbetad karaktär Elli är, det blir lätt att leva sig in hos henne. För att inte tala om Draco... Jag har alltid gillat Draco av den anledningen att han verkat vara en så djup och komplex karaktär, som att det finns mycket under ytan hos honom man aldrig får veta i HP-böckerna. Jag tycker att du har skapat en bra bild av allt det som gömmer sig därinne någonstans och ändå behållit hans personlighet trovärdig.

Du är så himla duktig på att förmedla känslor och beskriva personligheter. Fortsätt skriva, för du har talang.

OMG!!!!!!! näe... Det är inte sant!! Du är så underbar!! Jag kan inte fatta!!!! Hur får du alla idéer???!! När jag skriver noveller blir det noga i början men sedan så Kan jag inte riktigt koncentrera mig och skriver snabbt och enkelt! Men jag fattar inte hur du kan hålla kvar hela tiden utan att "tappa kontrollen" eller hur man nu ska säga!! Så är det i alla fall för mig! Du skriver nog den bästa novellen på mugglis! Jag tåras! Hoppas du blir författare i framtiden!! Jag ser fram emot att läsa dina böcker!!!! Jag är helt och hållet FÖRÄLSKAD av din novell!! Så vad du än gör... SLUTA INTE!! för då dör jag och hela mänskligheten! Kan du snälla lägga ut lite tips på hur man kan tänka när man skriver noveller och kanske lite tips?! Det skulle jag i alla fall behöva!!! 8D