Rollspel - 7:e året

Antonia sitter lugnt och smeker ormen. Hon tänker inte direkt störa hufflepuff-tjejen. Ormen väser mjukt och buffar på henne. När hon tänker på det, att låta ormen hälsa är det väl inte något fel på?
"Hälsa." Väser Antonia på ormspråk till ormen som genast slingrar sig bort mot Hufflepufftjejen. Den kommer bara slingra upp för tjejens arm och antagligen kittla henne med tungan. Om den kommer så långt. Antonia hoppas på att reaktionen blir rolig, hon behöver något uppmuntrande.

"Antonia snälla" mumlar Aily men hon var borta. Hon går tillbaka till kupén och tar fram spegeln ur kofferten. Hon behöver prata med Alex.
"Alex Alpha" säger hon men Alex svarar inte. Aily försöker igen med samma resultat. Hon suckar och lägger tillbaka spegeln i kofferten. Sen tar hon upp Anguis och stegrar ut ut kupén. Hon måste hitta Si.

Efter tio minuters letande hittar hon äntligen rätt kupé. Hon stiger in, stänger dörren efter sig. Och sen sjunker hon ner på golvet och börjar gråta.

Silvia kände sig väldigt obekväm när hon satt där i kupén med slytherintjejen. Sedan hörde hon att tjejen gav ifrån sig ett fräsande ljud, ormspråket. Silvia stelnade till och vände sig sakta om. Hon såg ormen slingra sig fram mot henne. Hon spärrade upp ögonen och stirrade skräckslaget mot slytherintjejen som såg väldigt förväntansfull ut. Inte tänkte hon väl låta ormen strypa henne eller?
Ormen började krypa upp på hennes arm. Silvia kunde inte röra på sig. Det skulle hon inte heller göra, kom hon att tänka på, om en boaorm attackerar så skulle man hålla alldeles stilla och vara avslappnad. Silvia försökte så gott hon kunde, men det var väldigt svårt att slappna av. När ormen hade klättrat upp för armen så började Silvias hjärta att bulta snabbare. Ormen sträckte ut tungan och kittlade henne lite på kinden, sedan började den hasa sig ner för armen igen. Silvia slappnade av och log ett litet leende som snabbt försvann.

(Jag tror inte att man ska vara stilla när en boaorm anfaller en, men Silvia ska föreställa djurexpert xD)

( Faktiskt är det en av strategierna som råttor och andra djur använder för att boaormar tycker bättre om att ta död på levande saker. XD eller så var det någon annan orm... hmm...)

Antonia ler.
"Din reaktion var roande." Konstaterar Antonia flinande. Hon tyckte om reaktionen, hon hade inte varit irriterande och skrikit, hon hade inte flaxat runt eller liknande. Utmärkt reaktion enligt Antonia då hon inte tycker om höga ljud eller för mycket rörelser på samma gång.

"Aily vad har hänt?" säger en välbekant röst, Si. Han hjälper Aily att sätta sig på en av bänkarna och lägger ena armen om henne.
"Antonia...Si...Anguis..." Aily får inte fram något mer och sjunker ihop på sätet. Hon är trött och känner sig förstörd.
"Jag går och hämtar hennes ägodelar" säger någon. Aily tror det är Carl.
"Aily" väser Anguis och Aily tittar trött upp. I dörren står tanten som drar matvagnen.
"Men kära barn" säger hon och kliver in i kupén. Ingen försöker hindra henne när hon går fram till Aily. Hon ger henne en chokladgroda och Aily äter upp den. Det känns redan mycket bättre.
"Tack" mumlar hon.
"Choklad hjälper alltid" säger tanten. Sen går hon vidare efter att Si och Philip har köpt det dom vill ha.

Silvia ignorerade Slytherintjejen totalt. Samma gamla visa, slytherinnarna ville att hon skulle bli rädd, de skrämde henne, hon blev rädd och de blev roade. Det hände varje gång Fabina inte var i närheten eller med någon av sina andra vänner, nu skulle Fabina inte kunna vara med henne alls. Silvia skulle vara helt ensam och slytherinnarna skulle vara elak mot henne så mycket de ville.

"Kan jag få en groda?" väser Anugis och får Aily att le. Hon upprepar frågan och Si kastar en groda till honom.
"Så...Vad har hänt?" frågar Si. Aily berättar om vad som hänt från att hon klev upp på tåget. Hur rädd hon blev när Viper anföll Si och hur hon inte kunde få tag på Alex. När hon är klar kramar Si om henne och ger henne en puss på kinden. Aily känner sig lite bättre och ler mot Si.

"Varför sitter du själv?" Undrar Antonia som inte tänker ge upp så lätt. Hon är inte mycket för att samtala men hennes orm förvärrar väl situationen och samtidigt är hon i ett av de mest fördomsförföljda elevhemmen av dem alla. Lord Voldemort själv gick ju i hennes elevhem.

"Året har inte ens börjat än och du är redan nerbruten" säger Si och reser sig upp.
"Vart ska du?" frågar Aily.
"Prata med Antonia. Jag vill inte ha henne som fiende längre" svara Si.
"Va...Nej" utbrister Aily.
"Syns sen" säger Si och går.
"Nej" mumlar Aily och suckar. 'Han kommer bli dödad' tänker hon.

[Snälla AlexZz döda inte Si *Hundögon*]

Silvia öppnade munnen, men det kom inte ut något, så hon stängde den igen. Slytherintjejen ville förstås reta henne för att hon inte hade några kompisar att vara med.
"Jag sitter inte ensam", lyckades hon tillslut klämma fram, fast med ostadig röst. Silvia pekade med ett darrande finger på Humlan som satt på sätet mitt emot. Hon visste inte varför hon sa det, men det verkade bättre än att säga "För att jag inte har några vänner".