Rollspel: Det utvalda

Aily slår upp ögonen. Det första hon ser är något grönt. Sen fokuserar hon ögonen och märker att hon ligger på en bädd av mossa i en skog. Hon sätter sig upp.

William



Jag vaknade oroligt upp ur min sömn och letade efter mobilen för att se hur mycket klockan var. Men jag kände bara fuktig... ja, vad? Jag slog upp ögonen och såg att det min hand vilade på var mossa.
Jag satte mig spikrakt upp och såg två tjejer sitta uppe bredvid mig. Ytterligare två låg och sov.
"Vart fan är jag?" frågade jag irriterat för att dölja min rädsla.

Det undrar jag lika mycket som du! Sa jag till killen som hadde vaknat. Jag vaknade här.

William


"Men vafan", utbrast jag ilsket. "Vi kan ju inte bara hamnat här!"
Jag lugnade ner mig själv och intalade mig själv att vi skulle få en förklaring snart.

Du vi kan inte pressis gör något åt det. Sa jag. Jag har vart med om konstigare saker på senaste tiden.

William


"Jaså, vad roligt", svarade jag sarkastiskt. "Som om inte något har hänt oss alla."

Jag gissar inte på att någon tycker det här är så roligt. Sa jag. Jag är inte prissis jätte glad av att vakna up i en skog. Och att det händer grejer som får mej att tro att jag är galen!

William



Jag höll tillbaka ett lågt skratt.
"Galen? Hur länge har du varit det då? Sen du var liten, som jag? Har du alltid varit annorlunda, varit miffot och psykfallet i klassen? Det har jag. Vad som än har hänt dig kan jag lova dig att mitt är värre. Att du har tur", sa jag.

Jag klagar inte jag förklarr bara att jag inte tycker det här är det roligaste som har hänt mej. Och vad är det med dej jag slår vad om att det inte är me konstikt en de jag råkar utför.

"Jag var sarkastisk", sa jag som om det var självklart. "Och angående mig, jag ser människor som inte andra ser. Gör du det? Ser du och kan du prata med folk som andra varken hör eller ser? Jag tvivlar på det."