Ondskans dotter

Kapitel 4
London var fullpackat med människor. Sommaren var nästan slut och näst intill varje affär hade gigantisk rea. Vanessa såg flera affärer som såg intressanta ut. Det var inte ofta hon fick gå ut så hon ville kolla i varje affär som de passerade. Men hon visste att det var oartigt att tjata så hon lät bli att fråga Matt. Istället gick hon vidare med honom utan att säga något. Till slut kom de till en återvändsgränd. Då slog det Vanessa.
"Hur kan du veta om Hogwarts egentligen?" frågade hon Matt försiktigt. "Du är väl ingen trollkarl?" Matt skrattade.
"Nej, det är jag inte. Mina föräldrar var det, men jag är en så kallad ynk. En person i en trollkarlsfamilj som inte kan trolla."
"Men varför har du inte sagt något?!" frågade Vanessa. "Varför har du inte berättat om Hogwarts tidigare?!" Matt kollade skamset ner i marken.
"Mary tyckte inte att du var redo. Hon ville vänta. Men nu när du fick det där brevet visste jag att det var dags." Vanessa kände att hon ville slå till honom men det skulle knappast göra situationen bättre.
"Vad gör vi här då?" frågade hon istället. Återvändsgränden var trång och ganska fuktig. På väggarna fanns varken fönster eller dörrar.
"För att köpa allt du behöver såklart!" svarade Matt, som om det vore det mest självklara i världen. Vanessa kollade sig omkring. Nej, det fanns fortfarande ingenting där. Men när hon kollade mot Matt igen var han i full färd med att knacka på gatans kullerstenar. Innan Vanessa hann fråga vad han höll på med hade stenarna försvunnit och bildat ett litet hål. Hon kikade ner genom det och upptäckte en stentrappa som ledde ner i kolsvart mörker.
"Vad är det här" frågade hon.
"Det är en genväg till ett hemligt värdshus i närheten. Gå ner!" Vanessa var tvungen att gå väldigt sakta för hon kunde nätt och jämt se något och trappstegen var mycket hala.
"Håll dig nära mig och försök att inte halka", sa Matt. Nu stängdes hålet igen och de omslöts av totalt mörker.

Mer kommer så fort som möjligt. Hoppas ni gillade det som har kommit hittills i alla fall!

Jättebra

super!

Super duper bra!!

Super bra!!!

Jag älskar verkligen din ff och så men kommer det mer?

Oj! Hade nästan glömt att lägga upp! Men jag skriver ett nytt kapitel idag. Lovar verkligen nu!!!!

å vad bra lägntar

FÖRLÅT SÅ HEMSKT MYCKET FÖR ATT JAG INTE HÖLL MITT LÖFTE!!! JAG GLÖMDE BORT ATT JAG SKULLE TVÄTTA OCH HANN DÄRFÖR INTE!

Kapitel 5
"Håll dig nära mig och försök att inte halka", sa Matt. Bu stängdes hålet igen och de omslöts av totalt mörker.

Vanessa trodde först att hon hade blivit blind för hon kunde inte ens se sina egna händer. De började gå framåt - ja det var i alla fall vad hon trodde för hon visste inte säkert - och Vanessa började tänka på Hogwarts. Hon hade sedan långt tillbaka vetat att hon var en häxa men Mary hade aldrig nämnt någon skola för sådana som henne. Det var väldigt mycket att smälta på en gång och Vanessa började känna sig yr. Dessutom var hon inte van vid så mycket mörker. Fönstrena på barnhemmet var stora och släppte in så mycket solljus så att man inte behövde några lampor. Och på kvällen, när solen inte sken, fick man oftast ljus från månen. Men ljusbristen inne i tunneln stack mot Vanessas ögon och hon stannade upp ett tag för att hinna vänja sig. Smärtan i ögonen gjorde att hon knöt sina knytnävar. Men då försvann smärtan lika fort som den hade kommit. Vanessa kollade ner på sina händer. Hon fick bita sig i tungan för att inte skrika. Händerna omslöts nu av het eld. Hon beredde sig på smärtan som skulle komma till händerna, och som i sin tur förmodligen skulle få allvarliga brännskador. Men det hände inget. Det sved inte ens lite. Faktiskt kunde hon inte avgöra om elden var varm eller kall. Matt hade nu lagt märke till det starka skenet bakom sig. Han vände sig om och kollade förskräckt på Vanessa.
"Men... dina händer!" utbrast han. "Vad har hänt?!" Men Vanessa hann inte svara för just då hörde de fotsteg, som var på väg mot dem.

Återigen; förlåt! Jag vet inte när det kommer mer men den här gången ska jag försöka vara lite snabbare!

Jättebra