Förbjuden Romans (Professor/Elev)

Jag har inte en crush jag är typ dödskär i Alan Rickman xD Hans röst, hans händer, hans näsa, hans hår och det där säregna sättet han bär sina jackor, alltid den nedersta knappen uppknäppt!

Tack tack
Kommer ett nytt kapitel imorgon

Håller på att skriva på det just nu men sen i måndags har jag bara fått nio timmars sömn sammanlagt så mitt hjärnkontor är väldigt segt. (varit hos en kompis så var tvungen att sova på golvet så kunde inte somna och vaknade så fort jag lyckats somna liksom... -.-' ) Så jag är lite för trött idag för att orka skriva klart kapitlet liksom

Haha okej okej, crush räcker nog inte. Och HP räcker inte heller. ALLA filmer han är i = mums! Bara ge mig lixx :3

ååh, jobbigt med så lite sömn, men asbra med nytt imöra! Bra start på helgen

Så underbart som vanligt♥

Tack så mycket för taggningen Nordanhym Det uppskattas verkligen!
Men jag läser redan många FFs för tillfället, så det kan vara svårt att hinna med en till:/
Jag hinner nätt och jämnt med de som jag läser nu, men lycka till med ficen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :d

Så bra!!!!!

Tack!!! ♥





TACK!



_________________________________________________________

Hej hej!
Här kommer ett VÄLDIGT kort kapitel, typ en sorts teaser

Om ni är riktigt snälla så lägger jag upp kapitel 9 lite senare, men bara om ni är snälla ;D



~Kapitel 8~

Dagarna passerar förbi och det blir torsdag, klockan halv åtta ringer min klocka och jag går upp. Min hjärna känns avstängd och seg, tills tanken slår mig att idag gäller det. Då vaknar jag genast till liv, från topp till tå.

Jag, Coraline och Joshua äter frukost och diskuterar vad som kan finnas på provet i trolldryckskonst när professor Snape kommer fram till oss, jag ser honom inte fören han börjar prata.
”Lycka till idag, Miss Lovegood.” säger han med sin raspiga röst, han ser snorket och nästan lite triumferande ner på mig, jag ler mot honom lite försiktigt. Hans ögon är kalla igen, inga flammor, ingen mörk brun färg, bara svart.
”Öm, tack professor Snape.” säger jag och försöker hålla min röst så stabil som möjligt. Professor Snape vänder sig om och försvinner med långa steg, hans rock fladdrar vackert omkring hans gestalt, ut ur Stora Salen.

”Jisses, känn ingen press eller så Penelope...” fnittrar Coraline fram.
”Eller hur...” svarar jag och suckar, men i hemlighet är jag så glad att han tog sig tid att komma fram till just mig och prata med just mig av alla sina elever, det betyder att han minns mig och lagt tid på mig. Jisses lyssna på dig själv Penelope, nu får du skärpa dig så du klarar provet! Tänker jag för mig själv och skakar på huvudet.

Vi lämnar Stora Salen och går till trolldryckskonsten, vi känner alla tre att luften är tjock av oro och nervositet inför provet som bara är några minuter bort.

Wohoo, det var rött på ögat!!

Jag håller fast vid min tidigare ståndpunkt. Snape=Kärlek.

Föredrar dock de flammande ögonen!
Riktigt bra, as always!

Wiho, tack!
Ja, men måste ju slänga in lite spänning, och det är inte ens säkert att de får varandra, eller att han känner för henne som hon gör för honom Jag har inte bestämt mig ännu, men vi får se ^^

Nordanhym Hahah, tack

Såå bra ♥