Livet efter livets slut (THG)

Bäst!

Hej! Förlåt för min off-period! Jag har inte kunnat skriva på grund av internetbrist och lite för mycket badande (hehe)!
Men idag kommer det ett extra långt kapitel för att kompensera!

Kapitel 18
Två från distrikt 12 är dem sista! Det har aldrig hänt förut. Den episka slutstriden måste alltså avgöras mellan två personer som vet att det kan bli svårt hemma ifall dem dödar den andra. Dem båda hade dessutom hejat på varandra ifall inte dem skulle vinna. Idag kommer det säkert komma någon av regimens mutationer för att döda en av dem.

-Är du redo att se det Prim? Frågar Andy. Jag nickar oavsett ifall jag inte vet vad det är som väntar. Kommer jag se Ellie dö eller kommer jag se Ellie döda Alina? Hittintils har både Alina och Ellie presterat bra i tävlingen. Båda har fått hyfsat många gåvor från sponsorer och båda har varit duktiga på att hantera vapen. Andy klickar igång tv:n och vi sätter oss ner för att se om Ellie ska dö eller inte. Några små skära fåglar gör så att dem båda tvingas till ymnighetshornet genom att bli jagade av dem och deras vassa näbbar. Väl där drar fåglarna iväg och ödet ligger i Ellies och Alinas händer. Ellie börjar springa och några sekunder efter springer Alina efter. Alina har en imponerande samling av spjut och knivar som hon gärna kastar mot Ellie. Dem flesta missar eftersom Ellie är snabb som en vessla. Ellie tar upp alla vapen som missar innan hon springer vidare. Hon springer in bland ett par träd och gömmer sig där. Alina snubblar fram framför träden och ser på Ellie. Hon kastar spjutet som åker in i Ellies arm och får Ellie att ramla ner på rygg. Ellie tar ut spjutet ur sin arm och använder det som stöd när hon ska ta sig upp. Det blöder lite från hennes arm men inte så mycket. Alina kommer springande som skjuten ur en kanon och jag är nästan säker på att Alina ska döda Ellie. Men det är då det händer, Alina ramlar på en sten och ramlar framåt. Alina åker ner på spjutet och får det i magen. Kanonen ljuder och Alina är död. Alinas död sker så snabbt att man inte hinner blinka. Ellie ligger kvar där på marken och ser ut som om att hon inte kan tro det. Ellie har vunnit!

____________________________________________________________

Efter någon kommenterat kommer ett nytt inlägg! Förhoppningsvis blir det idag!

Bästa ♥

Bra!!! Meeer?

Meeer kommer nu!

Kapitel 19
- Så Ellie, hur känns det att vara den första vinnaren från distrikt 12 på 25 år? Frågar Ceasar.
- Det känns väl kul att ha överlevt svarar Ellie som man kan se är riktigt nervös.
- Så känns det bra att komma hem till dina föräldrar nu? Frågar Ceasar.
Ellies ansikte fryser till och en tår åker sakta ner för hennes kind.
-Jag vill inte prata om det tack. Säger Ellie och försöker låta stabil.
Okej, men det måste finnas någon vän att komma hem till väl. Säger Ceasar med ett leende i ett uppenbart försök att få Ellie glad igen.
Ellie snörvlar till och svarar,
- Ja, det finns det.
- Men du, hur känns det att vara en av dem yngsta segrarna någonsin då? Senast en 14:åring vann var ju för tio år sedan. Finnick Odair ni vet. Säger Ceasar till publiken samtidigt som han blinkar med ena ögat.
- Det känns väl kul, säger Ellie som samma svar som dem förra tre gångerna. Halvtimmesintervjun fortsätter med fler urkassa skämt från Ceasar och fler "Det känns väl kul" från Ellie. Till slut blir jag så trött på Ceasars väldigt dåliga skämt att jag går iväg och läser i sängen. Jag tittar upp på slafen ovanför min och tänker på att Ellie snart kommer vara där igen!

Jättebra!

TAACK!!

Så bra

Taaaaack!!! Här kommer kapitel 20! Det kommer nog inte bli så långt men aja.
Kapitel 20
Jag ser tåget på säkert en kilometers distans. Ellie är på det tåget. Snart träffar jag henne igen. Tåget rullar efter vad som känns som en evighet in på perrongen och Ellie kliver ut. Jag tvekar inte en sekund innan jag springer in i hennes famn och kramar henne.
- Ellie! Du klarade det du är hemma! Viskar jag i hennes öra.
Efter några minuter går vi ur omfamningen och Ellie måste låta kamerorna från huvudstaden ta en miljon bilder på henne.Men jag bryr mig inte om alla kamerablixtar jag är bara glad att hon är här!

Vet att det var kort men det kommer mer senare!

Fantastiskt!