Halvblodsspelen pj/thg

Ska jag lägga upp kap några speciella dagar eller?
(Har inte tillgång till dator lika mycket på helgerna)
Vad tycker ni??

Jag tycker att du ska lägga upp när du känner för det XD (Det blir liksom en trevlig överaskning)

Thanks!!!
Kap 10

Långsamt går jag ut på scenen där Roxanne står.
Direkt när jag tar första steget på scenen bländas jag av kamerorna.
Jag kisar genast, medans jag går mot fotöljgruppen där Roxanne sitter.
Fotöljerna är gråa med svarta linjer på kanterna.
Försiktigt sätter jag mig ner i en fotölj och Roxanne börjar:
"Du fick en 8, är du nöjd?"
Jag nickar för att jag inte vad jag ska säga.
"Vad tänkte du när du vred på maseratins ratt?"
Jag tänkte igentligen inte alls, men jag svarar att jag undrade varför det var en ratt som bara var ivägen.
Hon pratar på om meningslösa saker medans hon ställer frågor med jämna mellanrum.
Tillslut ställer hon sig ut och vinkar åt mig att ställa mig upp.
"En applåd för Mira!!"
Publiken applåderar och jag går hastigt av från scenen.
Jag springer in i rummet där Rio och Lizaia är. Det finns en tv i rummet. Precis då ropas Casper upp och jag vänder uppmärksamheten mot tv:n.
Dom pratar på om träningspoängen och hur man mådde mm.
Och så plötsligt ropar hon upp den gamla tanten som verkar vara interesserad av mig.
Hon går "gammalt" fram till Roxanne som verkar obekväm med den gamla tanten.
Den gamla tanten heter tydligen Tanya.
När hon är klar blir den lilla killen från distrikt 12 också intervjuad.
Han är rädd och pratar darrigt.

Under middagen är det tyst.
Vi äter någon fettig soppa som smakar plast.
Alla tänker på samma sak. På dagen D.


Jag vet att det var ett skitdåligt kap men jag hade idétorka!

BÄÄÄÄÄÄÄÄÄST!!!!!!

AMAZHANG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Super

Så bra!!!

Super

Awesome bäst!!!

Kap 11

Idag är det dags.
Långsamt för att njuta så mycket av lyxen kliver jag upp ur sängen. Alla sitter vid matbordet och äter tyst och långsamt. Man kan höra en knappnål falla. Fast jag inte är hungrig tvingar jag i mig 2 mackor och mycket mjölk.
Jag kan knappt gå sedan.

När frukosten är klar ska vi tydligen ta någon slags buss som tar oss till svävaren. På bussen är det trångt och varmt, vi sitter bokstavligen i varandras knän. Karriäristerna (1,2,3 och 6) glor ondskefullt på oss andra. Dom ser ut att mörda vem som helst som kommer i deras väg.
Vi sitter på bussen i kanske 10 minuter, innan vi kommer fram till svävaren.
Svävaren är stor och vit med huvudstadens tecken inristat på alla håll och sidor.
En hårdhänt man visar oss in i svävaren, där det finns 24 sittplatser.
På platserna står det nummer och kön, t.ex flicka distrikt 10. Den hårdhänta mannen håller upp någon slags spruta som han trycker in i våra armar.
"spårsändare", förklarar han innan han tar upp Amelia från ettans arm och trycker in i spårsändaren.

Det gör inte så ont som jag hade trott, men när man kände på armen identifierade man en buckla.

Svävarturen tog en längre tid, en timme. I svävaren var det gått om plats, men vi fick inte röra på oss vilket var dåligt eftersom min vänstra fot domnade bort.
Karriäristerna pratar hööögt om hur dom ska mörda oss, en pratar till och med om hängning och att dom ska äta upp oss, vilket gör mig väldigt rädd.

Tillslut är vi framme, och vi tar en hiss ner till rummen under "plattorna" där man kommer upp till arenan.
Rio väntar på mig i distrikt 10:s rum. Han ler svagt mot mig. Han kliver fram och kramar om mig. Sen håller han upp träningsutstyrseln. träningklädseln är "normal", ett par ganska tunna kamoflaugefärgade bxor, en brun t-shirt och en brum överdragsjacka. Till det får jag svarta skor som är lätta att röra sig i.

Rio sätter upp mitt hår i två inbakade flätor och sätter ett litet armband på min högra handled.
"jag hittade den i din ficka" förklarar han för mig.
Jag hade helt glömt bort det där armbandet. Mamma gjorde det till mig när jag var nyfödd, hon visste att romarna skulle komma och hämta mig, så hon gjorde det för framtiden.
Armbandet är gjort av massa pärlor i gult, rött och orange. precis som en eld.

Plötsligt ekar en röst i rummet.
"deltagare, ställ er i hissen"
Med försiktiga steg går jag in i glashissen.
Glasdörren stängs och efter ett tag börjar den röra på sig.
"lycka till", är det sista ordet jag hör från Rio.

Slut på kapitlet!
Vad tror ni att det blir för arena?