Trust me.~SV~

Ny här men ska bevaka tråden/bra

jag fick fnatt för att fortsätta så:

Kapitel 5
"Eleanor, kom igen." sa Poppy. Det var lördag och igår hade Eleanor lovat att läsa färdigt skönheten och odjuret.
Men Eleanor dansade.
"Poppy kom igen. Det är kul." Protesterade Eleanor glatt.
Poppy suckade.
"Nähä! Det är det INTE!"
Hon gick iväg medan Eleanor fortsatte dansa.
Konstigt att Poppy inte gillar at dansa. Tänkte hon.
Då knakade det på fönster.
Hon vände sig kvickt om. Hon hann se en, nej, TVÅ skuggor vid fönstret.
Eleanor öppnade. Där stod 2 stycken brunhårig pojkar som hade en solbränd hy och en massa fräknar i det busiga ansiktet.
"Varför knakade ni?" undrade Eleanor.
"Ehh..." sa dem bara. Dem viskade lite till varandra.
"Förlåt för det mina sköna." sa den ena.
"Kom igen, George!" sa den andra.
"Jag sköter det här, Zach." sa George.
"Ehh...okej, Zach och George. Ni ville säkert inget...så gör det något om jag leker lite med er, kanske?"
"Visst." sa Zach.
"Okej." Sa George.
"Hallå!" Dem vände sig om mot rösten. Det var Poppy.
"Vad gör ni? Får man vara med?"
Eleanor, Zach och George tittade på varandra.
"Visst." sa Eleanor.
Då hörde dem cykel hjul. Det var Rikki Mik.
"Tja, Rikki." Sa tvillingarna.
"Hej." sa Eleanor och höll handen ovanför ögonen.
"Ska ni med ut i skogen?"
"JA!" Sa Tvillingarna, Poppy och Eleanor i kör.

Ska fortsätta så fort som möjligt.

Superbra!

Tartyawezhang!!!!!!!!!!

Super

Kapitel 6
"Vad ska vi göra?" Poppy hoppade på stenarna på en sjö medan dem andra kastade macka.
"Leka något kanske?" Sa George och kastade iväg en 12:a.
"Jag vet!" Utropade Zach. "Vi leker skönheten och odjuret!"
"Ja! Och Eleanor kan vara Belle!" Sa Poppy.
"Jag vill vara odjuret!" Sa Rikki.

Sedan blev det så att Eleanor var Belle, Rikki odjuret, Zach Gaston och George Le FoU och Poppy var alla andra.
Sedan lekde dem hela dagen vid dammen ända tills Rikki blivit människa igen. Då kom mrs Moon.
"Där är ni. George och Zach, kom vi ska äta."
"Jag ska också hem." Sa Rikki.
"Vi med." Sa Eleanor och Poppy i kör.

"Jaha, så ni var i stora gläntan?" Sa Petrova när dem kom hem.
"Ja."
"Utan att säga till?"
"Förlåt."
"Det gör inget. Ät nu."

Förlåt för kort kapitel.

Jättebra! Det gör absolut ingenting att kapitlet var lite kort!

Super

braaaa