Hogwarts 1978 (PRS)

"Nej, helt fel reaktion! Jag vet att du aldrig haft lektion med honom, men vi har. Vi reagerade precis som du första året, men vi har genomlidit sex år redan, trust us, det är de tråkigaste lektionerna. Ha inga förväntningar, ja förutom att du måste skriva långa pergament i läxa" varnade Aloy och såg på Hilde innan hon nickade.
"Du behöver inte göra någon större ansträngning, han dreglar nästan like mycket över dig som Potter dreglar över Lily" sa Severus nästan irriterat och Aloy log.
"Det är för att Potter är en idiot, och Black har den där "hon är ny, henne vill jag ha"-blicken" sa Aloy trött och såg bort på dem, Remus mötte hennes blick, och gav henne ett svagt leende som såg mest ursäktande ut för de andras beteende, hon besvarade det med ett svagt leende själv innan de ställde sig upp.
"Kom nu så skall vi ha en av de bästa lektionerna" sa Aloy med ett stort leende.
"Det är för McGonagall gillar dig, genuint gillar dig, en av få elever, särskilt ifrån Slytherin" sa Lily roat.
"Kanske för att jag har ett genuint intresse för förvandlingskonst, och är bra på det. Sedan är McGonagall en mycket skicklig häxa, en av de bästa på skolan" sa hon leende, McGonagall var en av de personer hon såg upp till, och hon hoppades att bli lika bra som henne på förvandlingskonst en dag.

"Låter förvånansvärt tråkigt." sa Hilde och gäspade stort. Särskilt det att skriva långa pergament i läxa efter en lektion man inte orkar med. Hon gäspade endast vid blotta tanken.
"Det är tur att du är förståndig och inte vill ha mig i säng." log Hilde mot Sev uppskattande. Inte för att hon hade mot att gå till sängs med folk inte det minsta. Men hon var mer än det, en hel människa faktiskt som inte enbart fanns till för sitt och andras lustar.
"Förvandlingskonst må vara bra, men förklara för mig när jag kommer ha användning av att förvandla en igelkott till en bägare. När hamnar jag i en situation där jag är extremt behov av en bägare och har en massa igelkottar till övers." skrattar Hilde till, tar sin väska med böcker och följer med dem till lektionssalen där de väntar utanför tills McGonagall öppnar dörren för dem. Samma häxa som mött henne och förstaårseleverna för någon dag sedan.

"När du vill förvilla din fiende, när du behöver än bägare eller annat föremål. När du vill kunna släppa lösa djur, men inte kan ta med dem till början utan att dra uppmärksamhet till dig" Sa Aloy leende medan hon gav McGonagall ett stort leende, och kvinnan gav henne en kort nick. "Dessutom har alltid en skicklig förvandlare ett djur med sig i något format"
Aloy visade sina örhängen föreställande två falkar, innan hon tog fram sina böcker.
"Dagens lektion..." började McGonagall men blev avbruten när Pettigrew kom inrusande med de andra efter sig.
"I am here" sa Peter.
"I am queer" skämtade Black innan han satte sig ner.
"I am a deer" sa Potter och log emot Lily innan Remus kom in sist.
"I am sorry" var allt han sa och Aloy bara stirrade på dem innan hon suckade.
"Som jag sa innan jag blev avbruten" började McGonagall efter att ha gett killarna kalla blickar. "Kommer dagens lektion handla om att förvandla dessa dosor till djur"
"Utan att de är djur först?" sa Hannah nästan irriterat.
"Det var precis vad jag sa miss McNair" sa McGonagall irriterat.
"Vilket djur som helst?" frågade Anna.
"Nästa person som talar utan att räcka upp handen blir av med poäng och får kvarsittning" sa McGonagall varnande och Aloy log ner i bänken. "Och ja vilket djur ni än behagar"
Aloy såg på sin dosa framför sig innan hon studerade trollformeln de skulle använda och koncentrerade sig på dosan.

"Sant" medgav Hilde.
"Men finner det inte snällt mot djuren." log hon snett och såg på Aloys örhängen. Undra vilka stackars djur som var i hennes örhängen? Visste någon om de verkligen led? Om det var något kvar i djuret som verkligen skrek där i örhänget.
Hilde kände att hon inte hade hjärta att göra det mot ett djur. Men människa däremot, hon flinade till och såg mot Anna och Hannah som ställde dumma frågor. Undra hur de hade passat som örhängen?
Hennes tankar avbröts av de fyra som kom försent och dessutom skulle vara roliga till på köpet. Remus var den enda som hade vett att be om ursäkt och sätta sig ner tyst.
Hilde stirrar sedan på sin dosa, detta var inte samma sak som att förvandla ett djur. Nu skulle ett dött föremål bli till ett djur. Hon smeker försiktigt den silverinfattade lådan med slingrande blommönster. Loke skulle gilla den, han gillade glittriga saker särskilt i silver och guld. Som en riktig Lind Orm gillade han skatter.
Hon ser på formlen och på dosan och rynkar pannan. Hon ville imponera, imponera på McGonagall och tja får mer poäng än Hannah och Anna vilket inte verkade vara alltför svårt. Men för att visa de andra att hon verkligen var en värdig Slytherin.
"Hej, lilla vän. Tänkte förvandla dig nu." ler hon mjukt och mumlar fram formlen, inget hände och hon ser besviket ner på dosan. Hon gör en gång till och en liten, liten spelande tunga blir synlig.
Vid nästa försök förvandlas dosan och en orm med silveraktiga fjäll slingrar sig på bordet och uppför hennes arm.
"Såja, lugn nu." ler hon mjukt åt ormen. Den var nästan samma storlek som Loke och hon gillade den redan.

Aloy såg på asken, och hennes största fundering var vad hon skulle förvandla den till. Hon gick igenom flera alternativ, en del ansåg hon för lätt, andra för stora för klassrummet. Även om hon för en sekund funderade på att förvandla den till en blåval, precis ovanför Black och Potter. Men hon hade ingen lust att hamna i fängelse för något så korkat. Istället granskade hon den silvriga dosan lät den tala till henne och med ett lätt slag på den förvandlades den snart till en liten vargunge. Vargen hade samma silvriga färg som dosan haft, ett par gröna ögon där smaragderna varit och den såg nyfiket på henne. Aloy tog ner den i knät och klappade på den, nöjd med sitt resultat.
"Utmärkt miss Shafiq, 10 poäng till Slytherin" sa McGonagall och log emot henne innan hon såg på Hilde. "Ytterligare 10 poäng till Slytherin"
"Nu har du samlat in mer poäng än Anna och Hannah tillsammans" sa Aloy medan hon fortsatte klappa vargen som viftade på svansen.
"Titta Moony, Aloy gjorde en varg" sa Black retsamt.
"I bet she fancy you" sa Potter och Aloy blängde på dem, undrandes vad som fick dem att tro det. Det var något med vargen, men hon förstod inte kopplingen.
"Jag tror snarare hon ser er som idioter" Remus var tydligt irriterad, samtidigt som han rodnade och gav Aloy ett ursäktande leende, och hon log svagt tillbaka. Det var knappast Lupin's fel.
"Var det något ni ville dela med er inför resten av klassen Mr. Potter?" frågade McGonagall när James var på väg att säga något men han skakade snabbt på huvudet och hon gick vidare för att se hur det gick för resten av klassen.

Hilde skrattar till åt Aloys kommentar.
”Det var ju inte vidare svårt.” svarar hon och blinkar åt henne. Men hon skulle fortsätta tävla mot dem, en tyst protest de inte visste om. Hon skulle se till att stiga i popularitet i Slytherin. Inte bara för att hon var den nya, utan för att hon var skicklig, gav dem poäng och var trevlig med. Detta som inga av de andra två verkade kunna göra.
Denna tysta tävling som Aloy visste om.
”De verkar inte vara de skarpaste i elevhemmet.” blinkar hon åt Aloy och ser åt Gryffindorarna som hon ärligt inte fattade vad de talade om.
Lektionen är slut och McGonagall ber dem som lyckats, trolla tillbaka sina djur.
”Adjö, kommer sakna dig.” ler Hilde och kysser ormen adjö innan hon förvandlar den till en dosa. Detta mest för att Black såg på och han visslar imponerat och Anna och Hannah såg ut att vilja döda henne för det.
”Har han aldrig frågat ut dem?” frågar hon och ser efter tjejerna.
De går sedan ut ur klassrummet, nästa lektion var trollformellära med Ravenclaw. Denna lektion fann Hilde mer användbar få man alltid bar sin stav med sig. Däremot kanske inte alla formler var nödvändiga att kunna.

"Told you. Så länge man har något bakom pannbenet får man mer poäng än dem. Är tämligen säker på att en sten hade fått mer poäng än dem" sa hon leende till Hilde innan hon förvandlar tillbaka den söta vargungen. Hon visste att hon inte kunde behålla den, men hon hade gärna gjort det.
"Tror det eller ej, så har Black någon form av standard, dessutom så brukar han undvika kvinnorna i Slytherin" sa Aloy, och såg bort emot Black.
"Ni två är bland de få han frågat ut, tror också Aloy är den enda som nekat honom" flinade Severus innan de vinkade hejdå till Lily.
"Jag har också standard, och hans beteende gör att han blir oattraktiv i mina ögon" hade Black inte betett sig som han gjorde hade hon kanske tyckt annorlunda, eller om de kanske inte varit på Sev i sju år. Hon visste inte, och det var ingen hon funderade direkt på. De kom fram till klassrummet där Ravenclawarna redan väntade.
"Hej Aloy" sa en kvinna vid namn Gemma.
"Hej Gemma. Hilde det här är Gemma, en av Ravenclaws prefekter. Gemma det här är Hilde, utbytesstudenten ifrån Sverige" sa hon och Gemma granskade henne innan hon log emot Hilde.
"Hej" sa hon snabbt innan hon gick emot två killar i hennes årskurs, John och Clay.
"Hon kan vara trevlig, men var vaksam när det kommer till henne för hon kan lika väl sätta kniven i ryggen på dig, och hon är smart nog att veta hur hon kommer undan. Undvik också John och Clay, she will kill you if you get near them" sa hon varnande till Hilde samtidigt som dörren öppnades och de gick in i klassrummet.

"Han lär sluta att vara intresserad av mig när nyhetens behag har tystnat." skrattade Hilde. De skulle gå på nån form av dejt, ligga och sen var det bra med det. Det berodde även på vad Lilly hade i beredskap. Men ville hon att det bara skulle vara över? Egentligen skulle hon bara vilja prata med honom, någon om har samma erfarenhet av familjer som hon.
Hon ser fundersamt mot Black innan en vägg och korridor skiljer dem åt och de går åt olika håll. Hon är fundersam över Black, inte så att hon gillade hans beteende mot Sev. Men samtidigt? Han var intressant med mycket av hennes erfarenhet.

Hilde besvarar Gemmas korta hej och ser bort mot henne och killarna.
"Det är många att lära sig om, men det får ta den tid det tar." svarar Hilde och ser att dörren till klassrummet öppnar av vad hon tror är sig själv. Hon stod en bit bak och såg inte försen sen att mannen som öppnade var en mycket liten man. Han fick stå på en boktrave för att synas i klassrummet.
"Välkommen tillbaka klassen och välkommen Hilde, jag är professor Flitwick." sa han med mycket gäll och pipig röst. Sedan fortsatte han att berätta om FUTT och vad som skulle ingå där, något som alla lärare verkade tjata om.
Visst gillade Hilde att vara förberedd, men detta var om ett helt år. Mycket skulle kunna hända på den tiden.

"Eller så är du tjejen som får honom på fall. Du är iallafall mer intressant än typ alla här. Ta inte det här på fel sätt, om det nu är möjligt, men hade jag varit lagd åt andra hållet hade jag antingen satsat på dig eller Lily" sa Aloy ärligt, trotts att hon bara känt Hilde i två dagar, var hon intressantare än många andra på Hogwarts. Kanske det var något som inte hade fungerat ifall Aloy får reda på något om Hilde längre fram, men som det var nu, tror hon att det hade fungerat.
"Då hade det åtminstone blivit någon förståndig" sa Severus och Aloy log.
"Det är det högsta betyget du kan få ifrån honom" viskade hon till Hilde.

"Om du är osäker på någon så fråga bara. Jag kan tala om för dig vem du skall undvika, vem du kan närma dig och allt annat du bör veta"
"Hon vet allt, tro mig" sa Sev när de satte sig ner.
"En överdrift, men det hjälper när du vill utpressa någon, eller ge dem bra presenter" sa hon med ett slugt leende innan hon började anteckna.

Hilde stannade upp och såg på Aloy, såg ut som om hon skänkt henne världens alla stjärnor.
"Tycker du? Tack! För jag tycker detsamma om dig." ler hon stort mot Aloy. Det var verkligen den finaste komplimang hon hört.
"Skulle dock va kul att se folks reaktion om vi stod och hånglade mitt i entréhallen." skrattar Hilde till, men ler samtidigt. Hon skulle inte ha något emot att försöka.
"Tack Sev." ler Hilde och uppskattar den kommentaren nästan lika mycket. Hon har väl förstått att det var svårt att få mannens gillande.
"Jag tycker om dig med." log hon ärligt för att hon visste att han behövde höra det. Hon hade mer än gärna kramat honom, men kände att han skulle tycka att sådana ömhetsbetygelser var för mycket.

När lektionen väl var slut kände Hilde hur det snurrade i hela hennes huvud då de gick mot maten. Hon var trött och hade sprängande huvudvärk. Hon hade försökt att anteckna allt på engelska men orkade inte och fortsatte med svenska fast hon visste att hon inte alls tränade då.
Hon kände sig misslyckad och med en suck la hon huvudet mot matsalsbordet. Nej, det var inte hennes dag idag och hon visste att det var början till "den lilla röda veckan" som det så gulligt hette.