>Rivalry< //[PRS]

Jo, det där visste Yaosu redan, allting hade bara gått åt skogen den där kvällen, på så många olika nivåer. Nästan som om den varit fördömd redan från början - som om de varit fördömda. Om Zihao haft möjligheten att åka tillbaka i tiden, hade han utan tvekan gjort det. Det var så dumt egentligen, då han visste att den yngre brodern bara hade ögon för Joshua. Ingen annan, bara den yngre gryffindoreleven. Men folk tar dumma beslut och gör dumma saker när de är fulla, och tyvärr hade han gjort just det. Dock var det ingenting han kunde göra något åt, utan det var broderns ensak att reda ut den röran..vilket nog skulle bli väldigt svårt, då han inte var någe vidare med ord.
Nåja, Yaosu hade annat att tänka på för stunden, och tur var nog det, annars skulle tankarna bara spinna vidare i all evighet. Nu var huvudet istället helt tomt och han kunde verkligen inte avgöra vad han skulle ta sig till därnäst. För det kändes som om elektriciteten mellan dem sprakade värre än någonsin innan och tja, om sanningen skulle fram skrämde det honom smått. Smått? Vilken lögn, det skrämde honom något alldeles extremt. Rodnaden som strök sig över kinderna på henne fick även slytherinaren att rodna, som om det inte fanns någon morgondag. Hjärtat slog både snabbt och hårt inne i bröstkorgen på honom.
”Förlåt..det är bara..du gör mig väldigt nervös”, stammade sjuttonåringen och slog sig själv löst över kinderna, medan han sakta rörde sig runt bordet. Han stannade till bakom Hayley och började stillsamt pilla med rosetten som höll de blonda lockarna uppe, för att sedan luta sig framåt och placera hakan på en av de nätta axlarna.
”Tycker du om mig?” Frågade han tyst och höll andan. Som sagt, han vågade inte göra någonting utan hennes tillåtelse, så att kyssa henne bara sådär fanns inte ens på världskartan. Tänk om han missuppfattat allting liksom?

”Merlin, nej!”, utbrast Zihao och grimaserade genast därefter, när revbenen högg till. Att sitta sådär tvärs över Joshua var verkligen inte någon bra idé med tanke på att ryggkotorna börjat knaka. Men han brydde sig verkligen inte, eller rättare sagt var på tok för envis.
”Joshua, kan du snälla lyssna på mig?” Bad den äldre och plockade försiktigt bort den andres händer från dennes ansikte. Han ville de honom i ögonen, för att verkligen försöka få orden att sjunka in hos sextonåringen. Nu förstod han vart gryffindoraren kom ifrån, men ändå, ändå.
”Du, jag hade aldrig gjort det om jag vetat att du gillade mig..oavsett hur mycket alkohol jag fått i mig. Men jag var helt säker på att du aldrig skulle känna likadant som jag kände..för varför skulle du göra det? Varför gör du det? Efter alla dessa år av tortyr och skit som jag tvingat dig genomgå? Du borde hata mig, Joshua, och helt ärligt var jag hundra procent säker på att du egentligen gjorde det innerst inne”, förklarade Zihao och lutade sig närmare och närmare, tills pannan slutligen föll mot en av de smala axlarna. Han kunde inte hålla det längre, hur mycket han än försökte. Det gick bara inte. Sjuttonåringen andades skakigt ut och bet ihop käkarna.
”Förlåt, om jag kunnat ta tillbaka det hade jag gjort det..skulle så gärna bara aldrig ha kysst någon annan överhuvudtaget om jag vetat att du..att du kände på samma sätt.” Rösten började bli ansträngd och pannan var fortfarande lutad mot en av axlarna. Där hörde den hemma från och med nu.

Det verkar inte riktigt som att det Hayley sagt gått fram.. eller så är han bara väldigt försiktig. Hon uppskattar det väldigt mycket faktiskt, det är ingen kille som varit så snäll mot henne, och det här är en av anledningarna till att hon gillar honom så mycket. Helt ärligt hade hon blivit så glad när hon insett att han gillar henne tillbaka, hon hade känt sig, och känner sig fortfarande alldeles varm och lycklig i bröstkorgen. För Yaosus närvaro driver henne till absolut vansinne också. Hur många gånger har hon inte velat dra honom intill sig och lämna massa kyssar över hans ansikte, framförallt på läpparna. Men när han undrar om hon tycker om honom får hon bara en väldans lust att driva med honom ett slag.
”Nej?” Svarar hon och ser upp på slytherineleven med ett frågetecken som ansikte. Kanske det är elakt, men hon kunde inte hindra sig själv från att göra det. Plus så tänker hon ju inte låta honom tro det någon lång tid. Den sjuttonåriga flickan reser sig upp från stolen, bara för att sätta sig på knä på den så att hon kan se honom i de dör varma ögonen. Hon blir lugn av att se in i dem, hon blir lugn av hans sällskap. Hennes händer glider upp mot hans varma kinder och hon lutar sin panna mot hans respektive. Hayley sluter ögonlocken ett slag medan tummarna stryker sig över den sköra huden. ”Om jag tycker om dig Yaosu? Jag tycker om dig så jävla mycket, jag kan inte beskriva hur mycket jag tycker om dig. Förstår bara inte hur du kan tycka om någon som mig.” Viskar hon med ett blygt leende på läpparna innan hon slår upp ögonen igen och blickar än en gång in i Yaosus egna. Med ett tungt andetag lutar hon sig försiktigt fram och lämnar en fjäderlätt kyss på hans läppar, någon hon drömt om i ett bra tag nu.

Det känns betryggande faktiskt. För det hade Joshua inte heller gjort, hållit på med Jason om han vetat att den andre tyckte om honom. Det känns däremot inte som att de kommer kunna fortsätta ha ett samtal med tanke på hur Zihaos ryggkotor knakar.. det är typiskt, för han vill ha honom där, kunna prata med honom.
”Det gör jag.. jag hatar dig, men jag är också förbannat kär i dig,” viskar han och sluter ögonlocken ett slag. Han själv förstår inte heller hur han kan ha fallit för den ett år äldre.. han har varit så elak mot honom i flera år nu och satt djupa ärr i honom. Men han har fallit för den andre, och han kan inte riktigt ta bort de känslorna. Även om han skulle vilja det. ”Du kommer inte göra det igen om vi blir tillsammans, eller? För om du skulle göra det Zihao.. jag skulle verkligen inte kunna hantera det,” Nej, otrogenhet är tufft för alla. Men Joshua har redan så hemskt mycket kroppsångest, om han sedan får reda på att personen han gillar hellre skulle vara med någon annan.. han skulle inte klara av det, han skulle falla ner djupt i problemet igen och troligen inte reparera sig. Med en liten snyftning torkar Joshua bort tårarna som rinner ner över kinderna och bestämmer sig tillslut för att se honom i ögonen med ett litet leende på läpparna. ”Jag förstår inte varför du gillar mig heller.. känns inte som att någon kan vara attraherad av mig.” Som sagt, väldigt mycket kroppsångest. Joshua har gått upp en del i vikt och ser mer hälsosam ut än innan, men han är fortfarande underviktig och rätt liten. Sextonåringen kan verkligen inte förstå hur någon kan vilja vara med honom på det viset, han är själv äcklad över sig själv och obekväm vid att någon ska se på honom, trots att han blivit betydligt bättre. Zihao däremot.. han ser förskräckligt bra ut och det har han faktiskt alltid tyckt.
När den andre lutar sin panna mot hans axel låter han händerna glida upp mot hans kinder och puttar försiktigt upp huvudet så att han kan se honom i ögonen.
”Det är okej..” Försäkrar han med ett genuint litet leende på läpparna, innan han lämnar en försiktig kyss vid hans kind, osäker på om han ska kyssa slytherineleven eller inte.

Om sanningen skulle fram, sjönk Yaosus hjärta en smula när det där fruktade ordet rymde hennes läppar. Nej. Ögonen spärrades upp en smula och han var nästan påväg att snörvla till, när de där andra orden följde. Hjärtat skuttade genast tillbaka upp i bröstkorgen på honom och det lilla leendet på läpparna växte sig större. Merlin vad hon hade skrämt honom där i början, inte okej.
”Det där är en fråga som jag borde ställa, inte du”, påpekade sjuttonåringen, vars hela kropp skrek av glädje när hon lutade pannan mot hans respektive. Visst, de hade hängt en del på sistone, men de hade aldrig kommit fysiskt nära varandra. Slytherinaren hade alltid hållit sig på sin kant, med sina röda kinder och bultade hjärta. Men nu, nu var de så nära varandra att han inte ens kunde förstå det, det kändes surrealistiskt.
”Hayley, du är den mest passionerade, godhjärtade personen jag någonsin träffat, hur skulle jag inte kunna falla för dig? Du är rolig, snäll, söt och...du får mig att känna på ett sätt jag aldrig upplevt innan”, flög det ur Yaosu, vars hjärta började slå ännu snabbare. Förr eller senare skulle han väl svimma. Bättre blev det inte när den jämnårige flickan slöt den lilla distansen mellan dem och pressade läpparna mot hans egna. För i samma sekund som de kom i kontakt med varandra, brast den där dammen sjuttonåringen byggt upp under de senaste veckorna. Han tvekade inte en millisekund innan han besvarade den fjäderlätta kyssen, däremot på ett betydligt mindre fjäderlätt sätt, snarare på gränsen till hungrigt. Händerna gled ner mot midjan på henne och sedan upp under tröjan. Det var verkligen inte likt Yaosu, inte alls, men han ville bara utforska varenda liten del av henne. Hon fascinerade honom på ett nästintill olidligt sätt.

Jag är också förbannat kär i dig. Zihaos hjärta tog ett litet skutt och värmen spred sig genast över hela kroppen. Aldrig, aldrig, hade han förväntat sig att den yngre skulle känna likadant. Han borde ju inte göra det, det var verkligen dumdristigt, men samtidigt var sjuttonåringen mer än väl medveten om att känslor inte gick att styra över. När de väl rotat fast sig riktigt ordentligt var det totalt omöjligt att bli av med dem.
”Tror du på riktigt att jag någonsin kommer att ens kolla på någon annan nu när jag vet att du tycker om mig?” Frågade den äldre, ner mot den smala axeln när pannan nu hörde hemma. Den hade flyttat in. ”Kommer aldrig göra om det, det svär jag på”, fortsatte han och lutade sig tillbaka, med grimasernas grimas strykandes över ansiktet. ”Men du, säg inte sådär!” Utbrast slytherinaren och bokstavligen slog händerna om Joshuas puffiga kinder. ”Hur kan jag inte tycka om dig? Hur kan jag inte vara attraherad av dig? Vet du hur många gånger jag haft god lust att slänga mig över dig och bara..hm, nej, jag tänker inte säga det högt..hursomhelst tycker jag att du är sjukt söt, jag älskar dina stora, mörka ögon, dina galet tilltalande läppar och allting som har med dig att göra”, rabblade Zihao på och rodnade djupt. Dock kändes det väldigt bra att få ut allting för en gångs skull. Han hade gått och hållit på sina känslor ganska länge vid det laget, en tid utan att ens inse att de existerade.
Ögonen spärrades upp när sextonåringen lämnade den där lilla kyssen över kinden på honom. All smärta försvann som i ett slag och..tja, den äldre kunde inte hålla sig själv i styr efter det. Han kupade händerna runt kinderna på Joshua och slöt distansen mellan dem, pressade varsamt, men samtidigt passionerat, läpparna mot den andres.

Åh, kanske det varit dumt av Hayley att säga sådär. Rätt ruttet egentligen. Det hugger till i hjärtat av att se hans ledsna ansiktsuttryck, stackarn.
”Förlåt, jag borde inte ha skämtat på det där viset,” viskar hon skamset och putar lite med underläppen. Som den jämnårige redan vet är hon inte duktig på att hålla kontroll på munnen. Hon hade också blivit ledsen om rollerna varit annorlunda, men skuldkänslorna lyfter på sig när hans vackra leende växer sig större och större. Bara att ha pannan lutandes mot Yaosus och händerna vid hans nacke är lagom för henne att svimma. Jösses vad hon är kär, det här har hon aldrig upplevt innan och det är en väldigt fin känsla. Om den är besvarad det vill säga, vilket den i hennes fall är. Tänk om han inte gillade henne på det där sättet, vänskapen kanske hade krossats och hon hade inte kunnat kolla på honom utan att sukta över att vara nära honom. Ett blygt leende stryker sig över de fylliga läpparna av komplimangerna hon får. Ingen har pratat om henne på det där viset, det får bröstkorgen att nästan brinna upp. Sjuttonåringen har nästan lust att gråta av glädje, något som aldrig hänt innan. Däremot håller hon det inom sig, då stunden de har för tillfället är alldeles perfekt.
”Jag önskar att vi lärt känna varandra tidigare.. du får också mig att känna saker jag aldrig upplevt innan,” rösten är lika tyst som innan. Det känns som att hjärtat ska hoppa ut ur bröstkorgen på henne när slytherineleven hungrigt besvarar den fjäderlätta kyssen, som inte är så fjäderlätt längre. Hon följer hans exempel och besvarar kyssarna lika hungrigt. Händerna som glider in under tröjan på henne får hjärtat att koka över, hela kroppen är alldeles varm och hon älskar det. Hayleys egna händer glider upp i de mörka lockarna, och tillslut bestämmer hon sig för att hon inte gillar ryggstödet som är mellan dem. Med ett litet fnissande ställer hon sig upp, kliver över ryggstödet och virar benen runt Yaosu istället. Smidig som få, därefter pressar hon läpparna mot hans än en gång, de är minst sagt beroendeframkallande.

Joshuas oro och ångest glider sakta men säkert bort ifrån honom. Den äldres ord betyder mycket och får honom att känna sig betydligt säkrare. Ett leende sprider sig över läpparna på sextonåringen medan hans tummar försiktigt stryker sig över den andres kinder.
”Jag kommer inte kolla på någon annan heller,” försäkrar han. Det känns inte mer än rätt, för helt ärligt är det alltid Zihao han haft ögonen på, åtminstone sedan han började vara snäll mot honom. Joshua rycker till när slytherinaren slår händerna om hans kinder. Kinderna börjar nästintill rinna när han säger sådär. Vet du hur många gånger jag haft god lust att slänga mig över dig och bara.. Hjärtat skuttar lyckligt till, som att den ska hoppa ut ur bröstkorgen på honom. Hans ord gör honom mer bekväm, och han ångrar definitivt inte att han lämnat den där kyssen på Zihaos kind. Nej, den fick nämligen den äldre att sluta distansen mellan dem två, något han själv tänkt på länge nu. Joshua besvarar kyssen passionerat gladeligen medan fingrarna griper ett försiktigt tag om tröjan den andre bär, och drar honom närmare intill sig.

Att säga att Yaosu befann sig i himlen, var en underdrift. För det var så mycket bättre än så, så mycket mer underbart och perfekt. Sjuttonåringens rodnad blev djupare och djupare för varje sekund som passerade. Hur det fungerade visste han verkligen inte, kinderna var redan så varma att de nästan brändes.
”Hm, då tycker jag att det var väldigt bra att vi lärde känna varandra nu, istället för att bara låta chansen glida förbi”, svarade slytherinaren och satte nästan andan i halsen, när Hayleys ben slingrade sig runt honom. Inte för att det kändes dåligt eller så, utan för att han kände sig extremt generad. Nu när hon satt sådär tvärs över honom, skulle hon utan tvekan kunna kunna känna vad som snurrade innanför pannbenet på honom. Ja, känna det. Som tur var verkade de båda två ganska upptagna av kyssarna, så kanske hon inte skulle lägga märke till det? Äh, han var ung och dum, vem kunde ens skylla på honom? Och det var faktiskt ingenting han kunde styra över.
”Dina läppar smakar så gott”, mumlade sjuttonåringen mellan kyssarna och drog den jämnåriga flickan närmare intill sig. Händerna hade placerat sig vid midjan på henne igen, efter att hon flyttat på sig. Däremot hade han lust att låta dem leta sig uppför tröjan på henne igen, men kanske det inte varit okej av honom? Han ville som sagt inte göra någonting som skulle få henne att känna sig okomfortabel, nej det var verkligen det sista han ville göra. Yaosu drog sig tillbaka och rynkade lite på ögonbrynen. Kanske det var bäst att fråga? Jo, jo det var nog bäst så.
”Du..hur långt vill du gå? Jag vill inte råka göra någonting som får dig att känna dig pressad eller så”, förklarade han och lät en av händerna glida upp mot de mjuka kinderna.

”Bra, jag är betydligt trevligare att kolla på än alla andra”, skämtade Zihao, vars vassa tänder började dra sig tillbaka. Det verkade som om Joshuas lilla kyss fått allting att lugna sig, och det var nog bra det. Han ville inte visa den sidan av sig själv för den andre, främst för att han inte vill skrämma honom, men även för att han skämdes smått. Innan hade han inte gjort det, men nu? Nej, nu var det helt plötsligt väldigt generande. Förhoppningsvis skulle han slippa den där första förvandlingen under resten av året, det skulle göra allting så grymt mycket enklare.
När den yngre drog slytherinaren närmare intill sig, spred sig ett leende över läpparna på denne. Han lät händerna glida över sextonåringens axlar och vidare ner över den smala midjan. Joshua var verkligen smal, men det betydde inte att han inte var attraktiv. För Zihao fann honom verkligen attraktiv, på alla sätt och vis. Nu skulle det vara bättre om han varit ordentligt hälsosam, men som sagt, den äldre fann honom ändå vara väldigt vacker och fin.
Händerna stannade till nere vid den andres byxlinning och fingrarna började tvekande pilla upp bältet. Kanske de gick för snabbt? Eller? Han hade liksom suktat efter det här i flera månader, så han visste inte riktigt vad han skulle ta sig till.
”Vill du?” Undrade han var och sökte efter den yngres mörka ögon. ”Eller vill du vänta?” Frågade han fortsättningsvis och gnagde sig själv löst i underläppen.

Det har inte känts så här bra att kyssa någon, någonsin. Att vara kär i personen gör det i princip tusen gånger bättre. Hayley hade aldrig trott att hon skulle börja gilla någon på det här sättet, ännu mindre trodde hon att någon någonsin skulle falla för henne. Speciellt inte Yaosu Huaze. Åh gud, om deras föräldrar inte avskydde dem innan så kommer de definitivt avsky dem när de får reda på det här. Men det är något som de två sjuttonåringarna får oroa sig över någon annan gång, för just nu är de förskräckligt upptagna. Ansiktet blir varmare och varmare över varje sekund som går. När hans händer sedan glider tillbaka ner mot hennes midja blir hon aningen besviken, hans händer mot hennes hud kändes fantastiskt. Det hon känner under sig själv, under byxorna på den jämnåriga får det att kännas ännu bättre och hon fördjupar kyssarna en aning.
”Inte lika gott som dina läppar,” mumlar hon tillbaka med ett leende på läpparna. Egentligen är han alldeles för bra för henne, det vet hon.. han kan göra så mycket bättre än henne, men hon är så lycklig och tacksam över att han vill ha henne tillbaka att hon inte orkar bry sig över det. När Yaosu sedan lutar sig lite tillbaka och säger det han säger därnäst blir ögonen dubbelt så stora och nästan glansiga på direkten. Ingen har liksom behandlat henne på det viset, med respekt det vill säga. Med ett leende på läpparna lämnar hon en drös med kyssar över hans ansikte.
”Jag vill gå så långt du vill gå.. om du inte vill gå hela vägen så behöver vi såklart inte det.” Svarar hon medan fingrarna pillar med de mörka lockarna.

Definitivt. Zihao är betydligt trevligare att kolla på än alla andra. På något sätt så känns det som att den äldre är mer avslappnad nu. Knakandet har upphört och han är inte lika blek längre. Hade kyssen fått vad som än skulle ha hänt att upphöra? Det verkar som det, och det är ett samtal han kommer att ta upp senare, under morgondagen kanske. Om Joshua känt sig pirrig i magen när han kysst Jason, så är det som ett vilt zoo nu. Han förstår inte hur Zihao gör det, hur han får allting att kännas bättre. När den större handen glider ner mot hans midja blir han aningen orolig.. nu hade den andre försäkrat honom om att han är attraherad av honom, men han är ändå orolig över vad han tycker. Som sagt, han är betydligt bättre nu, mer hälsosam, däremot inte helt frisk. Medan läpparna rör sig mot varandra i en fin liten dans känner han hur den andres fingrar börjar pilla upp bältet. Det får kinderna att bli alldeles vara och hjärtat att skutta likt förbannat. Vill han det här? Absolut. Så Joshua nickar försiktigt medan hans ögon försvinner ner i Zihaos respektive.
”Men.. kanske inte på golvet?” Undrar han generat. Är han töntig? Han har ingen aning, förhoppningsvis tycker inte slytherineleven det. Men han vill inte att hans första gång ska vara en snabbis på ett hårt golv.. andra gånger kan de säkert göra det, men just den här gången känns det inte helt rätt.

Det verkade som om Hayleys ansikte var ungefär lika hettande som Yaosus eget, vilket fick genansen att lugna sig en gnutta. Han var liksom inte ensam med att vara lite av en röd tomat, och det kändes väldigt bra. Sjuttonåringen log in mot kyssarna efter att hon påpekar det där om att hennes läppar inte smakade lika gott som hans egna, även om han verkligen inte höll med om det. Hon smakade liksom som en blandning av kokos och vanilj, perfekt balanserat. Personligen hade han ingen aning om vad hans egna läppar smakade, men han tvivlade starkt på att de ens kom i närheten av hennes. Tänk om han smakade typ hund? Tänk om han luktade hund? Åh, det skulle bara vara pinsamt.
Slytherinaren skrattade svagt till när hon lämnade den där drösen med kyssar över ansiktet på honom. Merlin, hur kunde man vara så söt? Om hans hjärta varit hennes innan, var det ingenting emot hur det kändes nu.
”Hm, jag vill gärna gå hela vägen och lite till”, svarade Yaosu och rodnade på något sätt ännu djupare. Ögonen rörde sig därefter upp mot taket och tänderna gnagde i underläppen. ”Men inte när Zihao och Joshua befinner sig över oss..det finns ett litet värdshus i utkanten av Hogsmeade och det är fredag så..vill du dra dit med mig?” Undrade han och vände tillbaka blicken mot den jämnåriga flickan. De bruna ögonen studerade det vackra ansiktet och en av händerna började pilla med en blond test hår. Det var så fint när de var uppsatt med en rosett på det där viset, urgulligt. Han hade nästan lust att äta upp henne där och då. Naturligtvis inte bokstavligt talat, men men.

Zihao stannade genast upp med att öppna den andres bälte, med blossande röda kinder och smått darrande händer. Han var så nervös och uppspelt att det fick varenda liten nerv inom honom att halvt gnistra.
”Okej, inte på golvet”, konstaterade den äldre med ett litet skratt och lämnade en kyss över den lilla näsan. ”Kom”, fortsatte han och kravlade sig upp på benen, bara för att därefter fiska upp Joshua från golvet. Sextonåringen var så lätt att han inte behövde anstränga sig ens en aning, trots att han själv nyss varit så svag och eländig att han inte ens kunnat stå rakt på benen. Men det spelade ingen roll nu, då han kände sig tusen gånger bättre än han gjort för några minuter sedan, plus att han förstod vad den yngre menade. Det kändes inte rätt att göra det på golvet, inte nu när det var deras första gång.
Den äldre eleven kånkade in gryffindoraren på rummet han nyss haft sitt lilla utfall i. Golvet var alldeles fullt av trasiga möbler och draperierna som hängt runt sängen hängde fortfarande i trasor, dock var det inget fel på sängen i sig. Så efter att han letat sig fram över allt bråte, kastade han sig ner över den mjuka madrassen och slingrade armarna om Joshua. Förhoppningsvis kändes allting okej för den yngre, trots röran inne i rummet.

Värmen stiger på något sätt ännu mer i bröstkorgen på Hayley när den andre säger att även han vill gå hela vägen. Åh, hon kan knappt vänta. Händerna som tidigare varit nergrävda i de mörka lockarna glider försiktigt ner mot hans kinder, där tummarna börjar stryka sig över den röda huden. De bägge två är nog lika röda vid det här laget. Hon brukar aldrig bli generad i såna här situationer, men nu är det annorlunda. Däremot hade hon faktiskt helt glömt bort att det är två till personer som befinner sig i den spökande stugan.
”Jag hade helt glömt bort dem..” Erkänner hon med ett litet skratt och himlar åt sig själv. De har varit tysta och hon börjar undra vad det är som händer där uppe. Finns nog en stor chans att hon inte heller vill veta vad det är. Kanske de bara pratar, kanske de är i en liknande situation som dem. Allt hon vet är att Joshua är säker, och han kan faktiskt göra sina egna val, trots att hon kanske inte alltid finner dem särskilt kloka. Med ett leende på läpparna lämnar hon en kyss på Yaosus respektive och nickar sedan. ”Absolut.. vi drar dit,” svarar sjuttonåringen och glider ner mot golvet. Hon griper tag i de större händerna. Hon har faktiskt inte lagt märke till storleksskillnaden mellan deras händer, det får henne att känna sig så liten. Med blicken fäst i de mörka ögonen börjar hon dra med honom till utgången. ”Du får visa vägen.”

Det glädjer Joshua att den ett år äldre inte dömer honom för önskemålet.. när han sedan bär upp honom piper han tyst till, medan blicken är fast på Zihao. Han är så fin, snygg på alla sätt och vis. Det är alldeles varmt i hans bröstkorg, och han kan fortfarande inte greppa att de två är tillsammans nu. Eller ja, han förmodar åtminstone det med tanke på det samtalet de haft. Han gör sextonåringen så lycklig och uppspelt att det blir alldeles för svårt för honom att hantera det. När de kommer in i rummet blir han lite förvånad över hur möblerna ligger lite hej vilt, men han minns hur förkrossad den andre blivit och han finner det faktiskt fullt förståeligt.
”Tack,” viskar han till slytherineleven när de når den mjuka madrassen. Han pressar sina läppar mot den andres än en gång och börjar knäppa upp hans bälte istället. På något sätt försvinner hans kroppsångest ett tag, och oron över vad Zihao ska tänka om hans kropp går bort med ett puff.

Om de hade varit ensamma i den spökande stugan hade de lika gärna kunnat gå upp till något av sovrummen på övervåningen, men nu var de inte ensamma och vem visste vad Joshuas och Zihao kunde tänkas ha för sig? Nej, han ville inte bli avbruten om de nu skulle för sig någonting, typ som att ligga med varandra. Med tanke på tvillingbroderns hunger efter sextonåringen, var det nog precis vad som skulle hända. Lite ironiskt hur de båda två fått sina önskningar uppfyllda under samma kväll, nästan som om det varit ödet som spelade med dem.
”Mhm, jag visar vägen, tror jag börjar få mörkerseende”, svarade Yaosu och släppte motvilligt hennes hand, så att han kunde ta på sig skorna och dra på sig jackan. Det började bli kallare och kallare därute, så att gå ut i bara en skjorta, var ingen vidare bra idé. På kvällarna nådde temperaturen nästan minus grader, trots att det fortfarande var höst. Som sagt, bäst att ta på sig ordentligt. Sjuttonåringen slog löst med staven över väggen som öppnade sig, i väntan på att Hayley skulle få på sig sina egna kläder och skor.
”Kommer du ihåg den där kvällen? Ska jag vara helt ärlig tror jag att jag föll för dig redan då..när jag inte ens var vid medvetande”, berättade sjuttonåringen och sneglade upp mot den mörka natthimlen, medan han höll hålet i väggen öppet. Ögonen fäste sig på den halvfulla månen innan de gled vidare över havet av stjärnor. Det regnade åtminstone inte, även om vinden ven och det var kallt som bara den.
”Trodde aldrig att du skulle känna likadant,” fortsatte han tyst och tog ett djupt andetag. Nattluften var som sagt sval, men samtidigt väldigt uppfriskande. Tänk vad härligt det skulle vara när de väl kom in igen, alldeles frusna och suktande.

Joshuas lilla pipande fick Zihao att frusta till. Åh, han var så förbaskat gullig att den äldre verkligen inte visste vart han skulle göra av sig själv. Eller jo, han visste visst vad han skulle göra av sig själv och det fick hjärtat att skutta omkring hejvilt. Det kändes nästan som om han skulle explodera vilken sekund som helst, vilket skulle vara pricken över iet för det stackars rummet de befann sig i.
”Har du gjort det innan?” Frågade sjuttonåringen och betraktade den yngres underbara ansikte. Till en början hade han händerna kupade runt de puffiga kinderna, strök över dem med tummarna ett slag innan de gled ner mot den andres bälte igen. Den här gången lyckades han lossa helt på skärpet och sedan slänga det åt sidan, medan kyssarna blev djupare och djupare. Han kunde inte hålla tillbaka ens en gnutta, utan slet nästintill av gryffindorarens kläder. De flög åt alla håll så snart han lyckades krångla dem av Joshua.
”Jag kan köpa nya kläder åt dig, så oroa dig inte för det”, mumlade han mellan kyssarna med ett brett leende över läpparna.

Helt ärligt så har Hayley stor lust att springa till värdshuset som den jämnåriga pratat om. Inte för att det är kallt ute, utan bara för att få vara med den andre. När han sedan släpper hennes hand putar hon med underläppen, hon älskar hudkontakten, men hon påminner sig själv om att hon kan gripa tag om den där lena handen efter de klätt på sig. Så hon drar på sig sina svarta kängor och sedan den varma kappan. Hon vänder sedan blicken tillbaka till Yaosu, vilket får ett leende att automatiskt växa över läpparna. Bara hans vida närvaro får magen att bli alldeles pirrig och hjärtat kokande hett. Hon rör sig fram till honom och hålet i väggen, bara för att sammanfläta deras händer. Det han säger därnäst förvånar henne. De kristallblå ögonen glider återigen upp mot det vackra ansiktet, än en gång har han fått dem att bli dubbelt så stora. Hon vet verkligen inte hur han lyckas.
”Jag trodde att du skulle hata mig efter den kvällen..” Erkänner hon och stiger ut ur hålet i väggen, ut till kylan. Det är svalt, men ändå rätt skönt. Typiskt att det blåser förskräckligt också. Hayley skulle faktiskt förstå honom till hundra procent om han börjat hata henne efter det, hon hade varit så elak och korkad. Inte acceptabelt.
”Men jag föll för dig nog då också, eller under konversationen vi hade dagen efter,” Blicken glider upp mot stjärnorna. Det är så vackert, hon skulle kunna stirra på dem i evigheter. Någon gång vill hon dra med sig Yaosu ut, ligga på gräset och stirra upp mot skyn. Men det får bli någon annan gång, när det blivit varmare. De skulle aldrig klara det i den här kylan.
”Jag trodde inte att du skulle känna likadant heller..”

Frågan som den ett år äldre ställer får kinderna att bli nästintill dubbelt så varma, hur nu det är möjligt. Var det så uppenbart att Joshua inte gjort det innan, eller var det bara för att den andre skulle vara säker? De mörka, stora ögonen flackar mellan Zihaos vackra ögon och hans tilltalande läppar. Ska han säga sanningen? Ja, det är väl ändå lika bra? Så sextonåringen skakar på huvudet och gnager sig i underläppen.
”Har du?” frågar han tillslut. Blicken följer den andres hand som glider ner mot hans bälte. Hjärtat dunkar likt förskräckligt inne i bröstkorgen, det är som att det ska hoppa ur bröstkorgen på honom. Han sväljer hårt och han griper tag i slytherinarens tröja och drar den över huvudet på honom. Fingrarna stryker sig över bröstkorgen på Zihao, ner till byxlinningen där han drar av honom byxorna. Därefter glider han tillbaka in i kyssarna som blir djupare och djupare. Fan, han ser så bra ut. Joshua
”Hm.. helt klart värt det,” Ja, Joshua kan inte bry sig mindre om kläderna för närvarande,