Beyond love Emma07 & Medi

"Nu är jag den som beklagar." sa hon och smekte hans kind med ena fingret.
"Jag kan bjuda dig på blommor och choklad om du nu önskar det." Ett leende smet från henne och hennes gröna ögon glittrade av iver.
"Så något mer du vill veta." Hon synade honom och sedan lät hon blicken gå runt i vardagsrummet. Det verkade så otroligt mysigt.
"Åh jag önskar vi kunde ha träffats på ett trevligare sätt." Hon vände ansiktet mot honom.
"Som yp..." Hon ryckte på axlarna.
"jag vet inte."

Zacharias var något lättad över att hon inte frågade mer om saken - han hade ingen lust att berätta sanningen, även om iallafall delar inte var så farligt - trots allt var det relativt många som tog livet av sig. Det var resten som var mer problematiskt, att han hittat henne och leva med skulden av att hela livet ha blivit beskylld som den enda orsaken till detta. Det var där det var jobbigt.
Men han var glad då samtalsämnet fördes vidare.
”Tack men jag klarar mig med dig bara”, log han tillbaka och lade huvudet lite på sned.
”Vad skulle du säga att du har för mål i livet?” Frågade han nyfiket och lyssnade sen på henne igen, flinade glatt.
”Jag trodde det var alla tjejers dröm att hitta sin drömprins med att han kom som räddaren i nöden i skinande rustning?” Flinade han retsamt.

"göra med livet?" Hon funderade en stund innanhon såg mot honom.
"Tja det var en bra fråga. Jag har inte haft ngra större drömmar för mitt ben du vet." Hon lade huvudet sedan mot hans axel.
"Om du säger det så. men jag hade ju så ont när vi gick. Jag fick äta antibiotika i dagar och jag fick gå till en läkare som sydde ihop mig." Hon log och tog hans hand och flätade ihop sina fingrar med hans.
"Jag vill jobba med fok som varit medd om olyckor, eller behöver käpp, proteser och annat. Om man föds med ett ben ska det inte betyda undergång."


Hon hade inte hört något från honom på några timmar och hon hade tagit sig till Zacks hus. Med sin nyckel hon fått tog hon sig in och hon såg honom på golvet.
"Zack!" snabbt tog hon sig fram och sjönk ner vid hans sida.
"Zack vad.." Hon drog upp mobilen och såg på honom.
"Vi skulle behöva en ambulans till Creedence str. 45." " Hon såg på Zack och hon kved av smärta.
"Nej det är min pojkvän" sa hon och nickade.
"Ja.."


När de väl var i ett rum på sjukhuse såg hon på honom.
"Zack... Vad har hänt?" Frågade hon och tog hans hand.
"Du såg helt söndersliten ut." sa hon och skakade på huvudet Rädslan speglade sig i hennes ögon.