Godsrinn striith [PRS Emma07 och Vidomina]

Thyra hällde i sig det sista i glaset då hon återvänt till bordet och sin plats bredvid Loke. Hon hade övergått till att vara på strålande humör igen - hon hade nog varit den gladaste i gänget redan innan, och ölen hjälpte fort till att öka på det humöret ännu mer. Hon vände blicken till Loke för en sekund, lutade sig något närmare honom.
"Sluta se så förbaskat surmulen ut. Du kan ju låtsas vara åtminstone lite glad över att få en minisemester att tillbringa i en ny stad." Retades hon med låg röst, lät honom tolka det som han ville. Men kände hon honom rätt skulle han säkert fatta hinten också. Hon fick dock inte mycket tid att vänta på ett svar förrän hon blev ivägdragen utav Shiva, och släppte ifrån sig ett förtjust skratt.
"Du har så rätt, så rätt så." Hon gillade Shiva allt mer och mer ju längre tiden gick. Men nu lät hon bara dansen och firandet ta över. Det var så otroligt härligt att bara få släppa loss för en stund, få låta sig omringas av alla firande vikingar. Släppa loss hela kroppen och bara få dansa. Det var länge sedan hon hade haft så roligt sist och bara kunnat slappna av.
Hon lade fort märke till att en av vikingarna spanat in henne, och med hur full han var så var det fort ganska tydligt. Blickarna var tydliga nog, men han dansade också allt närmare henne. Men hon bestämde sig fort för att låta honom fortsätta hållas lite till. Hon ville ta chansen och jäklas lite extra med Loke. Något hon inte gjort ifall hon varit nykter, då hade hon aldrig låtit mannen dansa så pass nära henne.
Det var dock när hon kände mannens hand emot sin rumpa - inte ens en diskret sådan vid ryggslutet - som det fick räcka. Hon snurrade runt och hade kvickt dragit fram en liten dolk som hon höll emot hans hals.
"Låt mig vara, såvida du inte vill vakna som eunuck imorgon." väste hon, flyttade dolken emot hans skrev under tiden hon talade. Mannen stammade plötsligt fram några ord innan han fick väldigt bråttom därifrån och Thyra skakade lätt på huvudet. Dessa män.

Tor passade på att beställa in en till öl samtidigt som Loke, en öl som hjälpte honom inse att han nog borde säga något. Han hade följt flickorna med blicken, men kunde ju inte sitta och stirra på dem hela kvällen. Han måste tala med Loke, och efter hälften av andra glaset vände han till sist blicken dit. Nu var han avslappnad nog.
"Så vad gör vi nu? Ska vi vara fiender eller vänner?" frågade han med ett litet leende emot honom, som en slags vänskapsgest kanske.

Loke svepte allt ur glaset. Brydde sig inte om ifall det varit lite väl hastigt så att droppar av drycken rann över hakan nerför halsen. Han torkade bara bort det. Satte ifrån sig glaset när han hade druckit klart. Blicken föll på Tor. Han hade ingen lust att samsas. Tor kunde väl samsas istället? Loke hade ju inte gjort något. Eller i alla fall… Tor var ju okej. Så vad skulle hans problem vara? Shiva? Pfft. Efter den korta tiden Loke haft att göra med halvguden så var han inte särskilt imponerad och förstod inte varför det var sådan kalabalik runt henne bland gudarna. Hon var ju en nolla.
Han fortsatte grubbla i tankarna då Thyra väckte honom från det. Eller snarare hennes ord. ”Surmulen? Vad..” Loke Rynkade pannan oförstående när han såg åt hennes håll. Hade inte alls förstått vad hon pratade om. Instinkten var att muttra något tillbaka. Men han fick inte chansen då Shiva sedan dragit iväg med henne och lämnade Loke kvar med åskguden.
Igen med de där äckliga känslorna. Han fick dåligt samvete över hur han betedde sig runt Thyra. Hon förtjänade inte att bli behandlad så. Dessutom hade hon inte gjort något. Hon var den enda i sällskapet där som ens var värd att lägga ner tid på.
Loke suckade djupt när han insåg att han skulle behöva rätta till det med henne om han ville ha henne nära igen. För det ville han. Hans Thyra. Hans… Vad fan?
Loke hade dröjt sig kvar i tankarna när Thyra försvunnit iväg med Shiva och hade inte vänt sig om först sekunderna senare. Han fick syn på Thyra med Shivas sällskap. Men det var någon mer där. Ja, flera egentligen. Vikingarna som dansade tillsammans. Men det var hur en av vikingarna verkligen hade sikte på hans älskarinna och närmade sig allt mer. Vreden började brusa upp hos Loke. Och ännu mer när han såg mannen pressa sig mot henne.
Sedan hände något som fick Loke att flina brett igen, tillbaka som sig själv. Thyra hade riktat dolken mot mannen och skrämt iväg honom. Men det var då Loke bestämde sig för att vikingen skulle få veta vad Loke tyckte, ifall någon gav sig på hans älskarinna på det där sättet.
Han ignorerade Tors ord, samsas eller vad han då sa. Loke brydde sig inte.
Han reste sig upp från stolen och skyndade sig kvickt ifatt vikingen. Det var inte svårt. Vikingen verkade så berusad, hur han rörde sig så långsamt. Och trots att Loke var en aning berusad själv, var det inte tillräckligt för att hindra honom att greppa tag i vikingens arm för att vrida honom mot sig så deras blickar möttes. Sedan gick det fort.
Loke stångade pannan med all kraft mot vikingens panna så att han stapplade på stället av förvirring och smärta. Skrek. Folk hörde inte på. De var upptagna med firandet.
Det var inte först Loke greppade tag om vikingens krage och lyfte upp honom för att sedan kasta honom över rummet in i väggen.
Smällen tystnade alla. Blickarna vändes mot Loke som stod och frustade av ilska och irritation. Det här. Det här var vad de skulle få smaka på om de gick mellan honom och hans älskarinna.
Tystnaden bröts av en annan viking som höjde sitt glas med ett jubel. En signal om att fortsätta firandet. Här var inget att se. Mannen skulle säkert klara sig. Och vad gjorde lite slagsmål? Alla andra inne i värdshuset hakade på och så var de tillbaka i stämningen igen.
Fast inte Loke. Och inte Shiva.
Loke vände blicken mot Thyra och styrde stegen åt hennes håll för att greppa tag om hennes överarm och dra henne med henne ut därifrån. Han visste inte vad han skulle säga henne. Men han ville ta med henne bort från de där äckliga vikingarna. De skulle få pröva lyckan någon annanstans. ”Thyra. För i helvete.” Loke pressade henne mot väggen när de kommit runt hörnet om värdshuset, ute i den friska luften. Frustade något fortfarande. För han visste inte vad han skulle säga. Gillade inte vad som pågick i huvudet. Det var inte det här han ville känna. Ändå kände han. Istället för att brottas med känslorna eller hitta orden tog han till handling. Dök in för att kyssa henne. Bara någonting. Thyra behövde inte veta något. Thyra behövde inte någon förklaring. Bara hon var där med honom. Hans ljuvliga underbara Thyra.

Efter att ha sett hur Loke dragit iväg med Thyra därifrån, tog Shiva sikte på Tor. Han kände ju Loke. Han kunde väl tala lite vett i honom? Det var inte okej att Loke skulle komma hit och ställa till med en scen sådär. Han hade redan kommit undan med en attack med fienden. Vikingarna var generösa som hade välkomnat honom till byn.
Hon fick tränga sig fram mellan fulla vikingar och ursäkta sig med tafatta skratt och hälsningar på de bekanta ansikten hon trängde sig förbi.
”Tor! Tor, du måste prata med Loke. Han..-”, började hon uppjagat, men hon avbröt sig själv.
Kände hur ilskan och upprördheten totalt rann ur henne. När hon såg honom. Ensam vid bordet. Ångrade sig att hon hållit så mycket ilska emot honom, i alla fall att hon stannat i kvar den. Skämdes. Hon hade ju lovat sig själv att ge honom en ärlig chans. Kvällen. Kvällen skulle ju få bestämma. Det skulle ju visa sig om det fanns någon chans för dem. Om deras öden var sammanflätade.
Hon sjönk ner vid bordet bredvid honom med en bekymrad min. Nog hade han också det besvärligt med Loke. Nog hade han sina egna problem. Kanske de kunde släppa problemen och vardagen, tillsammans, i varandras sällskap? De var ju här, i värdshuset. De skulle ha kul. Få roa sig en stund. Shiva försökte lägga manken till att ställa det tillrätta mellan henne och åskguden.
Efter att en liten stund passerat under tiden Shiva funderade på vad hon skulle säga, drog hon tillslut ett nytt andetag. ”Han är inte lätt, va? Loke, menar jag?” Shiva sneglade åt det håll Loke hade försvunnit iväg med Thyra. Hon såg inte till skymten av någon av de bland de andra vikingarna. Vände sig till Tor igen. Funderade på vad mer hon kunde säga eller fråga honom. Hon skulle behöva välja orden noga nu. Om hon skulle ha en chans att bli sams med honom igen. Hon hade agerat utåt så länge. Det var tröttsamt. Både för henne själv och Tor,
Tillslut, med flera sekunders betänketid, syntes ett litet leende på hennes läppar.
”Vad hade du velat göra nu? Säg vad som helst. Vi gör det.”, uppmanade hon honom lite busigt och skrattade då. Förvånade sig själv. Förmodligen hade ruset stigit henne upp i huvudet. Det här var vanligtvis inte något Shiva brukade göra. Ta alltför stora risker.
Men den något som bestämda blick hon hade, visade att hon var helt seriös. Shiva ville ge dem ett försök. Och inte bara för att hon var skyldig honom det, men för att hon faktiskt kände att hon ville det.

Thyra kunde bara häpet se på då Loke dök upp och gav sig på vikingen, minst sagt förvånad över hans agerande. Aldrig i livet hade hon förväntat sig att Loke skulle ha agerat så. Kanske att hon i sina vildaste fantasier hade hoppats svagt på det, men det var sannerligen inget hon trott skulle bli verklighet. Inte heller något hon trodde kunde bli verklighet. Den här märkliga relationen de hade sinsemellan var något de hade bara de två, utan att låta andra veta vad det var. Hon visste inte heller helt vad det var. Det skulle väl vara utan några känslor inblandade vilket gått sådär för hennes del. Men det var något hon försökte dölja för honom, för stolt för att erkänna det men ville inte heller lägga någon extra tyngd eller press på honom. Dem hade det egentligen bra som dem hade det och hon ville inte riskera att förstöra det. Men hans agerande nu... betydde det att han faktiskt också fått känslor inblandade? Hon förstod inte.
”Loke!” Utbrast hon istället ilsket innan hon blev utdragen ifrån värdshuset utav densamme. Förvirrade henne ännu mer med vad han höll på med egentligen.
”Vad var det där? Vi skulle fira med dem, inte slå ner dem!” Fräste hon ilsket emot honom då han tryckte upp henne mot väggen, försökte besluta sig för ifall hon skulle försöka ta sig ur hans grepp eller inte. Hon beslöt sig för det första just som han kysste henne och fick henne att glömma allting annat runtomkring. Hon kunde inte låta bli att kyssa honom tillbaka och låta handen landa över hans nacke.
”Stannar du här med mig?” Bad hon när hon till sist drog sig undan ifrån kyssen igen, fann sig verkligen önska det. Ville inte skiljas ifrån honom igen.


Tor hade följt Shiva med blicken under hela tiden de dansat runt, och Lokes agerande hade verkligen förvånat honom. Var det möjligt att dem han fått känslor för den där lönnmördaren? Det var sannerligen intressant och skulle grävas mer i framöver. Men nu kunde han knappt tänka på nåt annat än Shiva, hon var så vacker där hon dansade runt. Ändå missade han helt att hänga med i vad hon sade då hon kom fram till honom.
”Huh?” Frågade han förvirrat, kanske spriten gjorde sin del. I och med att han var kvar här hade han försprång numera och hade nyss avslutat sitt tredje glas, och kanske blivit lite påverkad vid det här laget.
”Han är... speciell. Man vet aldrig riktigt var man har honom.” Sade han, fortfarande i tankar. Innan han till sist log brett och såg ordentligt på henne. Vad han velat göra?
”Kyssa dig. Kyssa dig och aldrig släppa igen.” Det var sanningen, och ölen fick honom att våga säga det. Han suckade lätt.
”Men allt förstörs. Jag förstörde min chans. Tror du det är förbannelsen med att vara en gud? Man är dömd till att vara själv, se män resa sig och falla om och om igen. Kanske jag bara borde resa hem igen, förklara för far att du inte utgör något hot. Men någon måste ha koll på Loke också. Men det klart den där bruden han hittat verkar kunna klara av det.” Det här sista tänkte han egentligen bara högt, och spriten förmådde honom nog att säga betydligt mer än vad han borde.

”Varför lät du honom närma dig sådär? Förstår du inte vad det gör med mig?”, flämtade Loke mellan kyssarna. Han började leta sig nerför hennes hals med läpparna.
Det var underbart att känna henne såhär nära. Där han älskade att vara. Han ville aldrig att det skulle sluta. ”Han fick vad han förtjänade.”, mumlade han något ohörbart när han smakade på Thyras hals. Men så slutade han tvärt av hennes fråga. Såg upp på henne med en vild blick av lust. Han ville inget annat än att ta henne där och då. Men känslan hindrade honom från att säga eller göra något. Rädd att han skulle säga för mycket. Avslöja sig. Avslöja de här irriterade förbaskade känslorna. Sanningen var ju att han ville ha henne, mer än vad de redan hade varandra. Att kanske kunde bli något mer. Men tankarna och känslorna var så jobbiga och Loke var inte överens med dem helt. Så för att undvika att råka säga för mycket kysste han henne igen och smakade försiktigt på hennes underläpp lite lekfullt. Kanske det skulle vara nog svar? Han kunde inte förmå sig att säga det rakt ut.
Loke drog sig undan och såg mot henne. Flämtade för att han var så ivrig och uppspelt.
Han flinade tillslut brett. ”Jag kan inte säga nej till ett så bra erbjudande.”, lyckades han få fram och gillade att han lyckats behålla lugnet. Eller återfått det. ”Kom. Innan vi får publik, vi går in till de andra?” Kände sig mer glad igen när han greppade tag om hennes hand.
Tor och Shiva, de tråkmånsarna, skulle väl behöva ett gott sällskap och Loke kände sig beredd att komma med festen. Mer öl, mindre snack. Mer roligt. Ja, det lät som en bra plan.

Shiva log lite snett när Tor talade om Loke. Hon hade ju egentligen tankar på annat håll. Som Tor till exempel. Loke.. det var inte värt att fasta i de tankarna. Shiva tyckte inte om honom. Och om hon hade kört med Tor, då skulle de nog dröja minst dubbel så lång tid innan hon skulle komma bra överens med den guden.
Hon släppte de tankarna och fokuserade på Tor. Ville komma tillbaka till de som de haft när de först hade mötts. Där på marknaden. Shiva skrattade lite när hon tänkte på det. Hur hon inte vetat att hon var i sällskap av en gud. Och det var han som orsakat ovädret. Att hon inte hade vetat. Bara haft någon aning, eller bara någon dragningskraft till guden.
Men så hörde hon hans svar och blev ens förvånad. Kyssa? Kyssas? Kunde inte riktigt greppa det han hade begärt och var för chockad för att ens få fram något ord.
Men så fortsatte han. Allt förstörs. Förbannelse. Koll på Loke. Det var mycket han verkade brottas med och vara bekymrad över. Shiva förstod att han hade nog mer besvärligt än vad hon hade trott. Och de skulle ju ha roligt, hon ville testa med honom. Det var dags att försöka muntra upp det här regnmolnet.
Hon sträckte sig efter ett glas öl som stod på bordet. Visste inte vems det var. Och tog några klunkar. Samlade sig och fnittrade sedan busigt. ”Äh, håll tyst.”, sa hon och såg på honom. Ville inte stirra för mycket. Rädd för att hon skulle ångra sig. Nä, bäst att göra det nu när modet och lekfullheten infunnit sig.
Shiva placerade varsin hand om hans ansikte och verkligen såg hans blick. Log vänligt mot det vackra ansiktet. För vacker.. ja, det var han. Det hade han väl alltid varit. Men hon såg det nu. Kanske berusningen hjälpt där på traven för Shiva att inse det bara.
Sedan lutade hon sig över och placerade läpparna mjukt mot hans, försiktigt. Men när hon kände Tors läppar mot sina egna kunde hon inte låta bli att smaka bara liiiite till. För det var så skönt. Så mysigt.

Thyra visste först inte riktigt vad hon skulle svara på hans fråga. Beslutet att låta honom komma så pass nära hade varit instinktivt, känts som en rolig grej där och då för att jäklas med Loke. Aldrig hade hon vågat tro att han faktiskt skulle ta illa vid sig på det viset. Men det var den andra delen av vad han sade som hon hakade upp sig vid.
Det här ändrade så mycket. Hon hade gått runt och trott att det inte fanns minsta hopp om att få något mer än vad hon redan hade ihop med honom, och därav strängt förbjudit sig själv att göra annat än drömma. Men nu.. Nu kunde hon inte hindra sig själv längre. Inte när han gav henne hopp på det viset. Hon blev dock räddad av mannen i fråga själv, då han fortsatte kyssa henne på det där viset. Det där viset som gjorde henne galen och fick henne att glömma allting runtomkring sig, fick henne att glömma att världen existerade. Och hon kysste honom minst lika engagerat tillbaka tills han drog sig undan.
"Där är den Loke jag känner." log hon lätt retsamt tillbaka, för att sedan nicka åt hans förslag. Det vore väl smartast. Hon försökte gaska upp sig igen, hon hade blivit alldeles för känslosam där en stund - än var inget säkert. Hon fick vara försiktig. Även om hennes insida jublade av glädje över att han försökt skydda henne på det viset. Normalt sett skulle hon ha jäklats många gånger mer med honom för hur han reagerat, men nu? Hon ville inte riskera att ta bort den här lilla känslan han hade visat. Ännu gladare blev hon då han fattade hennes hand.
"Vad lade dem i den där ölen till dig egentligen?" retades hon lätt, men inte med det vanliga skadeglada leendet utan vänligare. Hon kunde helt enkelt inte låta bli längre. Hon följde honom in, försökte leta reda på deras bord igen men flinade brett då hon fick syn på det. Nej, dem. Tor och Shiva i varandras armar. Det kändes som om det var på tiden nu.
"Dansa med mig istället. Om du vågar." Hon vände sig istället till Loke med en utmanande blick.

Det var först efter att han pratat klart som Tor rynkade pannan och insåg hur mycket han babblade idag. Det borde inte vara ölen, så fort borde han inte ha blivit påverkad av den. Det var orimligt, men så hade också Shiva en nästan värre berusande effekt på honom. Fick honom betydligt mer nervös än vad han borde bli i hennes närvaro. Jösses, han måste fullkomligt ha skrämt iväg henne nu, hon som varit irriterad på honom redan innan. Men tvärtom förvånade orden som lämnade hennes mun honom, att hon nästintill verkade generad över det istället. Men han gavs inte alltför mycket tid att fundera över vad det kunde betyda innan deras läppar möttes, och oj vilken känsla det var. Fantastiskt. Det tog en halv sekunds chocktillstånd innan han glatt besvarade hennes kyss, försiktigt lade armen om hennes midja för att dra henne närmare intill sig.

Det dröjde inte länge förrän Loke skulle få syn på Tor och Shiva. Dock var han inte lika road som Thyra. Shiva kände han inte, tyckte inte om henne och blev mest bara påmind om hur hon ställt till det för honom och de andra gudarna. Och Tor..
Nåja, efter hans och Thyras lilla lekstund utanför var han på bättre humör och orkade inte försöka klanka ner på Tor. Men Loke skulle heller inte glädjas för honom, att han också fick roa sig i damens sällskap.
Istället såg han på Thyra och flinade. ”Om jag ska dansa med dig så måste jag ha i mig mer öl. Dessutom, det finns många andra här som vill dansa. Se bara till att du väljer rätt. Du vet vad som händer annars.” De sista viskade han lite retsamt till henne. Rörde vid hennes axel när han ursäktade sig för att se efter de där ölen.
Det skulle inte dröja länge förrän han fick serverat till sig och kom tillbaka med varsitt glas åt de. Han räckte den ena till Thyra. ”Här.” Han svepte i sig sitt eget glas och ställde ifrån sig det på närmsta bord.
När Loke sedan såg på Thyra igen var han glad över att känna sig mer som sig själv igen. Känslorna hade lagt sig undan någonstans. Bara snurrandet på grund av berusningen tog över. ”Eh..”, fick han fram och sneglade mot de andra som dansade. Skulle han dansa där bland de andra? Loke var inte speciellt intresserad av idén. Det hade ju varit menat som ett skämt, eller att orden sluppit ut bara innan han hunnit tänka. Bara för att han var så glad. ”Dansa, du. Jag gillar att se när du har roligt.”, sa han sedan. Visste inte hur han skulle ta sig ur det annars.

Shiva var glad över att Tor besvarade hennes kyssar. Han måste ha gillat det alltså. Nog skulle han väl bli på bättre humör nu?
Det var så skönt, där i dimman av närhet. Så skönt att Shiva lät sig hänge sig åt stunden. Lade armarna om hans nacke och kom närmare honom när han drog henne till sig.
Men hon skulle inte aldrig släppa, så som han hade önskat. Då hon drog sig undan bara för att se på honom, hans blick. Shiva gav ifrån sig ett fnitter. Självklart berusningen nu. Kunde inte tro att hon gjort såhär. Hon som inte tog risker så. Levde bekvämt i sitt. I sin säkra bubbla. Och här hade Tor bokstavligt talat stigit in i hennes liv med blixt och dunder. Vad var det här? Vad betydde det? Halvguden, Thyras ord om att Shiva helade de som inte var tänkt att överleva susade genom skallen. Shiva grimaserade då men dolde de kvickt med ett fnitter eftersom hon inte ville ge Tor fel uppfattning. För hon hade njutit av kyssarna. Hon behövde bara få samla sig lite.
”Tor..”, visste inte riktigt vad hon skulle säga. För hon ville inte sabba det heller. De verkade ju båda ha roligt nu. Shiva rörde vid hans ansikte. ”Jag tror inte att det vilar någon förbannelse över dig.”, sa hon sedan och undvek att säga något som skulle riskera att ta bort det roliga. Hon ville inte det. Istället kysste hon honom igen. Det var ju så skönt.

Thyra blev nästan förvånad att han kunde tänka sig att dansa med henne, med andra ord. Hon hade förväntat sig ett fullt ut nej, men å andra sidan så hade han också fått i sig lite dricka så det kanske gjorde susen. Skrattade lätt åt orden.
"Så du menar att allt jag behöver göra för att få se dig slåss igen är att dansa lite? En bra deal får jag säga." Flinade hon retsamt tillbaks, skulle ju ljuga om hon inte fann det minsta lilla smickrande att se honom i aktion. Men det verkade ändå som att hon fick nöja sig med att få se honom dricka. Men men, med tillräckligt mycket dricka skulle hon nog kunna få med honom på ett och annat.
"Tack." Hon tog emot ölen och tog genast ett par klunkar utav den innan hon höjde ena ögonbrynet åt hans håll.
"Men raringen då. Om du nu inte tänker dansa ännu, så får jag väl snällt sitta här och se på dig tills du fått i dig tillräckligt mycket av den där ölen för det. Synd, men jag har bra utsikt i alla fall." Hon skulle definitivt inte ha särskilt ont av att sitta kvar och se på honom.
"Men säg mig, din definition av dansande, gäller den alla sorters danser?" frågade hon och leendet hade bytts ut till ett busigare.

Alla tankarna på henne steg honom fullkomligt över huvudet för tillfället, han kunde inte tänka på något annat än henne. Hur hon kysst honom på det där viset, den fantastiska smaken av hennes läppar mot sina och inte minst hennes doft. Hans första instinkt då hon drog sig undan var att dra tillbaka henne, men vann snabbt över känslorna och lät henne istället prata.
"Kanske inte. Inte när jag har sån här tur som träffar dig." flinade han glatt, kanske nästan lyckligt. Han var en simpel man. Han brydde sig oftast inte om att tänka särskilt djupgående på saker och ting, och njöt av de simpla sakerna i livet såsom en god öl. Gott sällskap, och det var sannerligen hon. Just då fick han en kyss till och glömde återigen bort allt annat, då han nu lade båda armarna omkring henne och besvarade kyssen. En sån otroligt härlig kyss, en sån där kyss han hade kunnat ägna hela kvällen åt utan problem.
"Shiva. Det där är vad jag har velat göra ända sedan jag träffade dig." log han lyckligt.

Loke slog sig ner på en stol nära Thyra. Han var desto ännu mer berusad och hade en aning svårt att greppa omgivningen. Men när han såg sig om så var det ju detsamma. Skratt, dans, musik, klapp och stamp. ”Va? Ja, alltså.. Vikingarna borde vara mer rädda tycker jag. Du såg ju vad jag utsatte den där klumpedunsen för.” Loke skrattade åt det när han tänkte tillbaka på det. Stackarn hade inte hunnit med. Rädd, efter Thyras försvar och sedan fått Loke på halsen. Han hade nog inte lika trevlig kväll som guden själv.
Men så såg han mot Thyra igen och följde henne med blicken när hon slog sig ner hon med. Flinade. Thyra skulle stanna hos honom. En tanke som han gillade.
När hon frågat honom om hans definition av dans och Loke anade var det skulle leda någonstans rycktes han med i det och tog till handling, så snyggt som han trodde, men skulle visa sig lite mindre finkänslig i verkligheten, när han sträckte sig efter hennes urringning och drog henne till sig. Loke lutade sig över så att det bara var någon centimeter mellan deras ansikten.
”Är det en utmaning?” Han fnös ett skratt. ”Jag kan nog hålla takten.”, sa han sedan och släppte taget om hennes urringning. Placerade en puss på hennes kind. Som om han ville visa att han vann deras diskussion, fastän han undvikit att svara på hennes fråga.
Istället lutade han sig tillbaka och sträckte sig efter ölen igen med fortfarande ett flin på läpparna.

Shiva fnittrade mellan kyssarna. Kom ihåg att hon fantiserat om honom tidigare i liknande sammanhang. Och nu var hon där. De var där. I varandras armar.
Allt tjabbel och gnabb sedan tidigare var som bortblåst.
Det var nog den här känslan som Shiva hade sökt när hon bestämt sig för att släppa lös för kvällen. Och tanken på det fick henne bara att fnittra mer.
Hon drog sig undan för att se på honom igen när han berättat sin längtan efter henne. Shiva log generat och sänkte blicken. Bara för en sekund, för att sedan se på honom igen. Hon iakttog hans ansikte och såg granskande på det, så granskande som gick när hon var en aning berusad.
Hon sträckte en hand mot ansiktet för att röra vid hans kind och sedan stryka bort något osynligt från hans panna. Hon ville kyssa honom igen och lutade sig in för det. Men så fort hennes läppar hade rört vid Tors lät hon höra någon harkla högt, riktat åt de, och med ens ryckte Shiva till och såg åt det hållet.
”Ryland!” På andra sidan bordet stod någon blixtstilla och såg på Shiva och Tor. Shiva flyttade sig ifrån Tor. ”Tor.. det här är jarlens son. Ryland.”
Shiva visade med handen från Tor till Ryland. Ryland stod stilla några sekunder för länge att Shiva började undra om han inte hade hört vad hon hade sagt. Men så öppnade han tillslut munnen för att tala. ”Jag såg hur du använde Mjölnir. Det fascinerar mig.”, kraxade en tonårsröst. En sådan röst som inte bar hela vägen. Shiva rynkade pannan en aning. Hon medgav att hon tyckte att jarlens son Ryland var märklig och hade en del sociala svårigheter, men det här förvånade henne. Nej, irriterade henne.
Men så slog han sig ner på stolen mitt emot de. Stirrade på Tor. ”Är det någonting jag kan hjälpa dig med, Ryland?”, försökte Shiva.
Ryland dröjde med blicken på Tor och såg sedan på Shiva. Det var då hon märkte. Hans pupiller var vidgade. Han var hög. ”Ryland, har du ätit svamp?”. ”Ja.”.
”Du kanske borde göra något stillsamt då.”, försökte hon. ”Jag sitter stilla.”, svarade Ryland. Tillbaka med blicken på Tor.
”Berätta om dig, Tor.”, sa han till åskguden. Shiva såg mer orolig ut nu, men hon teg. Blicken gick från Ryland till Tor. Hoppades på att Ryland inte hade förolämpat honom.

Thyra kunde inte låta bli att skratta åt Lokes ord, fann det nästan lite gulligt hur han såg det på det viset. Dessutom samtidigt missa poängen med vad hon sagt. Hon borde nog verkligen supa ner denna mannen oftare, det skulle nog ge henne många fler skratt i framtiden i sådana fall. Säkerligen för honom också efter ett tag.
”Åh, spela inte hjälte nu. Jag vet att du bara blev avundsjuk.” Retades hon glatt, men hon hade ju faktiskt haft situationen under full kontroll då han kommit dit, nej, slagit sig dit. Ändå var hon smickrad utav hans beteende på dansgolvet, på något märkligt vänster.
Normalt sett då han drog iväg henne på det viset skulle hon ha lekt med tanken att hota honom med någon av sina dolkar där. Men nu? Nu skulle hon helst ha dragit honom ännu närmre sig. Spriten förmådde henne väl att släppa de få hämningar hon hade. Så istället för att dra sig undan då han släppte höll hon sig kvar där tätt intill honom. Lät placera en hand på hans övre lår.
”Verkligen? Det tror jag när jag ser det.” Log hon ljuvt tillbaka, närmade sig hans öra för att viska istället. ”Så det är upp till dig om du vill visa upp din takt eller inte.” Hon lät handen klättra upp emellan hans ben för någon sekund innan hon reste sig igen och gick ut på dansgolvet igen. Vände sig tillbaka emot honom med ett lätt höjt ögonbryn, lät honom fritt tolka vad för dans hon tänkte på. Men lite besviken kanske hon skulle bli om han inte förstått hinten, det fick hon erkänna.

Tor grymtade till då någon störde deras annars så trevliga stund. Denna Ryland, som Tor rynkade på pannan åt redan efter en blick. Han verkade minst sagt... speciell.
”Barn! Ser du inte att de vuxna roar sig här?” Utbrast han omedelbart, inte så lite irriterad på att ha blivit störd härifrån. Även om det inte låg så mycket allvar bakom, han var på strålande humör. Men han kunde bara tänka på Shiva, och Ryland försvårade den saken. Men det var sannerligen intressant - Jarlens son som dessutom ägnade sig åt att käka svamp. Vad var det egentligen för by Tor hamnat i?
”Vad är det du vill veta? De bra eller dåliga sidorna?” Han frustade till av skratt över sitt egna skämt, som inte ens var ett skämt egentligen. Men i sitt berusade tillstånd fann han det väldigt komiskt.

Loke svepte med blicken runt i rummet. Skratt, dans och vimmel. Han fann sig också i att vara en av de glada nu när han så nöjt hade fått Thyra tillbaka på sin sida. Sedan hade ölen satt sina spår. Han fann sig att skratta åt allt och ingenting. Lät sig sjunka in i den glädjerusande stämningen därinne i värdshuset.
Men det var Thyra som skulle väcka honom upp ur tankarna. För en sekund hade han trott att hon skulle säga något retsamt och allvarligt, men han blev glatt överraskad när hon utmanat honom, eller bjudit med honom. Givetvis slog han inte ihop det direkt. Det var märkligt hennes ordval. Hennes sätt att säga det var ju övertygande att något mer skulle hända där, men vad hon sa begrep Loke inte först. Handlade det om dans? Han ville ju inte dansa, hade hon inte förstått det?
Men så kände han hennes fingrar klättra uppför hans lår och Loke gav ifrån sig ett tafatt skratt. Glad över att hon kommit på andra tankar och släppt dansen.
Men så gick hon därifrån och Loke såg ens mer förvirrad och aningens besviken. Nej, gå inte!
Så såg han hennes blick, försökte förstå vad det var hon menade. Det gick oerhört trögt för honom att lägga ihop det. Men när hon gick och Loke fick en bättre titt på henne där hon försvann iväg, reste han sig upp. För att han ville ju se mer.
”Thyra!” Loke satte stegen efter henne. När han tillslut fått syn på henne försvinna iväg mot ett av sovrummen skyndade han stegen. Tillräckligt nära bakom henne sträckte han båda armarna efter henne och drog henne till sig. ”Thyra.. Gå inte.”, sa han och borrade ansiktet i hennes hår för att dra in hennes doft. Lite tafatt stängde han dörren om dem med foten, utan att släppa armarna om Thyra. Det som strax skulle hända var inget någon annan skulle få se. Det som Loke längtade till att få göra.
Han började kyssa hennes nacke och hals för att tillslut vända henne mot sig och kyssa hennes läppar. ”Åh, du är ljuvlig..”, mumlade Loke mellan kyssarna, började sig leta neråt hennes bröst. Kläderna var i vägen. ”Förbaskade..”, muttrade han och försökte med att snöra upp kläderna, men gav upp, det var alldeles för svårt när han var såhär berusad. Istället rev Loke i de så att det var lättare att dra av henne de. ”Kom hit.” Han lyfte upp henne och satte sig ner på sängen med Thyra i sin famn för att fortsätta kyssarna över hennes varma hy. Det var underbart. Precis det här han ville göra. ”Vänta.”, flämtade han sedan och flyttade sig från henne. Han såg granskande på henne, ville bara försäkra sig om att hon tyckte att det okej, att hon hade det skönt. Det var väl inte det lättaste att greppa i hans eget tillstånd, men än hade hon inte gett honom någon annan anledning till att sluta.
Därför reste han sig upp från sängen och sjönk ner närmare sängkanten och golvet. Han närmade sig hennes byxlinning. Såg upp mot henne, se efter om han fick göra det, för att sedan försiktigt ta av henne underdelen. Ömt började Loke att kyssa hennes ben, rörde sig uppåt. Innanför låret.
När Loke var tillräckligt nära reste han sig igen och drog av sig sin tunika. Han såg på henne, bara för att ta in bilden. Han gillade att vila blicken på henne.
”Thyra..”, sa han sedan, nästan lyckligt och klättrade över henne så att han låg över henne, stödd på sina armbågar. Han fortsatte att kyssa hennes läppar.


”Berätta hur du kan slåss som du gör. Det fascinerar mig.”
Shiva rynkade pannan igen efter Rylands ord. Han kände verkligen inte av stämningen.
Shiva hade alltid upplevt den unge mannen som en ofarlig en. Ingen som sådär stack ut. Lite ovårdad, bekant men ändå inte bekant ansikte, sa lite konstiga saker för att sedan försvinna bort i skuggorna.
Men nu när hon äntligen hade en koppling med Tor, så skulle Ryland ställa till det. Shiva gillade det inte. Kunde han inte valt ett annat tillfälle att konfrontera Tor?
Hon kvävde ett skratt bakom sin hand. Ryland verkade inte ha gjort Tor alltför upprörd verkade det som.
Shiva såg tillbaka på Ryland. ”Ryland, borde du vara här?”, frågade Shiva. Ryland dröjde med blicken på Tor. Verkade inte vilja bry sig om något eller någon annan. ”Jag går var jag vill. Berätta Tor. Jag vill veta allt.”