Prs tippest & JustAFriend

"Har aldrig varit säkrare på något", svarade han och höjde handen till Sebastians kind. Strök bort några obefintliga tårar. Varför hade den yngre gråtit? Var något fel? Fast Sebastian hade ju just sagt att han älskade Elliot, det borde väl inte vara sorgligt? Eller?
"Om du vill ha mig så är jag din", fortsatte han sedan med ett litet, försiktigt leende dansandes på läpparna. Tänk om den yngre ångrat sig de senaste sekunderna, jäklar vad stelt det hade blivit. Om han inte hade ångrat sig, innebar det här att de blev tillsammans nu? Elliot visste inte. Han var verkligen inte erfaren när det kom till sånt här. Men det spelade egentligen inte någon större roll, Bara de var sams så var allt okej. Eller hur?

Elliots ord lugnade den yngre. Aldrig varit säkrare på något? Seb kunde inte hindra det lilla leendet som växte fram på hans tunna läppar. Lutade huvudet mot Elliots hand, ville komma ännu närmre än vad de redan var. Ville sudda ut det obefintliga tomrummet mellan Elliots hand och sin egen kind. Nästan som hundar brukade reagera när man kliade dem bakom örat. Tryckte sig mot handen. Njöt av beröringen.
”Okej”, mumlade han, fortfarande med det lilla leendet klistrat på läpparna. Visste inte riktigt vad Elliots ord betydde egentligen. Betydde de att de var tillsammans nu? Eller?

Elliots leende växte sig större när den yngre tryckte sig mot handen. Jösses så söt. Han flyttade sig ännu närmre. Okej, hjärnan behövde komma ikapp en aning. De älskade alltså varandra. Och nu var de kanske(?) tillsammans. Även om det sista var något oklart. 'Okej' var inte ett 'ja, jag vill ha dig!', men inte heller ett 'blä, stick', så ja, oklart. Han lutade sig fram och kramade den yngre. Gud vad han hade saknat Sebastians närhet. Så varm. Och trygg. Och mysig. Och underbar.
Bara bäst.
Sebastian.

Nästintill hungrigt besvarade Seb kramen. Som att han inte hade tänkt på något annat det tidigare dygnet än att få röra den äldre. Få slingra sina armar kring hans allt för tunna kropp. (Fast han hade ju inte tänkt på så mycket annat.)
"Jag är din", mumlade han tyst, plötsligt medveten om den äldres syskon. Var väggarna tunna i Elliots hus? Kanske. Förmodligen tunnare än i Sebs eget. "Och du är min." Han placerade sina läppar på den äldres käkben och pussade, om och om igen.

Hände det här på riktigt? Hände inte sånt här bara på film? Jo, det här var nog ett undantag. Fast ett bra undantag. Ett riktigt bra jävla undantag. Elliots tindrande gröna ögon såg in i de mörka, djupa. Det kändes som en dröm. En sån man aldrig vill vakna upp från, vilket han också förhoppningsvis också skulle slippa. Han log med hela ansiktet åt Sebastians ord. Åh, vad underbart.
"Min Sebastian", mumlade han. Smakade på orden. De kändes bra. Visserligen var ju Sebastian sin egen och allt sånt men just då struntade han i det. Sebastian hade sagt att han var Elliots och de båda visste ju ändå att det liksom inte gick att äga någon. Att Elliot inte såg Sebastian som ett objekt. Utan som en människa och en alldeles underbar sådan. Okej Elliot, fint fint, sluta tänk så jävla mycket nu.
Han började fnissa när den yngre började pussa på hans käkben. Det gick liksom inte allt låta bli, det kittlades. Fast inte på ett jobbigt sätt, utan bara bubbligt, mysigt.
"Kom här", fortsatte han leendes och kupade händerna runt Sebastians kinder innan han pressade sina läppar mot Sebastians. En hand letade sig upp till det fluffiga håret medans en vandrade ner till axeln. Ville aldrig släppa taget. Aldrig sluta ha kroppskontakt. Hur skumt och desperat det än lät.

Min Sebastian. Orden lätt så jävla rätt och så jävla bra när de kom från Elliot. Sebs leende blev, omedvetet, ännu lite större.
Läppar mot läppar. Seb blev helt varm, ännu varmare än förut, inombords. Besvarade kyssen. Tryckte sig om möjligt ännu närmare den äldre. Slingrade sina armar ännu tätare runt Elliot, drog in honom, om möjligt, ännu närmre sig själv.
Drog först undan sina läppar från den andres då hjärnan klagade på för lite luft. Han lutade sin panna mot Elliots och blickade ner på deras ben. Samlade sig. Försökte ta in det som hänt.
”Min Elliot”, viskade han, sekunden innan tvingade ner den äldre på golvet och placerade kyssar över hela halsen.

Så underbart nära. Läpparna skrek verkligen efter uppmärksamhet och lyckligtvis fick de vad de krävde. Och så mycket mer.
Det var nog tur att Sebastian drog sig undan en aning, Elliot behövde syre. Trots det ville han bara närmre igen. För bara några minuter sedan hade det varit så otroligt stelt emellan dem och Elliot hade trott att den yngre hatat honom. Saker och ting kan ändras snabbt. Tur är väl det.
Och orden. Så perfekta. Som om de var gjorda för att yttras av Sebastian. Det kanske de också var. Hur som helst kunde Elliot inte få nog.
"Jag älskar dig", viskade han andfått. Det kändes ovant att säga. Men bra. Väldigt bra.
Plötsligt låg han på golvet. Och fick kyssar placerade längs med halsen. Det där pirret som tidigare tappats bort bland all förvirring och stelhet, var n u tillbaka. Leendet på läpparna kunde inte suddas ut. Det kändes permanent. Herregud så underbart även om han inte kunde undgå att sakna kroppsvärmen från kramen alldeles nyss. Men Sebastian tinade upp honom oavsett. Värmde liksom upp Elliots själ, egentligen bara med sin närvaro. Fick allting att kännas bra. Trots att de satt(låg) hemma hos Elliot. I misären. Trots att allt känts så dåligt tidigare. Trots allt som hänt. Den yngre var helt enkelt otrolig.

Det pirrade till i hela Sebs kropp när Elliot yttrade de tre orden. De tre jävligt underbara orden.
Ett sugmärke lämnades på Elliots hals. Inte med mening egentligen. Det bara hände. Seb tänkte inte eiktigt på vad han gjorde. Det bara blev så. Förhoppningsvis skulle den äldre inte bli upprörd. Sugmärken var ju trots allt inte sådär jättecharmiga. Samtidigt var de ju inte hela världen heller.
Sebs tunna läppar lämnade den äldres hals och han drog istället sin tumme över sugmärket. Som att det skulle gå bort då. Självfallet gjorde den inte det, men ändå. Hans blick vandrade upp från halsen till de gröna ögonen. Blickade in djupt i ögonen. Tog in färgen. Försökte memorera färgskiftningarna. Noggrant. (Men det var såklart omöjligt att komma ihåg alla detaljer. Trots att de var så vackra allihop.)

Kyssarna på halsen övergick till något annat. Det kändes ovant, men inte fel. Skulle han få ett sugmärke nu? Mycket möjligt. Sebastians tumme som drog över stället tydde ju ännu mer på det. Inte för att det egentligen spelade någon roll. Det skulle väl ändå kamoufleras in bland alla blåmärken och ärr. Och kanske var det också lite fint. Kanske inte bokstavligt, men fint i tanken att det liksom fanns ett synligt spår av Sebastian. Inte permanent, men det dröjde väl ett tag innan de försvann? Elliot visste inte, han hade aldrig fått något sugmärke innan.
Elliot blickade in i de mörka ögonen. In i djupet. Försvann för en stund. Lät andningen lugna ner sig ytterligare.
Han pressade sedan sina läppar mot den yngres ännu en gång men stannade snart upp när dörrhandtaget gnisslande trycktes ner. Jäklar. Tänk snabbt Elliot. Hur kan du få det att se ut som något annat, trots att ni i stort sett ligger på varandra? Elliot var jävligt tacksam att det faktiskt fanns tillfällen då hjärnan samarbetade med honom. Han drog sig snabbt undan och började kittla Sebastian. Måtte han vara kittlig. Snälla snälla snälla. Eller att han åtminstone kunde låtsas. Annars skulle det bara se ännu konstigare ut. Dörren gled upp och en liten filur med lockigt hår dök upp i dörröppningen med ett något förvirrat ansiktsuttryck.

Allting liksom tystnade när den äldre återigen pressade sina perfekta läppar mot Sebs. Allt han kunde höra var sina hjärtslag, och allt han kunde tänka på var hur han aldrig någonsin ville lämna Elliot. Aldrig.
Därför förstod han inte vad som hände när Elliot plötsligt drog sig undan och började... Kittla honom? Seb var inte kittlig. Och definitivt inte på det humöret som den äldre plötsligt verkade vara på. Vad fan skedde? Seb rynkade förvirrat pannan och skulle just slå undan Elliots händer när han vände blicken mot dörren och fick syn på mini-Elliot. Helvetes jävla skit.