19 år senare (Privat Roll)

"Så bra att du blir glad du, det var hela meningen med det hela." skrattar hon, ställer sig upp och drar upp honom på fötter.
"Roxy är inte den som alla tror hon är." flinar hon lätt.

"nej jag har märkt det. Men du måste visa den sana Roxanne oftare" sa Scorpius och log mot henne "du skall inte behöva gömma den du är" sa han leende

Hon skakar bara på huvudet och ler. "Nej Scorp, jag är en Weasley och jag måste uppträda som en." sa hon bara och så var det. Alltid glad, alltid vänligt och alltid lycklig och inte ett enda bekymer i hela världen, det var en Weasley.

Scorpius stannade och såg på henne
"Får jag inte vara en Malfoy får inte du vara en Weasley om du inte trivs med det!" sa han bestämt "Roxanne du är ingen annan än dig själv kom ihåg det" sa han bestämt

Roxanne nickade även om det inte var det lättaste. Och skulle hon göra so han sa, så skulle de bli förstasides nyhet. Och hon skulle åter ingen bli hur oWeasleyig som helst, inte bara på grund av elevhemmet, utan på allt annat med.

"Roxanne tänk inte på medierna. Du fick mig på alla första sidor när du avslöjade allt om mig. du måste bara säga ifrån så de inte förföljer dig. annars hade jag med haft dem runt mig" sa Scorpius leende "Följ den väg du vill gå och som gör dig lycklig" sa han bara

( Jag har spillt ut allt vatten i mitt glas över fjärrkontrollarna xD )

"Jag vet, jag är ledsen för det." sa hon och skakade bara på huvudet. "Det är inte så lätt. Du skulle sett artikeln när jag och Al blev sorterade i Slytherin, vi var missfoster, vi var inte värda att tillhöra släkten. Och alla hotbrev och hatbrev jag fick." sa hon ynkligt och såg ner i snön.

Scorpius lutade sig mot trädet
"Jag kan läsa Roxanne, och jag läste tidningarna" sa han och ryckte på axlarna
"Hur många brev tror du inte min familj fick när jag började umgås med Albus?" sa han enkelt "De vågade inte skriva det lika stort på framsidan men det var en lika stor nyhet det med. men jag struntade i det, jag såg vem Albus var bakom berömdheten precis som jag gör med dig nu" sa han leende "Du får helt enkelt säga ifrån, få dem rädda för dig eller något" sa han och ryckte på axlarna

"Ja, jag vet, men jag är inget att vara rädd för. Det måste du väll ändå ha märkt. Och jag gör bara mer skada över att böna och be," sa hon och ryckte på axlarna, men hon visste att Scorpius hade rätt, hon visste bara inte hur det skulle fungera i praktiken.

"Roxanne, folk är mesta dels rädda för mig bara för mina föräldrar. och är det de inte får man använda list och teater" sa han och log "tänk bara på hur jag var i Azkaban, det är långt ifrån den personen jag själv är men de andra gick på det" sa han leende