Rollspel: Det utvalda

Nej det gör jag inte. Men ja jag... Okej jag typ flygger. Sa jag.

"Flyger?" frågade jag med höjda ögonbryn. "Jag byter gärna."

Det är inte jätte kul att behöva låsa dörren till rummet i rädsla att någon kommer in när man flygger för visst det hade vart okej om man kunnat kontrolera det. Sa jag.

"Det är inte heller jättekul att tvingas ignorera deras rop på hjälp, eftersom jag inte kan hjälpa de. Av flygning kanske man får blåmärken eller en lätt skada, av att se människor som ingen annan ser etsar sig fast i ditt minne. Du glömmer de aldrig, hur normala de än ser ut."
Jag tänkte på flickan.



(ska vi vänta in de andra?)

(Ja)

Fiore sätter sig upp. var var hon? det var i alla fall några andra där.
"Vad händer?" frågar hon.

Jag undrar lika mycket som du. Sa jag. Jag vaknade här... Sedan så började det igen. Jag började flyga. Jag försökte hålla mej kvar men det gick inte. Jag började sväva högre. Skit! Hur ska jag nu komma ner?

"Ingen vet", han jag precis säga när den första tjejen började sväva. "Kan du inte komma ner?" frågade jag retsamt.

Jätte kul. Sa jag ironiskt. Och jag vet inte hur högt jag kommer att sväva. Jag titade ner. Nu var jag en och en halv meter up i luften.

"Ta tag i ett träd eller något?" sa jag.