Privatroll Hp luna Och dillen99

Jag rycker till när kom kommer. Utan att följa efter. Det ända jag gör är att sätta mig ner. Utmattad.

Jag släpper pilen och den träffar magen. Hon håller i snutet och kastar det på mig. Det sätter sig fast i magen på sidan. Jag hostar lite blod precis som hon gör. " dem....är ut-te efter killen...vad var dt han hette nudå? Mat?" flinade hon då hon faller till marken och hostt blod. Jag tar upp en kniv då jag fäller en tår och sätter den i hjärtat. Ett kanonskott hörs.

Jag rycker till och vaknar med ett ryck. Även fast jag inte alls märkte att jag somnade. Hur många var igentligen döda? Jag hade helt tappat räkningen. Även fast jag inte vill tänker jag bara på San. Fina. Söta. Snälla. San.

Jag faller till marken. Jag släpar mig till ett träd och lägger mig mot det. Jag känner att min tid snart är förbi. Jag hostar mera blod och vet att det även rinner ur blod ur hålet som vart rakt igenom magen. Jag känner smärtan men jag vet inte vad jag ska göra näst. Jag blundar och slutar att tänka. (( jag är inte död en!))

"Stanley! Stanley!!". Jag vaknar av att mig egen röst ekar. Nyvaket ställer jag mig upp på rangliga ben. Jag sätter på mig mitt knivbälte och hänger bådas väskor över axeln.
"Vad har hänt? Är hon död?" jag vänder mig hastigt om och tar fram en kniv i handen.
"Hej, du! Vad har hänt? Uvergav hon dig?" Den som jag ser är Aaron. Han håller i ett stort, skrämmande spjut som är riktat mot mig.
"Jag har inte tid för det här!" ropar jag mot honom. Han skrattar. "Visst, jag ska döda dig snabbt, jag lovar". Jag kokar av ilska och tänker nästan kasta en kniv mot honom men häjdar mig när jag ser vem han har med sig.
"Så du tog med en vän?" frågar jag.

Jag visste inte vad som skulle hända nu, jag lyssnar spänt men tittr inte. Då skramlar det till och jag öppnar snabbt ögonen. Jag ser mig förvirrat omkring. Där står en silvrig burk som lyser i solen. Jag ålar fram till den och öppnar den snabbt. I den ligger det en lapp, ' det är dags att skärpa till sig och börja kämpa!' stod dt och jag lyfter upp burken. Jag skruvar av locket och ser en gegga. Det ligger en till lapp under. ' ta ditt bandage och smeta på det över magen!' jag kollar i väskan jag har över axeln och tar upp ett vitt bandage. Jag smetar sakta över smörjan på såret och magen. Jag känner hur det smärtar och kan inte låta bli att skrika till. Jag såg flera fåglar fly och vet inte om jag typ avslöjat mig nu. Jag lindar försiktigt över bandaget över magen och skruvar på locket.

Den jag ser framför mig är Emily. En yxa har hon till hands men riktar den för tillfället bort från mig. I skuggan av skoger stiger ännu en gestalt fram. Henry.
" så? Du tog med dig två vänner? Vad har hänt med resten?" aaron kliver fram och svarar på min fråga. "De från 4!? De var helt talanglösa! De stack iväg direkt. Henry, San's 'kompis' höjer rösten. "Var är hon!? Vad har du gjort med henne!!!?" skriker han mot mig. Vad jag ser har han inga vapen.
"Vem?" frågar jag och hoppas på att de tror att jag aldrig träffat san. Då kommer jag på att Aaron vet mycket väl.
"Vem tror du!!? Vem tror du!!!" skriker han och rusar frammot mig. Jag fälls och han landar med ett strypgrepp på min hals. Jag tar kraft och rullar runt. Utan att Aaron och Emily hunnit reagera så står han upprät med min kniv mot hans hals.
"stanna, nu!" säger jag år Aaron som tar ett steg fram. Jag trycker kniven hårdare. "släpp vapnen!" ropar jag. De släpper vapnen. "gå bort dit!" säger jag och pekar på ett träd. De går bort dit. "ner på marken!" säger jag. De sätter sig ner. "händerna på huvudet!!". Händerna på huvudet. Med Henry som gisslan tar jag fram mitt rep. Jag knyter det runt hans armar så hårt jag kan. Sedan tar jag istället kniven mot Aarons hals och binder honom. Samma sak med Emily. När det är klart knyter jag ännu mer så att de står i en ring tätt intill varandra.
"ni ska skaffa mig lite saker, ok?" de nickar. Jag börjar gå och de stapplar efter så gott de kan. Jag går åt samma håll som San försvann åt.

Jag ligger stilla mot trädet då jag hör fotsteg. Jag kan inte röra på mig för att det gör ont så jag ligger kvar. Jag hoppas att det är någon som jag kan döda endå. Jag tystnar helt och hoppas dem inte ska se mig men när det faller några droppar regn på magen över bandaget så kvider jag till.

Jag går och tittar hela tiden efter San. De andra stapplar bakom mig. När de ramlar för femte gången hör jag något bekant. Regnet börjar droppa. Först tror jag att det var det men.. Jag vänder mig om. "Sanley!" ropar jag. Så lättad över att se henne. Jag drar i rapet så att de andra följer efter. Jag kramar om henen.
"Oh.. San!" säger jag."snälla förlåt mig!
"

Jag ser han komma. Jag kvider när han kramar mig och jag kvider oxå när jag ser att han har bundit dem andra kariaristerna. " Mat..." viskar jag sakta för jag kunde knabbt prata. " flickan...hon ha-ade ett s-s-pjut" vikars jag svårt fram. Jag ser på Henrik som står där bunden. Alldrig trodde jag att det var han som skulle stå där och jag här....