Familjen splittras, familjen förenas

Du äger

Har inga ord hur sjukt bra du är på att skriva.

Tack för era kommentarer Ni äger!!

("." Tal
('.') Tankar
Hej Brev/Tidning
Hej Minnen
Hej Minnen inuti ett minne

Kapitel 27 Vilka är de?

"Hej Måntand." Amelia log svagt emot varulven som stod framför henne.
"Jag sade ju att du inte fick leta upp honom, men lyssnar du? Nej! Galna lilla flicka, letar upp galna människor.." Måntand morrade ilsket för sig själv, omedveten om de andra tre personerna som stod i samma rum som han och hans valp.
"Remus."
"Farlig, bröt sig ut ur Azkaban, ministeriet letar efter honom och ger dig ut och letar upp honom." Remus muttrade för sig själv.
"Remus.."
"Vet inte vad du tänkte, tänkte du ens?" Måntand blängde på valpen.
"Remus!" Amelia försökte återigen få kontakt med sin vårdnadshavare.
"Naturligtvis tänkte du inte." Remus såg flickan.
"REMUS! Kan du lyssna på mig?" Amelia nästan skrek nu.
Amelia ställde sig framför varulven så att han inte kunde fortsätta gå fram och tillbaka i rummet. Emmy och Harry hade satt sig på de båda stolarna framför Severus skrivbord. Trolldryckasläraren hade lagt ifrån sig fjäderpennan och såg nu mellan den rödhåriga flickan och varulven.
"Vadå?" Remus kände hur Måntand sakta försvann till ett mörk hörn i sitt medvetande. Han såg frågande på flickan som stod framför honom.
"Du muttrar för dig själv, igen." Amelia himlade med ögonen. Det var inte första gången hon gjorde något hon inte fick och satte Remus i en dialog med sig själv och sin varulv.
"Gör jag inte."
"Gör du visst, i alla fall.. Jag vet att jag är galen men jag har inte letat efter honom. Han hittade mig." Amelia ryckte på axlarna.
Remus såg på henne.
"Han hittade.." Remus och Severus delade en blick.
"Amelia, vad menar du?" Severus gick runt skrivbordet och ställde sig framför flickan.
"Jag var i skogen och talade med Vingfåle när han kom fram till mig, som Tramptass naturligtvis."
"Kan någon förklara lite mer om vilka ni pratar om?" Amelia såg på Harry som såg ut som ett levande frågetecken. Detsamma gjorde Emmy. Remus strök en hand igenom sitt hår. Severus såg med ens väldigt trött ut. Amelia såg på de båda männen. Hon visste att de inte ville tänka på den gamla tiden då hela familjen var samlad. Men Harry behövde veta. Om allt hade varit annorlunda så hade han vetat från början, liksom Amelia gjorde. Hon visste precis vem Tramptass och Måntand var.
"Kom du ihåg förra året när vi berättade om Sirius och våra föräldrar och allt som hände på den tiden?" Harry nickade.
"Vad du inte vet är vad som hände innan ni föddes." sade Severus tungt.
"Okej, vad var det som hände då?" frågade Harry.
"Det började när vi träffades på tåget.."

Teater apa skriv mer nu! Snälla! När kommer den här fortsättningen kan knappt vänta. Superbra skrivet.

Om du ger ut en bok uggla mig då så att jag vet vad den heter.

Det är jätte spännande

Luna: Tack för alla dina underbara kommentarer Blir alltid glad över dom. Kan dock meddela att kapitlen inte kommer att komma lika snabbt efter detta pga:
1. Jag jobbar och är omgiven av dagisbarn större delen av dagen och brukar därför inte orka skriva när jag kommer hem.
2. Har inga fler färdigskrivna kapitel efter 28:an.
3. Funderar på att skriva om kapitel 29 då jag inte är helt nöjd med hur det är skrivet för tillfället.
Men det kommer att komma fler kapitel så ta det lugnt. Du får även komma med idéer om vad du tycker Amelia och Emmy ska hitta på för tokigheter och äventyr

Katherine: Tack för dina kommentarer, du får mig alltid att vilja skriva ännu mer Och som jag sade till Luna ovanför här. Du får gärna komma med idéer

("." Tal
('.') Tankar
Hej Brev/Tidning/Liknande
Hej Minnen
Hej Minnen inuti ett minne

Kapitel 28 Minnen

”Vad du inte vet är vad som hände innan ni föddes.” sade Severus tungt.
”Okej, vad var det som hände då?” frågade Harry.
”Det började när vi träffade på tåget..”

Första året

Severus pov

”Och så uppför er i skolan, lova mig det.”
”Ja mamma.”
”Ja, mrs Evans.” Severus Snape och Lily Evans stod bredvid familjen Evans och tog ett sista adjö innan tåget skulle gå. Severus föräldrar hade redan lämnat perrongen.
”Kom nu, Sev, annars missar vi tåget.” Han följde snabbt efter sin rödhåriga vän upp på tåget som skulle (äntligen) föra dem till Hogwarts. De kom in i den kupé där de tidigare hade lämnat sina koffertar och vinkade ut genom fönstret mot Lilys föräldrar. Hennes syster att valt att inte följa med, eftersom hon inte ville bli smittad av Lilys 'sjukdom', det var vad Petunia kallade magin som hennes lillasyster bar på.
Tåget sattes i rörelse och de båda vännerna satte sig ner på sätena mittemot varandra.
”Vi är äntligen på väg!” sade Lily upphetsat medan Severus log mot henne.
”Ja, äntligen.”

Sirius pov

”Och ni båda, uppför er.”
”Ja, faster Walburga.”
”Ja mamma.”
”Det är lugnt faster. Vi håller ett öga på dem.”
”Förrädare.” fräste Narcissa Black åt sin äldre syster som hånlog emot henne.
”Du måste börja uppföra dig som din ålder, Cissy.” svarade Andromeda åt henne.
”Hon kommer aldrig att göra det.” sade Bellatrix, den sista av systrarna Black. Deras faster skrattade mjukt.
”Ni borde gå och ta adjö av era föräldrar innan tåget går, flickor.” sade Orion och log emot flickorna som skyndade iväg mot sina föräldrar. Sirius log upp mot sin pappa.
”Måste jag alltid uppföra mig i skolan?” frågade han oskyldigt.
”Bara du inte bli upptäckt allt för mycket så kan väl små upptåg inte skada, någon gång emellanåt.” viskade hans far mot honom,
”Orion, måste du lära honom såna saker hela tiden.” suckade Walburga.
”Förlåt, min älskling.”
”Förlåt mamma.”
”Ni kan väl försöka låta ledsnare.” muttrade häxan. En signal som meddelade att tåget skulle gå om fem minuter hördes över perrongen.
”SIRI! DU FÅR INTE ÅKA!” En liten kropp höll ett hårt grepp om Sirius ben och han slog armarna runt sin lillebror.
”Jag måste åka, hur ska jag annars lära mig magi, Reggie?” frågade den äldre av Black bröderna sin sjuåriga lillebror.
”Regelus, du måste släppa din bror nu.” sade Orion och lyfte upp boken i famnen.
”NEJ! VILL HA SIRI!”
”Jag lovar att skriva ett brev bara till dig varje vecka.” sade Sirius och gav sin mamma en snabb kram innan han hoppade på tåget där han snabbt fick sällskap av sina kusiner.
”SIRI!” Tåget sattes i rörelse och Sirius såg sin lillebror försvinna då tåget körde runt en krök.
”Det kommer att bli bättre med åren.” försäkrade Andromeda honom vänligt.
”Tack Andy.” mumlade Sirius.
”Hur trevligt det här än är så ska jag leta upp mina vänner, ses senare.” Bella försvann snabbt ner i gången. Andy följde snart efter.
”Kom Sirius, låt oss hitta någonstans att sitta.” Narcissa tog med sig sin kusin ner i tåget och kom snart till en kupé där det redan satt tre personer.
”Ursäkta, kan vi sitta med er?” frågade Narcissa då hon öppnade dörren.
”Naturligtvis.” svarade flickan med det röda håret. De båda kusinerna satte sig ner bredvid pojken med det svarta långa håret och gulbleka hyn.
”Jag är Lily Evans förresten.” sade den rödhåriga flickan efter att de alla fem suttit tysta en stund.
”Narcissa Black och detta är min kusin Sirius Black.” svarade Cissy vänligt.
”Black?” frågade pojkarna samtidigt.
”Ja, problem?” frågade Sirius tvärt.
”Nej, inga problem. Jag trodde bara inte att ni skulle sitta med oss vanliga.” sade pojken med glasögon.
”Va?” Lily såg förvirrad ut.
”Familjen Black är den äldsta, mest kända trollkarls familjen i Storbritanniens historia.” svarade den gulbleka hyn pojken.
”Och precis efter, med så där hundra år, kommer familjen Potter.” sade glasögon pojken.
”Åh, vad mycket ni vet.”
”Alla renblod eller halvblod vet det, Lily.”
”Jag visste inte det, Sev.”
”Du är mugglarfödd, innan vi träffades visste du inte ens att magi fanns.” svarade Sev ursäktande.
”Åh, sant.” mumlade Lily.
”I alla fall, vad heter ni?” Cissy såg på pojkarna.
”James Potter.” svarade glasögon pojken.
”Severus Snape.” sade den andra pojken.
”Angenämt.” sade Cissy.

På perrongen strax efter att tåget lämnat stationen.

”Regelus, snälla lugna ner dig. Sirius är hemma innan du vet ordet av det.” Orion försökte lugna ner sin upprörda son medan hans fru blängde på alla som stirrade på familjen.
'Man kunde ju hoppas att dem hade bättre saker att göra än att stirra på oss.' tänkte hon bittert.
De båda föräldrarna var så upptagna med situationen att dem inte märkte förbannelsen som riktades emot dem. Dem hörde en svagt bekant röst i bakhuvudet.
”Ni ska inte längre älska er förstfödda son, kasta ut honom ur ert hjärta och sinne. Hata honom. Behandla honom värre än en husalf.. få honom att känna sig oälskad av er. Acceptera inget annat elevhem än Slytherin.”
Något hände i Orions och Walburgas hjärta den dagen. De ville inte längre kännas vid att de hade två söner. Dem lämnade perrongen med Regelus fortfarande upprörd. Dem såg inte den vithåriga trollkarlens som stod hånleende och tittade efter dem.
”Ytterligare ett steg närmare mitt mål med att omvandla denna värld efter våran bild. Å min älskade Gellert. Snart är allt som vi planerat.” Albus Dumbledore lämnade perrongen och återvände till Hogwarts för att invänta eleverna och det nya året.

Åter på tåget.

Kupé dörren öppnades på nytt och in klev tre personer, två pojkar, en med svart hår och en med ljusbrunt hår och en flicka med blont axellångt hår.
”Hej, kan vi få sitta mer er?” frågade pojken med det svarta håret.
”Naturligtvis, Frank.” svarade James och log emot pojken som hade frågat.
”James? Just det ja, du börjar på Hogwarts i år ja.” Frank satte sig ner bredvid James, flickan han hade med sig satte sig bredvid honom och pojken satte sig bredvid Sirius.
”Japp, så nu är lugnet borta från Hogwarts, om man ska lyssna på vad mamma sade till professor McGonagall förra veckan.” svarade James leende.
”Dorea har nog fullständigt rätt i det.” skrattade Frank. ”Vilka är dina vänner, James?” fortsatte han.
”Lily Evans.”
”Severus Snape.”
”Narcissa Black.”
”Sirius Black.”
”Remus Lupin.”
”Alice Wood.”
”Frank Longbottom.”
”James Potter. Så nu vet vi vad alla heter, nöjd Frank?” James såg på Longbottom arvingen.
”Mycket.”
De satt alla tysta en lång stund efter det. Alla försjunka i egna tankar. Det tog nästan två timmar innan någon pratade igen. Denna någon råkade vara en viss James Potter.
”Jag fick en asgrym idé!”
”Snälla James, du har aldrig bra idéer.” suckade Frank.
”Tyst med dig, mullvad.” sade James.
”Ursäkta? Men mullvad.” Alice såg frågande ut medan de andra roade.
”En lång historia som INTE ska upprepas..” svarade Frank snabbt. ”Aldrig James!” tillade han snabbt efter såg James leende. James såg små sur ut.
”Okej, vad var det för idé du hade, James?” frågade Severus. James såg frågande ut innan han åter kom på sin idé.
”Jo, ska vi spela århundrades spratt?” Vid ordet spratt satte sig Sirius och Remus rakare upp i sina platser.
”Vadå för spratt?” frågade dem i kör.
”Vi kan lura Dumbledore.” De sju personerna i kupé såg frågande ut.
”Vem är Dumbledore?” frågade Lily.
”Rektorn på Hogwarts och den största trollkarlen sedan Merlin.” svarade Sirius.
”Vad bitter du låter.” anmärkte Alice.
”Han har försökt övertala Sirius pappa att gå med i Dumbledore privata krig emot den mörka sidan av magin och därmed hotat med hur mörk magi kan skada Orions söner. Rent av döda dem.” förklarade Narcissa.
”Inom familjen Black finns ingenting viktigare än familjen.” tillade Sirius. ”Min pappa blev inte så glad över det dolda hot han fick från rektorn då han i princip sade att om pappa inte gjorde som Dumbledore ville så skulle jag och min bror bli dödade. Jag var nio då, Regelus, min bror var två.”
”Jag är ledsen.” sade Severus, Lily, Frank, Alice och James. Efter en kort stunds tystnad så började James prata igen.
”Så, ska vi lura honom?”
”Hur ska vi göra?” Severus såg frågande på honom.
”Jag vet inte ännu. När jag kommer på hur..”
”Så berättar du det första du kommer på det.” sade de andra i kör. James log njöt.

Narcissas pov

”Black, Narcissa.” Narcissa klev upp till pallen och kastade först en blick mot sina systrar vid Slytherin bordet. De log uppmuntrande emot henne. Sen såg hon på sina vänner från tågkupén, alla gjorde tummen upp mot henne. Snart såg hon ingenting då hatten som skulle sortera alla nya elever in i sina elevhem.
”Slytherin!” Hon lämnade snabbt tillbaka hatten och skyndade iväg till sina systrar efter att snabbt kastat ett leende mot sina vänner.
”Black, Sirius.” Cissy såg sin kusin gå upp till pallen och höll tummarna.
”Gryffindor!” Hela salen var tyst. Aldrig förr hade det funnits en Black utanför Slytherin hemmet. Sirius tog av hatten och gick lugnt bort till Gryffindor bordet och satte sig. Narcissa vände sig om mot sorteringen igen och väntade på sina andra vänner.
”Evans, Lily.” Narcissa log för sig själv då hennes vän klev upp och satte på sig hatten.
”Smutsskalle.” mumlade en blond pojke inte så långt ifrån där Narcissa satt.
”Lucius, rektorn kan höra.” viskade hans vän.
”Vem bryr sig.” svarade Lucius.
”Malfoy.” muttrade Andy. Bella nickade instämmande. Cissy bestämde sig för att fråga sina systrar senare vad de menade.
”Gryffindor!” Lily nästan skuttade fram till Sirius med ett brett leende på läpparna.
”Lupin, Remus.”
”Gryffindor!” Remus gick bort till sitt nya elevhem och satte sig bredvid Frank, som var andraårselev, som satt mittemot Sirius.
”Snape, Severus.”
”Slytherin.” Narcissa log brett, egentligen en av hennes nya vänner i hennes elevhem. Severus satte sig mitt emot henne och besvarade hennes leende.
”Äntligen, jag trodde jag skulle bli ensam här.” viskade Narcissa. Severus skrattade lågt.
”Inte skulle vi lämna dig ensam.” log Severus.
”Potter, James.” De båda Slytherin eleverna vände blickarna framåt och såg på när James blev insorterad till Gryffindor. De log mot James då han skyndade bort till de andra vid lejonen där han slog sig ner bredvid Lily som log strålande emot honom.
Narcissa vände sig på nytt fram mot sorteringen där fler elever ropades upp och till slut kom de äntligen till W.
”Wood, Alice.” Alice hoppade upp på pallen och strax efteråt satt även hon vid Gryffindorbordet.
”Nu, när våra förstaårselever äntligen har hittat hem, kan vi börja med vårt festmåltid!” Narcissa såg att rektorn hade ställt sig upp. Rektorn var en lång smal man med långt vitt hår och nästan lika långt skägg. Hon rynkade på näsan när hon såg honom. Hon mindes när han hade varit på en av ministeriets årliga julbal där hon, tillsammans med resten av familjen Black hade varit många gånger. Det var efter hela historien med Sirius och Dumbledore dolda hot till Sirius pappa Orion. Mer hann hon inte tänka på saker, för just då dök det som sagt en festmåltid upp på borden framför eleverna. Narcissa och Severus utbytte ett leende och började snart avnjuta den första måltiden på Hogwarts.

James pov

Efter festmåltiden och rundturen upp till Gryffindortornet satt James, Sirius, Remus och en till pojke som dem lärde känna vid namn Peter Pettigrew i den sovsal som dem skulle dela under de kommande sju åren.
”Jag är uttråkad.” sade Sirius där han låg på sin säng.
”Jag vill träffa de andra.” muttrade Remus,
”Jag vill berätta om min idé som jag fick på tåget.” svarade James och rykte på axlarna. Sirius och Remus såg på honom.
”Har du kommit på hur vi ska göra nu?” frågad Sirius. James nickade.
”Kom igen då.” sade Remus och lämnade sovsalen. James och Sirius följde efter. Peter hade somnat och de ville inte väcka honom. Dem kom ner till uppehållsrummet där dem hittade Lily, Alice och Frank.
”Kom igen, James kom på sin idé.” viskade Sirius till de tre andra. Dem reste sig snabbt upp och skyndade efter pojkarna. Väl ute i korridoren kom Lily på en sak.
”Hur ska vi hitta Sev och Cissy?” frågade hon. Dem andra stannade tvärt.
”Ingen aning.” svarade Alice.
”Tur att ni har mig då.” sade Sirius. Dem stirrade på honom.
”Hela min familj har varit i Slytherin i generationer.” Sirius började gå nedför korridoren och dem andra sprang ifatt honom. Tjugo minuter senare stod de utanför Slytherin hemmet och funderade på hur de skulle få ut sina vänner. Just som dem stod där kom Andromeda Black gående. Hon hade sitt första perfektsmärke på klädnaden.
”Vad gör ni här?” frågade hon nyfiket och såg på gruppen.
”Letar efter någon som kan berätta för våra vänner att dem ska komma ut.” svarade Lily blygt.
”Vilka då?” frågade Slytherin flickan.
”Severus Snape och Cissy.” svarade Sirius och log mot sin kusin. Hon nickade och mumlade lösenordet in till hemmet innan hon snabbt försvann in sitt uppehållsrum. Fem minuter senare kom Severus och Narcissa ut.
”Hej!” sade Narcissa då hon kom ut.
”Hej, kom vi hittar något ställe där vi kan prata.” sade James och dem gick därifrån.

”Så vad tycker ni? Är det n bra idé?” James såg oroligt på sina nya vänner.
”Bara för att se om vi fattat det rätt..” började Cissy.
”Vi har gått igenom det fem gånger redan.” sade Severus
”Då kan en sjätte gång inte skada, Sev.” svarade Lily.
”Hur som helst. Du säger, James. Att vi ska låsas hata varandra och ni ska bete er som skitstövlar mor Severus för att han är vän med Lily och du vill att Lily inte ska vara vän med honom utan med dig. Och det ska bara bli värre för varje år som går. Men egentligen är allt ihop bara på låsas..” fortsatte Cissy som om hon inte hade blivit avbruten.
”Är det så du menar?” frågade Cissy.
James nickade. ”Japp, det borde sammanfatta alltihop.” svarade han nöjt.
”Jag tror hans föräldrar tappade honom i golvet när han var lite.” teaterviskade Alice till Frank och Remus som försökte men misslyckades brutalt med att dölja sina skratt. James räckte ut tungan åt henne.
”Ska vi göra det då?” frågade Sirius och såg på Severus. Det var ju trots allt han som skulle lida mest under dessa åren som kom. Severus såg på James.
”Kan vi prata i fred två minuter?” frågade James till dem andra som nickade och lämnade rummet.
”James, är du säker på det här?” frågade Severus nästan så fort dörren stängdes bakom Frank.
”Det är du som måste besluta det, Severus.” svarade James.
”Jag vet.” Pojken med den bleka hyn satte sig på golvet och lutade sig mot väggen. James satte sig bredvid honom. Dem satt där i nästan tjugo minuter innan dem talade igen.
”Vi gör det.” viskade Severus. James log emot honom.

Andra året

Lily pov

Lily satt vid gryffindorbordet och såg på när dem nya förstaårseleverna blev sorterade. James, Sirius, Remus och deras vän Peter satt fyra platser ifrån hennes och Alice och Frank. Lily såg på James att han var orolig då hans lillasyster skulle bli sorterad idag.
”Potter, Helena.” Lily såg den svart håriga flickan gå upp till pallen.
”Slytherin!” Lily såg hur James klappade i händerna och log. Men han var också en av de få som gjorde det. Det var inte många med namnet Potter som inte hamnade i Gryffindor och ifall dem hamnade någon annanstans så är det i Ravenclaw dem hamnar. Aldrig Slytherin. Men Lily visste att Helena var som deras mamma, Dorea Black och därför hörde hemma i Slytherin.

Femte året

Severus pov

”Helena, vi kan vänta med det.” Han såg på flickan som satt på sängen bredvid honom. Dem var ensamma i Spökande Stugan och väntade in resten av sina vänner. Dem hade börjat använda Spökande Stugan som högkvarter efter att dem hade kommit på att Remus var en varulv.
”När ska vi annars berätta?” frågade Helena. Hon log emot honom och tog hans hand.
”När allt har lugnat sig.”
”Du menar när min bror har lugnat sig efter vad som hände idag mellan Sirius och Malfoy?” svarade Helena.
”Vad Lucius ens gjorde på skolan förstår jag inte.”
”Då är vi två.” muttrade James då han och alla andra i deras gäng kom in i rummet. Lily gick bredvid James och höll honom i handen som för att lugna honom ytterligare. Alice och Frank satte sig i en av de stolarna som fortfarande var hela, Remus satte sig på golvet bredvid Sirius och Narcissa satte sig på den låga bänken framför sängen. James och Lily stod vid fönstret.
”Severus..” James vände sig inte från fönstret när han talade.
”Ja, James. Vad är det?” Severus såg bort mot den unge mannen han såg som en bror.
”Förlåt.”
”Du behöver inte be om förlåtelse. Vi var alla med på det.” svarade Severus.
”Men vi behövde inte gå så långt.” sade Sirius trött.
”Vi behövde visst det.” sade Alice.
”Annars hade Dumbledore inte trott på det.” svarade Lily.
”Lily, kan du snälla aldrig komma på något sånt igen?” Helena såg bort mot den rödhåriga flickan som log svagt till svar.
”Vi behövde officiellt splittra på mig och Severus, Helena Det vet du.” Lily såg tillbaka på sin pojkväns lillasyster.
”Jag vet.” suckade Helena och lade sitt huvud på Severus axel. Han log svagt.
”Men tvinga mig aldrig att kallade dig 'Smutsskalle' igen.” Severus rös till och mådde dåligt igen efter att ha uttalat det där ordet för andra gången den dagen.
”Jag lovar, Sev.”
”Till gladare nyheter. När tänkte ni berätta att ni var tillsammans?” frågade James och såg bort mot paret på sängen.
”Ikväll.” svarade Helena.
”JAG VISSTE DET! Lily, tio galleoner till mig!” Cissy såg nöjd ut.
”Rakans!” skrattade Lily och såg på sin bästa vän.
”Ja, i alla fall. Severus, jag behöver väl inte säga vad som händer ifall du eller någon annan skadar min syster?” James såg på Slytherin pojken. Han nickade.
”James..” Remus och Sirius såg på James vänligt.
”Ja?” frågade James misstänksamt.
”Om du skadar vår bror skadar vi dig.” sade dem båda i kör. Alla i spökande stugan skrattade.

Sjunde året

Sirius pov

Sirius såg när han lillebror nervöst gick upp mot pallen för sin sortering. Han kunde inte förstå att hans lillebror var elva år redan. Sirius hade knappt sett honom sedan han börjat på Hogwarts. Hans föräldrar hade inte tillåtit honom, efter att de fått reda på att Sirius hamnat i Gryffindor.

”Pappa, vad skulle hända i fall jag inte hamnade i Slytherin?” Sirius satt vid frukosten den förste september och skulle börja på Hogwarts samma dag.
”I fall du inte hamnar där så kommer du hamna i det elevhemmet du hamnar i och göra oss stolta i alla fall.” svarade hans mamma och strök honom varmt över kinden och log.
”Siri, kan du läsa för mig innan du åker?” Regelus hade kommit in i köket, fotfarande iklädd pyjamas med en bok i ena handen och en svart tyg hund i andra. Hunden var väldigt lik en grymmen tyckte Sirius.
”Vad vill du jag ska läsa, Reggie?”
”Sagan om de tre bröderna.” svarade Regelus,
”Vill Tramp också det?” frågade Orion och log mot sin yngsta son. Regelus nickade och tryckte tyghunden närmare sig. Sirius gav sin frukost disk till Krake, husalfen och tog med sig Regelus upp till vardagsrummet där dem satte sig framför brasan och läste.

Mamma! Pappa!

Hogwarts är lika bra som ni har sagt. Förtrollade trappor,
spöken, underbar mat, STORT!
Har tre vänner som jag kommer dela sovsal med.
En av dem är gammel- faster Doreas son James.
Måste gå, ska försöka slå en av pojkarna i schack. Du råkar inte ha några tips pappa?
Hälsa Reggie att hans brev är på väg.

Kram
Sirius

Ps.
Jag hamnade i Gryffindor.

Nästa dag satt Sirius och väntade på morgonposten. James, Remus och Peter satt runt omkring honom och åt. Till slut kom äntligen posten. Han såg sin pappas tornuggla komma ner framför honom med ett rött kuvert.
”Nej.” viskade Sirius.

”HUR VÅGAR DU HAMNA I GRYFFINDOR! VILKEN SKAM FÖR MITT EGET KÖTT OCH BLOD!! VET DU ENS VILKEN SKAM DU DRAGIT ÖVER FAMILJEN?! NEJ! NATURLIGTVIS INTE! DU TÄNKER ALDIG, SIRIUS!” Sirius såg på det brända kuvertet när han kände en hand på sin axel. Han vände på huvudet och såg Cissy stå där.
”Kom.” Hon tog med sig honom ut ur den nu tysta salen.

”Slytherin!” Sirius såg upp på sin lillebror som skyndade bort till Slytherin bordet och satte sig bredvid Cissy och Severus. Han log emot Reggie som snabbt log emot honom.

Åren efter Hogwarts tills Lily och James dör.

Tredje person pov

”Åh, grattis!”
”Ni med!”
”Yay, bebisar!” Alice, Narcissa och Lily satt tillsammans i köket och diskuterade när deras söner skulle föddas. Medan männen satt i vardagsrummet.
”Så, hur tror ni det går för Severus?” frågade Remus och såg in i elden.
”Om han varit död så hade vi nog vetat det.” svarade Sirius buttert.
”Du kan väl inte fortfarande sura över att din mystiska flickvän har dumpat dig och gift sig med någon annan och nu är gravid?” frågade James. Sirius svarade inte. Han ville inte prata om Narcissa och hennes giftermål med Malfoy. Inte för att någon i deras konstiga lilla familj kände till hans och Narcissas förhållande. Sirius kunde inte förstå varför hans pappa hade gått med på att bryta Narcissas och Sirius arrangerande äktenskap för att låta henne giftas bort till Malfoy familjen.
”Så, hur tror ni det kommer bli med barnen nu då?”
”Vi kan nog göra Marodörer av dem.”

”Titta på Neville och Harry.”
”Är dem inte söta. Sover tillsammans.”
”Kvinnor alltså, det ser inte sanningen.”
”Ja, Tramptass. Dem uppenbarligen lurar oss och planerar århundrades kupp.”
”Precis.”
”Män.”

'Åh Severus, jag önskar du kunde vara här.' Helena såg ner på den lilla flickan i sin famn.
”Lei è adorabile, ciò che lei è caldo?” (Hon är bedårande, vad ska hon heta?)
”Emmy Helena Snape.” Helena såg upp på barnskötaren som hade hjälpt Emmy till världen på den lilla kliniken i Italien som en av hennes gamla skolkamrater hade talat om efter att hon hade varit på resa i Italien under ett sommarlov.
”Un bel nome per una bella bambina” (Ett vackert namn till en vacker liten flicka) svarade kvinnan leende. Hon lämnade rummet och gick för att fylla i lite papper. Helena såg ut genom fönstret hon hade i sitt rum.
'Jag är ledsen Severus, men jag kunde inte stanna i kriget eller i Storbritannien. Jag saknar dig, snälla dö inte.'

”Amelia Lily Potter, det passar henne.” James log ner mot flickan sin famn. Lily log trött emot honom. ”Du kanske borde hämta Harry. Han vill nog träffa sin syster.” Hon tog emot sin dotter från sin man då han gick för att hämta deras son.

”Severus. Öppna! Jag vet att du är där!” Remus ropade genom dörren på Spinnargränden.
”Låt mig vara.” hördes en röst från andra sidan dörren.
”Nej, öppna.” Dörren öppnades och Severus släppte in varulven.
”Du verkar inte ha hittat dem.” konstaterade Severus. Remus suckade.
”Harry är hos Lilys syster men han visste inte vart Amelia fanns.” svarade Remus tungt. Han satte sig i soffan i vardagsrummet.
”Har du hittat Helena ännu?” Severus såg ut genom fönstret ett par minuter innan han drog fram ett pergament ur en inner ficka. Han räckte över det till Remus som tog emot pergamentet. Han vecklade ut det och fanns ett kort brev med Helenas handstil på.

Kära Severus.
Jag hoppas att detta brev finner dig och att
du är vid liv. Jag är ledsen för att jag bara gav
mig av utan ett ord. Men jag var tvungen, du måste
förstå det. Jag hade inte längre mig själv att tänka på.
Jag kunde inte göra som James och Lily och
Frank och Alice gjorde och gå under jord.
Jag kan tala om att jag är i Europa men inte mer än
så, är jag rädd. Ifall mitt brev kommer på avvägar.

Älskar dig!

Helena.

Remus läste igenom brevet tre gånger innan han såg på kortet. Det var en bebis med svart hår som låg i en säng och log ett typiskt bebis leende. De svarta ögonen såg in i kameran. På baksidan av kortet stod det:

Emmy Helena Snape, född den 5 juli 1981, klockan 23:46.

Remus såg upp på Severus som fortfarande såg ut genom fönstret.
”Severus, jag..”
”Visst inte att hon var gravid? Då är vi två.” Severus avbröt sin vän dystert. Remus lade en hand på trollkarlen axel.
”Vi hittar dem, både Emmy och Amelia. Du kan åtminstone med största sannolikhet försäkra dig om att Emmy är med Helena.” svarade Remus.
”Men vi vet inte ens vart Amelia är, inte ens Dumbledore vet.” sade Severus.
”Jag vet inte vart hon är men jag vet vem hon är med.” Remus gick tillbaka till soffan igen och satte sig ner. Severus följde snabbt efter.
”Vem?” frågade han.
”Sirius tog med henne hem till sina föräldrar.”
”Va? Men dem hatar ju Sirius.” svarade Severus.
”Nej, enligt det korta brev jag fick från Sirius, så berättade han att hans föräldrar hade varit under imperiusförbannelsen. Men hans föräldrar hade lyckats bryta den någon gång efter att Sirius lämnat deras hem när han var sexton och dem försökte kontakta Sirius och förklara för honom vad som hade hänt men Sirius svarade aldrig på breven.” berättade Remus. Snape rynkade pannan.
”Han fick aldrig några brev från dem.” sade Severus.
”Någon tog dem.” misstänkte Remus.
”Troligtvis Dumbledore.”
”Ja, högt troligen.”

Emmy pov

”Emmy, raring. Detta är Severus Snape och han vill gärna tala med dig.” Emmy såg upp på den gulhyade mannen framför henne. Det hade gått ett år sedan hennes mamma hade lämnat henne här, på barnhemmet. Hon rös. Ett år ensam. Ett halvår sen hennes kusin hade lämnat henne här för att bo med mannen som hade hämtat henne.
Skötaren lämnade henne ensam med mannen inne på föreståndarinnans kontor.
”Hej Emmy.” sade mannen – Severus – vänligt.
”Hej.” svarade hon och såg in i de svarta ögonen. ”Vem är du?” Hon lade huvudet åt sidan. Mannen log svagt och tog fram något ur en innerficka på sin jacka. Han räckte över det till henne. Hon såg ett kort på en liten bebis.
”Söt.” sade hon och såg upp på mannen igen.
”Det är min dotter.”
”Vart är hon?” Emmy såg sig omkring ifall hon hade missat flickan inne rummet.
”Jag vet inte. Hennes mamma berättade aldrig för mig att hon var gravid med vår flicka och lämnade landet innan hon var född.
”Åh, vad elakt av henne.” viskade Emmy. Hon mindes att hennes egna mamma hade berättat för henne att hon hade behövt lämna England på grund av kriget.
”Ja, det tyckte jag med. Men hon skickade det här kortet en vecka efter att våran dotter föddes. Och jag har haft detta med mig sen dagen jag fick det. Hon fyller fyra nästa vecka.” berättade Severus och satte sig på huk framför flickan som såg upp på honom med stora ögon.
”Jag fyller fyra nästa vecka jag med.” Hon log brett mot mannen som log tillbaka
”Vänd på kortet.” viskade han och hon gjorde det. Det stod en kort rad på baksidan.

Emmy Helena Snape, född den 5 juli 1981, klockan 23:46.

Hon såg upp på Severus med tårfyllda ögon.
”Det är mitt namn.” viskade hon.
”Jag vet.” viskade Severus till svar. Emmy slog armarna runt halsen på mannen och grät häftigt. Severus lade sina armar runt sin dotter och tryckte en kyss mot flickans svarta hår.
”Jag har letat överallt efter dig, min älskling.” viskade han. Emmy log in i hans axel.
”Jag har vetat att du var här i ett halvår men kunde inte komma tidigare.” förklarade han. Hon släppte taget om honom och såg frågande ut.
”Varför inte?”
”För att det finns en elak man som inte får veta att du är min dotter. Han skulle kunna skada dig så som han har skadat dina kusiner.” svarade Severus.
”Är han anledningen till att Amelia hatar mig?” Hon fick på nytt tårar i ögonen.
”Troligtvis, jag vet inte varför.” svarade Severus.
”Har du träffat Amelia?”
”Bara en kort stund då hon och Remus kom förbi Hogwarts och träffade den elaka mannen som råkar vara rektorn.” sade Severus.
”Åh, så kan jag få bo med dig då eller ska du lämna mig här?” Emmy bytte samtalsämne.
”Jag tänker inte lämna dig här och jag inte heller ta dig med mig hem men jag har pratat med min syssling och hon kan ta hand om dig under skolåret medan jag är på Hogwarts och arbetar så träffas vi på loven och så får vi skriva brev till varandra.” berättade mannen för sin dotter.
”Yay! Jag kommer härifrån!” Emmy släppte sin pappa och hoppade glädjeskutt medan Severus skrattade lågt.

Harrys pov

”Och det är vad som hände, Harry.” avslutade Remus. Harry såg upp på professor Lupin där han satt på stolen vid brasan med Amelia i knät som för att försäkra sig att hon inte var försvunnen. Snape gjorde samma sak med Emmy.
”Men Dumbledore skulle väl ändå inte..” började Harry bara för att bli avbruten av sin syster.
”Harry, han visste om bytet mellan Pettigrew och Sirius men gjorde ändå inget när Sirius oskyldigt hamnade i Azkaban, Och han såg till att jag inte fick bo med Orion och Walburga, även om det fanns tydliga tecken på att jag blev väl behandlad och det faktum att både dem och jag ville bo där.” sade hon sorgset.
”Plus det faktum att han låter dig bo hos er moster fastän enligt era föräldrarnas testamente sak ni absolut inte bo där och ni ska vara tillsammans ifall det skulle hända morbror James och moster Lily något.” tillade Emmy. Harry stirrade framför sig medan han försökte smälta allt han hade fått höra.
”Jag behöver gå och rensa tankarna.” mumlade han innan han lämnade kontoret.

Tredje person pov

”Följ efter honom och se till att Dumbledore är långt ifrån Harry.” sade Remus till flickorna och snart försvann en liten varg unge följt av en hundvalp ut genom dörren och lämnade dem båda männen ensamma i sina egna minnen.
-----
Wow, hade glömt hur mycket det stod i detta kapitlet Det är tio sidor långt i mitt skrivprogram Hoppas ni tycker om det !!

Gud vad långt. Kul att du har ändrat handlingen så att alla är vänner. Du skriver ärligt talat som en Gud

OMG OMG OMG OMG!!!! MARAUDER TIDEN ÄR DET BÄSTA I HELA HARRY POTTER!!! BLEV SÅ SJUKT GLAD ATT DU SKRIV OM DEN TIDEN. BÄSTA KAPITLET EVER ♥

Här kommer kapitel 29 Yay!!

"." Tal
'.' Tanker
Hej Brev/Tidning/Liknande
Hej Minnen
Hej Minnen inuti ett minne

Kapitel 29 Spionerna'

Harry pov

Harry lämnade snabbt fängelsehålorna och nästan sprang upp för marmortrappan. Han såg inte de båda djuren som följde efter honom i skuggorna. Harry insåg snart att han hade kommit upp till Gryffindor tornet. Han gav snabbt lösenordet (”Ovala grenar”) innan han kom in i uppehållsrummet där han sjönk ner i en av fåtöljerna vid brasan. Han stirrade in i elden och lät tankarna flyga fritt inne i huvudet. Det var mycket att ta in på en gång och att veta att hans föräldrar inte alls ville att han skulle vara hos sin moster.. Harry tog av sig glasögonen och gned sig i ögonen.
”Hej Harry!”
Harry öppnade ögonen och satte tillbaka glasögonen på näsan. Ron hade satt sig i soffan och tittade på honom.
”Hej Ron.” mumlade Harry innan han åter vände blicken mot brasan.
”Vart har du varit?” frågade Hermione efter hon satt sig bredvid Ron på soffan och dragit upp sina läxor ur väskan.
”Ute.” muttrade Harry trött.
”Det förstod vi. Men du var borta så länge.” sade Ron och såg på honom.
”Jag var ute, räcker inte det till svar, Ron?” frågade Harry irriterat.
”Du borde veta att vi inte får vara ute själva. Speciellt inte du.” fräste Ron tillbaka.
”Vad menar du med 'speciellt inte du'?”frågade Harry argt.
”Han menar med tanke på Sirius Black, Harry.” suckade Hermione medan hon letade efter något i en av sina böcker.
Harry kände hur irritationen växte inom honom.
”Precis, Harry. Det är en massmördare efter dig. Du måste vara försiktig och..” En brak hördes bakom Harry som snabbt ställde sig upp och drog fram trollstaven ur en ficka. Detsamma gjorde även Ron och Hermione. Harry kvävde ett skratt då han såg den unga vargungen och hundvalpen brottas på golvet. Vargungen bet hunden i tassen så att hundvalpen som hade stått ovanför vargen hoppade tillbaka. Vargen tog sig snabbt upp på fötterna och hoppade lätt och smidigt upp i Harrys famn där han tog emot henne. Hundvalpen såg upp på vargen som såg ut att hånle.
”Hur kom ni två in hit?” frågade Hermione och lyfte upp hunden i famnen. Hunden såg upp på henne med sina stora svarta ögon. Den slickade henne på kinden. Hermione skrattade.
”Gud vad söt hon är.” Hunden såg förnärmad ut.
”Jag vet vem dessa båda tillhör. Kom.” Harry lämnade uppehållsrummet och gick tillbaka ner mot fängelsehålorna. Hermione och Ron följde efter. Snart var dem framme vid Snapes kontor.
”Tillhör dem Snape?” frågade Hermione förvånat. Harry nickade. Hundvalpen i Hermiones famn hoppande ner och satte sig på golvet bredvid dörren. Den tittade upp på dem för att se vem av dem som vågade öppna dörren.
”Jag tänker inte knacka på där. Det är illa nog att behöva ha lektioner med den fladdermusen.” muttrade Ron. Harry såg hur hundvalpen öron hängde neråt och den fick ett sorgset ansiktsuttryck.
”Ronald.” fräste Hermione. Ron ryckte på axlarna.
”Vadå? Det är sant.” svarade han nonchalant. Vargungen i Harrys famn reste ragg och morrade dovt.
”Och vad hände med den där nu?” Ron såg på vargen med lätt avsmak. Vargen gav ifrån sig ett litet gnyende läte. Steg hördes innanför dörren och strax öppnades den av Remus. Hundvalpen sprang snabbt in runt varulvens fötter och försvann in på kontoret. Vargen hoppade ur Harrys famn och skuttade fram till Remus och upp i hans famn.
”Harry?” frågade Remus och såg förvånad ut.
”Fråga inte, professorn. Jag tror du kan fråga Melia.” svarade Harry och strök vargen över huvudet innan han vände på klacken och lämnade fängelsehålorna för andra gången den dagen. Denna gången gick han ut på skolområdet för att rensa tankarna.

Amelia pov
”Harry?” ropade Hermione efter hennes bror som redan var långt borta.
”Amelia, vad hände?” Vargen vred på huvudet och såg på Severus som nu höll i en upprörd Emmy.
Hon hoppade ner från Remus famn och förvandlade sig tillbaka till sin mänskliga skepnad. Hon hörde att Hermione häftigt drog efter andan i förvåning.
”Är du en Animagus?” frågade hon. Amelia ryckte på axlarna till svar innan hon vände sig mot Severus och Emmy.
”Hon är upprörd över något som Ronald sade när vi stod utanför ditt kontor.” sade hon lugnt och satte sig ner på en stol vid skrivbordet. Remus suckade lågt.
'Man tycker ju att han börja sluta undra snart.'
'Han borde ju känna dig vid detta laget, han har ju faktiskt fostrat dig.' Amelia hörde Emmys svar i sitt huvud. Emmy skrattade lågt.

Harry pov

Harry satte sig vid svarta sjön och såg ut över vattnet. Han suckade lågt.
'Varför kan inte Ron låta Melia vara?' tänkte han. Harry tog upp en sten från marken, vägde den i handen en stund.
”Hej Harry!” Harry vände sig om och såg Ginny komma emot honom där han satt.
”Hej Ginny, vad gör du här?” frågade han när flickan hade kommit tillräckligt nära.
”Jag letade efter Amelia och Emmy men dem verkar vara försvunna..” hon satte sig bredvid honom på marken. ”.. du har inte sett dem va?” sade hon och log frågande emot Harry.
”Dem är nere hos professor Snapes kontor tillsammans med professor Lupin, Ron och Hermione.” svarade Harry och såg ut över sjön igen.
”Varför då?”
”Olika anledningar.” suckade Harry.
”Dem berättade för dig alltså.” Harry såg på Ginny.
”Visste du?”
”Amelia behöver någon mer i Gryffindor som är på hennes sida än dig Harry. Plus efter Cedric och Remus är jag den som känner henne bäst.” svarade Ginny stolt.
”Inte Emmy då alltså.” Ginny skakade på huvudet.
”Emmy och Amelia hade en dålig start på sin relation, fråga mig inte vad som hände för ingen av dem pratar om det, men de blev inte vänner förrän dem var nio år. Jag har känt Amelia sedan vi var sex år.” berättade Weasley flickan.
”Det visste jag inte.” sade Harry.
”Amelia är mer hemlighetsfull som sitt liv än vad du är. Speciellt om livet innan explosionen.” sade Ginny och suckade.
”Jag förstår inte varför Ron tycker så illa om Amelia..” mumlade hon.
”Då är vi två om den saken.”
”Tekniskt sett är vi fem.” hördes en röst bakom dem.

Nej!!!!! Fortsättningen måste komma nu!!!! Sjukt bra