Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Konungen öppnade munnen för att genast stänga den igen. Ett nytt leende letade sig fram på hans läppar när Cleopatara försiktigt placerade sina händer mot honom. Han förundrades över hur vacker hon var, och av någon anledning verkade hon annorlunda. Hon var modigare. Tidigare hade hon knappt vågat titta, och absolut inte röra vid honom på det här sättet.
"Efter en arvinge.. Visst. Varför inte", svarade han med en låg röst. Nu var det endast få decimeter mellan dem och konungen verkade ha förträngt att de egentligen skulle bege sig ner till frukosten. All hans fokus låg istället på flickan framför sig. Han lyfte sin fria hand och rörde vid hennes flätade hår.

Cleo visste inte alls vad det var med henne. Hon hade knappt vågat titta på honom under bröllopet och här stod hon, några decimeters mellanrum. Det var knappt att hon kunde andas när hon tänkte efter. Hon avskydde sig själv för att hon lät två män ha så stark påverkan på henne.
”Om hon kommer före? Du hade väl inte blivit arg?” Viskade hon och drog fingrarna genom hans hår istället för att ha sin hand mot hans kind. Hans hår var kortare än Leonidas men det var mjukare att ta på. Hon log svagt och vek undan med blicken efter att ha granskat honom. ”Vad är dina planer för dagen?” Undrade hon sedan och drog sig försiktigt undan. Hon gick mot dörren och la armarna om sig själv. Hon visste inte riktigt varför hon plötsligt börjat skämmas. Kanske för att hon gett sig själv helt till en man och höll på att göra om samma sak med en annan. Hon svalde hårt och pillade lätt med sin fläta, samma ställe där han hade rört vid den.

Konungen gjorde inget motstånd när Cleopatra plötsligt drog sig undan. Istället granskade han henne när hon begav sig bort mot dörren som ledde ut från kammaren.
"Jag kommer inte bli arg. Men jag är säker på att gudarna kommer att ge oss den son vi önskar, om vi ber till dem.", svarade han och började därefter att följa sin drottning. Vid frågan om hans planer för dagen så ryckte han först lätt på axlarna.
"Min vän Leonidas kommer enbart att stanna ett par dagar till, så jag planerar att spendera förmiddagen med honom", började han och gick sedan fram till Cleopatra för att kunna lägga handen mot hennes rygg och eskortera henne genom byggnaden.
"Sedan kan vi tillbringa tid tillsammans..", fortsatte han med en lägre röst och granskade sin drottning, som om han väntade på att se en reaktion.

Cleo bet sig fundersamt på läpparna. Gudarna ja. Hon hade bett om att bli lycklig och stod där med känslor för två olika män, två bröder dessutom. Hon nickade bara instämmande innan hon rynkade på pannan när hon hördes sin älskares namn.
”Det vore smart att umgås med honom så mycket som möjligt, han är här för din skull och ni träffas inte särskilt mycket, inte sant?” Log hon svagt och rös lätt till när hon kände hans hand mot sin rygg. Hon kollade sedan på honom och rodnade svagt. Hon antog att han menade något med det sista han sa och hon borde inte ha blivit så förvånad. De var gifta påminde hon själv om. Hon log svagt och nickade lite. ”Jag funderade på att gå till havet med min yngsta bror under dagen, jag kommer till din kammare när jag är tillbaka.” Lovade hon och smekte hans bröstkorg lite försiktigt.

Konungen lämnade kammaren tillsammans med sin drottning. Han lyssnade till hennes ord för att sedan nicka instämmande.
"Det stämmer. Som barn ägnade vi mycket tid tillsammans, men saker har förändrats med åren. Det förväntas mer av oss i våra riken", förklarade han för Cleopatra medan han eskorterade henne genom den långa korridorerna. "... och du gör rätt i att gå till havet. Det är vackert vid denna tid på året". Folk de mötte längst vägen bugade sig respektfull mot det nya kungaparet, men konungen verkade oberörd. Han var van vid uppmärksamheten. Istället låg all hans fokus på flickans ord – att hon skulle komma till kammaren i eftermiddag.
Frukosten stod serverad och i salen fanns redan ett tiotal människor av högre rank. Det var dem som stannat i palatset över natten. Konungen slängde en blick över sällskapet och rynkade pannan när han insåg att Leonidas inte fanns på plats. "Var är han..?", mumlade han tyst och i samma stund smög det fram en tjänare vars blick ständigt var riktad mot golvet.
"Min kung. Leonidas har lämnat palatset. Han tog en häst och red norrut", sade tjänaren, vilket fick konungen att se mer besvärad ut. Han var inte van vid att saker gick mot hans vilja.
"Sa han vart han skulle?", frågade han till slut, men tjänare skakade bara på huvudet. "Nej, herrn".

Cleo nickade lite och rynkade lite på pannan åt alla som bugade, hennes make verkade hur van som helst men för henne verkade det fånigt. Hon var inte kunglig, tyckte hon iallafall. Hon granskade frukostbordet och kände hur hungrig hon var, hon märkte inte alls att Leonidas saknades förrän konungen nämnde det. Hon rynkade lite på pannan och tittade upp mot sin make med ett litet leende.
"Han kanske gillar att vara ute på morgonen, min far brukade alltid gå ut innan han åt frukost. Något om att det lugnade hans nerver." log hon och smekte sin konungs arm lätt med sina fingertoppar. Hon visste inte ifall hon vågade röra honom mer än så framför allt folk. Hon fattade inte alls varför Leonidas hade lämnat slottet, hennes egna oro tog över och hon blev rädd över att någon hade sett henne och Leonidas och att det varit anledningen till att han blivit tvungen att lämna i all hast.
Hon visade dock inte alls sin oro utan satte sig ner för att njuta av frukosten. Hon övertygade sig själv om det det inte alls var fallet, att han endast behövt rida iväg för den friska luftens skull och inte på grund utav deras oförlåtliga handlingar. Hon plockade åt sig lite av allt till sitt fat och började äta efter att ha offrat lite åt gudarna.

Tjänaren backade långsamt tillbaka till sin plats och konungen svor till för sig själv. Han var påväg att göra en stor scen av det hela, men Cleos ord och beröring gjorde honom lugnare. Istället satt han sig ner och tittade ut över sällskapet som då gjorde detsamma. Han började ta för sig av det som dukats fram på bordet framför dem, men då och då mumlade han någonting tyst. Som om han inte riktigt kunde släppa att hans närmaste vän inte fanns på plats. Konungen fick intala sig att Cleo hade rätt, att Leonidas gett sig iväg för att lugna sina nerver. Kanske hans vän hade fått i sig för mycket efter gårdagen fest och därför behövde frisk luft?

Cleo sneglade mot sin make lite då och då, hans oro lugnade inte direkt ner henne. Hon smekte hans arm när hon ätit klart och log svagt.
"Finns det något jag kan göra för att du ska lugna dina nerver lite?" frågade hon försiktigt, försökte strunta i sällskapets blickar så gott som de gick men alla ville nog få en liten tanke om hur deras nya kungapar hade det. Cleo var fastbesluten om att inte ge någon något att skvallra om, förutom Leonidas. Han var hennes största svaghet egentligen och ifall någon fick veta vad hon hade gjort skulle allt ändras för henne.

Konungen verkade inte ha någonting emot att Cleo smekte hans arm. Han såg mot sin hustru och mötte hennes klara ögon med ett svagt leende. I hans blick fanns dock fortfarande viss frustration. Han hade trots allt hoppas på att få hålla en lång konversation med sin vän vid frukostbordet. Bortsett från Cleopatra bestod nu sällskapet främst av personer som var äldre än honom själv, och i ena hörnet satt modern med ett vakande öga.
"Inget att göra någonting åt. Bara sitt här med mig", svarade han med en låg röst och la sedan en hand om flickans midja. Dels för att han tyckte om att ha henne där, men också för att det såg bra ut inför dem andra.

Cleo log smått mot honom och drog en hårslinga bakom örat, då det var lite av hennes hår som hade lossnat från flätan. Hon undvek allas snokande blickar och försökte fokusera på kungen.
”Du kanske vill följa med till havet senare ifall Leonidas dröjer.” Sade hon försiktigt och vände sig mot honom då hon var klar med maten. Hon log svagt och smekte lätt armen han placerat runt henne. Cleo lutade kinden mot hans axel och slöt ögonen i några sekunder, hon hade sovit otroligt bra men inte alls länge och det började kännas av då hennes ögonlock blev ganska tunga. Hon tittade sedan hoppfullt på honom och log stort, hon ville gärna att han skulle följa med henne och hennes bror till havet. Det kunde bli en kul upplevelse för hennes lillebror och hon var nyfiken på hur hennes make var med barn.