Gröna Grodor [prs]

Aloy vilade huvudet i Remus knä medan han läste högt ur sin senaste bok och hon lyssnade på ett halvt öra, inte för att boken inte var intressant, utan för att hon var en aningen trött på grund av bristen på sömn. Remus upptäckte snart det och la ner boken och såg på henne.
"Du borde sova," sa han ömt och hon var just på väg att svara när det ringde på dörren och de båda såg på varandra. Det hände att det ringde på deras dörr, men det var sällsynt då deras mugglargrannar använde porttelefonen och de utgick ifrån att det var en magiker. För en sekund undrade hon om det var Hilde och Sirius som skojade med dem.

"Jag öppnar," ropade Jax och de båda reste sig upp och gick bort till dörren, undrandes vem det var. "Professor Dumbledore."
Jax såg en aning oroad ut över att se sin rektor på trappan och Aloy log roat över det, medveten om att hon hade reagerat lika dant om hon varit i hans ålder. Förvisso kändes det som om hon alltid sträckte på sig lite extra i närheten av den gamla mannen, men hon var inte lika orolig över att se honom. Dock var hon osäker på vad hon tyckte om att ha honom här. Han besökte dem endast om det var något, så som när Lily och James dött, när han bad Remus ta tjänsten som försvar mot svartkonst lärare eller när Sirius rymt, så hon tvivlade på att det var ett nöjesbesök.

"Jax, skall du släppa in honom?" Frågade Aloy roat och Jax tog ett steg tillbaka samtidigt som hans kompisar och Ope kom ut.
"Nej men ni har stor främmat," sa Dumbledore roat och Aloy skrattade åt barnens reaktion.
"Han är inte här för att träffa er så återgå till att göra vad ni nu gjorde," sa hon och hennes söner slängde en blick på dem innan de nickade och sprang upp på övervåningen. "Låt mig sätta på lite tea."
Dumbledore nickade nöjt och följde efter dem till köket.

Hilde och Walburga satt där och talade med varandra i säkert över en timme. De övriga i huset viftade Hilde bort ur Walburgas synhåll. Hon hade börjat fått kvinnan mjuk genom att tala om allt Walburga ville höra, genom att bli den kvinna hennes föräldrar ville att Hilde skulle vara.
"Varför sitter du här i den mörka hallen? Det är inget som anstår en kvinna från Blacksläktet." sa Hilda plötsligt efter att de diskuterat hur man på bästa sätt dödade mugglarfödda.
"Så jag ser vilka som besöker mitt hus." svarade Walburga och Hilde nickade förstående.
"Förvisso, men finrummet passar så mycket bättre för er. Tänk om jag fick putsa er ram och sätta er där. Det skulle verkligen ge en ny värdighet till rummet. Det är så tomt över den öppna spisen." svarade Hilde och smekte försiktigt ramen som var av guld. Walburga såg på henne, med vad för henne var ett moderligt leende.
"Min vän, det får du gärna. Jag är så glad att få dig i Black släktet, även om min Regulus var i livet hade jag sett dig med honom." sa kvinnan, ett litet klick hördes och Hilde fick loss den tunga ramen från väggen och stoppade snabbt ner allt i en svart säck. Kvinnans skrik hördes nu mer dämpat och hade kvinnan varit levande hade Hilde nu varit död.

"So what do you want?" Frågade Aloy efter att ha helt upp teat och Dumbledore log.
"Du är allt för smart för att lura," sa han och hon såg på honom innan hon skrattade lätt.
"Förvisso är jag inte någon idiot, men även om jag varit än så hade jag kunnat lista ut att det var något du ville då du endast kommer hit om du vill något."
"Det var lättare när ni var yngre," sa deras forna rektor och Remus log han också.

"När vi alla blev oroliga i din närhet?" Sa Remus och Dumbledore log och nickade innan han blev allvarlig.
"Jag är här för att diskutera möjligheterna för er att samla in information till Fenix orden," sa han och Aloy var inte det minsta förvånad. De hade bidragit med pengar, men det behövdes mer än så, det visste de allihop.
"Jag ser hur snabbt jag kan ordna en turné," sa Aloy och Dumbledore nickade men han log inte och hon förstod att det var något mer.
"Det vore hjälpsamt, men jag hade också önskat att Remus sökte upp andra varulvar," sa han lågt och Aloy kände hur hennes man genast blev stel.

Han umgicks inte med några andra varulvar, ett aktivt val han gjort, inte endast för att han inte ville möta Fenrir utan också för att han ogillade hur de flesta levde.
"Är du medveten om vad du ber mig göra?" Frågade Remus tillslut och hon tog hans hand.
"Självklart," sa Dumbledore utan att be om ursäkt och för en sekund kände Aloy hur arg hon blev på den äldre mannen som inte verkade ha något överseende över hur Remus mådde. "Jag ger er tid till att diskutera det, ge mig ett svar så snabbt ni kan, jag hittar ut själv."
Rektorn log emot dem innan han gick emot dörren och snart var han borta.

Aloy vände sig om emot Remus som var blek och hon gav honom en puss på kinden.
"Vad du än väljer så finns jag här," sa hon och han nickade.
"Jag behöver en stund för mig själv."
"Of course, I will be at the studio," sa hon och lämnade honom i köket och till sina tankar.

Hilde skulle just gå upp med säcken till rummet där de brände alla saker då dörren öppnades och hennes forna rektor kom in genom dörren.
"Lumos" mumlade Hilde och lamporna längst väggarna som var släckta för att Walburga skulle sova tändes nu.
Dumbledore såg på den tomma ytan där porträttet satt och sedan på Hilde och skrockade förnöjt.
"Precis den personen jag ville tala med." log han och såg på den skrikande säcken.
"Men vi kanske ska göra oss av med den där först." sa han och följde Hilde med till rummet. Hon kastade säcken på de övriga brända föremålen och mumlade något, blålila flammor sköt ut från hennes stav och satte eld på porträttet och säcken.
"Så, vad vill du?" frågar Hilde med blicken på lågorna undrandes vad Sirius tyckte om detta, hon kanske borde kollat med honom först? Även om han avskydde henne, var det ändå hans mor.
"Du börjar på ministeriet imorgon?" sa han frågandes, Hilde svarade inte, Dumbledore visste det.
"Jag vill att du samlar information till Ordern, Yaxley är en av Voldemorts närmaste. Du kommer säkert få reda på saker." sa han och väntade på svar, Hilde nickade endast. Hon hade vetat att detta skulle bli hennes roll för ordern, men hon gillade den inte. Hon tyckte inte om att gå in i den rollen, hon hade flytt från den, flytt från hemmet och nu skulle hon ändå få spela den rollen som hennes familj ville att hon skulle vara.

"Vad gör du mamma?" Frågade Ope när han kom in i studion med sina vänner och hon låg på golvet och stirrade upp i taket.
"I am thinking," sa hon och log snett åt dem utan att resa på sig.
"About a new song?"
"Something like that," ljög hon. Egentligen så tänkte hon på Dumbledore's förfrågan. Hennes del var enkel och hon skulle utan tvekan kunna göra det, men hon var orolig för Remus del.

Hon var inte säker på att mannen skulle göra det, men bara tanken oroade henne. Hon skulle inte hindra honom, men ändå hon ogillade det.
"So did you need something?"
"Nej de ville bara se din studio," sa Ope leende och hon nickade.
"Feel free to use it," hon lät alltid sina söner använda den som de ville, vetandes att de var rädd om det som fanns där inne.
"Vill ni prova?" Frågad Ope sina vänner som nickade långsamt. "Jag är ingen expert på det, inte som mamma eller Jax, men det är riktigt roligt!"

Aloy såg på barnen när de gick fram emot instrumenten och slöt ögonen och försökte tänka på något annat än att Remus kanske skulle ge sig av. Hon visste inte om det blev bättre när en låt text började formas i hennes tanker.
So tell me when you run, I wanna run with you
Tell me where you hide, I wanna come to you
Tell me where you go, I wanna go there too
Even if you fall I will go down with you
I will be the one who comes to rescue you
Tell me where you go 'cause I want to be there too

Hennes son kollade på henne när hon började röra händerna ovan för sig som om hon flyttade ord och han log, väl medveten om att hon börjat komponera något, men han sa inget utan fortsatte leka med instrumenten tillsammans med sina kompisar.

Sirius kom in genom dörren och såg på Dumbledore som bara log och nickade åt honom.
"Då säger vi så, ha en god kväll." log han och försvann ner för trappan och ut genom dörren. De gick fram till fönstret och kunde se deras föregående rektor gå över gatan och med ett litet pang försvinna ur tomma intet.
"Vad ville han?" frågar Sirius och studerar elden där hans moders porträtt försvann i lågorna. Han verkade inte ha något emot det.
"Mitt uppdrag på ministeriet." svarar Hilde och studerar honom, ser att han stelnar till.
"Men han talade inte med mig." sa han sammanbitet och Hilde kom fram till honom, la armen om honom.
"Han är bara rädd om dig, du har hela muggelvärlden och magikervärlden mot dig. Vi har det inte, inte ännu." sa hon lugnt. Inte ännu, de hade inte blivit påkomna att tillhöra ordern förra gången. Men hon gissade att den andra sidan snart skulle komma på det och då var alla deras liv i fara.

Deras söners vänner hade åkt hem och tvillingarna låg och sov när Remus kom fram till henne. Hon satte utomhus och såg på stjärnorna, de hade några dagar kvar tills fullmånen, men hon hade redan börjat brygga Remus dryck. Hon hade alltid stormhats elixiret redo för honom, något han uppskattade. Han hade ofta klagat när han undervisat på Hogwarts at Sev's inte var lika god som hennes och hon hade skrattat. Även om Remus var tacksam för att Severus skapade det åt honom, så skulle han aldrig vara helt nöjd.

Remus gav henne en kopp tea innan han satte sig ner och hon gav honom tid, precis som hon gjort under deras skoltid. Hon anade vad han skulle svara, då hon tvivlade på att han ville göra Dumbledore besviken. Han ansåg att han var skyldig deras rektor så mycket, men hon höll inte med. Dumbledore kunde inte kräva något av Remus, och särskilt inte det här, men hon hade menat vad hon sagt, hon skulle stötta honom vad han än valde.

"Jag tänker göra det," sa han tillslut och hon vände sig mot honom en kort sekund.
"Jag vet," var allt hon svarade.
"I thought you would try to talk me out of it."
"What do you want me to say? Do you want me to beg you to stay? Or tell you how dangerous it will be, and how worried I will be? It's not going to work, and I will never force you to go against your beliefs," sa hon uppriktigt och Remus tog hennes hand, väl medveten om vad hon kände.
"I promise to be careful!"
"I know, men det är inte riktigt du som är problemet," hon hade inget emot varulvar per säg, men de flesta andra hon kände till var långt ifrån trevliga innan de ens blev bitna.

"Jag kommer komma hem emellan åt," försökte han och hon log.
"Jag kommer ändå vara ute på turné, åker antagligen så fort tvillingarna är tillbaka på skolan," sa hon enkelt. "Men du är alltid välkommen dit, vara bara beredd på att jag antagligen kommer ha en drös med nya sånger om det här."
Det fick Remus att skratta och hon bara himlade med ögonen.
"I would be surprised if you didn't."
"Kom ihåg bara att du är den som får tala om det för Sirius," sa hon retsamt och Remus blev genast tyst och fundersam, medveten om att Blacksonen skulle ta det här sämre än Aloy gjorde.

Morgonen grydde och Hilde klev tyst upp ur sängen för att inte väcka Sirius. Hon tog med sig en handduk och gick in i badrummet och ställde sig i duschen. Det var nyligen de lyckades få in varmvatten i ledningarna. Tydligen hade Blackfamiljen tyckt att det varit härdande att duscha iskallt. Men Bill hade lyckats bryta förbannelsen som var satt över rören.
Hilde torkade sig och lät håret blåstorka med hjälp av staven innan hon började sminka sig och klä på sig. Hon klädde sig i svart och svart skinnjacka, håret var satt i en hög hästsvans.
Hon såg sig själv i spegeln, jo visst såg hon ut som dem? Dem som tillhörde Voldemorts anhang. Hon skulle ju ändå låtsas att tillhöra dem nu.
Med tanke på det måste hon byta bostad, hon måste ha en fast bostad att anlända till så det inte bringande misstankar.
Hilde skickade iväg en uggla till sin far angående det, han skulle säkert bli glad att hon ville ha en herrgård och skulle säkert bidra till det. Men hon måste tala med Aloy vad för förtrollningar de lagt över sitt hus. Hon ville inte ha obehöriga hemma hos sig och hon ville ha Sirius där. Även om Grimaldiplan var deras högkvarter behövde han komma därifrån.
Fick de riktigt stort kunde kanske hennes bror och hans såkallade "vän med manligt kön" också bo där, det kunde bli kul för Sirius.
Hon gick sedan ner till frukosten som Molly hade dukat fram och tog snabbt en kopp kaffe innan hon transfererade sig iväg till ministeriet för hennes första dag.

Aloy såg på Remus när hon vakade och log, han låg fortfarande och sov bredvid henne och innan hans ens farit visste hon att hon skulle sakna honom. Det hände att de var ifrån varandra, de var trotts allt självständiga men det här skulle bli annorlunda. Hon skulle oroa sig över vart han var hela tiden, om han levde, vad som hände och om han ens skulle kunna komma tillbaka till henne. För en sekund så kände hon nästan hur hon greps av panik, hon var inte beredd att förlora honom och vad skulle hon säga till tvillingarna om något hände? Vad skulle de ens säga till tvillingarna nu? Skulle de säga något? Men hon visste att hon var tvungen, hon kunde inte ljuga för dem.

"Are you alright?" Remus vände sig om emot henne med ett trött leende och hon skakade på huvudet.
"Nej," hon skrattade. "Du har inte ens åkt än, och jag oroar mig redan."
Remus drog in henne i en omfamning och kysste henne, vilket gjorde henne något lugnare, samtidigt som det oroade henne och hon kunde inte låta bli och tänka att det här skulle kunna vara en av de sista gångerna.
"I am sorry to put you through this."
"Don't be, I know why you are doing it," sa hon lågt. Remus gjorde det här av samma anledning som hon gjorde, de ville ge deras barn en säker framtid. "Can we go to Sirius today? I need someone to cheer this with?"
Remus gav henne en nervös blick men nickade sedan och de gick snart upp.

Efter att de hade försäkrat sig om att tvillingarna klarade sig själv transfererade de sig hem till Sirius.
"Tramptass?" Remus ropade efter sin vän som snart kom ner springande från trappan och mer eller mindre tacklade Remus till golvet. Aloy log road över situationen medan Remus försökte få av Sirius, som betedde sig mer som hund än människa. "Kan vi få prata med dig?"
Sirius såg på dem två och förstod att det var något allvarligt och klev genast av Remus.
"Självklart, låt oss gå till mitt rum," sa han och de gick upp för trappan för att talas vid.

Hilde transfererade sig till en avskild gata och började gå mot en av ministeriets ingångar. Mr Weasley hade sagt hur hon skulle göra. Hon gick in i en byggnad och till en trasig toalett där det stod damernas. Det var redan kö, men snart blev ett bås ledigt och hon gick in. Detta var verkligen äckligt, hon var bara tvungen och skaffa ett eget hus så att hon kunde använda sig av brasan. Detta var vidrigt.
Men hon spolade ner sig själv och snart anlände hon till ministeriet.
Här hade aldrig Hilde varit förr, hon hade varit i det svenska men inte här. Det som först fångade hennes blick var en staty med en häxa, trollkarl, alf och kentaur. De ickemänskliga varelserna såg ut att avguda de andra. Det hela såg vidrigt ut, som de skallar från rasbiologiska institutet som prydde svenska ministeriet. Ett institut som jobbade både med den magiska och icke magiska världen och något hennes föräldrar älskade.
Hon såg sig om då hon hörde sitt namn och såg Corban gå emot sig.
"Miss Lagerqrantz, ni är väntad." sa han och skakade hennes hand samtidigt som han gav mr Weasley som skyndade förbi en nedvärderande blick.
"Att de ens tillåter sådana jobba här." muttrar han och Hilde nickar.
"Verkligen, de har inte samma förståelse för oss, för det viktiga." sa hon och slängde en blick mot statyn och Yaxley nickade.
"Verkligen, jag är glad att du ändrat ditt sinne och inte är med dessa slödder mer. Jag hörde att du med dem i förra kriget." sa han och de började gå mot hissarna.
"Förvisso, men min familj tog mig i rätt riktning. Visat vilken dåre jag varit." svarade hon och nickade mot den yngre mannen.