[PRS] miaslife och countess

Clara följde efter henne och hörde hur ljudvolymen ökade och hur ett flertal människor gick runt varav vissa stod och fixade ljus och ljud och vissa stod och pratade med varandra. Hon började också höra ljud utanför scenen, främst ivriga kvinnliga röster och skrik och hon kunde bara föreställa sig de upphetsade och överlyckliga tjejerna som snart skulle få se sin idol.
- okej, tack så väldigt mycket för hjälpen sa hon med ett leende och på sin plats kunde hon skymta scenen där Adam snart skulle stå. Hon hoppades bara han skulle gå upp och njuta och ha en rolig tid.

Arenan var fullsatt och människor hade rest i timmar för att få se världsstjärnan Adam Walker uppträda live. Vissa hade köat i dygn för att få stå längst fram och ju närmare scenen man kom, desto tätare blev folkmassan.
....
Snart släcktes belysningen och ett öronbedövande skrik fyllde arenan när Adam hissades upp på scenen till introt av en av hans låtar. Människor skrek, hoppade och tryckte sig framåt. Vissa ropade, andra grät. Alla spotlights riktades på Adam som lyfte handen högt och ropade till publiken. Musiken exploderade och konserten var igång..

Clara kände hur hon fick fjärilar i magen när konserten började, hon var nervös för honom men även på något sätt glad eftersom hon visste att vare sig något gick fel eller inte så tänkte hon stötta honom. Hon lyckades ta ett foto på honom med sin mobil och log svagt när hon kollade på bilden, man kunde verkligen se att han innerst inne gillade att göra vad han gjorde trots att det kändes som han inte riktigt såg gnistan i det just nu. Efter halva konserten så drog hon en stol till sig och fortsatte lyssna medan hon granskade folk som gick fram och tillbaka bakom scenen medan de pratade. Efter ett tag såg Clara på klockan och insåg att nästan hela konserten hade varit, herregud vad det hade gått snabbt.

Adam fullkomligt lyste där ute, fyllde hela arenan med sin energi. För trots all den press han utsattes för älskade han fortfarande att stå på scen, och han ville aldrig göra fansen besvikna. Tanken på att han inte skulle kunna göra ett bra framträdande gjorde honom alltid nervös.. Mitt i konserten klev Adam ner från den upphöjda scenen för att möta sin publik. Folk skrek vilt, tryckte sig framåt och sträckte fram sina händer i ett desperat försök att röra vid honom. Flera av dem slet i hans kläder och en tjej på främsta raden fick ett så fast grepp om hans tröja att den slets av och lämnade honom i bar överkropp – något som bara gjorde fansen mer hysteriska.
Efter ett extranummer slutade konserten – med att Adam stirrade tomt över publiken medan den sista låten saktade tonades bort. Han tackade dem en sista gång, sa hur mycket han älskade dem, innan han försvann bakom scenen. Lamporna tändes långsamt och folk började röra sig utåt.

Clara kunde inte låta bli att skratta tyst för sig själv när hon såg hur ett av fansen slet av hans tröja och särskilt när hon såg tjejens egna förvånade blick. När konserten var slut så reste hon sig upp och satte tillbaka stolen. Hon såg hur han försvann bakom scenen och gick fram mot honom, struntade egentligen om hon fick det eller inte. Hon gick fram till Adam och la armarna om hans hals och kysste hans läppar mjukt, struntade totalt i att folk stod runt om och att han var svettig.
- förstår du hur duktig du är? Jag är så sjukt stolt över dig och jag är absolut ditt allra största fan sa hon glatt och såg på honom med glittrande ögon och man såg tydligt hur stolt hon var över honom.

Adam tog emot Clara när hon la armarna om honom och besvarade kyssen – fortfarande andfådd och full av adrenalin efter kvällens show. I ögonvrån kunde han se hur minst tre livvakter störtade åt deras håll, för att sedan dra sig tillbaka när de förstod att Clara inte var ett fan som lyckats ta sig upp på scenen. Han tog bort öronsnäckan och log brett åt hennes ord.
"Utan dig hade jag nog inte ens stått där uppe ikväll..", sa han och slängde en snabb blick mot Rowan som, trots deras dispyt tidigare, nickade gillande. Det hade utan tvekan varit hans bästa framträdande på länge. Med ena armen fortfarande vilande runt Clara greppade Adam en vattenflaska och gick vidare backstage.

Clara nickade sakta och kysste hans kind.
En kvinna kom fram med en dator.
- okej, jag vet inte om detta är en bra nyhet eller dålig sa hon och visade datorn där det var uppe på en skvallerblogg. Där var en bild på Clara när livvakten släppte in henne och med rubriken " vem är Adams söta vän?"
Clara höjde ögonbrynet och såg förvånat upp på Adam.
- men va? Jag trodde jag var ensam där ute, jag såg inte en människa förutom mig och vakterna sa hon, uppriktigt chockad.
- dessutom har människan inte lärt sig att man aldrig fotar en kvinna bakifrån la hon till och läste snabbt igenom texten. Hur hade de ens hunnit med att publicera en hel artikel på så kort tid?

Adam tittade snabb genom blogginlägget och rynkade pannan.
”Paparazzis.. De hänger ofta runt bakdörrarna för att se vilka som släpps in” sa han, bröt upp korken på flaskan och drack av vattnet. Allt sjungande hade gjort honom torr i halsen.
”Men vi ska nog vara glada att bilden är tagen bakifrån, annars hade ditt fina ansikte funnits över hela internet nu..”, la han till och såg tillbaka mot kvinnan med datorn.
”Visa det här för Rowan och håll mig uppdaterad ifall någonting mer dyker upp.. ”.

Kvinnan gav dem ett litet leende och nickade innan hon försvann för att bege sig mot Rowan och visa inlägget. Clara såg sig om i rummet de nu stod i.
- Jag är jättestolt över dig, du har helt sjuk talang sa hon mjukt och kysste mjukt hans läppar innan hon drog sig undan.
- fast jag föredrar dig utan att du luktar svett la hon till med ett litet retsamt leende och drog en hand genom sitt långa hår. Hon såg mot klockan med en suck.
- jag borde gå snart, jag ska jobba imorgon och behöver sova lite innan dess sa hon.

Adams skrattade lätt när Clara påpekade hur svettig han var, men leendet dog långsamt ut när hon sa att hon behöva bege sig hemåt. Han hade dragit sig för att säga någonting, men visste att han inte kunde förneka det längre.
”Clara, min turné är inte slut förrän om två månader”, sa han och tystnade, sträckte sig efter hennes hand och kramade den i sin.
”Redan imorgon åker jag vidare till nästa stad och sen vidare utomlands..”.