Flowers in the dark [PRS]

Nu tror inte riktigt Hayley på det där. Ingen kan vara helt hundra procent säker, men faktumet att Yaosu är någorlunda säker, ja det gör bröstkorgen alldeles varm och gosig. Det känns bra att han vill ha henne där som hon är, åtminstone lite grann. Det där gulliga leendet som är fäst uppe på den äldres läppar gör det inte direkt lättare för henne, utan nästintill överhettar bröstkorgen. Hur kan någon ens vara så gullig? Bedårande? Nu är det inte så att hon är världens elakaste, absolut inte, ibland blir det bara så att hon pratar för mycket. Ibland kan det komma ut fel, och ibland är hon lite väl ärlig. Funderingarna över om hon ska låta sig själv vara den hon är, eller om hon ska fortsätta låtsas lite grann, försvinner när de kristallblå ögonen fångar upp den rosiga färgen över Yaosus kinder. Det gör honom ännu sötare, på något underligt sätt. Hur kan man ens bli sötare? Det är en bra fråga. Det varma bröstkorgen svider en aning, för varför vill inte någon gosa med honom? Det är en ännu bättre fråga.
”Då får du gosa med mig,” påpekar hon med en trevande röst. Är det för mycket? Kanske. Det är första dagen som artonåringen ska börja jobba, och nu ska de sova i samma säng? När man tänker på det låter det en aning förbryllande, men där och då bestämmer hon sig att det är ett fall för morgondagen. Hon är ändå för trött för att riktigt kunna gå igenom alla tankar. Plus måste hon fokusera på maten. Äta, mycket riktigt just nu. Tjugoettåringen hade rätt, hon borde äta mer. Så hon bestämmer sig för att bara tänka på det i någon minut, och återgår till sin mat. Tugga, tugga, tugga. Gud hon är så fruktansvärt långsam. Tillslut glider ögonen tillbaka till den andre, där den hör hemma. Åh, hon tar så lång tid på sig att Yaosu börjar känna sig lite stressad. Jösses vad pinsamt av henne.
”Jodå, jag kan ta disken.”

”Men bara om du inte blir okomfortabel”, sade tjugoettåringen och blinkade några gånger. ”För även om jag är lite socialt värdelös förstår till och med jag att det inte direkt är vanligt att krypa ner under lakanen med en halvt okänd man”, fortsatte han trevande, innan ändrade sig en gnutta. ”Eller vanligt kanske det är, men inte om man bara har i åtanke att faktiskt sova”, rättade han sig själv och drog ihop ögonbrynen. Nej, det var nog inte särskilt vanligt trots allt. Nu var ju Yaosu inte någon vanlig person direkt, men även om han kanske inte såg ut som en människa överhuvudtaget så var ju fortfarande sinnet som det alltid brukade. Inte för att det spelade någon roll i det här fallet enligt honom själv eller för hans egen mening, men kanske Hayley hade andra tankar om saken? För personligen tänkte han mer på det som en win-win - hon slapp sova ensam och han fick gos i gengäld.
”Kan du?” Undrade den äldre när artonåringen sedan nämnde att hon kunde ta hand om disken. ”Diskmaskinen är ganska lätt att förstå sig på, men blir det några problem får du ropa och..se bara till att du blir mätt innan du plockar undan”, avslutade han och slängde en hastig blick mot henne. Hade hon suttit och glott på honom eller inbillade han sig? Var det möjligen önsketänkande? Äsch, det orkade tjugoettåringen inte riktigt fundera över för tillfället. Nu skulle han duscha och bädda om, så det så.

Efter att ha ställt sin egen tallrik på diskbänken och skickat iväg ett tacksamt leende mot Hayley, skyndade han bort mot det prydliga rummet. Han började snabbt och smidighet dra av påslakanen för att därefter byta dem mot rena, fräscha lakan. Underlakanet bytte han naturligtvis också ut, till ett av mjukt silke. Bara synen av sängen och alla kuddar fick honom att vilja krypa till kojs där och då, men icke.
Yaosu stängde dörren in till badrummet efter sig och knäppte upp knapparna på skjortan, som han sedan vek ihop och placerade på den lilla stolen bredvid det massiva badkaret. Byxorna blev också prydligt vikta och placerade på samma sätt, dock under skjortan. Badrummet var stort och det fanns både ett badkar och en dusch, separata från varandra. Han tyckte ganska mycket om layouten och det var helt enkelt lättare att hålla allting rent och snyggt.
Det varma vattnet sköljde över den långa, slanka kroppen. Håret hade han tvättat på morgonen så det undvek han att blöta ner så gott det gick. Tvålen han använde doftade som jordgubbar och fick huden att glänsa lite extra när han väl sköljt av sig ordentligt. Fingrarna vilade på kedjan en stund medan han torkade av allt vatten från huden. Det var väl ändå inte värt att klä på sig igen bara för att gå ut? Nja, så mycket ork hade han faktiskt inte. Försiktigt lossade Yaosu därmed på haken och låste samtidigt upp dörren. Handduken var fortfarande fäst runt höfterna när kedjan lämnade fingertipparna och lade sig tillrätta på ett av nattduksborden. Han hade ändå aldrig på sig halsbandet medan han sov. Tänk om han råkade göra sönder det i sömnen? Nope, inte värt att ta den risken.

Okomfortabel? Att ligga med ansiktet nergrävd i en stor pöl med päls är rena drömmen för Hayley. Taskigt läge att uppskatta det så mycket som hon gör, men vad ska hon göra åt saken? Men han har rätt när det kommer till det där.. att sova i en säng med en halvt okänd man är inte direkt någonting som hon sysslar med om vardagarna. Det kan nog bli lite obekvämt.. helt ärligt hade hon nog aldrig gått med på det om Yaosu stannat i sin tvåbenta form, det är på något sätt mycket lättare för henne att gosa med en varg än en mänsklig man. Efter det som hänt är det väl förståeligt.
”Du har rätt, det är inte direkt vanligt..” Noterar hon och gnager sig i underläppen. Medan tankarna vrider och vänder på sig inne i huvudet på henne fortsätter hon med maten. ”Men det är nog inget problem.. om jag känner mig obekväm kan jag bara flytta på mig, eller hur?” Nu hade hon ju faktiskt lovat lite gos, och hon brukar hålla sina löften. Efter dagen som varit tycker hon också att hon förtjänar det. Antingen med Chuchu, tjugoettåringen, eller sitt täcke. De två första föredrar hon. Med en övertygande nick låter hon blicken glida mot diskmaskinen. Det ska väl gå och lösa? Hon är inte van vid den mesta elektronik, men Joshua har lärt henne en del och om hon inte löser det, ja då får hon helt enkelt ta med trollstaven och fixa det.

Tillslut blir hon klar med maten, och ställer sig upp från sin stol. Med Chuchu hack i häl börjar hon med disken, sköljer av det som helst inte ska med, innan hon börjar fokusera på diskmaskinen. Det jobbigaste med det hela. Den är fyll med deras disk, och tillslut verkar det som att hon får igång den. Med ett stolt leende bär hon upp den lilla lurviga vovven. Segrar dans? Jo, att hon blir så stolt är väl lite löjligt egentligen, eller gulligt.. det beror på hur man ser det. Vovven verkar tycka att det ör roligt iallafall, och slickar henne ivrigt om ansiktet. Köket är praktiskt taget fläckfritt, så förhoppningsvis blir Yaosu nöjd.
”Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå, men fy vad jag ör grym,” självkärt? Ja, men det orkar hon inte bry sig om. Efter en stund med sin segrardans rör hon sig från köket för att leta reda på Yaosu. Det har gått en rätt bra stund så han bör vara klar vid det här laget. ”Kan jag också ta en dusch?”

Jovisst, om Hayley kom på någon gång under nattens gång att hon kände sig obekväm var det inte svårare än att hon flyttade på sig. Det fanns ju faktiskt tre sovrum totalt och bara en Yaosu, vilket i sin tur gjorde ekvationen ganska så enkel. Tjugoettåringen hade funderat på det där medan han duschade, tankspridd som han var. Borde han inte ha erbjudit sig att sova i samma säng? Hade det gjort henne obekväm? Hade någon frågat honom samma sak hade han nog blivit en gnutta..ställd, eller vad man nu skulle kalla det för. Nåja, det var som det var, ingen mening att grubbla över det för stunden.
”Jovisst, men låt mig bara..aj.” Benen i ryggen knakade till och handduken föll till golvet. Åh, om hon bestämde sig för att valsa in i just den stunden skulle han allt läxa upp henne. Läkarna spändes och revbenen spjälade emot, men lyckligtvis varade det bara i några sekunder. Ljudet att av som bröts var däremot inte särskilt trevligt, på samma sätt som oljudet klorna gav ifrån sig när de spjälade emot golvet. Yaosu sträckte på sig och gäspade både stort och ljudligt. Hade hon inte kunnat komma in typ tio sekunder tidigare? Försiktigt sköt han upp dörren och stack ut nosen, för att på så sätt teckna åt henne att hon kunde komma in. Handduken som låg på golvet vek han hastigt ihop, en färdighet han blivit väldigt bra på även när händerna inte existerade. Sedan tassade han in i den gigantiska garderoben och rotade fram en ren handduk åt Hayley, som han räckte till henne samtidigt som han nickade åt de framplockade kläderna på sängen.
Tjugoettåringen gäspade ännu en gång och krånglade sig upp på sängen, där han rullade ihop sig ovanpå lakanen. Inte långt därefter hoppade Chuchu upp efter honom, bara för att rulla ihop sig mellan de vita frambenen. Eller vänta nu, han behövde nog trots allt ta sig en titt på köket. Yaosu reste sig upp med ett litet muttrande och viftade med tassen mot badrummet. Hon kunde lika gärna använda hans badrum, även om det fanns fyra andra i lägenheten. Men äsch, hans var redan blött och fuktigt så det var lika bra att fortsätta använda det istället för att stöka ner någon annanstans.
Med svansen svajandes bakom sig rörde han sig ut mot köket. Fläckfritt. Hm, kunde det ha varit något liknande hon sagt högt för sig själv innan? Den äldre ungdomen frustade till och himlade med ögonen. Så länge det var rent kunde han inte klaga, och vad han kunde se så var det precis så rent han brukade ha det. Hursomhelst, nu hade han ro att skutta tillbaka upp i sängen och rulla ihop sig, någonting Chuchu uppskattade ganska så mycket.

Okej, så Hayley hade definitivt kommit och stört i en oläglig tid. Om det ens finns någon läglig tid för att störa.. aja, det är någonting som hjärnan kan undra över under nattens gång istället. Hur orden fungerar och vad som är rätt, det är inte liksom livsavgörande information. Istället för att stanna och glo bakom dörren tassar hon vidare till hallen, där hon fångar upp sin handväska som hängts upp i början av dagen. Hon tar alltid väsentliga saker, vart hon än går. Den lilla, gulliga väskan med en liten lurvig roll vid dragkedjan har en utvidgningsbesvärjelse över sig. Nu är det inte allt hon skulle behöva för sina vardagliga kvällsrutiner, men det är några sminkprodukter, rena underkläder och några hudprodukter. Helt enkelt det viktigaste för att klara sig en natt utan att ha planerat den. Med handväskan om axeln blickar hon tillbaka mot Yaosu, som nu sticker ut huvudet från dörrspringan. Handduken som hon får är fin, varm och uppenbart nytvättad. Precis så som hon vill ha dem.
”Gud vad mysig,” gnäller hon och lutar sin fräkniga kind mot den, ignorerar fullständigt att den äldre mycket väl kan höra henne. Han ville att hon skulle vara sig själv, och även om hon inte är det helt och hållet så är ärligheten där. ”Tack så mycket,” Efter att ha tackat griper hon ett försiktigt tag om kläderna, och rör sig in mot badrummet. Kjolen, strumpbyxorna och tröjan viker hon ihop på tvättbänken, ovanpå får underkläderna ligga så länge, innan hon kliver in i duschen. De blonda lockarna är i en simpel knut på huvudet, då hon inte vill tvätta det igen samma dag. Vanligtvis kanske hon skulle skippa en dusch på kvällen, när det bara är hon och Joshua, eller hon själv. Men nu är det inte det, och då vill hon helt enkelt vara lite extra fräsch. Speciellt när hennes chef är så prydlig och ordningssam. Det varma vattnet sträcker sig över kroppen på henne. Hennes olja till huden doftar sandelträ och varm vanilj, vilket får henne att känna sig mer hemma om något. Efter duschen lägger hon på en kokosnöt body butter och börjar torka bort sminket med bortagningsservetter.

När hon väl blir nöjd och har tvättat ansiktet, tar hon på sig först underkläderna, och sedan mjukisbyxorna som Yaosu tagit fram. Hon får dra åt snöret en hel del i midjan, men de är bekväma. Den långärmade tröjan sköljer över henne. Urringad, visar den gulliga braletten hon bär. Rätt fint ändå. Kanske hon ska sno med sig tröjan hem. Nej, det kan hon inte göra. Blicken stannar upp i spegeln, glider ner mot magen där fingrarna stryker sig över. När hon tar upp tröjan är den mycket mer synlig än när tygen gömmer henne. Den har växt rejält, i hennes ögon.. och tänk hur mycket mer den kommer att växa. Med en bitter liten blick packar hon ner sina saker i väskan igen, innan hon går ut ur badrummet och låter lockarna glida över de nätta axlarna. Ner mot midjan.

Medan Hayley höll till i badrummet passade Yaosu på att ligga och filosofera om deras nyfunna vänskap. Om man nu ens kunde kalla det för vänskap. Kanske den tre år yngre flickan inte ens gillade honom som person, utan bara satte på sig ett artigt leende för att få behålla jobbet? Som han förstått det hade det varit viktigt för henne att försöka hitta jobb, troligen med tanke på det växande lilla fostret i magen. Eller kanske hon faktiskt ansåg honom vara en vän? Alltså en ny sådan, för han förstod självklart själv att han absolut inte var på samma nivå som Joshua, fan knappt ens på samma nivå som Zihao.
Tjugoettåringen suckade för sig själv och borrade ner nosen i en av de mjuka kuddarna. Chuchu hade flyttat på sig och låg istället vid en av sidorna på honom, där hon nu rullar över på rygg. Varför var allt han kunde tänka på Hayley Clarke? Det började bli läskigt, då han gått och spunnit tankarna om henne hela dagen. Alltså verkligen hela dagen, hon var liksom den första som kommit och besökt tankarna på morgonen när han vaknat. Med ett litet missnöjt stön slängde han tassarna över nosen och ruskade på huvudet. Åh, vad i helskotta hade det tagit åt honom? Hayley verkade ha tagit över både själ och sinne på honom, någonting som en annan aldrig lyckats med innan. Han tyckte verkligen om henne, den saken var det ingen tvekan om längre. Bara sättet som hon gnällt om hur mysig handduken var fick hjärtat att bränna i bröstkorgen.

Med tanke på hur hjärtat skuttade på bara av tankarna, blev det minsann inte bättre när artonåringen öppnade dörren till badrummet. Lockarna var gyllene och såg återigen sådär mjuka ut. Hon verkade även ha tvättat ansiktet, vilket fick henne att se glänsande ut. Och som grädden på moset hade hon tagit på sig mjukisbyxorna, som uppenbarligen var alldeles förstora, precis som den långärmade tröjan.
Yaosu släppte ut ett kvävt litet läte och viftade nervöst på öronen. Blicken flackade hejvilt och svansen försökte vifta på sig, men hölls ner av kroppsvikten. Jodå, han hade varit smart nog att lägga sig på den, eller snarare stoppat in den under kroppen med våld. För där ville den egentligen inte bra, men nu var det tyvärr så det var. Han kunde inte tillåta sig själv att bete sig som en hund inte, speciellt inte när Chuchu låg bredvid. Hon skulle nog blivit förnärmad av husses inte så anständiga beteende. Som tur var låg hon fortfarande och sussade sött.

Reaktionen som Hayley får när hon stiger ut ur badrummet är inget annat än sjukt bedårande. De där små öronen som vickar på sig fram och tillbaka, och blicken som flackar hejvilt. Det kan verkligen inte beskrivas på ett annat sätt än bedårande. Så fruktansvärt söt.
”Du är förskräckligt söt,” mumlar hon, utan att riktigt märka det själv. Som sagt, ibland öppnas munnen från ingenstans och vräker ut sig en massa saker. Men det är sant. Lurvbollen på sängen är verkligen söt, och bröstkorgen blir alldeles varm av reaktionen. Med rosiga kinder hänger hon upp sin handväska, och tassar till den andra sidan av sängen. Nu är Yaosu helt klart väldigt gullig både i sin tvåbenta form och fyrbenta, men det känns inte riktigt lika acceptabelt att godkänna det för sig själv. Att han är gullig och stilig i sin vanliga form. Det känns lite som att det skulle tära lite mer på henne. Främst för att hon inte låter sig själv ha de tankarna om män, det kan göra en så svag. Gnagandes i sin underläpp sjunker artonåringen ner i sittandes sängen, stryker håret över axeln så att det blir lite mer samlat.. De kristallblå ögonen skiftar mellan den äldre och Chuchu, som redan lyckats sova. Hur lång tid tog hon på sig? Det hade inte känts som så värst lång tid, men uppenbarligen tillräckligt för att den lilla kraken kunnat hinna somna. Kanske hon bara varit förskräckligt trött. Hur som helst, hon tvingar bort de där funderingarna och lägger sig ner i sängen, bara för att dra upp täcket till hakan på sig själv. Hayley gäspar tyst. Blicken fäster sig återigen på Yaosu, granskar det söta ansiktet. Den lilla nosen, ögonen, öronen. Allt är så förbaskat gulligt. Dock påminner hon sig själv att sätta på väckarklockan på mobilen. Jösses, om hon glömt det hade hon aldrig kommit upp den kommande dagen. Tillslut kan hon låta huvudet falla ner mot kudden, och ögonen att granska varje liten del av ansiktet återigen. Hon kan fortfarande tyda det i mörkret, vilket hon verkligen gläds över. En rätt trevlig bild att somna till. ”Det är orättvist hur söt du är.” Jaja, hur många gånger tänker du påpeka det där?

Förskräckligt söt? Pratade hon om Chuchu eller Yaosu själv? Han kunde liksom inte se sig själv som söt, även om han i själva verket var ganska gullig. Fast inte ens i närheten av lika söt som Hayley var, för hon var ju på en helt annan nivå. Då och då möttes deras blickar, och varje gång detta hände kunde han naturligtvis inte undgå att bli fångad av de där otroligt blåa ögonen. Hon var både förskräckligt söt och olidligt vacker på samma gång och helt ärligt var det lite svårt att svälja.
Rummet var för tillfället mörkt men Yaosu hade inga problem när det gällde mörkerseendet. Det var liksom inte svårt för honom att studera varje litet drag, speciellt inte nu när hon vänt sig mot honom. Egentligen ville han flytta sig närmare henne och borra ner nosen i de blonda lockarna istället för kudden. Hennes doft var sådär galet lockande och tja, kläderna hon var gjorde ingenting bättre. Men tjugoettåringen övertalade sig själv om att det var fel - han kunde inte tillåta sig själv att utnyttja den fina lilla stunden. Och därför låg han kvar där med ögonen fästa på Hayley, istället för att maka sig närmare. Nåväl, åtminstone tills den yngre fick för sig att påpeka att det var orättvist hur söt han var.
När de orden lämnade hennes läppar kunde Yaosu nämligen inte hålla sig i skinnet längre, utan gnällde ofrivilligt till och slog rent ett halvt varv. Nu låg de betodlingar närmare varandra och tja, han tyckte det var väldigt mysigt helt enkelt. Som sagt, ingen brukade ha lust att gosa med honom, främst eftersom han sällan berättade om sin åkomma för någon alls. Däremot hade det känts så rätt och naturligt att berätta för den yngre flickan, så pass att det knappt tagit emot. Lite pinsamt varefter varit, sure, men inte värre än så. Bara det i sig var ju fantastiskt, hur fånigt det än lät.
Tjugoettåringen ruskade på huvudet och fnös lite. Nej, så söt var han faktiskt inte, utan hon överdrev. Ögonen blickade trött in i de respektive kristallblå och öronen vickade på sig ännu en gång. Om någon var så söt att det var orättvist var det ju faktiskt Hayley själv.

Vad nu då? Hayley kan inte göra mycket annat än att ligga och kolla på lurvbollen. Chuchu är förvisso förskräckligt söt hon också, men där och då är all uppmärksamhet riktad mot den gulliga tjugoettåringen. Det kändes annorlunda, lite konstigt att ligga där och stirra in i de stora ögonen. Välkomnande trots att det är lite nytt för henne, hon vet mycket väl att det är Yaosu hon ligger bredvid, men ibland skiftar det och hon har svårt att greppa taget att hon ligger bredvid en varg. Det är bara ett nytt scenario, inte någonting hon varit med om tidigare. Rummet ligger i mörker, och vovvens lilla snarkande är det enda som hörs, men ändå märker hon mycket väl hur den där blicken ligger på henne. Det är väldigt intimt.. på något sätt, och hon kan inte riktigt sätta fingret på vad det är hon tänker och tycker om det hela. Det känns inte obehagligt. Om de rörde vid varandra mer, och Yaosu var i sin mänskliga form, hade hon varit lite väl stressad.. men i läget de nu är i känner hon inte det där obehagliga som brukar krypa under huden på henne varje gång hon är nära någon och nykter. Hennes poker face brister snart, så snart den andre bestämmer sig för att rulla ett helt varv. Synen får henne att skratta, ett genuint skratt som inte har någon dömande ton gömd. Hon kan sitta och kolla på molnet med fluff i flera timmar utan att tröttna, speciellt inte när de där stora öronen febrilt vickar på sig. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hon ligger där och fnissar ett tag, innan hon höjer sin hand från under täcket, och låter några fingrar långsamt stryka sig över nosen på honom.
”Jag vet att du inte är van vid att bli kallad det, men du är söt. Både som en lurvboll och en tvåbent människa,” påpekar hon. Det förvånar henne att hon inte ryggar tillbaka, för i och med den där rullningen så har de kommit närmre varandra en hel del. Men hon känner sig säker. En liten del av henne skriker på henne, påpekar att det inte är okej, att vad som helst kan komma att hända under nattens gång. Och det svider verkligen i bröstkorgen på henne. Att hon inte kan ligga nära någon utan att bli påmind av alla de där minnena. Hon vet ju att Yaosu är en bra kille. Eller hur i helskotta vet hon det? De har bara känt varandra i lite mer än en dag. Jösses, hon kan inte riktigt bestämma vilken av sina röster hon ska lyssna på. För egentligen vill hon stanna där.

Det verkade lite som om de hade en tävling i att stirra på varandra. Och inte heller ville han sluta, då synen var väldigt trevlig. Yaosu undra lite hur den tre år yngre flickan kände, om hon var obekväm med situationen eller fann den mysig. Den vita, tjocka pälsen var ju faktiskt väldigt gosig att pilla med och han var inte direkt bitsk. Till råga på allt var de stora, svarta ögonen väldigt snälla och andetagen lugna. Tjugoettåringen trivdes väl helt enkelt med situationen. Han fnös däremot till lite när Hayley strök fingrarna över den känsliga nosen. Inte för att han ogillade det eller så, utan mest för att det kittlades något alldeles förskräckligt.
Hennes skratt hade återigen smält den äldre inombords, som om någon värmt upp honom till tusen grader så att allting blev till en enda stor sörja. Det var så otroligt trevligt att ha sällskap, att slippa ligga där ovanpå täcket alldeles själv i märket. Att ha en levande själ i närheten, någon som verkade uppskatta hans närvaro, gjorde allting så otroligt mycket bättre. Visst hade han blivit van vid ensamheten och den var förvisso för det mesta självvald, men ändå.
Yaosu var väldigt noga att hålla koll på vart ögonen befann sig - det ville säga på hennes vackra ansikte och ingen annanstans. För tröjan var ju alldeles för stor för artonåringen, även om hon för stunden låg dold under täcket. Nåja, det var ändå bäst att agera gentleman och bete sig, eller hur? Jo, det tyckte han allt..fast det betydde ju inte att han inte ville ha mer gos, för det ville han allt.
Med ett litet halvt missnöjt läte stoppade han tvärt in den vita hjässan under handen på Hayley, mitt emellan de fluffiga öronen. Det var ju så nedrans skönt att bli kliad mellan öronen, även om han sällan lyckades få någon att göra det. Ibland kunde Weimin stå till tjänst, men inte ofta inte. Därmed var det lika bra att passa på när han ändå hade chansen.
Du är också söt, betydligt sötare än vad jag är nu, envisades tjugoettåringen inne i skallen på sig själv. Snacka om att hålla en ofrivillig monolog. Istället för att få ut ord kom det en massa udda läten, följt av en lång suck och himlande ögon. Han skakade på huvudet och slöt därefter ögonlocken. Äh, det var inte ens värt att försöka, hon skulle ändå inte förstå sig på hans underliga försök till att tala.