Almost PRS

Skulle Yaosu vara villig att offra några av sina centimeter för att ge Hayley lite mer längd? Nej, nej det skulle han inte. Mest för att det var roligt att retas men även för att han tyckte om sin längd. Det kändes alltid bra att kunna se allting som hände framför sig, aldrig få synfältet blockerat av någon längre individ. Nu kunde det självfallet hända honom också, däremot var det inte alls lika troligt. Hundranittio centimeter var liksom ganska långt, särskilt när en normallängd för män låg någonstans mellan hundrasjuttiofem och strax över hundraåttio.
”Tyvärr, jag gillar att vara lång, plus att jag tycker din längd är charmig..du är så kort att jag skulle kunna använda dig som armstöd”, kuttrade den äldre och såg lite väl nöjd ut. Det där skulle han säkert få igen för senare, kanske under veckans gång eller vid något senare tillfälle. Hursomhelst kom han på andra tankar när Hayley frågade om tatueringen hade hjälpt. Nej, det hade den inte. Visst påminde den honom om att han inte skulle ge upp hoppet på sig själv, men bättre än så blev det inte.
”Inte direkt, jag vill gärna tro att den får mig att hålla modet uppe, men tror mest att det är önsketänkande, lite som en placeboeffekt”, förklarade den äldre och log därefter varmt. Han tyckte verkligen om att höra den yngre flickans beskrivning av tatueringen, hur det var en påminnelse om att utvecklas och hur det funnits en rosbuske vid byns å. Det lät otroligt vackert i hans öron, men bara den lilla biten. Resten av det samhället verkade ju helt brutalt vidrigt, det hade han inte glömt. Dock var det bra att det funnits någonting vackert, någonting som kanske tillåtit henne att inse att det ändå fanns skönhet i världen.
”Det låter väldigt vackert med rosor precis vid vattnet..kanske det var lite av en plats du kunde rymma till när saker och ting blev jobbigt för dig?” Undrade Yaosu, som blev mer och mer spänd desto närmare de kom varandra. Fjärilarna i magen flaxade omkring som aldrig förr och han kände sig lite vimmelkantig trots att han satt ner. När en av de betydligt mindre händerna gled upp mot en av kinderna på honom, kändes det som om hela han skulle explodera i tusentals bitar. Det här skulle inte sluta bra, han kunde inte hålla sig borta om hon inte höll sig borta och tja, när hon slutligen pressade läpparna mot hans egna, då var det kört.
Den äldre drog Hayley närmare intill sig innan han bestämde sig för att sätta sig i grensle över henne. Han flätade försiktigt ihop deras fingrar och besvarade hungrigt kyssen, som om han gått och väntat på det här ögonblicket i hela sitt liv. Det kändes verkligen som det trots att det bara passerat tre ynka dagar. Tre ynka dagar och han var redan över hela henne. Bara en aning sorgligt.
Läpparna pressades gång på gång mot sjuttonåringens respektive, varsamt men samtidigt ganska bestämt, passionerat. Förhoppningsvis kände hon sig inte obekväm med positionen, hur han bokstavligen satt lutad över henne medan deras fingrar var hopflätade. Nu släppte han hennes hand efter ett slag och grävde ner händerna bland de blonda lockarna, men sak samma.
”Är du okej med det här?” Frågade Yaosu mumlandes, medan läpparna rörde sig ner över nacken på Hayley istället.

Charmig. Hayley tycker verkligen inte att hennes längd är charmig, det skulle underlätta en hel del om hon var några centimeter längre.. men, hon blir lite bättre till mods när han säger sådär. Hur han kan tycka det vet hon inte, men det gör henne glad. Det får ett glatt leende att bubbla upp över läpparna.
”Det är väl åtminstone något positivt med min längd, du kan använda mig som armstöd,” fnissar hon och skakar på huvudet. Helt ärligt skulle det vara lite förnedrande, men samtidigt rätt roligt. Leendet bleknar lite när hon får reda på att tatueringen inte hjälpt den mängd han hoppats på. Kanske det är lite liknande för deras tatueringar, precis som hennes tatuering vid axeln. Om det är önsketänkande eller inte vet hon inte. I hennes fall tror hon att det påminner henne om att hon faktiskt är en drottning, att det fungerar. Nu har hon svårt att tro på det ibland, men det funkar ibland.
”Egentligen är väl det rätt bra det också, eller?” Kanske det var en dum fråga, men i hennes ögon är det åtminstone någonting positivt. Dock kan det väl vara olika för alla, men det känns som att tatueringen hjälper lite iallafall, trots att det kanske är önsketänkande. Närheten får hjärtat att skutta likt förbannat, men hon vill ingenting hellre. Att vara så nära någon utan att vara onykter har hon inte varit sen alla de där övergreppen skedde. Hon nickar instämmande. Det är ju sant, det var en plats hon kunde rymma till när allting gick åt skogen. Hon var nog där hela dagarna bortsett från de timmarna hon var i kyrkan.
”Du har rätt, det var ett säkert utrymme,” viskar hon, innan närheten eskalerar. Misstycker hon? Inte ett dugg. Det är konstigt, att kunna vara i den där ställningen utan att känna sig livrädd. Att ha någon sittandes i grensle över henne, och ha fingrarna sammanknutna med någon annans brukar oftast inte leda till något bra. Det är en ställning som hon själv som sagt varit livrädd för. På något sätt känns det bättre nu, säkrare. Yaosu skulle inte göra något hon inte vill, det är hon säker på. Kyssarna blir mer och mer passionerade och hon har stor lust att begrava händerna i de mörka lockarna. När han släpper ena handen glider den upp mot hans nacke, så att hon kan på något sätt dra honom närmre. Det känns perfekt att ha den större handen begravd i de ljusa lockarna. Allting känns bra. Hur? Det vet hon inte.
”Skulle inte ha kysst dig annars,” rösten är tyst, och djupt där inne vet hon att de båda gör bort sig totalt med tanke på den äldres jobb. Men den delen ignorerar hon.

Nej det förstås, Hayley skulle nog inte ha kysst den äldre om hon inte var helt okej med konsekvenserna, eller vad man nu skulle kalla dem för. Inte konsekvenser som att han skulle göra någonting hon inte ville, utan snarare konsekvenser som i att han besvarade hennes kyssar och ville ha henne så nära intill sig det bara gick. Alla andra små konversationer det haft innan kunde Yaosu inte koncentrera sig på, nej han hade tappat bort sig själv helt bland kyssarna och lyckan som slingrade sig genom kroppen. Han hade nog aldrig känt såhär innan - han hade aldrig känt såhär innan. Det var som om hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen vilken sekund som helst, som om han skulle överhetta och brinna upp på fläcken.
”Tycker du att jag är ett säkert utrymme?” Undrade den äldre tyst och fnissade sedan till över frågan. ”Det jag menar är, känner du dig säker just nu?” Förtydligade han och lät ansiktet sväva ett slag rakt över Hayleys. Hon var så otroligt vacker, ett ord som han inte riktigt vågat använda innan, inte ens för sig själv. Men ni kunde han inte annat än göra det, för den tre år yngre flickan var verkligen vacker. Hennes läppar var fylliga och röda, kinderna fräkniga och ögonen gick att förlora sig i på några sekunder. Kristallblå, nästan glittrande, medan de kantades av tjocka, svarta ögonfransar.
Med rosiga kinder satte han sig tvekande upp och drog henne med sig, så att de kunde byta position med varandra. Helt ärligt var han rädd över att råka krossa henne med sin vikt. Hayley var verkligen liten i jämförelse, det hade inte varit en underdrift, och Yaosu hade förmodligen brutit vartenda ben i hennes kropp om han blivit lealös. Plus att det av någon anledning kändes mer naturligt att ha henne överst, eller hur man nu skulle förklara det. Ryggen föll i vilket fall snart ner mot madrassen med en liten duns, medan armarna fortfarande var hårt slingrade runt sjuttonåringen.
”Varför tycker du om mig? Borde du inte hålla dig så långt borta som möjligt, med tanke på att jag kanske bits.” Nu hade det varit ett skämt men samtidigt kunde han inte undgå att fundera över saken. Hayley hade ju trots allt nämnt hur hon skulle ha varit rädd om det var fullmåne, så borde hon inte ha varit lite avvaktande nu också?
”Eller är jag helt enkelt alldeles för oemotståndlig?” Fortsatte han undrades och höjde frågande på ett ögonbryn. Atmosfären var fortfarande perfekt, brasan hade blivit lite mindre men det sprakade fortfarande om den och den mörka stjärnhimlen var klart och tydligt synlig från fönstret.

Frågan får Hayley att le, precis som hon tänkt innan, han skulle inte göra någonting som hon känner sig obekväm med. Helt ärligt har ingen frågat henne det förut, och fy fan vad bra det känns. Hon vill nästan gråta för att han är den första som frågat henne det, men hon tänker inte låta det förstöra stunden. Nej, hon är alldeles för upptagen med att fokusera på den tre år äldre sittandes över henne. Än en gång glider handen upp mot en av de varma kinderna, tummen stryker sig över den sköra huden medan ögonen granskar ansiktet över henne. Fortfarande lika vacker.
”Det är konstigt.. men ja, jag känner mig säker just nu,” bekräftar sjuttonåringen med en liten fnissning. Ja, det är konstigt. Ställningen är precis den som vanligtvis brukar trigga henne mest, men nu? Det känns säkert. Att vara hos honom känns säkert, trots att de bara känt varandra i praktiskt taget tre dagar. Hur har hon lyckats få så starka känslor för någon på bara några dagar? Hayley kan verkligen inte förstå sig på det. Ögonbrynen åker upp i pannan på henne när hon helt plötsligt finner sig sitta i grensle över Yaosu istället för tvärtom. Det ger henne tillfälle att försiktigt pilla lite med hans tröja samtidigt som hon lutar ansiktet lite nämner honom.
”Varför tycker jag om dig? Du är typ perfekt.. snäll och omtänksam, du ser otroligt bra ut och tja, jag bryr mig inte ett dugg om att du bits.” Hon gnager sig i underläppen och blicken är fäst på hennes egna fingrar. Fingrarna som fortsätter med att pilla på tröjan. Därefter skrattar hon lätt och pressar läpparna mot hans igen, bara för att fortsätta lämna kyssar över halsen på honom. Var det ens en fråga, om han är oemotståndlig alltså? Hayley har bara känt honom i tre dagar och är redan förälskad i honom.
”Ja, du är alldeles för oemotståndlig.” Erkänner hon och höjer lite på huvudet så att hon kan se Yaosu i ögonen. ”Jag ställer samma fråga till dig, varför tycker du om mig?”

Den äldre kunde inte annat än hålla med - det var konstigt att hon kände sig säker hos honom. Förmodligen hade det väl något att göra med auran som han utstrålade, att den på något vis gjorde henne hundra procent säker på att han varit ärlig när han lovat att aldrig göra henne illa. Det var naturligtvis ett löfte som han aldrig tänkte bryta, ett löfte som han knappt ens borde behöva ge eftersom risken inte ens fanns på världskartan. Eller det gjorde den ju, men bara pågrund av pälsproblemet. Däremot kunde det inte förstöra deras fina lilla stund som de delade just nu.
”Perfekt? Knappast. Omtänksam kan jag däremot hålla med om och jag hoppas att jag framstår som snäll i andras ögon..” Yaosu tystnade och betraktade Hayleys fina drag medan ett flin smög sig fram över läpparna. ”Tycker du att jag ser bra ut?” Utan att tänka två gånger besvarade han kyssen som på beställning. Händerna hade glidit upp under den alldeles för stora tröjan sjuttonåringen bar. Var det att gå över gränsen? Tjugoåringen hade nämligen inte den blekaste om vad som var och inte var okej. Han vad verkligen helt clueless när det kom till sånt här och troligen skulle den yngre flickan inse det förr eller senare. Kyssarna kändes dock så naturliga att han inte ens behövde fundera över dem, utan kroppen bara löd som om det satt i ryggmärgen på honom.
”Varför tycker jag om dig? För att du är viljestark, modig..du säger precis vad du tycker och tänker, vilket jag avrundar”, började Yaosu och drog tillbaka händerna, så att han istället kunde kupa dem runt ansiktet på henne. ”Det insåg jag den första gången du öppnade munnen framför mig”, fortsatte han och studerade det vackra ansiktet som han inte kunde få nog av. ”Sedan är du otroligt vacker, jag älskar ljudet av din röst och sättet du pratar.” Rodnaden på kinderna blev djupare och tjugoåringen vek undan med blicken. ”Och jag är uppenbarligen attraherad av dig på alla möjliga sätt..” Det borde hon nog kunna lista ut om hon lade märke till små detaljer, host. Host, host, host.

Hayley skakar på huvudet åt honom, nehej du. Han är inget mindre än perfekt. Fullständigt perfekt. På alla sätt och vis. Förutom hur han betett sig den där första dagen, men hon bortser från det just nu. Det var nog inte hans stoltaste stund. Precis som det inte varit hennes.
”Joe, du är visst perfekt,” envisar sjuttonåringen och petar honom lätt på näsan. I hennes ögon är han iallafall perfekt, trots att han skiftar till en varulv vid fullmånen. Allt annat är liksom så bra att de överröstar det faktumet. När han sedan börjar flina sådär slugt himlar hon med ögonen åt honom. ”Klart jag tycker att du ser bra ut, är helt säker på att alla tycker det.” Jo, hon är även säker på att flera i skolan fått en liten förälskelse på honom, förhoppningsvis inte lika stor som hon själv.. och förhoppningsvis får inte de inte samma uppmärksamhet som hon får. Nej, i såna fall skulle hon nog lämna Yaosu där och då. Händerna som glider upp innanför tröjan på henne får huden att knottra sig och kinderna att blossa. När hon är full och gör liknande saker blir hon inte det minsta generad.. men det är väl kanske för att det är just den äldre, hon blir lite förvirrad över alla känslor som hon känner gentemot honom. När sedan komplimangerna börjar radas upp blir hon faktiskt ännu mer generad. Däremot blir hon lite besviken när de där varma händer lämnar hennes hud. Nu dyker de upp mot hennes kinder, så det är okej.
”Det är ett rätt stort problem det där… att jag säger vad jag tycker och tänker, hela tiden” hon gnager sig i underläppen, jo det har fått henne i trubbel ett flertal gånger. Ett exempel på det, som hände rätt nyligen är ju det som hänt mellan de två den där första morgonen. Hayley fortsätter att pilla med hans tröja, och precis som hans glider hennes egna händer glida in under tröjan på Yaosu. Det där sista han säger får henne att le, jo hon sitter lägligt nog så att hon kan märka det.
”Vill du att jag ska göra något åt det?”

”Det är jag inte alls”, sköt Yaosu genast tillbaka och putade med underläppen. Nu tyckte han att det var helt okej om Hayley fann honom perfekt, men det var ändå svårt att höra av någon outgrundlig. Kanske för att han inte såg sig själv som perfekt och aldrig hade gjort det heller? För han var ju långt ifrån perfekt, snarare den raka motsatsen - han var alldeles för besatt av renlighet, såg halvt död ut minst en vecka varje månad och för att inte tala om det faktum att han tvingades förvandlas till ett blodtörstigt monster verket fullmåne. Blodtörstig hade han i och för sig aldrig varit, men han såg fortfarande sig själv som ett monster, minus den blodtörstiga delen. Sedan såg han inte ut som ett monster heller, utan kände sig mest fånig under de nätterna. Det var liksom fjantigt att se en stor varg försöka sitta i en fåtölj och läsa en bok, ja han hade försökt. Att ligga på golvet gick liksom inte, nej där var det smutsigt. Sidospår, tillbaka till verkligheten.
”Kanske, men även om de gör det har jag uppenbarligen bara ögon för dig. Kunde inte ens låta bli att stirra på dig idag under lektionen”, mumlade tjugoåringen och kände hur gåshuden återvände när Hayleys händer gled under hans egen tröja. Där kunde de däremot få stanna, hud mot hud var betydligt bättre än hud mot tyg. Kinderna var fortfarande röda och han kunde inte hålla blicken fäst på någonting alls.
”Det har du rätt i, det är ett stort problem”, medhöll den äldre och började klämma på de mjuka kinderna. ”Men jag tycker inte att det är direkt dåligt heller..snarare modigt och allmänt envist av dig”, fortsatte han med ett litet skratt för att sedan vilja sjunka ner genom sängen och försvinna ner i jorden med ett knorrande. Var det där sista så uppenbart? Visst hade han insett själv att det var som det var, men han hade inte tänkt på att den yngre flickan förmodligen också kunde känna av det. Inte konstigt att hon gjorde det dock, med tanke på hur de satt.
”Bara om vi båda får ut något av det”, svarade Yaosu efter en lång stunds tystnad och bet sig själv i underläppen, någonting han alltid gjorde när han var smått nervös. Och det var han nu, ingen tvekan om saken. ”Och om du lovar att spendera resten av evigheten i helvetet med mig, för det är definitivt dit jag är påväg just nu..”

Det är väl något de inte kommer komma överens om under en överskådlig tid. I Hayleys ögon är han perfekt, detta baserat på vad hon lärt känna under de senaste tre dagarna. Vilket är förvånansvärt mycket. Hon har inte lärt sig så mycket om många människor, kanske bara en. Hon väljer att inte börja protestera, han vet åtminstone att hon finner honom perfekt, det kan ingen ändra på. Däremot kommer hon nog inte kunna övertyga honom. Medan fingrarna rör vid den mjuka, lena huden under tröjan på den äldre lutar hon sig fram och ger honom ännu en kyss. Minnena från tidigare under dagen, specifikt lektionen de haft tillsammans, får henne att skratta lite. Nej, de två hade stirrat på varandra som om det vore en tävling. Kanske det hade varit för uppenbart för alla andra.
”Jag kunde inte låta bli att stirra på dig heller ska du veta,” mumlar sjuttonåringen med ett litet flin på läpparna. Nej, även om hon inte vetat att det skulle sluta upp såhär så hade hon allt suktat lite efter just det. De blåa ögonen rör sig över ansiktet framför henne, han är alldeles rosig om kinderna, men det är hon också. Han verkar inte heller kunna fokusera blicken någonstans, något Hayley finner väldigt gulligt. Hon själv har blicken fäst på honom, det är svårt att slita sig från det. Hon noterar ögonfransarna, vecken vid läpparna, de noggrant plockade ögonbrynen. Eller hon förmodar att de är plockade, kanske han har fötts med perfekta ögonbryn, vem vet.
”Men erkänn, du såg det som irriterande i förrgår, eller?” Hon själv skulle ha sett hennes stora trut som irriterande. Ingenting fel med det. Bra att Yaosu finner det modigt nu, det får hjärtat att bli alldeles varm. Sen kommer det till det där med om hon ska göra det eller inte. Hon har inte gjort det nykter, något ut av det. Bara om vi båda får ut något av det… nu förstår hon inte riktigt.
”Hur menar du då? Det är klart jag kommer få något av det..” Att se honom nöjd genom ett blowjob gör ju att hon får något av det, och hon gillar det. Dock verkar han inte så säker på det, så kanske det inte är något de borde göra. Det får lite ångest att bygga upp inom henne, hon kanske inte borde ha frågat det där. Det kanske hade gjort honom obekväm.. ”Du kommer inte hamna i helvetet, varför skulle du göra det?”

Uppenbarligen hade hon inte kunnat göra det nej, annars hade de inte hamnat i sitt lilla personliga krig. Hade Hayley inte stirrat tillbaka på det där sättet hade Yaosu inte fortsatt heller, så det var nog bådas fel i slutändan. Eller fel kanske man inte kunde kalla det för, men det var i vilket fall någonting de båda bidragit till. Fingrarna pillade med en av flätorna och han tvinnade några lösa strån med hår mellan tummen och pekfingret. Att vara så nära henne var verkligen inte bra för hjärtat. Han var förvisso överlyckliga, men det kändes som om muskeln förr eller senare skulle slita sig från bröstkorgen och skutta iväg över golvet. Det slog så hårt att det funkade i hela huvudet på honom, för att inte tala om alla andra delar i kroppen. Till och med tårna slog i samma takt, även om det förmodligen bara var inbillning.
”Ska jag vara helt ärlig trodde jag att du bara retades med mig..först var jag nästan helt säker på att du och Joshua hade någonting..eh, på gång”, erkände tjugoåringen och kliade sig i nacken, innan handen gled tillbaka mot den yngre flickans ena axel. De var så smala och nätta, hennes axlar alltså, nästan sköra. Det kanske de inte ens var, men i vanlig ordning jämförde han dem med sina egna axlar, som var betydligt stadigare.
”Du menar när du trotsade mig? Jo, då tyckte jag att du var måttligt irriterande”, svarade Yaosu med ett skratt och himlade lätt med ögonen. ”Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, det kändes faktiskt ganska förnedrande”, fortsatte han och putade med underläppen igen. Nu på efterhand var det ingen fara, men där och då hade det inte varit det minsta komiskt. Han hade nästan tappat det och gjort något dumt, bara för att hinta sig själv i sista sekund. Efteråt hade han naturligtvis skyllt på den växande månen, och med all rätt. Den gjorde honom betydligt mer lättretlig, dock hade ju inte Hayley kunnat ha det i åtanke då. För hennes egen säkerhet typ, även om hon förmodligen skulle ha kunnat klå upp den äldre om hon så haft lust.
”Men Hayley, måste jag säga det ord för ord?” Utbrast Yaosu med ett skratt och klämde till kinderna på henne. Så mjuka och puffiga, han skulle kunna sitta och klämma på dem resten av kvällen. Fast de hade andra saker för sig, så det så. Kanske någon annan gång, när de inte var riktigt lika kåta på varandra.
”Vill du ligga eller inte?” Kinderna blev genast röda som tomater men tjugoåringen försökte låtsas som ingenting och höjde istället på ett av ögonbrynen. ”Och jo, jag kommer defintivt hamna i helvetet men..” Rösten tonade ut och händerna gled upp under Hayleys tröja igen, för att sedan börja lirka den över huvudet på henne. ”Det är värt det.”

Så fort Yaosu öppnar munnen igen kan sjuttonåringen inte hålla sig från att brista ut i skratt. Det är en rolig bild hon får upp i huvudet, att hon och Joshua skulle vara tillsammans. Nu älskar hon honom, men han är hur gay som helst och han skulle nog bli irriterad på henne väldigt fort.
”Han är gay, så du behöver absolut inte oroa dig för över det.” Förklarar Hayley med ett glatt litet leende på läpparna. Än en gång lutar hon sig neråt för att lämna en kyss på den andres läppar. De är så mjuka, välkomnande, nästan beroendeframkallande. Okej, inte nästan. Helt beroendeframkallande. Det där med att hon trotsade honom får leendet att växa. Det är ett roligt minne. Hon kommer ihåg hur irriterad och osäker han blivit, helt ärligt älskar hon att få lärare att bli på det viset. När de beter sig som skit, det vill säga.
”Dina order var riktigt förnedrande också ska du veta, aldrig att jag skulle följa dem.” Nej, det står hon faktiskt fast vid. Hans bestraffning hade varit oerhört förnedrande om hon följde den, lyckligtvis kunde hon få honom att må lika dåligt.. så här i efterhand är det inte så roligt, men då var det det definitivt. Hon hade skrattat inombords. Nu vet hon att han är betydligt trevligare än vad han framstått då, men hon hade inte riktigt kunnat veta det. Sen känner hon sig nästan förnedrad igen.. hur korkad får man egentligen vara? Hayley hade vetat att det låtit dumt så fort hon sagt det.
”Förlåt.. jag är rätt korkad,” rodnaden blir tjockare runt kinderna. Kinderna som Yaosu håller på att klämma på. De är rätt puffiga faktiskt, men nu är de alldeles varma. Hon lutar sig närmre igen och lämnar kyssar över halsen på honom, det räcker nog som ett svar på den frågan, för det vill hon definitivt. Hon har suktat efter det ett tag nu.
”Då kommer vi dit tillsammans,” viskar hon mot den varma huden. Händerna som tidigare befunnit sig under hans tröja åker upp en sekund, så att Yaosu kan slänga av henne den. Lyckligt nog för henne hade hon inte några tama underkläder. Hayley gillar att vara lite sådär extra fin när någon tar av kläderna på henne.. nu mer än någonsin. Medan hon kysser honom passionerat glider händerna tillbaka in under tröjan på honom och börjar ta av honom den. Hon hade legat och glott på hans överkropp innan, och hon vill kunna göra det nu också, innan hon börjar med att knäppa upp hans byxor.