O'Malley's - Medi & Vidomina

Patrice nickade åt Fleurs svar och steg in i rummet. Verkade inte bry sig om att vänta på någon inbjudan eller tillåtelse och steg fram för att få en tydligare blick runt om det.
Hon drog med fingret över bordet på skrivbordet och gick sedan till garderoben för att se vad för plagg som fanns därinne.
"Inte är det här så tråkigt! Det behöver bara piffas till lite, så är det som en bal på slottet." Patrice fnittrade och kikade på Fleur över axeln. "Din familj verkar väldigt hjälpsamma. Och nära varandra." Patrice log. Hon visste inte riktigt. Själv var Patrice bara barnet när hon lämnade sitt hem. Hade så länge hon kunde minnas velat klara sig själv.

Hon såg på henne och ställde ner flaskan och skakade på huvudet.
"Låt mig bara packa ihop så är vi så gott som klara." Hon drog fram en väska innan hon såg på Patrice.
"De skulle älska dig." Hon log sedan innan hon tog famen med kläder och började mödosamt vika dem.
"Philippe älskar långa ridturer och kan nog visa dig de vackraste platserna. Säkert vid sjön med." Hon hämtade sin borste och packade ner den.
"Och så har vi vinet. sen är jag klar..." Hon såg på henne med ett svagt leende.
"Som sagt hade inte mycket."

Patrice flyttade sig där Fleur gick så att hon kunde packa ner sina grejer.
Hon följde hennes rörelser med blicken. "Ja, men det såklart! Alla älskar mig!" Patrice skrattade och kände på den kammade frisyren att den föll rätt. Vilket den gjorde.
"Philippe? han låter.. Som ett långsamt tempo. En får hänga på om man ska vara med mig!" Patrice satte händerna under hakan i ett skämtsamt sätt att posera.
Men talet om vinet fick henne att ryckas ur sina skämt. Hon såg på då Fleur packade ner det. "Ja, mycket bra. Vinet också. Det ska bli spännande att smaka."
Patrice nickade gillande och gick före mot dörren.
"Vad vill madame göra nu?"

Hon tog fram en kasse i tyg och packade ner flaskorna och såg på henne med ett leende.
"Han har tempo men ibland vill han ta det lugnt. Det är väl du som måste hänga på honom.." Hon skrattade och tog väskan i ena handen.
"Åh hem till dig för lämna av väskorna? Sen kanske handla kläder?" sa hon med mjuk stämma.

Patrice var tveksam på Fleurs uttalande, men valde att inte kommentera. Det började tråka ut henne att tala om någon som hon inte hade träffat eller ens kände.
"Okej!", svarade hon istället till förslaget att svänga förbi hos henne innan shoppingen.
Patrice gick före ut. Hon vinkade åt receptionisten i lobbyn när de kommit ner till våningen.
Innan Fleur skulle vara ikapp henne tände hon en cigg och tog ett bloss.
"Vad för slags kläder vill du ha, raring?"

Hon hade lämnat tillbaka nyckeln och tackat mannen innan hon vände sig om med ett leende.
"Åh du har säkert bättre smak än mig. Vi borde köpa något som gör mig till en vacker stads kvinna!" Hon skrattade igen och började att gå.
"Inte så lantlig men jag måste behålla några klänningar när jag besöker familjen. De skulle nog dö om de såg mig gå klädd såhär." Hon snurrade runt.
"Åh kanske något blått kanske?"

Patrice funderade och ögnade sedan Fleur från topp till tå. Patrice hade några idéer. "Javisst! Jag vet precis var vi ska gå." Patrice tog ett sista bloss och fimpade cigaretten under klacken för att sedan gå vidare.
"Berätta mer om din familj.", sa hon sedan. De levde så tydligt olika liv. Kom ifrån olika bakgrunder.
"Är du yngst? Är din mamma lika vacker som dig?" Patrice ögnade Fleur igen och drog på ena mungipan i ett lurigt leende. För att sedan svänga runt hörnet till gatan där lägenheten fanns.

Hon log vagt medan de började gå tillbaka.
"Åh de är som vilken familj som helst skulle jag nog säga..." Hon såg på henne med ett leende men nickade sedan.
"Jag är yngst och min mamma är nog vackrare." Hon såg upp med ett leende.
"Hon har lite mörkare hår än mig men jag har nästan vitt."

"Vilken familj som helst! Ha!" Patrice skakade på huvudet. "Jag svär på att den inte är alls som.." Hon avbröt sig själv och sänkte både blicken och rösten. "..Tja.. Som min egen.", avslutade hon och suckade. Det kändes fel att prata om sin familj som hennes egen. Hon kände de knappt.
"Din mamma låter fantastisk.", sa hon sedan och kikade på Fleur med samma leende som tidigare. Ville inte fundera mer på det som varit. Dessutom var Patrice nyfiken på Fleur och hennes familj. Det lät så spännande, det hon berättade.
"Jag kom just på- jag måste ändå svänga förbi O'Malley's, jag glömde en sak där igår. Du kan väl passa på att prata med Armand då?", föreslog Patrice och kände sig genast mer pigg när hon ökade på stegen en aning.

Hon gick vid sin väns sida och såg på henne då och då. Gav henne ett leende.
"Jo det kan vi väl göra. Men säg inget om vi har vin med oss. Det är vårt inte hans." Hon skrattade sedan men kände snart igen sig vart de var.
"Hur länge har du jobbat för Armand?" Hon såg på henne med en vänlig blick innan hon gäspade stort, trött efter kvällens äventyr.