Life in Nacra - PRS Emma07 och SiriusLupin

Även om det egentligen i sig inte var en stor sak de skulle göra, så kändes det ändå större. Stort, glatt och på ett vis viktigt för riket. Det var ändå Caleb som en vacker dag skulle ta över efter Jasper, och firandet över hans födelse var väl på ett sätt också ett firande av att tronföljden hade säkrats. Vilket också kändes viktigt för riket att faktiskt få fira ordentligt, efter allt som hänt den sista tiden. Få in lite mer positivt. Förvisso hade ju även bröllopet varit en positiv händelse, men mer skadade då definitivt inte. Bättre det än tvärtom.
Till slut hittade Jasper äntligen Florence inne i rummet och klev fram.
"Där är du ju." sade han med ett litet leende och klev intill henne för att i samma rörelse lägga ena handen om hennes midja.
"Hur känns det?" Frågade han mjukt.

Florence lyfte blicken när hon hörde sig stegen närma sig, hade varit ganska borta i tankarna men att känna hans arm omkring sig. Hur trygg hon alltid kände sig i hans famn och närhet. Speciellt efter allt som de hade upplevt och hoppades verkligen det skulle vara lugnt en tid framöver. Att bara få vara en familj och lägga fokus på dem. Vilket nog allt var svårt när hon ändå var gift med kungen, och hade även en arvinge.
''Skulle aldrig trott jag skulle vara i denna situation för ett år sedan.'' Sa hon lågt och la sin hand över hans, kramade mjukt om den. Kände hur leendet försvann lite.
''Jag är otroligt glad över vi är här men.. jag kan inte riktigt släppa tanken på Janet och Axil. Känns så fel att fira vårt barn när de har förlorat sitt så nyligen.''Suckade hon och vände ner blicken.

Jasper log smått åt hennes ord, det hade han då heller aldrig räknat med. Inte på långa vägar. Visst hade han hoppats på att han skulle ha lyckats ta över tronen, men att han skulle ha hittat sitt livs kärlek på vägen och dessutom ha en liten son? Det var långt över alla förhoppningar och drömmar han haft. Även om vägen inte varit spikrak heller, det hade ju inte varit helt problemfritt att det var fiendens dotter han förälskat sig så i.
"Inte jag heller." Sade han, blev lite mer allvarsam när hon bytte samtalsämne till Janet och Axil. Hjärtat värkte fortfarande för vad de fått gå igenom, de förtjänade verkligen inte det. Den smärtan det måste vara... Jasper kunde knappt tänka sig det, ifall något hänt Florence eller Caleb.
"Jag vet, det känns lite bakvänt." Sade han uppriktigt, kände nästan ett stygn av dåligt samvete över att de firade sin son medan de förlorat sitt barn. Ändå hade de inget val, folket förväntade sig detta.
"Hur går det med henne?" frågade han, anade ju att hon kanske fått en bättre känsla av hur det gick med Florence efter allt som hänt.

Florence flyttade sina händer till sin midja och följde snörena för att knyta sin rosett. Visste inte vad det var men hon hade alltid gjort gjort just den, enda sedan hon första gången fick stå på balkongen och hälsa på befolkningen. Från den dagen hon förlorade sin barndomsvän och hennes pappa blev kung. Men nu hade hon fått tillbaka sin vän som nu även skulle stå vid hennes sida som kung. Vilade handen lätt mot magen vid hans fråga. Hur konstigt det hade känts att inte längre ha någon där inne, men hon hade ändå fått den sötaste ungen man kunde önska. Att bli så tom utan att få ut något av det kändes verkligen som en mardröm.
"Jag tror det är något lättare, nog otroligt jobbigt läge. Tror inte hon nånsin kommer att komma över det helt." Svarade hon tillslut efter funderat en stund.
"Vet du hur han har det? Tänker det ändå måste vara skönt att de har mindre tid på jobbet och mer tid för varandra?"