Prs tippest & JustAFriend

Han flyttade ännu närmre den yngre så att möjligheten till ögonkontakt försvann, men så att han kunde klamra sig fast runt Sebastians arm och midja.
"Men jag vill inte somna ifrån dig", halvt gnällde han. Fast den yngre hade rätt. Han behövde lite sömn. Tja, väldigt mycket sömn om han skulle vara sanningsenlig, vilket ju var att föredra.
"Är du här då när jag vaknar?", ja drömmarna skrämde honom. De skulle troligtvis hålla sig borta, då det var dag och ljust osv, men ändå. Tänk att somna och vakna upp till att den yngre stuckit. Ughhh. Det om något hade ju varit en mardröm.

Gulligt gnäll. Att en sjuttonåring kunde gnälla som ett litet barn var fan gulligt. Fast när ett litet barn gnällde var det allt annat än gulligt. (Barn var inte Sebs favoritgrej precis.)
"Var skulle jag gå någonstans?" frågade Seb och tittade på den äldre som klamrat sig fast runt hans arm och midja.
"Men ja, Elliot. Jag kommer vara här", fortsatte han innan han gett den äldre en chans att svara.

Okej, bra. Sebastian kommer vara här när du vaknar. Det är lugnt. Sov nu.
Han klamrade sig fast ännu mer, som för att säkerställa att den yngre inte skulle få för sig att gå någonstans. Nej, är ens största rädsla att bli lämnad, så är den.
Efter en stund klarade dock inte ögonlocken av att hålla sig öppna längre och inte långt därefter hade han somnat.

Det var oklart hur länge han sov, det var inte mörkt ute så den var ju inte kväll eller eftermiddag än, men med tanke på att han faktiskt kände sig någorlunda utvilad så skulle han inte bli förvånad om han slumrat bort förmiddagen. Han slog upp de nyvakna ögonen.

Den äldres grepp mjuknade så småningom. Andningen blev tyngre. Seb antog att Elliot hade somnat. Han stannade kvar i sängen. Tittade på mobilen lite innan hans egna ögonlock blev tunga och han blev tvungen att lägga ner den. Det dröjde inte länge förrän även han hade somnat.

Han vaknade när Elliot fortfarande sov. Kände sig rastlös. Slank försiktigt ut ur den äldres grepp. Ville inte väcka honom i onödan.
Öppnade upp fönstret. Drog upp cigarettpaketet ur väskan som han hade fått av Kyle kvällen innan och satte sig i fönsterkarmen. Kupade ena handen kring cigaretten när han skulle tända den så att vinden inte skulle blåsa bort lågan.

Var han en rökare? Som rökte sådär casual liksom? Inte för att det spelade någon större roll, det var många tonåringar som gjorde det men... När trädde han över den gränsen?

Sebastian var inte där. Först greps Elliot av lätt panik. Så nu hade han blivit lämnad ändå, trots att den yngre sagt att skulle stanna.
Men så kände han lukten av cigarettrök och när han lokaliserat vart den kom ifrån önskade han bara att han sovit längre. Mycket mycket längre.
Det var typ fascinerande hur fort tårar kunde tränga sig fram. Herregud Elliot, kan du bara ta det lite lugnt för en gångs skull? Fast nej, det gick inte. Han kommer dö han kommer dö, ekade om och om igen i det, fortfarande trötta huvudet.
Det skulle bli för jobbig och rösten skulle ändå brista om han sa något så han låg kvar där, på sängen, med tårarna sipprandes nedför kinderna.

Seb tittade bort mot sängen. La märke till den äldres uppslagna ögon. Och... Tårar? Vad hade hänt? Hade Elliot upplevt ytterligare än mardröm? Fan, han borde ha legat kvar i sängen. Men han hade bara blivit så jäkla rastlös och så var han lite sned i huvudet så han tog en cigg.
"Elliot, vad är det?" frågade han mjukt och satt kvar i fönsterkarmen. Var rädd att ett plötsligt närmande kanske bara skulle förvärra det hela. Med tanke på att den äldre kanske nyss haft en mardröm.

Så då hade den yngre sett tårarna. Vilket ju inte var så konstigt då Elliot hade gjort ca noll för att gömma dem. Men nu gick det inte att backa. 'Jag ligger här och gråter för att du är tonåring och gör sånt som vanliga tonåringar gör', eller 'jag gråter för att jag tror att du ska dö'. Oklart vilket alternativ som lät bäst. Eller minst sämst typ.
Han snyftade till och torkade bort några tårar. Sedan skakade han bara på huvudet, fäste blicken i taket istället. Det gjorde mindre ont. Gud, vad patetiskt han var.

Inget svar. Vad hade hänt? Seb fattade typ ingenting. Varför sa Elliot ingenting? Han filmade cigaretteb på fönsterbläcket och reste sig sedan från fönsterkarmen. Gick till Elliot, bort mot sängen. Satte sig bredvid honom.
Fann inga ord på direkten. Bara granskade den äldre med mjuka, förvirrade ögon.
”Vad är det?” upprepade han och tillät sina fingrar att pilla med Elliots vilda, kastanjebruna lockar.

Med tårarna fortfarande rinnandes nedför kinderna blickade han upp mot den yngre, som nu satt där bredvid.
"Du får inte dö. Du kommer dö. Du får inte", snyftade han. Egentligen ville han gömma sig hos Sebastian men nu var det ju han som var anledningen till tårarna. Typ. Egentligen mer cigaretten i sig. Vilket ju inte riktigt skulle ge något större resultat, då cigaretter inte hade känslor osv. Men han kunde liksom inte vara arg, eller vad det nu var han kände, på Sebastian.

Hade Elliot haft en mardröm? En mardröm där Seb dog, eller va? Den yngre hängde inte med. Han började torka bort de rinnande tårarna från den äldres kinder och mötte de gröna ögonen. Gav Elliot en oförstående och förvirrad blick. Vad fan var det som den äldre snackade om?
”Elliot, jag fattar inte vad du menar”, mumlade han och fortsatte att se in i de gröna ögonen. ”Jag kommer inte dö. Vad pratar du om?”