Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på honom. " Varför? Jag har kläder?" Suckade hon. Men hon hade inte bytt om på några dagar och inte heller duschat.

"Du har Pyjamas på dig. Om du ska ut så måste du ha något mer." Sa han och log ömt.
"När vi kommer in så kan du väl ta ett varmt bad med? Kan be någon massera dig så du får lite ompyssling."

Aurora såg skamset på honom. Han hade en poäng. Men hon ville inte att han skulle se henne just nu. " Ja kanske kan en piga komma och göra iordning håret för promenaden." Föreslog hon försiktigt.

"Okej jag hämtar Felicia." Han ringde på en klocka och Felicia var snabbt på plats med ett leende.
"Aurora!" Sa hon glatt och tog hennes händer.

Aurora såg på henne med ett mjukt leende och kramade hennes händer. Hon var mycket kall i jämförelse med Felicia. "Hjälper du mig att bli klar för en promenad?" Bad hon mjukt.

Hon log och nickade.
"Det är klart jag kommer. Men hur är det? Fryser du? behöver du något innan?" Frågade hon och log stort.
"och jag vet. Ska vi ... ta med oss smörgåsar och varm choklad till dungen? Så vi kan fika?"

Hon såg på Felicia och log stort. Hon var så vänlig. Så himla snäll. Det hon sa lät helt underbart. "Åh ja, kan vi ta en picknickkorg? Och en filt att sitta på?" Bad hon hoppfullt. Att äta nära henne kändes inte lika jobbigt. "Kan jag få en smörgås redan nu?" Viskade hon försiktigt i hennes öra. "Säg inte till Theodore." Bad hon viskande.

Theodore hade hört och log lättat. Nog kunde Felicia sina magiska trix alltid.
Felicia log och hjälpte henne på med varmare kläder.
"Det är klart vi kan. Det låter inte så dåligt att ha picknic. Självfallet kan du få en smörgås redan nu. Jag ska bara ner till köket en snabbis. Eller vill du följa med och vänta därnere?"

Hon såg på henne med glada ögon. "Jag väntar här." Viskade hon. Hon orkade nog inte gå ned för trappan igen. Inte utan Theos hjälp och just nu ville hon kunna äta i lugn och ro.

Hon hjälpte henne till en fåtölj och log svagt.
"Jag kommer snart. Ingen brådska." Hon försvann ut och stötte ihop med Theodore.
"Tack. Du har fått henne att vilja äta." Theodore log svagt och Felicia sken av glädje,
"Det är min plikt att se till att hon mår bra. Jag gjorde bara detta för hon verkade behöva något."