Drömmar av oskyldig lycka

Titel: Drömmar av oskyldig lycka
Språk: Svenska
Rating: G - PG
Handling: Z412 föddes inte till slav på herrgården, som de andra. Istället blev hon såld av sin egen mamma, säger alla. Hon fick lära sig städa, bädda sängar, laga mat och putsa fönster, men kunde aldrig läsa.
Hon blir aldrig uppmuntrad när hon gör någonting bra och har lärt sig leva på en tredjedels tallrik gröt om dagen. Så en dag, när hon putsar Hertiginnans smycken hittar hon en smutsig ring. Hon vet att den inte tillhör hertiginnan, så hon tar på sig den. Hon vill inte ta av den, ifall någon skulle ta den, så hon somnar med den på. Men i samma stund hon somnar, märker hon att hon befinner sig någon helt annanstans...

Den kommer nog bli i flera delar. Hoppas nån vill läsa!Det är en fanfic av blandade historier. Septimus Heap, Stravaganza och Narnia typ.

jättebra! skriiiiv!!! ;D

Okej, Kapitel ett:

"BX495 tar disken idag, ZA975 putsar fönstren, W653 skurar stora salen. Q357 serverar frukost, RD498 lagar Barnens trasiga kläder, X459 fortsätter med...."
Där kopplade nummer Zätafyraettvå bort Ledarens ord. Hon visste att det skulle dröja länge innan hennes nummer rabblades upp. Istället riktade hon uppmärksamheten mot en fluga som surrade i taket.
Hon tänkte på Igår. Det hade varit en rolig dag, för B89X hade blivit så arg på Ledaren för att hon inte fick sortera knapparna åt Barnen, så hon hade hällt ut sitt skurvatten på Ledaren. Det var nog det roligaste som hänt på ungefär 168 timmar och 54 sekunder.
"...ZX98 piskar mattor..." malde Ledaren.
Nu började de roliga sysslorna komma. Snart var det Z:as tur.
Egentligen hette inte barnen på Herrgården samma saker som de kallades. De hade riktiga namn som Erik, Ann-Karin och Lisa, Men de användes bara när det kom männsikor utifrån på besök. Z hade fått namn av sin mamma, som alla sa hade sålt Z till Herrgården för att få råd med några skinnhandskar. Mamma hade hetat Cecila, och hade döpt Z till Celine.
Det var det vackraste namn Z hade hört i hela sitt liv, så ibland när hon inte kunde sova om kvällarna sade hon det tyst för sig själv. "Celine. Celine".
"Z412? Z412, får jag be om din uppmärksamhet?!", Sade Ledaren kallt.
Z, eller Celine, vad du själv vill kalla henne, ryckte till och slet bort blicken från flugan i taket.
"Du... Får putsa Hertiginnans smycken idag", sade hon och hånlog.
Z stirrade på Ledaren. Hon var väl medveten om att Ledaren bara gjorde så för att hon visste att Z hatade smycken.
Sammanbitet gick hon fram och tog poleringsmedlet och började gå upp för den långa trappan till Smyckesrummet.

du skriver jättebra! Jag älskar verkligen det här, kan vi prova göra en sån där grej när en person skriver ett kapitel ur en person i berättelsens vinkel, sen skriver den andra personen ur en annans karaktär vinkel? Eller vill du skriva själv? ;D

Vi testar! Kör du! Jag måst elogga ut nu, men kommer igen imorron

okej! Men du kanske kan skriva andra kapitlet oxå, så att jag fattar vad det handlar om

Vad bra!! Vill läsa mer!!

Okej. Säg till sen vilken karaktär du vill skriva som.

Kapitel 2:
Rubiner, smaragder, kristaller, guld, silver, lapis lazuli, armband, halsband, diadem....
Hur kan något vara så tråkigt som att putsa olika smycken i alla tänkbara material och i alla otänkbara färger.
Armband, halsband, diadem, ringar...
"Va?", utbrast Z. Hon visste mycket väl att hertiginnan inte hade några ringar, utom förlovningsringen.
Dessutom var ringen inte lik något av de andra smyckena. Den vägde inte mycket och var inte gjord i någon dyrbar metall eller smyckad med några ädelstenar, dessutom såg den ut att vara alldeles för liten för hertiginnans feta fingrar.
Det var en mycket enkel ring, gjord av trä. Den hade en underlig symbol inristad.
Z greps av en vansinnig tanke. Hon hade aldrig ägt något, aldrig kunnat räkna något som sitt.
Hon visste mycket väl att straffet för att själa på herrgården var Mörka Rummet i en vecka. Hon rös vid tanken.
Men om det inte var hertiginnans, räknades det som stöld då?
Det kunde det väl inte vara?

Hon tittade sig snabbt omkring, som om någon skulle se henne, innan hon snabbt lade ner ringen i förklädesfickan.

Senare samma dag, på kvällen, innan Z381 - Z476 ska sova, det vill säga omkring klockan 19:30, ligger Z412 på sin filt.
Ingen märkte ringen på hennes finger, Ledaren trodde att det var en liten träbit som Z täljt till och satt på fingret under tiominutersrasten.
Nu satt hon och tittade på den.
"Vad gör man med en sån här på natten då?", viskade hon för sig själv. Hon övergde ett halvt ögonblick att fråga någon, men hon ville inte att någon skulle veta ifall den skulle skvallra.
Hon bestämde sig för att inte ta av den.
Z hade svårt att somna den natten. Det skulle du nog också ha, om du just hade fått någonting som var bara, bara ditt.
Till slut föll hon ändå i en lätt dvala. Detta var början till allt som hände sen....

okej, ska skriva om en tjej som heter W274 (Måna) , säg till om jag skriver nåt fel, med berättelsen, jag kan ha uppfattat något fel..

-Måna-

Kapitel 3:
Jag grät hysteriskt. Jag ville inte bli en slav hos någon rik hertiginna. Jag skrek nästan vid tanken.
- Måna Jonitsdotter, sa en lång elak kvinna.
Jag tittade upp.
- Du heter från och med nu W247, sa hon kallt och lämnade rummet. Mina föräldrar hade dött. Och barnhemmet ville inte ha mig. Så de skickade mig till en herrgård nånstans. Jag slutade gråta. För en svartklädd man tog tag i min arm och drog mig hårdhänt mot dörren. Han var hårdhänt för jag fräste, klöste och bet.
- släpp mig!!!skrek jag.
Han boxade mig i ansiktet och jag blev medvetslös. Jag låg på en filt på golvet. Runt omkring mig ligger flera barn. Min blick fastnar på en flicka i min ålder. Jag prasslar till med filten och hon slår upp ögonen.
- Var är jag, vad är det som händer? Är.. jag hade miljontals frågor men flickan låg tyst. Jag märkte att hon liksom klappade en ring på hennes finger. Det var en vanlig träring.
- Du är på Madame Sivomple's herrgård. sa hon kort. Sedan som om hon bestämde att lita på mig forstatte hon. Jag heter Z412, egentligen heter jag Celine, sa hon som stolt över sitt namn.
- Jag heter Måna, men alla kallar mig W247. Varför heter alla bokstäver och siffror? sa jag snabbt.
- De orkar väl inte döpa alla. Och det är väl ett sätt att visa att de äger oss. sa hon som om det inte spelade någon roll.
Vi låg och pratade om var vi kom ifrån. Sedan somnade vi. Men jag förstod att jag hade skaffat mig en kompis. Jag hörde att hon snyftade lätt. Jag höll i hennes hand. Jag kände ringen, men jag tog inte bort handen. Sedan somnade jag också.

_____________________________________

Nå, vad tycks? ;P

Det var bra, men tänk på att inte "Powerplaya", som det heter i rollspel, att inte aggera som någon annan karkatär än din egen och "Nonplayed characters".
Du kan inte bestämma vad min karkatär gör, men det kanske du inte visste Jag fortsätter spinna på Celines syn på historien.