Fortsätt på berättelsen

Hermione flåsade. Nu kunde hon inte springa längre. Hennes ben känndes som maskar, hon ville bara stanna och pausa, men det gick inte. Hon var inne i den förbjudna skogen, hon skulle ju bara hjälpa till. Men nu var hon här, springandes i skogen. Jagad.. Hon fick inte stanna, då var det slut på henne. Nu fick inte konditionen svika henne. Hon hade inte så bra kondition, men det var bara att kämpa på. Det kundet inte sluta såhär. Hon kollade bakot, då snubblade hon på en rot..

Bakåt inte bakot

-Bakom sig såg hon...-

Hermione flåsade. Nu kunde hon inte springa längre. Hennes ben känndes som maskar, hon ville bara stanna och pausa, men det gick inte. Hon var inne i den förbjudna skogen, hon skulle ju bara hjälpa till. Men nu var hon här, springandes i skogen. Jagad.. Hon fick inte stanna, då var det slut på henne. Nu fick inte konditionen svika henne. Hon hade inte så bra kondition, men det var bara att kämpa på. Det kundet inte sluta såhär.

Bakom sig såg hon... En stor varulv med en stor flåsade käft, som sprang mot henne i en rasande takt

Flyttar till quidditchplanen!

Hon skrek och hoppade in bakom ett träd. Varulven fortsatte framåt och ylade lågt för sig själv. hermione försökte låta bli att andas livrädd för att varulven skulle höra henne och komma tillbaka.

Hon väntade spänt på att den förhoppningsvis skulle springa sin väg, och efter en stund som kändes som en evighet, lunkade den iväg. Hermione kände sig...

Orolig, nu så skulle den kanske skada sig själv iställert "Kom tillbaka hördu" ropade hon

Men varulven fortsatte att springa iväg.
Tillslut såg hon den inte längre.
Besviket går hon iväg tillbaka mot hogwarts, hon känner att tårar är på väg. Plötsligt hörs en kvist knäckas bakom henne. Hermione vänder sig om där står...

Hermione flåsade. Nu kunde hon inte springa längre. Hennes ben känndes som maskar, hon ville bara stanna och pausa, men det gick inte. Hon var inne i den förbjudna skogen, hon skulle ju bara hjälpa till. Men nu var hon här, springandes i skogen. Jagad.. Hon fick inte stanna, då var det slut på henne. Nu fick inte konditionen svika henne. Hon hade inte så bra kondition, men det var bara att kämpa på. Det kundet inte sluta såhär.

Bakom sig såg hon... En stor varulv med en stor flåsade käft, som sprang mot henne i en rasande tak .Hon skrek och hoppade in bakom ett träd. Varulven fortsatte framåt och ylade lågt för sig själv. hermione försökte låta bli att andas livrädd för att varulven skulle höra henne och komma tillbaka.Hon väntade spänt på att den förhoppningsvis skulle springa sin väg, och efter en stund som kändes som en evighet, lunkade den iväg. Hermione kände sig orolig, nu så skulle den kanske skada sig själv iställert "Kom tillbaka hördu" ropade hon. Men varulven fortsatte att springa iväg.
Tillslut såg hon den inte längre.
Besviket går hon iväg tillbaka mot hogwarts, hon känner att tårar är på väg. Plötsligt hörs en kvist knäckas bakom henne. Hermione vänder sig om där står...

...den massiva varulven argt stirrande på henne, dess tjocka blodiga päls glänser i månskenet, Hermiones blick vandrade upp till de svarta oigenkännliga ögonen. Ett ögonblick står de och betraktar varandra men tystnaden avbryts plötsligt av...

Forsätt citera så blir det enklare att läsa!

Hermione flåsade. Nu kunde hon inte springa längre. Hennes ben känndes som maskar, hon ville bara stanna och pausa, men det gick inte. Hon var inne i den förbjudna skogen, hon skulle ju bara hjälpa till. Men nu var hon här, springandes i skogen. Jagad.. Hon fick inte stanna, då var det slut på henne. Nu fick inte konditionen svika henne. Hon hade inte så bra kondition, men det var bara att kämpa på. Det kundet inte sluta såhär.

Bakom sig såg hon... En stor varulv med en stor flåsade käft, som sprang mot henne i en rasande tak .Hon skrek och hoppade in bakom ett träd. Varulven fortsatte framåt och ylade lågt för sig själv. hermione försökte låta bli att andas livrädd för att varulven skulle höra henne och komma tillbaka.Hon väntade spänt på att den förhoppningsvis skulle springa sin väg, och efter en stund som kändes som en evighet, lunkade den iväg. Hermione kände sig orolig, nu så skulle den kanske skada sig själv iställert "Kom tillbaka hördu" ropade hon. Men varulven fortsatte att springa iväg.
Tillslut såg hon den inte längre.
Besviket går hon iväg tillbaka mot hogwarts, hon känner att tårar är på väg. Plötsligt hörs en kvist knäckas bakom henne. Hermione vänder sig om där står...

...den massiva varulven argt stirrande på henne, dess tjocka blodiga päls glänser i månskenet, Hermiones blick vandrade upp till de svarta oigenkännliga ögonen. Ett ögonblick står de och betraktar varandra men tystnaden avbryts plötsligt av...

Sirius starka röst, Hermione kan inte urskilja vad han ropar först. Hon sliter sin blick från varulven framför henne och ser bakåt mot Sirius som kommer springandes.
"REMUS!" hör Hermione att Sirius skriker,följt utav "SPRING HERMIONE!" Hermione ser på Varulven framför sig, rakt in i ögonen på besten när...