Ginerva2003 & Medi

Ginerva2003

Lyéx slog upp ögonen och satte sig upp i sängen. Hans långa hår smekte hans bara hud och han tog sig ur sängen med en snabb rörelse. Hans gyllenbruna hy glänste från eldarna och han sträckte på sig. Hans gula ögon såg sig om innan han förde en hand över ansiktet. Kunde ingen dum människa kalla på honom? Det hade varit för lång tid sedan han ätit en människa. Med ett leende slog han sig ner vid fönstret och såg upp mot himlen och suckade. En människa, så sköra de var och så dumma.
Flera gånger hade människorna hamnat i hans fälla och "Dött" och Lyéx hade återvänt till demonriket. Med en suck tog han sig bort från fönstret och började sätta på sig olika smycken i guld. Rungar armband, fotlänkar och band som satt på hans överarmar. Nöjt såg han sig själv i spegeln och nickade,

Sara och hennes vänner hade planerat i flera väcker att dom skulle ut i skogen och tälta. hon visste att hennes lite irriterande kompis Matilda skulle vilja att dom försökte kalla på en demon fast det aldrig lyckades. hon packade allt hon behövde innan hon klev in i bilen för att köra och hämta upp dom andra.
när alla satt i bilen så åkte dom mot skogen, det hade redan börjat skymma. direkt när dom satt upp tälten så bestämdes det att dom skulle prova.

Lyéx hoppade till när han hörde de ekande rösterna från himlen. Människor som försökte framkalla en demon men det var han de kallade på. Med ett leende spred sig ritade han en cirkel i luften och lät den bli svart innan han klev igenom. Han stod u framför ett par tjejer och höjde på ögonbrynet. Bog skulle han ha kul. Han öppnade munnen och började tala ett språk de inte skulle förstå. Retsamt det visste han.
De gula ögonen gnistrande från elden och han böjde sig fram och lät sig bäras av luften och han svävade ungefär en meter från marken.

Sara gjorde Matilda hade sagt att dom skulle göra. Men när det väl dök upp någon eller något så blev hon helt vettskrämd. Hon hade aldrig riktigt trott på saker som inte gick att bevisa. Hon kände hur hjärtat dunkade allt snabbare och hon började långsamt back när hon kommit ur dom första sekunderna av chock. Hon såg att dom andra redan börjat springa där ifrån, så hon började springa men klumpig som hon var snubblade hon på den första roten.

Han log mjukt och vände sig om och log mot henne. lät det svarta silkeslena håret falla ner.
"Åh vad trodde ni att det skulle hända?" Hans röst var len när han såg mot Sara och satte ner ena foten och iakttog henne. han bar ett höftskynke och tog ett steg närmare henne.
"Har jag sagt att jag är elak? Sa dina kompisar att jag var elak?" Han putade med underläppen.
"Att säga att jag är elak är inte snällt."

Sara bara stirrade på honom medan hon skakade i hela kroppen.
" jag trodde inget skulle hända" sa hon efter en stund med darrande röst.
" vi gjorde det bara på skoj" sa hon med en darrande röst. hon visste inte vad hon skulle göra så hon tog tag i en sten stor som hennes hand och kastade den på honom.

"Inget skulle hända? Men lilla sötnos då" Han såg på henne och såg på stenen och flyttade sig när hon kastade den.
"Jag sa ju att jag inte är farlig. Vem har sagt det?" Han log ett charmigt leende och drog handen genom håret.
"Sa din vän att jag var farlig?" Han sträckte fram handen för att hjälpa henne upp. Om hon tog den skulle kontraktet sättas igång.
Han log igen.
"Jag är lika snäll som en katt, lika lojal som en hund och snyggare än de flesta du sett." Han log gen. han var väldigt vacker och lade huvudet på sned.

" ingen" sa Sara fast det var en lögn, hon gillade inte att ljuga men hon trodde att det inte va en bra ide att säga sanningen. hon tvekade men tog emot hans hjälp. hon såg hans leende och blev lite skrämd av det så hon tog ett steg back. han hade rätt han var väldigt snygg.
en liten del inom henne ville gå fram och känna på det där håret som såg så lent ut

"Då ska man inte kasta saker på en eller hur?" Han hjälpte hene upp och såg mot elden och lade huvudet på sned.
"Sprang dina vänner hem eller är de och gömmer sig?" Han lutade sig framm och log.
"Vad tänker du på? Att smeka mitt hår eller att du vill äta av chipsen som är bakom mig?"
Återigen det där retsamma leendet var på hans läppar och han såg upp mot himlen.
"Så vad är ditt namn sötnos?"

Hon nickade försiktigt.
” Dom gick nog till backa till tälten” sa hon lite osäkert. Hon bara såg på honom länge och glömde helt bort att svara honom.
” jag heter Sara” sa hon när hon kommit på att hon måste svara.
” jag ska nog gå till backa till tälten” sa hon.